Jodå, jag saknar pasta, men jag har inga problem med att avstå det.

pasta i alla former och varma mackor…

Matvraket-se, strongt att motstå lockropen från kolhydraterna. Visst är det skumt att det bara kan slå till ett sånt där intensivt sug - till synes out of the blue. Men det är bara att inse vilken stark demon vi som lider av kolhydratöverkänslighet har inom oss. Den ligger alltid på lur och triggas igång när man minst anar det, och dessvärre i bland, har garden nere.

Men saknar och saknar… grovt bröd ligger i gränslandet.

Efter 5 år med kosten saknar jag inte direkt något men äter gärna yoghurt vilket kan trigga igång mig.

Ja, det är otroligt mycket jag saknar! Alla smaker från olika maträtter, frukter o.s.v. Nu tycker jag allt smakar, till syvende och sist, smör eller ägg.. Men jag är bara inne på min fjärde vecka så jag vänjer väl ff in mig. Jag testar nya recept men jag tycker sällan att det jag äter är gott. Men jag kämpar på! Någon gång kommer det väl att jag börjar må bra och vikten gå ner som gör det hela värt det.

Frukt, Ben&Jerryglass, varma mackor det saknar jag.

#5 Du kan ju laga mat och krydda som förr, bara du utesluter potatis, ris osv. Jag lagar massa olika maträtter och de smakar inte smör och ägg.

Du är i början av din LCHF period och lär dig med tiden.

I början saknade jag pasta, men när jag till slut gav efter och smakade lite upptäckte jag att det bara smakade slabbigt mjöl, inte alls gott ju!

Ibland kan jag längta lite efter potatis, och i julas lockade både lussekatter och risgrynsgröt. Men såna saker blir man ju i regel bara sugen på när det är säsong, och förmodligen mest för att man är van att de "hör till". Fast häromdagen när jag var på hem i kylan och SL-kaoset överfölls jag av ett starkt begär efter kexchoklad, förmodligen för att jag var trött och hungrig och tyckte att tillvaron var en smula jobbig just då. Men det var inte värre än att det gick att låta bli.

Jag har också ätit så här så länge att det inte är något speciellt jag sknar, men blir jag sugen på något så äter jag det. Jag mår inte dåligt av en kolhydratschock och det triggar inget fortsatt sug.

Jag saknar popcorn när jag är på bio… och torkad frukt.

Umgås med vän som äter chips och läsk som middag. Jag sitter inte och dör när han äter, men det låter så galet gott av krasandet!

Annars är det som många andra här…pasta med någon himmelsk sås, typ spaghetti med pestosås.

Jag saknar att kunna äta som jag alltid har gjort! Det blir så krångligt när man inte mår bra av maten man alltid ätit och tycker är god, speciellt när inte alla i familjen vill haka på!

Jag saknar lasagne jättemycket. Tortellini. Gröt på morgonen. Smörgåsar!!!!. Pasta med pastasås. Korvstroganoff och ris. Bakverk. Choklad. Popcorn. FRUKT!! Mannagrynsgröt/pudding med saftsås/jordgubbssylt. Pannkakor. Bananplättar. Glass (ska testa göra egen sen, men saknar typ Ben & Jerrys och så..)

Så otroligt mycket. Usch, jag börjar gråta när jag tänker på det, är så trött på att allt ska vara så himla komplicerat hela tiden!
Jag vill kunna äta vad jag vill och ändå må bra!!

Nej inte direkt, kanske någon frukt, då vi har kvar i skål hemma. Absolut inte mjölprodukter.

Äter inga grönsaker vid viktminskningen nu men ska pröva längre fram då jag gått ner, men längtar inte direkt. Man får ju äta det godaste av allt ändå.

Sockermonstret har jag skrämt bort inom mig som tur är

Jag kan fortfarande längta efter pasta, men för det mesta kan jag stå emot det, eftersom min astma blir mycket sämre om jag äter något med säd…

Varma mackor kan jag också längta efter, men det är inget problem längre…

En saftig nektarin. Men jag tar en sådan ibland när det är säsong för det nu när jag nått min målvikt

Och ganska snart kommer jag nog att sniffa längtansfullt om det gräddas våfflor någonstans i närheten. Våfflor var något jag älskade men nästan aldrig åt eftersom jag inte hade något våffeljärn. Och nu är det försent!

