vi är många som hade samma lyckorus när omställningsproblemen la sig.. du är inte ensam.. 

Ja första gången jag började med lchf upplevde jag samma lyckorus, denna gången har det inte alls varit på samma vis, varken med lugn mage, fettminskandet och den euforiska lyckan..

BHB liknar GHB. (Sägs det… )

Skönt o höra att man inte är ensam om den erfarenheten. Trodde ett tag det var något fel på mig

Borde inte psykiatrin ta lärdom av våra erfarenhet? Kanske någon kan tipsa Annika Dahlqvist att föra detta budskap vidare.

Sen…att det sitter i så länge…över 2 månader nu i mer eller mindre konstant lyckorus.

Tror ju inte det är sant men thanks god så är det det.

Har garanterat under mitt 57-åriga liv aldrig mått så bra psykiskt och känt mig så enormt stark rent mentalt.

Annika Dalqvist vet nog om det och några inom psykiatrin också, men det är en koloss att rubba. Var glad och njut. Många säger att det blir svårare ju fler gånger man ramlar ur, så det är bäst att stanna kvar :-)

Lyckliga du! Njut av varje sekund! Hört om fler som fått kickar av LCHF, men jag personligen har inte upplevt det. Jag är nog snarare mer låg och tungsint ( ätit LCHF sedan januari så det är inte övergångsbesvär) men inte värre än att det går att leva med.

Kroppen och sinnet är ju egentligen ett på sätt och vis… mår det ena bra så brukar det andra må bra också! :)

Härligt att läsa, jansan!!

Önskar att jag kunde komma till det stadiet. Men jag gör nog alldeles för många avsteg för att den euforiska känslan ska infinna sig.

#9 Det behöver inte ha med dina avsteg att göra. Alla är olika. Jag gör inga avsteg alls, men det finns ingen euforisk känsla ändå. Däremot så mår jag super av att se hur många kilon som försvunnit och när jag rensar min garderob och ännu en gång får ge bort en trave kläder, så mår jag såklart bra! Det är en annan sort lycka som jag kan leva på grå dagar.

1½ år med lchf och jag är lyckligare än jag varit hela mitt liv (djupt deprimerad) trots att min levnadsituation är hemsk, så är jag så LYCKLIG.

Jag fick nog inget lyckorus mer än när omställningsbesvären försvann första gången. Jag kände mig så klar i huvudet och väldigt glad.

Sen blev det mer normalt, men jag känner ändå att jag mår bättre med lågkolhydratskost än vanlig kost - för jag är lugnare, jämnare i humöret, mindre PMS, mindre depp och piggare.

Däremot går jag ju knappas omkring i ett lyckorus, det var kanske någon vecka eller så i början.

Om man kanske tror att "lycka" betyder att gå hög hela tiden, så är det inte så jag beskriver det - däremot en avsaknad av seghet och depp, och att man är piggare.

Vet att någon har nämnt det som att man blir beroende och hög av ketonerna, men jag känner inte igen det från egna erfarenheter - inte alls som att bli hög på socker, när jag äter det.

#4 jansan

Om du har möjlighet är du så välkommen till vår nästa träff den 22/9. Då kan du själv tipsa Annika ;)

# TS, Är det säkert att du inte röker morötter ?  

Jag håller med dig fullständigt, jag känner mig mer harmonisk med LCHF och som du nämner har ett mycket bättre humör och framförallt bättre tålamod……

Ha en glad helg allihopa !

Innan jag började med lchf så var jag ofta deprimerad och hade mörka tankar… Det försvann inte när jag började träna mkt och äta bättre mat (tallriksmodellen…)

Nu med lchf har jag aldrig dom känslorna och mkt av det beror nog till stor del på att mitt blodsocker inte åker bergochdalbana samt att jag inte längre tröstar mig med godis. Självklart kan jag ibland känna mig stressad och så som alla andra  men nu är jag lycklig och tillfreds med mig själv!!

Så psykiatrin borde absolut ordinera denna kost ;)

Det glädjer mig att se mina medmänniskor är glada och mår bra :-)

Jag har bara varit med i 3 veckor , men det känns så himla bra i mage och hela kroppen och knoppen .

#13:

Tipsa när och var så ska jag notera detta :-)

Kul att upptäcka att det är betydligt mer som mår enormt bra av LCHF!

#18

Kolla in tråden "Sundsvallsträffarna…" under Medlemmar - var bor ni?