Ja de finns studier på att LCHF kan dämpa besvären av ADHD, Depression, autism, bipoläritet

sök här: http://scholar.google.se

Jag har själv blivit oändligt mycket mindre deppig sedan jag började med LCHF :)

Health & Science

Det har inte hjälpt med min ångest.

Men inget kan hjälpa mig med min ångest. Men det beror på att jag är obotligt cynisk. Vilket i sig håller på att ta död på mig. Vet ej hur det skulle vara om jag inte hade börjat med lchf. Verkar som att det brakar åt ett specifikt håll ändå.

#2

Tar du D-vitamin tillskott? D-vitaminbrist sägs påverka negativt i depressioner och många andra sjukdomar.

#3

mellan 5-10 000 några gånger i veckan.  I snart två år nu.

Putt.

Jag känner mig mycket piggare med lågkolhydratkosten. Förut mådde jag jätte dålig på vinter.

Så jag tror nog att det hjälper

Viktigt tror jag är att vara extra försiktig med kolisar. Inte dricka mjölk och minska på grönsaker. Att äta strikt lchf är att rekommendera mot Depression och ångest.

Har man t ex ett sockerberoende kan det utlösa depressioner.

Det är roligt att höra alla solskenshistorier om detta men just nu söker jag vetenskapliga studier. Dett för att kunna visa skeptiker som behöver mer än s.k. anekdoter.

#7 På vilket sätt skulle grönsaker orsaka Depression?

Läs böckerna Sean Croxton har listat, lyssna på hans intervjuer, både audio och video.  Man kan hoppa över första minuterna innan intervjun kommer igång. Många av böckerna har omfattande referenslistor.

#9

Är man extra kolhydratkänslig, kanske sockerberoende kan det påverka faktiskt. Grönsaker är ju kolhydrater. Man får naturligtvis prova sig fram vad man tål.

Tror mycket på vad som står i "Sockerbomben i din hjärna".

#11 Njaa, de grönsaker som rekommenderas här innehåller väl inte mer än max 5g kolhydrater/100 g? Resten är väl vatten och fibrer, typ. Frukt däremot innehåller ju rätt mycket socker.

Frukt går ju fetbort ja

dejsi - Vi har haft flera trådar här på KIF där olika personer vittnar om nedstämdhet i samband med just strikt LCHF. Och att nedstämdheten försvunnit/tydligt lindrats när man äter ngt mer kh (men fortfarande LCHF), t ex lägger till en potatis till middagen.

Det verkar (också) finnas ett samband mellan långvarig strikt LCHF och påverkan på sköldkörtelhormon, så att hormonet T3 sänks. Vet inte hur, har inte läst studierna utan kommentarer andra gjort efter att ha läst dem.. Men stämmer det - så kan det vara dåligt. Bland annat kan lågt T3 påverka stämningsläget negativt.

Strikt LCHF är alltså inte alltid svaret.

Därför har Atkins alltid rekommenderat att hålla strikt (5 eller under 5) lågkolhydrat en period men inte hela livet.

#14 skrivet av kaisakavat

#15 skrivet av Sweli

Som med allt så är vi olika. Vissa mår sämre med strikt, JA, men vissa mår också mycket bättre med strikt kost. Om det är dåligt i längden, ja det är ju tråkigt om det skulle bevisas vara så men jag har inte sett några kompletta bevis för det.

Själv mådde jag som bäst under den tiden jag åt strikt, suget var borta och deppigheten också. Jag var pigg och orkade träna mer.

#16 Och jag har sagt emot det hurdå?

#17 Jag ville bara ge en annan bild, lite mer positiv än den du beskrev. Du tog upp en sida av det, jag ville ta upp en annan. Det var inte meningen att du skulle ta det personligt.

Har inte läst boken Sockerbomben, men det känns som att äta närmare 0 kolisar strider mot det evolutionära tänkandet som lchf baserar sig på. Man åt både frukt, grönsaker och rötter med kolhydrater i afrika..

