Först o främst - en jätteklapp på axeln åt att du har tappat hela 19 kg. wow

helt ok att gnälla ibland, och ut med det bara för då finns det chans att ta tag i sånt som man inte är nöjd med.

Du har hållt på sen januari , mycket har hänt. När jag började för 4 år sen så upplevde även jag enormt håravfall, men efter ett halvår så vände det. Jag upplevde enorm trötthet i musklerna ,minsta lilla uppförslut så fick jag stanna o vila - som en gammal tant..- det vände efter 5 månader, sen trycktes turbo-knappen in och jag orkade gå hur långa promenader som helst.

När du skriver att du har problem med magen - kanske ett lätt knep är att dricka mycket vatten, ibland när man provar på lchf så glömmer man bort att kroppen behöver vatten, o då kan problem uppstå med hård mage.

vad det gäller klåda och utslag så har jag själv aldrig upplevt det, men jag är säker på att du får svar från andra.

OM du klarar lite mer kolhydrater så kan det kanske vara värt att prova lite mer grönsaker och ev. lite potatis, då kanske vissa av dina bekymmer mildras eller försvinner..

Monica

#1 Mooniq : Tusen tack för svaret och att du delar med dig av dina tankar! Ja jag är jätteglad att de där 19 kilona försvunnit. Det tog 6 år att bygga upp dem och mindre än ett halvår att bli av med dem, så just på den fronten är jag verkligen nöjd.
När det gäller magen så känns det som att jag testat allt (mer vätska, magnesium, fibrer, kokosfett osv osv). Kokosfettet är nog det som fungerat bäst.

Jag har diskuterat utslagen på andra forum och det är tydligen inte alls så ovanligt. Jag kan få bort utslagen genom att öka på kolhydraterna MEN då med konsekvensen att viktnedgången upphör helt och det vill jag inte. Utan viktnedgång så känns det inte alls motiverat med lchf.

Jag hoppas att min turboknapp trycks in snart och att jag fylls av energin som du beskriver, för "tant" är rätt ord för att beskriva mig ute på hundpromenaderna. Jag har hållit på i lite drygt 5 månader så hopp finns kanske!

/Lilltilda

jag läste här på forumet att om man har saltbrist i kroppen så är det lätt att bli orkeslös, har du även läste om det? kan ju vara värt att prova , om du nu har provat magnesium o så menar jag.

jag vet ju inte vad som triggar ditt sötsug, men om du klarar så kanske du kan prova att äta potatis, eller lite mer kolhydrater  för att jämna ut dina besvär, trist nog måste man nog personligen prova var gränserna går när det gäller sötsuget.. men du kanske även har provat det..

Sorry om jag missat ifall du skrivit om det nån annanstans.. men jag undrar vad och hur mycket/lite du äter. Är du aktiv och tränar mycket?

Jag tycker du ska se över vad och hur du äter.

Det är inte ok att må som du mår på lchf. Prova dig fram tills du mår bra. Ingen orkar väl hålla på och må så dåligt, det förstår jag.
Det låter som du har någon slags brist på nåt! Kanske äter du inte tillräckligt varierat. Salt, magnesium, c-vitamin osv. Googla på dina besvär och ge dig inte förrän du mår bra igen på lchf. Det handlar inte om kolhydrater i alla fall. Det är inte bristen på dem som får dig att må så dåligt, det kan jag lova.

#3 och 4 Mooniq: Bra förslag angående saltet, men jag är "saltoman" så saltbrist har jag garanterat inte . Jag har inte så stora bekymmer med sötsug faktiskt. Jag kan för den sakens skull faktiskt äta lite kolhydrater då jag tillhör de lyckliga som inte är särskilt sockerkänsliga (Fast just idag skriker kroppen efter choklad, men det är rent hormoniellt och inget annat). Känslig för kolhydrater är jag på det viset att jag snabbt upplever bromsad eller utebliven viktnedgång om jag äter mer än 20 g kh/dag (kan någon enstaka dag äta upp till 30 g utan att det gör någon skada).

#5  kaisakavat : jag har nog inte skrivit någonstans om hur jag äter och rör på mig tror jag. I så fall i någon gammal tråd.
Jag äter 2-4 ggr/dag beroende på om det är vardag eller helg och hur det fungerar med jobbet.

