Håller med. Vikt har ingen direkt påverkan på lycka. Vikt har inte nödvändigtvis någon påverkan på om man hittar en partner heller - möjligen om man tror det. (fast jag kan inte uttala mig om större övervikt än 30-40 kg; det har jag ingen erfarenhet av)

Däremot påverkar vikten orken och rörligheten. Och visst påverkar det upplevelsen av spegelbild och foton, inköp av kläder som också kan påverka humöret etc… men inte handlar det om lycka.

Inte blir man automatiskt lyckligare med bättre hälsa, snyggare kropp, ett mer tilltalande yttre och pengar. Men om man känner sej friskare och vackrare får man säkert bättre självförtroende och positivitet och det strålar utåt. Samma med pengar. Detta tillstånd ökar förutsättningarna att tex. hitta en partner eller få ett bättre jobb.

För min del vill jag nog påstå att jag känner mig lyckligare med en kropp som jag tycker ser bättre ut än för några år sedan. (Trots att man blivit äldre.)

Lycka är iofs nåt man alltid jagar - men den fullständiga lyckan är något vi aldrig får - det finns alltid plus och minus i livet, och bara plus kan inte existera. Inte i min hjärna iaf.

tex vet vi ju att vi och våra anhöriga kommer att dö nån gång allihop, och det är ju ett "minus". För att inte tala om vår ständiga miljöpåverkan som går mot katastrof. Många minus.

Fullständig lycka finns inte - det handlar mer om att samla så många "pluskänslor" som möjligt.

Men att ha en mera "perfekt" vikt är för mig absolut ett "plus" i vågskålen.

Nej, att gå ner i vikt ger nog inte automatiskt lycka. Men man kan kanske säga att förutsättningarna förbättras? Detta att känna sig frisk och stark istället för trött och tung, det kan göra mig lycklig! Orken som räcker till att komma ut och röra på sig, det ger livskvalitet. Förr var det mest slitigt att t ex ta sig ut i skogen, det kändes motigt och när man var hemma igen ville jag mest vila. Nu kan jag studsa iväg och ändå vara piggare när jag kommer hem igen. Jag var nyligen på spelning en heldag. Nästan åtta timmar i sträck - det hade aldrig gått för några år sedan. Att äntligen ha energi till en massa roliga saker, det är väl lycka! :-)

Jag håller med så till vida att OM man har diverse svårigheter, ledsamheter, problem etc i sitt liv som INTE har med vikten att göra så kan självklart inte en viktnedgång med snyggare kropp bota alla de problemen.

Jag t ex har en del i "bagaget" som tär på mitt sinne - t ex bråk inom min barndomsfamilj, urkass skolgång, dålig ekonomi igenom stort sätt hela mitt tidigare liv, otrygghet med arbetslöshet tills för ett tag sedan, separation etc etc.

Puh! Är det konstigt man är en tröstätare tänker jag när jag fundera på det!?

Jag är snart nere på mitt mål att gå ner ca 40-41 kg men självklart krymper inte min stora "tråk-ryggsäck" pga detta utan de problem som hänger kvar i sinnet måste jag givetvis ta tag i separat från vikten och bearbeta/lösa självständigt.

Däremot är jag säker på att viktresan nedåt har hjälpt till enormt mycket att höja min självsäkerhet och självkänsla ENORMT mycket.

Detta i sin tur gör ju att jag känner mig starkare och att jag då kan ta i tu med mina problem på ett konstruktivt och kraftfullt sätt.

Så jag tror absolut att vikten kan spela stor roll i hur vi beter oss i omvärlden - själv har jag i många år gömt mig på sätt och vis - ville inte träffa gamla vänner alls som jag känt i mitt tidigare smala liv och all energi gick åt till att  vara ledsen och nedstämd över detta.

Min sitation idag är mycket lyckligare än innan:

Jag känner mig finare och känner inte att jag behöver dölja min kropp längre, har kämpat (verkligen!) till att få ett fast jobb, har efter separationen skaffat en underbar liten lägenhet som jag inrett till värdens mysigaste, har vänner och ett mycket större socialt liv än tidigare - kort sagt livet leker faktiskt ha ha

Att jag kunnat/orkat ta tag i mitt liv med personliga problem, ekonomi, vänner etc beror helt klart på min viktnedgång för vikten har spelat en stor roll i mitt välbefinnande.

Viktnedgång gör mig olycklig. Jag känner mig sjuk när min kropp blir smalare. Jag vet inte varför och det har tyngat mig att jag nu föredrar att vara överviktig än att ha en frisk och smal kropp därför följer jag inte dieten längre 

HJÄLP!

LYCKA = att mår bra och ha hälsa.

Jag började med lchf för att jag har candidasis med ont i kroppen , dimmig i huvudet , irritation , sömnproblem , trötthet livet funkar inte.Tidigare bestod min mat mest av kolhodrater +  lite fisk o. ägg (äter inte kött) ibland och väldigt lite fett. Inte underligt att kroppen blev stressad.

Har nu ätit lchf kost i ca 2 mån. och känner mig piggare, candidan håller sig borta, sover som en gris även om maken låter (vaknade av att han andades tidigare) , min oro är borta , tar det mesta med ro stressar inte är lugn ,kroppen känns inte stressad. Fått enerig som jag inte haft på 8 år. Jag får njuta av god mat och äter mer än tidigare utan att gå upp i vikt.

Har tidigare haft 7 kilo som jag ville gå ner men det blev en stress en jakt på varenda litet gram, åt för lite mat, så jag tror att jag inte klarade det då pga av stressen. Jag började  tänka hälsa istället och vips så var de borta , släppte stressen. Kroppen tillverkar hormonet kortisol när vi stressar och det påverkar att vi sätter fettet så fint runt magen .

Det är lätt att bli fast i viktträsket att man ger all fokus till vikten och missar en del viktiga saker i livet. Man jämför sig gärna med andra och känner sig misslyckad när man inte går ner i vikt. Man vill ju vara som alla andra????? smal och vacker?????. Vi får väl skylla lite på media som gör reklam för att mänskligheten ska vara smal+vacker och att vi är väldigt mottagliga för den sortens reklam.