#18 Men jösses! Vad har jag nu tagit personligt?

Det jag skrev var en replik på #7, där dejsi utan att nämna några förbehåll rekommenderar strikt LCHF mot Depression och ångest.

Jag har inte sagt emot det, då det tycks stämma för många. Och eftersom det tycks finnas undantag, där personer rentav erfar det motsatta, så behöver även det komma fram i den här tråden.

Du tycker jag ger en negativ bild.

Undrar verkligen över perspektivet här.. Vad i det jag har skrivit är negativt - och hur är det negativt?

Om T3 sänks av long term strikt LCHF, så är det högintressanta fakta. Det skulle t ex som nämnts kunna förklara vissa fall av lågt stämningsläge, det kan ev också förklara varför viktnedgång ibland avstannar efter en tid, trots att man inte alls är i mål.

Du har inte sett några kompletta bevis skriver du..

Har du sett några kompletta bevis för motsatsen?

#16 skrivetav Jennix

Och jag skrev ett svar till det som Kaysa hade skrivit som jag tyckte var bra.

Ingen extrem diet kan för vissa fungera livet ut.

Om du inte tyckte om det is your choice

Jag utgår från mej själv just nu. Många skriver här om sin egen upplevelse och resultat av kosten. Vi är alla olika, och många kan äta 20%kolhydrater/dag utan att bli deppade. Men det finns en liten del (som jag ) som är extremt känslig för kolisar. Jag är beroende och risken att trilla dit är väldigt stor, större om man tillför t ex en potatis eller en frukt.

Kanske det är två skillda saker, men jag tror stenhårt på Bitten Jonsson.

#22 Jovisst. Fast jag ställer mig ändå skeptisk till att salladsblad skulle hamna i samma kategori som frukt och potatis.

Mim Lan , självklart inte man får ju tänka lite själv

#24 Okej, det är bra att du säger det för det var just det jag inte kunde se i dina texter, vilket framstod som orimligt.

MimLan: förlåt om jag var otydlig

Mitt tänk kring långsiktigt strikt lågkolhydratkost:

Via Skaldeman introducerades jag till tänket kring lågkolhydratkost. Han beskriver ju hur vi är skapta, vilken mat vi är avsedda att äta och varför, Han pratar om 'vinter' och 'sommar' i vår kosthållning - vi har numera sommar året runt och sockerkällorna är så rika att vi helt tappat greppet om mängd.

Och att det är därför vi blir feta och sjuka.

Verkar trovärdigt.

Jag och ni och några till ändrade käkupplägg - och upptäckte att det var ju jäddra smart gjort! Helt klart ett betydligt bättre spår.

Men..

Jag undrar - Vad hände med sommar? Allvarligt! Vi som käkar lågkolhydratkost har ofta helt snöat in på vinter och totalutplånar matårstiden sommar! Den är vår fiende - nån sommar ska det inte bli här inte! NEJJÖH! Vik hädan onda jordgubbe!!

Är det vettigt?

Kanske inte i längden..?

Kanske är återkommande sommarårstiders matintag (som det var för länge sen) lika viktigt som de återkommande vintrarna, inte bara för viktreglering..?

Jojo55 - läste just din trådstart igen, och får lite dåligt samvete. Jag märker mig debattera vid sidan av..

Har inte några vetenskapliga studier år dig, när det gäller ditt efterfrågade. Men jag såg ju förut att du fått tips av andra ovan.

Hoppas sidospåret är ok.. Ryt åt mig om inte. 

"Vik hädan onda jordgubbe!!"

LOOOOOOL!

Du har så rätt, Kaisakavat!

Det har blivit helt extremt åt andra hållet.. Ufo och fakir och grejer.. Det är helt absurt i mina öron. Likaså att tro att 10g kolhydrater per dag har någon som helst betydelse för insulinnivåerna även för den mes ultra, super, mega, mongoinsulinresistenta.. Dessa ideerna är nog mindre välgrundane än livsmedelsverkets fettsnåla kostråd..