Jag saknar att någon gång ta en fika på stan, med någon smarrig kaka (de är ju inte lika smarriga längre).

Att ta en glass på stan en varm sommardag Finns det någon glass som passar en lchf-are? någon som inte är så vidrigt söt att jag inte ens klarar att slicka av fingrarna om jag fått lite glass på dem. I glasskiosk, alltså. Hemma går det bra med grädde och frusna hallon.

Och grovt gott bröd, ibland, med rejäl skorpa.

Och att det var mycket enklare på den tiden, när man kunde äta ute utan att fundera så mycket på vad det var för mat; kunde ta en macka…

Pasta, saknar man ju lite.

Att äta ute fixar sig ju ganska lätt man kollar lite i menyn ber om hälften av det där den fetaste såsen och på med sallad och feta ost.

och dajm mm

Smågodis!!!!

….och det lustiga är att jag nästan aldrig åt det före lchf men nu är suget stort. Det räcker med att jag skriver om det för att saliven ska rinna till…..

I övrigt saknar jag någon gång kanelbullar, men eftersom jag mår fysiskt dåligt av mjöl är det lätt att låta bli.

#19 smågodis smakar ju riktigt sockrigt. Syntetiskt liksom. Saknar isåfall frukten. Sötman där känns mer äkta liksom. Fast jag har bara ätit lchf i några dagar än

Jag har inte saknat så mycket under 1,5 år som jag ätit LCHF, men idag så åt min  sambo rostad macka och då blev jag väldigt sugen. Det luktade himmelskt. Tog en joddlarkorv i stället och sedan var det glömt. Annars så är det som Effie säger: glass på sommaren!

Jag saknar ibland det okomplicerade livet när man kunde äta vad man ville, när man ville… t ex glasstrut på sommaren, fika med smarrig kaka, ris ala Malta.

Det mera konkreta jag saknar är grädde, eftersom min mjölkproteinallergi bröt ut med just för mycket grädde.

Det jag inte saknar är mina tappade kilo.

Marängtårta!

Smörgåsar, särskilt vitt bröd med smör och kokt skinka.

Saknar det faktiskt så mycket att det var det jag köpte som "mysmat" på min födelsedag för några dagarsedan, när jag tillät mig en måltid utan att tänka på om den innehöll kolhydrater.

Lösgodis (Köpte alltid minst ett halvkilo, typ ett par gånger i månaden.)

Rostat bröd

Efterrätter när man äter på kafé eller Ikea

Ben o Jerry-glass (men det fuskar jag med ibland…)

Semlor (gillar egentligen inte semlor nåt särskilt, men det är ju tradition liksom)

Cupcakes

Att kunna gå in i ett underbart doftande bageri och plocka ut det man är mest sugen på.

När jag provar allt det där nu så är det bara första tuggan som är god, men det är inte smaken som det smakar nu som jag saknar såklart, det är minnet av smaken, ihop med situationerna. Lösgodis till filmkvällen med bästa vännerna, rostat bröd med marmelad i mängder en sen söndagsfrukost, en smaskig bakelse efter en god fika på stan.

Innan jag började med lchf så hade jag lätt kunnat säga att inga hälsovinster är värda att avstå från allt det här och mer. (Jo, precis, sockerberoende sedan barnsben…)
Men nu när man vet hur det är att må bra på riktigt, hur hunger ska kännas och hur skönt det är att kunna gå igenom affären utan att köpa minsta onyttighet (hände bara sällan och under stor möda förr) så är man ju inte egentligen särskilt lockad att vända tillbaka, även om risken konstant finns där. (Det som hindrar mig mest är faktiskt att det är så jobbigt att gå igenom omställningsbesvären igen när man tröttnat på att må dåligt på kolhydrater)

Jag saknar potatisgratäng och potatismos. Annars finns det inget speciellt som jag "trånar" efter….är så nöjd och belåten med LCHF-kosten

Jag saknar gele-hallon!