Igår åt jag:
"Frunch" kl 11.00: ca 200 gram smörstekt kryddad köttfärs (15% fett) med fetaost och oliver nedhackat i färsen.
Mellanmål kl 15.00: kaffe med ca 1 tsk kokosfett + några paranötter.
Middag kl 17.30: 200 g stekt pepparstek med ca 150 g smörstekt strimlad vitkål och lite beasås.
Kväll kl 22.00: En kopp rött te med en liten skvätt grädde.

i förrgår (ledig dag):
"frunch" (vid 12.00): Smoothie(lika delar vispgrädde, turkisk yoghurt, bär och kolsyrat vatten. 1 dl av vardera), 2 kokta ägg med majonäs, kaffe.
Middag (16.00): ett STORT hemmagrillat kycklinglår, lätt kokt broccoli och en kall yoghurtsås.
Kväll: liten omelett (var hungrig) på 2 ägg och 2 msk grädde, kaffe.

Jag skulle ljuga om jag påstod att jag tränar hårt. Jag har hund och går promenader varje dag + att jag cyklar ett par km till och från jobbet varje dag. Dvs jag rör rätt måttligt på mig (max 5-6 km promenad/dag totalt). Rörde mer på mig förr men med LCHFs medföljande orkeslöshet så har jag trappat ner rätt mycket i väntan på att få ny energi.
#6 SpurtAnne: Tack för input! Jag gjorde det för 1,5 månad sedan och med hjälp av ett kostberäkningsverktyg jag hittade på nätet (min mat???) upptäckte att jag fick i mig lite för lite av c-vitamin, så jag la till rå gul paprika i kosten några ggr/veckan. Började även äta omega 3 varje dag då jag är usel på att få i mig fet fisk.

Beskriv hur ett par av dina normala dagsmenyer ser ut så kanske vi kan hjälpa/tipsa dig bättre

Mera fett tänker jag när jag ser vad du äter. Hoppas också att du ibland äter inälvsmat för järn och att fortfarande äter paprika för c-vitamin.

#8 dufva : i mitt inlägg i #7 har du två dagar uppräknade. Kan dessutom lägga till dagens meny som jag tror att den kommer att bli

Frunch (11.30): omelett av 3 ägg och 2,5 msk grädde, fylld med riven ost (ca 3 msk), strimlad salami (4 skivor kotivaras(?) lantsalami utan tillsatser)

Mellanmål (14.00) kaffe med grädde och en babybellost som tilltugg (de andra på jobbet åt tårta)

Middag (17.00): stekt rimmat fläsk, 150-200 g. Strimlad smörstekt vitkål, 1/4 rå gul paprika

Kväll (ca 21.30) OM jag är hungrig/sugen: te med cocosfett och ett par skivor salami

#9 SpurtAnne : Inälvsmat är ingen höjdare, men jag brukar göra leverbiff ibland (saknar köpt leverpastej, men det är ju så förgrymmat mycket kh i den så det blir aldrig numer).
Mer fett? Kanske… fast steker i smör, använder kokosfett el grädde i kaffet, äter ost, majonäs och turkisk yoghurt ibland. Får kanske testa att öka fettmängden (men inte mejerierna)

Det där med håravfall är tyvärr svårt att komma ifrån när det gäller större kostförändringar (kommer efter några månader i de fallen, det är alltså dels den stora omställningen, dels viktminskning i sig (speciellt om den går fort)).

Däremot hur du mår känns inte riktigt ok, trött som nämnts ovan javisst men förutom? Tycker det är ett tecken på att du borde se över vad du äter.

Generellt från det du beskriver så saknar jag grönsaker framförallt råa sådana, jo det går att klara sig utan om man äter inälvor ordentligt och varierar sig - men de flesta gör inte det. Sedan är det även indivduellt vad man fungerar bättre på.

Många blir stenhårda i magen av bara en låg mängd hårdost, vissa kan parera den extra koncentrerade kalciumdosen med magnesium av hög dos men verkar inte fungera för alla.