Och om man ska tänka evolutionärt så var det faktisk sommar hela året…

goliath - Njaeaheh..  

Jag har inget underlag för att misstro dem som säger sig gå ner i vikt vid fakir, men inte annars. Jag utgår från att de talar sanning, tills nåt annat bevisats. Så där är jag inte med dig riktigt.

Fast du hör till dem som fått mig att tänka igenom det här några varv till, du med dina ibland något tvärgående frågeställningar..

Och jag tror fortfarande att man kan må jättebra på fakirkost. Men hur länge är oklart.. och det är sannolikt lite individuellt.

Jag vill bara ha med båda perspektiven.

Sen.. vet jag inte riktigt vad du menar med det sista.. årstidsväxlingar med variationer i floran är inte nåt nytt. Men kanske missar jag nån fiffig poäng där.. 

Goliath: Sockerbomen är skriven för de som missbrukar socker dvs sockerberoende. Vi är en minoritet som samhället inte tror på.

I USA tar man det på största allvar. Det finns bara ett behandlingshem i Sverige. Här anses det ju inte vara en sjukdom ännu.

De flesta klarar att äta lagom kolhydrater, var glad att du tillhör dem

#31 skrivet av dejsi

Var har du sett att de tar det på allvar här?

Jag har för mig att John Yudkin i Pure, White and Deadly pekar på flera studier som gjorts just på sammanhanget mellan psykiska besvär och socker. Boken blev updated på sent 80-tal men jag har bara läst den från -70-talet … a real eye-opener.

# 30,

Det var inte mening att tilskriva dig åsikter du inte har ;) Det var egentligen bara de första raderna av inlägget som var till dig.. Resten var helt pch hållet mina egna meningar :)

Jag tror heller inte att någon ljuger här. Jag är helt säker på att vissa känner sig bättre av att äta fakir eller ufo. Men jag har lite tro på att det är pga de 10g kolisarna de lyckas undgå (rent fysiologiskt). Tvärtom så tycket jag vetanskapen talar stark emot detta. Så för mig blir ufo och fakir en vilseledd riktning.. Blir lite grann som att tro blint på tex en gud, helt utan förankring i vetenskap, rationalitet eller sunt förnuft. Men att många mår bättre av att vara religösa? Absolut.. Tror jag de ljuger om sin övertygelse? Absolut inte. Men är det tack vare Allah eller Jesus de mår bättre? I dont think so..  Men nu är ju jag en inbiten agnostiker.

Hoppas inte nån tar illa upp btw! Inte alls meningen i såfall :)

#31,

Jag tror faktiskt jag är ganska sockerberoende själv. Har alltid vart otroligt svag för sötsaker och är det fortfarande. HAr noll problem att se ett par filmer på kväller och stoppa i mig 7-8 hekto godis och en liter oboy… och gärna 4-5 dagar i sträck.. Det jag därimot är glad över är att jag inte tar (synligt) skada av det.. Kanske för att jag tränar ofta och hårt (vilket ger mig hög glykostolerans) och alltid annars har ätit relativt sunt (i allafall långsamma kolisar tidigare)..

Så jag kan förstå sockerberoende. Men jag tror vi lägger olika i ordet. JAg tror tex inte att en paprika har varken tillräckligt söt smak eller innehåller nog kolisar till att kunna trigga "sockermonstret". Och att exkludera en hel matvaregrupp (grönsaker) för att man tror att 10g kolisar hit eller dit fördelat på en dag har någon som helst betydelse för insulin eller sockermonstret blir för mig som livsmedelsverket gör med fett -de varnar mot matvaror som människan har ätit sen tiderna början utan att ha något vetenskaplig stöd för det..