#25 Håller med dig helt; det är minnet av smaken, och situationerna, som jag saknar. Men minnet av smaken har jag åtminstone kvar. Jag kan sitta och titta på kollegorna som äter semlor, minnas hur gott det var, och nöja mig med det.

Jag saknar att kunna beställa vad som helst på menyn när man går på restaurang. Jag saknar också att kunna ta en vanlig macka. Kanelbullar. Kolakakor. Glass. Snickers. Popcorn. Hemgjort potatismos. Vissa frukter.

Men allt det där mår jag dåligt av, för jag har provat, så egentligen är det minnet jag saknar. Men om någon skulle kunna uppfinna LCHF-popcorn så vore jag överlycklig…

Jag saknar INTE jakten på tillfredställelse - nyckelordet numera är nöjd. Känslan av att det är jag som betämmer när jag äter och vad jag äter - inte något slags begär - är ovärderlig.

Annars kanske jag skulle hävt i mig de där russinen.

Känner mig en smula lycklig just nu  - gjorde en paus i arbetet och bakade Oopsies, för första gången. Skrev ju tidigare att jag möjligen saknade bröd - och här är ju den alldeles perfekta ersättningen. Med mycket linfrö i blir det lite knaprig, brödig känsla.

Slog mig i går att något riktigt läskande syrligt skulle vara gott i bland - men allt i den vägen är på tok för kolhydratrikt. När man äter strikt/UFO osv är det ju vissa smakområden som helt enkelt inte finns på kartan.

Jag saknar inte som jag åt tidigare. Däremot saknar jag hur släkten var tidigare. Dvs de brydde sig inte hur jag åt. Nu blir de ständigt provocerade om man inte äter av potatisen, riset, tårtan på kalaset, de nybakta kanelbullarna, frukten de ställt fram. Ändå har jag ätit lchf över ett år. Suck

När jag läser dom här inläggen så blir jag sugen på allt möjligt.

#18 Nja, att äta ute är inte alltid så lätt. Det beror ju på situationen.

1) kompisar eller barn som vill gå till kinarestaurang/McDonalds/sushi/pizzeria/fik som bara har pajer och smörgåsar. Typ. Sushi är det som är svårast att avstå.

2) När kollegorna säger "ska vi åka iväg någonstans och äta lunch på torsdag?" - måste jag alltid fråga "vilken restaurang?" Hm, det är den där med bara små Lätta-paket, och salladsbuffén består av rivna morötter, sallad,tomater, majs och en blandad pastasallad. Nej. Det blir matlåda.

Jag vet faktist inte vad jag saknar mest då alla sugen har försvunnit av någon konstig anledning Tidigare åt jag upp det barnen lämnade i sina godispåsar, rensade kyl och skafferie på både det ena och det andra (sött givetvis). Smörgåsar kunde jag leva på.Men nu tänker jag inte ens tanken!

Det ända jag har varit riktigt sugen på är en damsugare och det kändes konstigt för det är något jag aldrig har suktat efter tidigare….Men det va inte så svårt att motstå=)

Jo jag kan bli sugen på rostat bröd där smöret smälte roch blandas med jordgubbsmarmelad, typ. Men om ajg är sugen på något brukar jag hänfalla åt det och är nöjd efter en tugga. Jag är så glad att jag slipper det ständiga suget och att jag inte har problem att tacka nej till fredagsbullen på jobbet. Igår bjöds det på sockerkaka och jag tog en liten bit, men den var inte god alls, smakade syntetiskt.

Efter 7 veckor med LCHF saknar jag absolut inte pasta. ris o potatis. Tycker att broccoli, brysselkål eller blomkål smakar mycket bättre.

Det jag saknar egentligen är det där som liksom är höjdpunkten på lördagen. Jag har alltid ätit ca 5 hg lösgodis på lördagseftermiddagen, något jag börjar längta efter redan på fredagen och sen blir det nästan högtidligt när lösgodisskålen finns där och väntar på mig.