Har du provat hur du mår om du lägger i princip hela dagsdosen kolhydrater på grönsaker (och låter den ligga på säg runt 25 gram om dagen minst)? Dvs ta bort i princip allt vad mejerier är förutom smör och se hur du mår? Säg hälften råa hälften tillagade. Det verkar även mest vara kål förutom den mindre mängden paprika du äter i grönsaksväg? Den kan vara lite hämmande på sköldkörteln, så inte omöjligt om man ligger lite på gränsen där att omsättningen kan gå ner lite gran så man inte mår så himla bra.

Får lätt den sortens klåda/utslag av även andra saker än ketos, och när huden är i känsligt läge brukar jag få svårt att tåla fläskkött. tomat, rökt mat och viss del ost (måste äta rejäl mängd hårdost för att reglera min mage åt andra hållet om/när jag äter lchf så blir inte så bra när jag måste minska den, men byte till mindre lagrad hjälper till viss del också) och utesluta vissa bär och skaldjur/fisk. Så inte omöjligt du kan bli hjälpt med dina också med vissa förändringar i vad du äter även utan att gå helt ur ketos.

Generellt tror jag inte det är en hållbar lösning alls att tänka att du egentligen inte alls vill äta lchf men göra det bara för en viktminsknings skull, hur är då tanken efter det? Att helt byta kost efter genomgången viktminskning tror jag är ganska väl visat sällan fungerar utan leder till viktuppgång igen. Tror du behöver hitta ett ställe att "gilla läget" på, om inte annat blir ju livet rätt tråkigt om man inte kan förlika sig med omständigheterna omkring sig en längre tid. Har man väl varit ordentligt överviktig (tror du sagt du haft mer övervikt innan som du gått ner innan du började med lchf? inte säker jag minns rätt dock) är det troligt man har problem med insulinresistens, då är det oftast en bra idé att hålla sig till någon form av lågkolhydratskost oavsett vikt senare - men en kost som man inte anpassar till ett läge som fungerar för en så man åtminstone mår ganska bra på, då kommer det ju inte fungera i längden. Dock viktigt hälsomässigt att försöka göra det till fortfarande bra val hälsomässigt, tror det är en stor skillnad vilka resultat man får beroende på om man lägger till mer grönsaker och kanske lite vitt ris och potatis än om man lägger in saker som vete och råg och majs eller större mängder frukt.

Det har varit en hel del som inte mått helt bra på extrem lowcarb men genast mått bättre när de lagt till lite mer kolhydrater och inte i form av sallad då, utan riktiga kolhydratkällor som potatis eller vitt ris, stärkelse. Det är ju något som är lätt att testa eftersom du antagligen märker effekten snabbt, så jag föreslår det jag. Jag pratar inte om jättelass med potatismos eller ris, men så du kanske kommer ivf uppåt 50 g på en dag. Nej, det är ingen större risk att du kommer att gå upp av det.

Prova magnesium för att sätta fart på magen.

När det gäller att känna sig utanför: gör det något vad andra tycker? Oavsett vad du väljer, om du väljer att göra avsteg eller inte, äta VV eller LCHF - det är DINA val. Du ska själv välja vad du mår bra av, och andra får väl acceptera vad du äter? Det påverkar ingen annan och jag anser att kost är ett personligt val.

Angående dina utslag, äter du mycket fläskkött?
Det är många som har svårt för det, och kan behöva byta ut grisen mot kyckling, fisk och mindre mängder nöt. Grisen sätter fart på olika inflammatioriska processer i kroppen och kan orsaka klåda, utslag och håravfall, ledinflammationer mm.