Men klart.. ett beroende är ju ofta psykiskt och var gränsen går för att trigga det beroendet är ju högst individuellt.. Så jag ska faktiskt inte säga att en paprika eller en morot inte kan trigga någons hetsätande.. Men då tror jag faktiskt smör oxå hade triggat mostret om den som åt trodde det var lite kolisar i det…

goliath - Jag anade att det var så du menade, men ville vara tydlig. ;)

Och håller helt med om att det är bäst när Gud och grabbarna lämnas utanför handlingen.. utom i diskussioner som problematiserar 'dem'. Men såna diskussioner platsar inte här. :)

Frågeställningen om kh-ernas roll i olika sammanhang bör hållas öppen. Vi vet endel, men icke vet vi allt.

#27: "Jag undrar - Vad hände med sommar? Allvarligt! Vi som käkar lågkolhydratkost har ofta helt snöat in på vinter och totalutplånar matårstiden sommar! Den är vår fiende - nån sommar ska det inte bli här inte! NEJJÖH! Vik hädan onda jordgubbe!!"

Mitt tänk kring detta är att de som faktiskt inte klarar av, vare sig fysiskt (viktuppgång) eller psykiskt (sockerberoende) att äta bär, frukt osv under sommarhalvåret är de som redan har skadat sin metabolism och skaffat sig en redig övervikt. För dessa personer finns inte friheten att äta som om de vore friska, inte om de vill slippa negativa följder när deras ej fullt fungerande kroppar inte klarar av att hantera den ökade frukt/bärmängden.

Däremot har de som har en fungerande metabolism antagligen större chanser att äta mer liberalt sommartid.

Att det sättet att leva och äta fungerade bra förr, innan det blev "sommar året runt" med obegränsad tillgång till socker, är ju inte så underligt- med tanke på att folk i allmänhet sannolikt var friskare och mer fysiskt aktiva med dagligt kroppsarbete.

#31 Jag har läst sockerbomben två gånger. Första gången långt innan LCHF när den inte sa mig ett dugg, andra gången när jag åt strikt LCHF och då tyckte jag den stämde in helt på mig som överviktig triggade igång på godis och allt annat sött. Med LCHF försvann verkligen suget.

Men sen var det där med potatisen och riset… Naturliga livsmedel utan en lång innehållsförteckning och som ätits av människor i närmare 10.000 år utan att ge vare sig fetma, diabetes eller hjärtsjukdomar. Vad gör man? Jo, man provar förstås. Och det funkade alldeles utmärkt för min del. Nu när min kropp får tillräckligt mycket näring av de naturliga råvaror jag äter så ökar inte suget som det gjorde tidigare.

#34 Att kunna äta mycket godis på en gång är inte samma sak som att vara sockerberoende. Att dagen efter känna det som att huvudet håller på att implodera, du är matt och yr och kan inte tänka en enda redig tanke om du inte får i dig lite socker, då är det en annan historia.

Och även om du tror att det är helt psykiskt så finns det folk med lite mer utbildning som studerar det kemiska beroendet i hjärnan, Martin Ingvar t.ex, som kommer till andra slutsatser.

Jag förstår att du inte fungerar på samma sätt som jag, och det är ju  bara att gratulera till att du kan äta kolhydrater ibland utan att få några problem. Men du kanske också borde tänka tanken att alla inte fungerar som du. Jag inbillar mig inte att alla är sockerberoende bara för att jag är det, så du kanske kan tänka dig att alla inte är socker-o-beroende bara för att du är det?

Att sluta med vete, mjölk och gluten botade min ångest och Depression.

Det är ju inte LCHF - men samtidigt äter man ju inte vete och gluten om man äter LCHF.. så en del kanske blivit av med ångesten helt enkelt pga det.

Kan så klart finnas andra anledningar.

Det är ingen vetenskaplig studie, men i alla fall en annan infallsvinkel och förklaring än att enbart kolhydraterna skapar Depression.

Goliath: Man behöver inte vara överviktig för att man är sockerberoende.

Olika på paprikor, gröna kan vara okej men inte gula och särskilt röda.