Jag har provat Chokladmousse (bäst hitills), chokladmuffins med hackade nötter (gick ner med mycket grädde) och i kväll har jag bakat kladdkaka och den var faktiskt inte nåt jag kommer att längta efter i 24 h.

Finns det någon som har nåt tips på riktigt smaskigt i LCHF-anda som man kan unna sig på lördagseftgermiddagen?

Jag gillar färska räkor med aioli, det brukar vi unna oss på lördagkvällen. Eller köpa en tapasbricka med blandat gott. Goda ostar i tärningar, ostchips. Glass gjort på frusna hallon, grädde och lite chokklad är smaskigt. Eller så köper du 1 hg godis i stllet för 5 om det är viktigt för dig.

Gjorde nåt som var gott och som jag kan ha som belöning på lördagsem. Smälte 1oo g 86 % mörk choklad, blandade med nymalet havssalt, vaniljpulver och olika nötter (grovhackade). Bredde ut i stor rektangel, lät stelna och nu har brytit loss en bit och det var jättegott.

Det blev ju så mycket att det räcker många lördagar framöver

Fruktgumman : Ja eller hur detta tjatande på att man ska äta sånt som inte ingår i lchf. Provocerade blir dem, men jag klagar aldrig på vad dom äter. Jag har dessutom blivit nykterist och det provocerar många också

Jag har ätit LCHF i över ett år och jag saknar grovt bröd med leverpastej. Eftersom jag är väldigt smal och alltid har varit det, behöver jag inte bekymra mig för vikten om jag vill ta mig en smörgås, men jag vet att min ledvärk skulle komma tillbaka och jag skulle bli betydligt instabilare i humöret. Det är helt enkelt inte värt det och därför äter jag aldrig bröd mer. Litegrann sörjer jag det, helt klart.

Jag saknar alla mina gamla vänner som inte längre orkar lyssna på mitt fettsnack.

godisboll: har du provat LCHF-brödet som görs på linfrö, mandel, nötter, keso o cf? Äter en sån skiva/dag med t ex Kosterfiskarns skagenröra på(1,1/skiva bröd+ 2 kolis/100 g). Det gör att inte jag längtar efter bröd längre.

Jag skivar upp limpan, breder ut skivorna på en bricka i frysen.Efter frysning lägger jag dom i en påse och tar upp o tinar i micron när det är dax.

Någon här ovan skrev om barnens godispåsar - jag fick alltid alla bitar med lakrits och jag brukade köpa en eller ett par burkar av de där läckra holländska på båten varje gång vi for till Danmark. Minns att jag tyckte det var gott - och hur otroligt törstig jag blev… Det kanske också berodde på den honungssöta Tobleronen som jag stuvade in…

Inte sugen på någondera alls!

Potatis i alla former, inkl. chips, är nog det som är absolut jobbigast att vara utan. Tycker mat blivit tråkig och enformig. Godis någon enstaka gång, men då tar jag en bit och det räcker, har aldrig varit någon godisälskare utan en bit var tredje månad räcker länge. Glass ute på sommaren (gillar inte vispad grädde så hemgjord glass faller bort) och hembakta kanelbullar. Saknar mest "mat som hör ihop" som köttgrytor med potatis, lever med ris,  köttbullar med potatismos och jag AVSKYR!!! blomkålsmos.

I matväg, nej.

I mat-gemenskap med mina gelikar, ja, man kan ju ej längre äta lika lätt tillsammans under de få tillfällen som man är på besök hos någon vän man inte träffat på länge.

Saknar att kunna spontanfika utan att behöva förbereda med att äta något innan, eller svänga ihop nåt att ta med på låda. För på vanliga fik kan man för det mesta bara dricka svart kaffe, eller möjligtvis om de har äkta grädde man kan ha i…

I livsmedelsväg kan jag ibland sakna smaken av öl. Och mackor, mest för att det var praktiskt, inte så mycket för smaken. Nu finns det ju massa gott LCHF-bröd man kan baka istället. Och naturgodis, det kan jag sakna ibland; cashewnötter med yoghurtöverdrag, hasselnötter i mjölkchoklad och såna där frystorkade jordgubbar i vit choklad.