#11 Fiana: Tack för ett långt tänktvärt inlägg. Grönsaker åt jag betydligt mer av i början tills jag fick för mig att de bara var "onödigt pynt" på tallriken. Äter en del grönsaker nu med även om de matdagar jag skrev här ovan mycket riktigt är grönsaksfattiga. Kan vara värt att kapa bort ytterligare mejeri och ersätta med grönsaker.
Vilket minne du har!!! Du har alldeles rätt att jag för 6 år sedan gick ner 35 kg med hjälp av tallriksmodellen och motion. Jag åt en liberal GI-inspirerad kost där jag åt alla typer av kolhydrater men valde fullkornsalternativ och långsamma kolhydrater i huvudsak.
Även då parkerade min vikt där den är nu (och jag är givetvis rädd för att min kropp försöker med samma dumhet nu med lchf) och pga olika dåliga saker som hände i mitt liv (depression pga barnlöshet, skilsmässa m.m.) så försvann motivationen och matvanorna blev med åren en smärre katastrof. Sakta kom 19 av de tappade 35 kilona tillbaka och trots ivriga försök under ett par års tid att använda min gamla metod att tappa kilon på så ville det sig inte riktigt, fram tills jag hittade LCHF.
Klådan har jag försökt få bort genom att utesluta olika saker men hittills har jag inte lyckats hitta någon annan metod än att äta antihistaminer och när de inte fungerar så får jag äta lite mer kolhydrater, fast med konsekvensen att jag slutar gå ner i vikt. Just nu är jag klådfri (och står stilla i vikt…) men om/när klådan kommer tillbaka så ska jag göra något nytt försök. Jag uteslöt aldrig skaldjuren sist. Kan vara värt att testa det!

Tanken för framtiden och efter uppnått viktmål är inte att jag ska återgå till min gamla kost, men att jag ska kunna smyga in kolhydrater ibland. Kunna äta tårta vid födelsedagar, kunna äta en frukt per dag, kanske kunna äta en enstaka pizzeriapizza med pojkvännen och kunna unna sig en mjukglass varma sommardagar. I nuläget skulle jag nog bli sjuk om jag gjorde undantag. Har vid ett par tillfällen fått i mig lite stärkelse och blivit rejält dålig av det så jag vågar inte göra medvetna avsteg just nu.

OM jag bara mådde helt bra av lchf så skulle jag nog kunna leva med kosten på ett annat sätt. Mycket av svårigheten nu är ju det faktum att jag misslyckat med äta LCHF på ett sätt som får mig att må bra! Det gör att min enda motivation för att "stå ut" är just viktnedgången som jag längtat så efter!

#12 Hemul: Tack för gott råd! Jag har övervägt att någon gång lägga till lite mer "vanliga" kolhydrater för att se vad som händer, men jag är jätterädd för att jag ska bli sjuk. I drygt 5 månader har jag ätit relativt strikt och vid ett par tillfällen då jag fått i mig yttepyttelite stärkelse (en ostbåge som ett barn bjöd på och en oblat vid nattvarden i kyrkan) och magsmärtorna med tillhörande diarre kom båda gångerna som ett brev på posten. Vad händer då om jag skulle få för mig att äta t.ex. ½ dl ris eller en liten potatis med den stärkelse som det skulle innebära?
Någon gång i framtiden tänker jag försöka vänja magen vid stärkelserik mat i små mängder, men vet inte hur.

#13 Jennix: tack för tipset, men magnesium för magen är redan testat utan några positiva resultat. Tyvärr :(.
Att jag känner mig utanför handlar nog mest om att jag inte längre kan gå ut och äta lunch med kollegorna pga att det ynkliga lunchutbud som finns på orten inte erbjuder något som jag lätt kan anpassa till lchf. Att äta lite pizzasallad och skrapa fyllningen av en pizza känns inte riktigt som något alternativ att betala dyra lunchpengar för, även om det är vad jag gjort någon enstaka gång.
Utanför känner jag mig också då även mina bästa vänner nästan aldrig bjuder hem mig på fika eller mat längre "för du kan ju nästan inte äta något" (vilket såklart inte är sant. Jag äter ju vanlig mat bortsett från kolhydraterna och istället för fika kan jag äta ostrullar med smör och gurka). Jag hoppas att det ändrar sig nu i sommar med grillning m.m. JAG kommer då att bjuda på grillmiddagar och då hoppas jag att jag får gäster!

#14 hus-musen: Jag äter mest nötkött och kyckling tror jag, men fläskkött med. Provade tidigare, pga av vad jag läst om griskött på nätet, att undvika fläskköttet under några veckor, men upplevde inte några positiva förändringar av det. Men det KAN ju vara så att det är en kombination av flera saker som gör att jag får utslagen och att jag måste utesluta både skaldjur och fläskkött t.ex.