Jag äter gärna vitkål, broccoli, spenat och blomkål t ex.

Det är olika för alla, man får pröva sig fram, tror jag.

Jag har delvis frångått LCHF (det trodde jag aldrig) och äter enligt GAPS - Gut & Psychology Syndrome http://gaps.me/ av Dr Campbell-McBride.

"Natural treatment for autism, ADHD/ADD, dyslexia, dyspraxia, Depression and schizophrenia"

Vet inte om hon har skrivit några avhandlingar, men studier har hon gjort.

Hon är inte rädd för kolhydrater, men anser att de dåliga tarmbakterierna göds av "komplicerade" sockerarter, dvs di- och polysacharider, som man inte ska äta, alltså inte stärkelse, för att läka sin tarm.

#37 Intressant. Obalans/skador verkar kunna rättas till.

*

Okontrollerbart sug drabbar nästan aldrig mig. Och jag undrar varför. Dragningen finns till sött, helt klart, innan lchf kunde jag käka rätt mkt godis, t ex. Och jag har alltid haft lätt att bli tjock, av att ens titta på onyttigheter så någon form av känslighet finns där. Men beroende har jag inte utvecklat, det har alltid gått, med envishet/vilja, att bromsa när jag tyckt det varit dags.

Tänker på matens roll. I mitt liv har riktig mat alltid dominerat. Fanns helt sonika inte nåt skräp hos oss under min uppväxt. Visserligen spannmål, men alltid med näringsrik mat i övrigt. Sen drog jag hemifrån och fick barn tidigt, gick direkt till ansvar och allvar. Blev ingen 'nudel-period' för min del. Och vi körde lördagsgodis - inte godis hela veckan lång.. och aldrig heller godis+chips+glass+kakor..

Det är nog fullt möjligt att den grunden hjälpt mig slippa beroende/okontrollerbart sug, trots högt intag av kh tidigare i livet, Om det är hela orsaken vette 17, men bidragit.

Undrar förstås hur det är för andra. Har perioder med sämre mat-bas funnits, för dem/er som utvecklat beroende..?

Och sen infinner sig frågan - hönan eller ägget? Vilket var först - sockerberoendet eller bristen på bra matbas..? 

# 38,

Du borde kanske läsa mitt inlägg igen för jag tycker inte det du skriver samsvarar med mitt inlägg precis..

Jag tror inte sockerberoende är någon exakt veteskap så tror inte någon av oss ska sitta och sia om detta. Jag har aldrig sat att sockerberoende är helt psykiskt heller. Jag har sagt att rent fysiologisk (nu ser vi altså helt bort ifrån de psykiska) så är det inte plausibelt att några gram kolisar i några grönsaker kan trigga speciellt mycket..

Jag har oxå läst ingvars bok hjärnkoll på viktig. Och det är ofta stora mängder stärkelse och socker som nämns där, inte några futtiga gram naturliga kolhydrater från grönsaker som är det vi snackar om här..

#40 Vad är det för fel på gul paprika? Synd om det är olämpligt eftersom det innehåller jättemycket c-vitamin (159 mg)men inte mycket kolhydrater (4g). Om man inte äter inälvor får man annars inte i sig så mycket c-vitamin på lchf kost

# 40

Nejdå, jag känner ofta ett enormt sug efter sötsaker men jag är långt ifrån överviktig.

Så du kan äta gröna paprikor, men gula eller speciellt röda paprikor triggar ditt sockermonster? Är det smaken? Eller känner du att något triggas inne i dig? Fysiologiskt liksom? Eller är det psykiskt?

Är inte alls ironiskt eller nått nu, bara intresserad..

#45  Ja det är smaken i grön paprika som inte är så söt beroende på mindre kolhydrater än gul och röd som smakar sött för mig.

Jag är väl extra känslig just nu. Har slutat med socker och alkohol som jag missbrukat.