Saknar ibland mina tv-kvällar med chips, dipp, ostbågar, jördnötsringar, lösgodis, kexchoklad och äppelcider, gillade verkligen att blanda dessa smaker med varandra.

i matväg känner jag dock inte att jag saknar något särskilt.
möjligtvis skulle det då och då vara gott med spagetti och köttfärssås med en rejäl klick sockerstinn ketchup.

#47

Åh just det..frystorkade jordgubbar i yoghurt..ohh så gott!!

Inte direkt. I början saknade jag mjukbröd men suget efter det har försvunnit. Ibland, när familjen käkar kvällsmacka, kan jag känna att det skulle vara jävligt gott med en rostad fralla men det är inget stort sug direkt. Inte större än att jag rycker på axlarna och sedan glömmer bort det.

Fikabröd saknar jag inte alls. Aldrig någonsin, trots att det äts hur mycket som helst av det i fikarummet på jobbet. Är det någonting jag ännu, ett år efter övergången till LCHF, har i färskt minne är det det enorma begäret efter mackor, bullar och godbitar som hela tiden fanns där förr. DET saknar jag definitivt inte.

Öl!

Att baka! Jag älskar att baka, jag tycker att jäst bröddeg är vacker och doftar ljuvligt. Och hembakat bröd är bland det bästa jag vet. För mig är det nästintill terapi att baka. Jag kommer nog försöka mig på surdegsbröd så småningom, men det är ännu mycket, mycket långt bort. Och vem vet, kanske försvinner även den lusten?

Men just det att baaaaka… Åh. Göra goda mustiga soppor med en bit mjukt bröd med smör och ost. Åååååh! Och nej, jag tycker inte att LCHF-"bröden" håller måttet. Tyvärr. Det är faktiskt lite av en sorg att inte baka (för om jag gör det nu så smäller jag ju i mig allt. Dumjag.).

Jag saknar enkelheten. Att kunna gå in på MC och beställa en Mc Feast med grovt bröd eller att bara kunna slinka in på ett fik och äta en brownie eller liknande. Att kunna gå in i godisbutik och köpa en påse lösgodis. Eller att äta en smörgås på kvällen. Eller att äta en frukt utan att behöva tänka efter om det är ok. Att ingen behöver visa mig speciell hänsyn.

Som i veckan som var. Vi var tvugna att hastigt åka till Göteborg tur och retur. Hade inte ätit på hela dagen så vi smet in på MC. Läser igenom menyn. Det enda jag hittar är en sallad med kyckling, så det får bli den. Fast jag undrar hur det är tänkt att man ska bli mätt på det? Mycket sallad, fyra ynka små tomater, några strimlor morötter, fyra-fem ynkna skivor kycklingfilé. Ja, just det, jag glömde ju krutongerna och salladsdressingen.

Som sagt, jag saknar enkelheten som fanns "förr". Men jag skulle ändå inte kunna tänka mig att gå tillbaka.

Pasta, som tur är så finns det en utmärkt ersättning i form av shiratakinudlar.  Tyvärr är det fortfarande svårt att få tag dem. 

Öl kan jag ibland längta ohyggligt efter faktiskt.

När jag läser här att många har problem med att folk ifråga sätter maten förstår jag att jag har tur.

Alla mina kompisar o arbetskamrater o även släkten har hela tiden stötat mig. Dom har mest varit nyfikna o undrat hur det funkar. Har ätit lchf i 10 månader nu o har aldrig haft problem, när vi är borta o äter får jag egen sås o blomkål eller brie till maten, när jag tagit fram mina matlådor är den vanligaste kommentaren att deras gröt inte smakar när de känner doften från min mat.

För att par dar sedan sa en av kompisarna att hon inte hade trott på lchf när jag började äta men nu har hon ändrat uppfattning. Hon sa aldrig vad hon tyckte utan stöttade mig.