Jag önskar att alla hade lika bra vänner som jag tycker att jag har. De skulle aldrig få för sig att inte hjälpa mig med min kost!

Jag skulle heller aldrig tveka på att bjuda dem på vad de gillar eller tål.

Det är alltid så tråkigt att höra om människor som bara tänker på sina egna problem, när de ska bjuda andra…

#16 Jennix: ja lite besviken är jag ju ärligt talat. Har dock ett par fantastiska kollegor som börjat ta med sig matlådor till jobbet ibland för att hålla mig sällskap även på fredagslunchen (då normalt alla går ut och äter).
Jag får också mycket uppmuntran från vänner just då det gäller att kämpa mot övervikten. Alla vet ju att min övervikt är något som jag behövt ta tag i så i takt med tappade kilon så har de uppmuntrande orden kommit oftare.

Jag är också sådan som gärna bjuder på både fika och mat och då alltid försöker specialanpassa så att något ska finnas för alla. Har t.ex. både kollegor med glutenallergi och mjölkproteinallergi och jag ser inte det som en börda utan fixar saker som de också kan äta de gånger jag ska ordna med personalfikat.

Hm, kom just ihåg, en av de där goa kollegorna som gör mig sällskap på fredagsluncherna har förresten bakat ett lchf-bröd till mig till en personalsamling. Riktigt uppskattat från mitt håll! Och jättegott bröd!

Jag kan med andra ord inte svartmåla alla i min omgivning ;). Det finns riktiga omtänksamma "goingar" med!

#15 Tycker verkligen inte du ska acceptera att må som du mår, låter heller inte riktigt bra om du ska reagera så kraftigt på så lite utöver om det nu inte var just kanske majs i både ostbågen och oblaten (om den var glutenfri) - en sak om man inte kan klara plötsligt en macka t ex kanske eller godis eller kaka, men om man blir så känslig låter det inte riktigt bra, då blir ju livet väldigt svårt att hantera om man måste alltid vara på sin vakt för minsta spår.

Jag som har en rejält knepig mage brukar se till att pröva nya saker typ fredag kväll, så att om det går tokigt har jag hela helgen på att bli bättre tills dags för jobb etc. (annorlunda naturligtvis med dagarna om man går på schema, men alltså när man har några dagar där det är ok att må lite illa om det inte var ett bra test) - ta ett sådant tillfälle och lägg till en halv kokt potatis eller någon matsked kokt ris till mat du vet du inte får problem av och se, det kan som sagt varit specifikt för majs. Om det går ok med magen så kan det ju vara värt att prova med små mängder potatis, vitt ris och rotfrukter och lite mer moderat fettintag, för en del kan en halv potatis göra hela skillnaden.

Du kanske ska låta viktbiten stå lite på paus ett tag tills du kan hitta en balans du mår bättre på och sen arbeta vidare från det läget? Tycker inte du ska acceptera att må så långt efter den mesta omställningen är över (med reservation då för det där med håret som alltså kommer i efterhand och inget som händer "nu" om det inte är någon sjukdom och en viss muskeltrötthet som fortfarande kan vara kvar)

Är man så väldigt tjock(alltså om man väger typ 150kg+ utan att vara ett muskelberg)att man riskerar att dö mer eller mindre knall fall/precis på väg att utveckla diabetes etc. så kan det vara ok att "gå ner till varje pris" oavsett hur man mår, men det är du ju inte och du har gått ner en hel del redan vilket ju är jättebra. Måendet är också det väldigt viktigt för hälsan, lite "socialt obehag" om ens omgivning är lite tråkig är väl en sak men att fysiskt inte må ok? Då kanske det är vettigare att ta ett litet steg tillbaka för att komma till ett läge där man mår bättre först och ta nya vägar därifrån sen.

#15 Ah okej, ja skadjur kan man ju oxå reagera på. Många bäckar små.. Sånt man inte tänker på kan ju oxå hjälpa till. Mjölkprodukter och gluten kan ju vara en sådan sak som ger utslag också, gluten har du ju redan uteslutit ur kosten, men laktosfria produkter kan vara ett alternativ om du äter mycket sånt.

Har inte så många ideer annars, men hoppas det ordnar sig!