Vill vara extra försiktig och kanske pröva längre fram, men jag är rätt nöjd med grönsaker jag nämnde förut.

Enligt Bitten Jonsson finns alltid "fällor" för en sockerberoende.

Hon har ju gått addiction-utbildning i USA. Så har hon det enda behandlingshemmet i Sverige.

Men som sagt har inte forskningen eller godkännandet av sjukdomen blivit rumsren ännu. Därför tror jag många inte får riktig hjälp. Själv är jag envis och ska klara mig på egen hand, har en 17-årig dotter som ärvt mitt anlag. Hon har nyss börjat med lchf.

Men en människa som har ett beroende av mat (socker) har tanken på att få äta en alldeles för stor plats i hjärnan. Som en alkoholist som inte kan ta ett glas utan att trilla dit.

Jag har varit fixerad av mat och vikt hela mitt liv.

Att du känner ett enorm sug efter socker är väl en sak, men om du gör vadsomhelst för en godbit är ett tecken på missbruk.

#42: "Undrar förstås hur det är för andra. Har perioder med sämre mat-bas funnits, för dem/er som utvecklat beroende..?"

Jag har ofta funderat på det där, och min känsla- hur rätt eller fel den än må vara- är att olika personer är olika "predestinerade" att bli sockerberoende. Precis som en del har lättare än andra att bli beroende av nikotin, alkohol, narkotika eller för den delen socker. Jag är uppväxt på kött (viltkött- rådjur, älg, hare) potatis, sås och grönsaker.

Men jag minns att jag redan som barn NJÖT när jag ibland gjorde "mat" åt mig själv, dvs kokade snabbmakaroner och åt med Aromat *brrr* och ketchup på. Inte njöt i bemärkelsen "åh vad gott detta är" utan snarare så jag fick som små miniexplosioner i hjärnan och omvärlden omkring mig blev dimmig och avlägsen på något sätt.

När jag sedan flyttade hemifrån så blev denna känsla av avlägsenhet något som jag omedvetet använde under perioder då jag mådde dåligt eller hade det jobbigt av någon anledning- det behövde inte vara några större katastrofer, bara livets allmänna jävlighet som träffade hårt ibland. Min hjärna visste vad den ville ha för att skydda sig själv, den hade ett medel och använde sig av det.

Jag hade antagligen näringsbrist p.g.a all pasta med ketchup och allt bröd som definitivt utgjorde basen i min "kostcirkel", och jag gick ständigt omkring med en odefinierbar klåda och naggande oro i hjärnan som tillfälligt lugnades när jag fick i mig stärkelse (socker).

När jag 2006 började med LCHF så blev det en världsomvälvande upplevelse, och jag minns fortfarande det exakta ögonblicket när jag plötsligt slappnade av, inifrån och ut, och kände hur en lugn flod bara rann igenom mig när den där sockerklådan/oron/otillfredsställelsen bara…försvann! Det var nästintill en chockerande känsla. Det var första gången i mitt liv som jag kan minnas att jag känt mig helt och fullt fysiskt och psykiskt avslappnad, utan den där oron lurandes någonstans.

Så både ja och nej! Jag hade helt klart en period då jag åt uselt och fel under tonåren då jag flyttat hemifrån och även innan dess när jag gjorde mat/frukost åt mig själv- men jag åt som jag gjorde för att jag redan som barn hade känt vad den typen av kost hade för inverkan på min hjärna. De som får den reaktionen har enligt min mening lättare från början att hamna i en nedåtgående spiral med mer och mer kolhydrater och en allt sämre kosthållning, och också svårare att bryta beteendet.

#45:

Kan man skilja på fysiskt och psykiskt beroende? Okej, jag förstår att en aktiv heroinist är tydligt fysiskt beroende medan en som slutade röka för 2 år sedan mest är psykiskt beroende om han får sug efter en cig. I alla fall får man för sig det.