Nästan alla i min omgivning har full förståelse för mitt beslut att avstå från kolhydrater. Några tvivlar men det faktum att jag kunnat sluta med insulin är ett gott argument.

Någon hade läst att det kan vara farligt att sluta helt med kolhydrater - henne tröstade jag med att det faktiskt fortfarande slinker med kolhydrater i min kost. Fast väldigt få…

Nu när det är varmt och grillat som gäller saknar jag smaken av kallt öl.

Finns ju redan 2 såna här trådar..

Lyckligtvis saknar jag inte mer nu två år senare. Unnar mig jordnötter och en liten mängd baljväxter då och då.

Bra pastaersättning ÄR : zuccini som man skalar långa strimlor med (bandpasta) och lägger snabbt (15 sek) i uppkokt vatten.

Känslan är densamma och smaken är bra.

Nu har jag ju bara ätit lchf sedan början av januari så det är ju inte så länge. Hittat rätt ok ersättningar för det mesta som jag saknar, men mest av allt saknar jag frukt och det finns det inget som kan ersätta! Färskpressad apelsinjuice, syrliga äpplen, persikor, vindruvor osv. Saknar saftigheten och det sötsyrliga. Allra allra mest saknar jag verkligen apelsinjuicen.

Lilltilda: det är svårt att gå över men olika för alla. Är man förtjust i socker kan man till och med längta efter frukt. Förr när jag provade lchf så bara måste jag ha en frukt om dagen.

Men nu vet jag att jag är sockerberoende och måste minimera kolhydraterna rejält. Det är mycket fruktsocker i frukt tyvärr.

Har man kraftig övervikt som jag är det noll frukt som gäller iaf.

#63 Jag är inte sockerberoende (hade inga problem att kapa med socker, kakor osv) men frukt har jag ätit varje dag sedan jag var liten. Jag kommer att börja äta frukt igen när jag gått ner min övervikt men just nu stannar min viktnedgång av om jag äter frukt, så det är inte värt det.

jag saknar nybakade kanelbullar och wienwernougat

Jag har inte provat att baka LCHF bullar/bröd eller kakor än, men ska nog prova vad det lider.

Jag saknar en go fralla med leverpastej o smörgåsgurka. Och Pepsi Max som jag varit helt beroende av, ca: 1 liter om dagen. Men inte en droppe sedan jag började för 4 veckor sedan…duktigt!

Och jag saknar potatis, syltade kantareller, lingon o senap. Egentligen saknar jag väldigt mycket men det nog bättre med tiden när jag ser några resultat av LCHF-kosten.

En dag som idag - Fettisdagen - när Frun och ungarna vill ha semlor och får det också förundras jag över hur lite jag frestades när jag var på Haglunds konditori och handlade. En dam före mig köpte en Napoleonbakelse och i tider av Viktväkteri hade jag kunnat mörda för en sådan. Idag gjorde det mig inget, nöjd  med hedern i behåll och utan dödsfall bland oskyldiga lämnade jag kondiset med semlor till familjen - ingen till mig!

Ibland får jag ett sug efter en BigMac med pommes och dip + cola…..

Fasiken, det är faktiskt svårare är rökningen. Den slutade jag med för ett antal år sen utan att känna det minsta sug efter. Tycker t.o.m. att det luktar äckligt när någon röker, men en Big Tasty skulle jag kunna sluka utan muck.

M&M's, pizza och smågodis. Må gott!

Saknar inget. Förstår idag inte hur sjutton man kunde äta pasta - finns det något mer smaklöst och äckligt degigt?

Men ibland äter jag något sött, men då är det ett medvetet val. Jag är inte superstrikt med kolhydraterna. Blir en del färskpotatis på sommaren tex. Och nån bit kladdkaka med grädde ibland.

Började för ett halv år sen, saknar ingenting, men blev galet sugen på nyponsoppa i tre dagar. Hade jag ätit "normalt" så hade jag troligtvis hinkat i mig några liter under 5 dagars tid. Nu räckte det med en kopp nyponte och jag var nöjd. Men annars… nääää