#18 Fiana:
Det var en glutenfri oblat (vår kyrka har bara såna) så antagligen är det just majsstärkelse som jag reagerar så starkt på. När jag tänker efter så reagerade jag även på ett kebabkött trots lågt kh-innehåll men som kanske hade majsstärkelse som bindemedel. Måste kolla det!
Kanske kan våga testa något annat framöver just i kombination med lediga dagar utan viktiga planer.

Tänkvärt att låta vikten stå i paus ett tag men jag är just nu orolig för att det ska bli som förra gången, att vikten står stilla på den här nivån och att kampviljan dör även nu. Jag försöker febrilt övertyga mig själv om att situationen är en annan denna gång och att det gamla inte alls kommer att upprepas.
Har idag ett bmi på 31.64 så det hör väl "bara" till fetma i första stadiet.

#15 skrivet av Lilltilda Jag vet inte vilka sorts magproblem du har, men för min del är det stor skillnad på t.ex. ostbågar, vete, majs osv än ris. Ris är faktiskt bra för min mage, eller har varit det de gånger jag testat. Jag vet inte varför, bara att jag reagerar olika på olika saker. Mjölk tål jag inte heller, förutom smör i viss mängd. Det är inte laktosen som är problemet, antar att det är mjölkprotein eller nåt…

#20 Olika vad det är i kebabkött, varierar mycket mellan ställena - inte ovanligt med rejält med mannagryn i heller faktiskt (och glutamat naturligtvis :P) medans andra ställen har betydligt snålare saker.

Ta hand om dig själv först och främst, om man går bara på kampvilja (det är naturligtvis bra med ordentligt med vilja också men inte bara) är det ju så stor risk det blir krashlandning sedan, man behöver en paus och landa och justera. Annars sen när man når sitt "mål" blir så lätt en stor "tomhet" efter att kampen är över. Vad händer då när man inte kämpar längre? Lätt att det då "rinner iväg" och man "belönar sig" väl mycket om man inte redan hittat en balans på vägen. Man kan ju titta på t ex före detta extremvikt bantare från amerikanska biggest loosers som gått upp nästan alltihop (även om de gick ner typ 70 kg) på ganska kort tid efter när den där kampviljan inte längre driver. Det är ju den delen som också är varför viktväktarna trycker så hårt på sitt "jämnviktsprogram" (inte bara för de vill tjäna lite extra pengar :P). Hålla vikten och hantera den biten är för de flesta svårare än att gå ner i vikt. (ju lättare man haft att gå ner desto värre brukar det också vara, man upplever att det var ju inte så svårt så jag kan ju lätt gå ner de där kilona "sen")

Tänk om du får "offra" kanske 3 veckor att få balans på maten så du mår bättre, och att det kanske ger att det totalt tar 5 veckor mer att gå ner (för den nya varianten kanske är lite långsammare) så totalt blir du "klar" 2 månader senare - men under tiden mår du helt ok? Och behöver inte kämpa med bara ren vilja mot vikten under tiden?

#21 Jennix:
Före LCHF hade jag plåtmage som tålde allt utom kombinationen av skaldjur och hög andel fett (fast det tål jag nu av någon konstig anledning) som gav diarré och magknip. Nu efter 5 månader strikt lchf verkar min mage i första hand reagera på majsstärkelse. Jag har därför tänkt att jag nog reagerar på all stärkelse, men så behöver det ju såklart inte vara. Jag törs kanske testa något litet någon gång.

#19 hus-musen: missade ditt inlägg först. Tack för lyckönskningen!

#22 Fiana: Tänkvärt igen! Lagom är bäst helt enkelt. Lagom med kampglöd behövs (annars skulle mina hormoner få som de vill och frossa i mörk choklad just nu ) men i det stora hela så spelar ju faktiskt inte lite långsammare viktnedgång någon roll. Det är väl om det blir för många veckor då inget händer som det blir jobbigt.
Må bra vill jag ju göra och det vill jag ju göra NU och inte om 20 kg till.

ALLA: Jag VET att väldigt mycket av mitt mörka tänk just idag beror på hormoner. (Vidrig att ha att göra med just dagarna precis innan mens och tyvärr har INTE det mildrats av lchf det heller).
Jag TACKAR verkligen alla här som kommit med en massa pepp och goda råd. Kif är ett toppenforum!

Jag tycker du äter bra

Säkert därför du lyckats så bra med viktnedgången

Frågan är vad som kan orsaa din besvär egentligen?

Mejerier ägg eller nötter kan vara syndabockar men man kan ju tycka att du borde ha märkt av dom sakerna även tidigare i livet isf.

Det som ofta ökar för många på Lchf är inslaget av mejerier

Kanske är det där du skulle kunna prova minska ner för att se om det blir bättre

#25 Dufva: Ja första månaden med lchf fick jag prova mig fram lite för att hitta lagom nivå på det jag äter både mängdmässigt och innehållsmässigt och viktmässigt så har det ju gett bra effekt så här långt och det helt utan hunger och svält så det är jag hemskt nöjd med.
Jag har ju inte märkt intolerans mot något annat än valnötter tidigare i livet och vad som orsakar besvären idag vet jag inte riktigt. Med lchf så minskade jag faktiskt en del på mejerierna då jag varit en stor konsument av mjölk! Nu är mjölken borta och istället ersatt av grädde (men inte lika stora mängder såklart) och turkisk yoghurt. Jag kan testa att minska även på dessa framöver om jag inte kommer på något annat som fungerar för mig.

Kanske är det som andra här säger, att jag tillhör de som kan behöva öka kolhydraterna lite.

Vad skumt att du reagerar så kraftigt! Vore ju bra om det var nåt i majs, då återstår ju allt det andra för dig att äta liksom.

UPPDATERING:
Efter drygt en månads platå med små skiftningar uppåt och nedåt, så har det "poff" ramlat bort 1,5 kg till och de verkar inte ha tänkt komma tillbaka så total viktnedgång är nu 20,5 kg sedan januari. Det nya vikttappet har gett mig ny motivation att kämpa vidare!
Intressant att notera är att nu när viktnedgången tycks ha kickat igång igen så har också klådan återvänt, så klåda och viktnedgång hör definitivt ihop. Mindre kul att konstatera, men nu får det vara på det viset. Kilona ska bort!

Efter att ha läst era råd här ovan så har jag lagt till lite mer varierade råa grönsaker, men INTE vanliga kolhydrater i form av potatis eller ris. Jag fegar på den fronten och är rädd att det ska gå fel. Den ökade kh-mängden från grönsakerna tycks ändå ha gett en positiv påverkan. Trots att det är ett par veckor kvar tills semester och jag borde vara supertrött, så har jag blivit piggare. Dessutom har magen skött sig bättre så den tycks vilja ha ett regelbundet intag av färska grönsaker som "smörjning" utöver morgonteets kokosfett.

Nu väntar bara prövningen att fira midsommar ihop med kh-ätande nära och kära! Jordgubbar SKA jag dock äta!

/nya POSITIVARE Lilltilda

Grattis,bra kämpat!!! Jag är nybörjare med Lchf kost…surfar runt här inne och försöker fatta , känner mej för och försöker hitta balans och lyssna på kroppen..Ja visst måste man få äta jordgubbar när det är Midsommar,så gott!! Ha en trevlig Midsommarhelg

#29: Tack! Det finns massor med läsning här på Kif så du hittar nog allt du behöver och lite till här! Önskar dig lycka till!

Jaha ja, Gnäll-Lilltilda är tillbaka igen. Funderade ett tag på att starta en ny tråd, men valde att låta bli. Det räcker att jag gnäller på ett ställe tänkte jag.
Uppdatering sedan sist. Vågen visade förra veckan på -23 kg sedan start. Jättekul, verkligen! MEN samtidigt så är jag lite besviken faktiskt pga att jag utan anledning faktiskt gått upp  nästan 2 kg från veckan innan dess och de 2 kilona har klistrat sig fast på mig och försvinner inte vad jag än gör.
Åter igen är jag inne i en period av tvivel och lätt förvirring. Jag har bollat tankar med mannen i mitt liv och han säger att jag blivit fixerad, att orsaken till att jag gått upp i vikt och inte tappar vikten igen, beror på att jag äter annorlunda nu än från början och att jag antagligen sabbat förbränningen med att äta mindre mängd kött och mer grönsaker nu. Jag håller inte riktigt med honom. Ibland önskar jag att jag hade skrivit matdagbok genom hela lchf-tiden, men jag valde medvetet att inte göra det pga att jag var rädd att bli lika fixerad som jag blev 2006 då jag kämpade mig ner i vikt förra gången men utan lchf.

En sak ger jag honom rätt i iaf och det är att jag börjar bli fixerad. Jag läser här på Kif och analyserar nästan sönder hur jag äter och jämför med hur andra äter. Mat är inte längre gott och jag börjar känna igen fixerade Lilltilda från 2006. Jag har inte medvetet kört periodisk fasta, men inser att jag, förutom en kopp svart kaffe vid 9 på jobbet, inte äter förrän 12.00 och äter sista måltiden vid 18-tiden för att sedan inte äta mer den dagen).
Jag har uteslutit nötterna helt ur kosten, jag dricker inga sötade drycker (brukar annars dricka steviasötad fun light), jag har minskat rejält på mejerierna (främst grädden), jag dricker bara 2 koppar kaffe per dag och jag överväger att börja räkna proteinmängden jag får i mig.
Jag har ätit en del bär i sommar, men nu är det slut på det annat än i undantagsfall.
Jag vet inte hur jag ska tänka och äta längre och att lyssna till hungersignalerna fungerar inte då jag antingen inte blir hungrig alls eller har dagar då jag inte kan få nog av mat. Hur ska jag göra med detta? Använda logiken och räkna ut vad jag borde klara mig på eller faktiskt äta så sjukt mycket mat (nu snackar vi t.ex. 4 stora kotletter med massor med kryddsmör och broccoli till EN måltid) som min kropp vill ha hungerdagarna? Jag sätter själv gränsen TVÅ kotletter, med 25 g kryddsmör och lite skybaserad gräddsås och 5 broccolibuketter, men då är jag fortfarande hungrig 30 min efter måltiden.

All stekt mat jag äter steks i smör och jag har alltid en fettkälla till alla  måltider, smör, majonäs, beasås eller liknande.
Grönsaker äter jag kanske för mycket av numer, men då jag tidigare i tråden fick rådet att öka grönsaksmängden för att få ordning på magen och det fungerade, så har jag väntat med att minska dem igen. Fast nu måste jag nog.

Suck, det var precis allt detta analyserande och räknande som jag ville slippa med lchf, men nu sitter jag där och vet varken ut eller in och ser vågen stå still eller visa på plus och jag har bestämt att jag bara SKA ner i vikt. Minst 13 kg till, gärna 18 kg i slutänden.

En sak du skulle kunna prova är att sluta med den "omedvetna" periodiska fastan. Det finns en del som tyder på att kvinnor inte alls får samma nytta av det som män. Exempelvis uteblir ofta den förbättrade insulinkänsligheten och blir istället sämre. Om du är van vid att inte äta frukost kan det vara lite svårt att börja med det, men efter några dagar bör kroppen ha vant sig. Om fastan ställer till insulinkänsligheten för dig så kan det vara en delförklaring till varför hungern inte riktigt funkar. Jag vet inte om det är så men kanske värt ett försök.

Hoppas du får ordning på detta och framförallt på dina tankar och överanalyserandet, för stressen runt detta är nog väldigt påfrestande. Om det fortsätter att gå lite långsamt får du ändå tänka på att du gått ner väldigt snabbt och kroppen/hjärnan kanske behöver lite tid på sig att hänga med.

#32 Tick: Tack! PF inföll sig naturligt under sommaren då låååånga sovmornar gjorde att frukostmålet totalt försvann och dagen började med kaffe och lunch. Har alltid varit en dålig frukostätare, men lyckas periodvis. Frukost kan vara värt att satsa på igen. Får koka ägg kvällen innan så går det snabbt att slänga ihop nåt med majonäs och kanske några räkor.

Stressen och överanalyserandet är nog mest påfrestande för min omgivning, men visst påverkar det mig med. Att framför allt hjärnan har svårt att hänga med har jag tyvärr konstaterat så jag får försöka trösta mig med att den får tid nu. Även om jag tycker att det är fruktansvärt frustrerande att inte komma framåt.