När det gäller söta smaker och mat då? Om man får i sig en tugga av någonting som triggar igång suget - händer det inte saker fysiskt som en följd av det psykiska då? Händer det inte saker i smaklökarna, som ger effekt i hjärnan vilket i sin tur påverkar receptorer och annat, typ? (Som när det vattnas i munnen när man tänker på något syrligt. Det är ju lika verkligt trots att det bara är tanken som skapar reaktionen.)

Spelar det någon roll om några kolhydrater kan trigga sug genom fysisk eller psykisk påverkan? Den som upplever hur det är vet ju att det är en fysisk "storm" på väg oavsett.

Förresten tycker jag alltid sug är fysiskt. Även om det också är psykiskt. I slutänden är det ändå i det fysiska suget hamnar. Man kan inte bara vara psykiskt sugen. Inte ens en spelberoende är bara psykiskt sugen eftersom kroppen svarar fysiskt på det man gör. Det hör ihop.

#47 Vilken fin historia, grattis att du klarade det

#48 Allting sitter i hjärnan som ju är fysisk men den skapar psykiska signaler som upplevs som sug, irritation, nedstämdhet, ångest m m

# 48

Ja, egentligen kan man ju säga att ingenting är psykiskt.. Eftersom allt till syvende och sist handlar om signalsubstanser i hjärnan vilket är kemiskt eller fysiskt..

Tycker Internettan har en poäng i att fysiskt och psykiskt faktiskt ju sitter intimt ihop. Ingen av oss kan riktigt avgöra vad som är vad och i vilken ordning. En såpass vanlig företeelse som gråt, torde vara bevis. Gråt funkar båda vägarna. Känslan först -> gråten sen. Se/höra någon annan gråta -> känsla uppstår. Varpå man t ex sympatigråter, får förfärlig magknip, spontant rusar till personens bistånd..

Mjae.. kanske knasigt exempel, men you know..

Magma - Kommer igen att tänka på hönan-eller-ägget. Beroendet frammanar beteenden som underminerar; sämre matintag, ökat sug, e tc. En ond cirkel.

Tror nog också på tvärtom, att dålig mathållning kan skapa grund för uppblossande beroendeproblematik som annars kunde ha hållits tillbaka/aldrig uppstått. Men gener/anlag spelar säkert en roll.

Så bra du illustrerar det hela. Känner igen mig i det mesta.

Även jag hade mina 'sockerseanser' - i smyg, i liten skala. Russin minns jag - det var vad som fanns och att smygäta dem var en sorts andakt.. Glass var en höjdare, men fanns sällan hemma. Fanns oftare hos grannarna och min bästa kompis grannpojken brukade knycka åt oss ur deras frysbox, varpå vi gömde oss och hänfört satte i oss den. Hans pappa blev så förbannad att han var blåröd i ansiktet - och som vuxen har jag många gånger undrat vad som hände min kompis när dörren stängdes om dem.. Jag var livrädd och så även kompisen, men inte hejdade det oss. Jag minns tydligt hur jag valde att se saken så, att det ju inte var jag som stal..  Så glassen hägrade tillräckligt för att jag skulle trotsa både min egen rättskänsla och min egen mamma - som också blev typ galet arg och som straffade mig på alla möjliga sätt utom fysiska. Som kändes.

Tommy blev extremt gravt alkoholiserad redan som tonåring. Det är hemskt. Hans mamma var alkoholist, men jag vet inte vad som var vad där. Arvet, eller miljön..

Men hursom… Som barn levde jag med en klart begränsad tillgång - men sockerkickarna fick jag bekanta mig! Som vuxen har jag varit tokig i blandgodis, köpt rätt stora mängder och ätit tills det tagit slut. Småkakor, jodå, för många på raken. Men ändå.. jag har kunnat sluta, med kakorna t o m fast det ännu funnits kvar. Och inte kastat mig i bilen, desperat för att handla mer godis. Inte nånsin 'kunnat göra vadsomhelst för..', som anda beskriver. Och aldrig skippat maten.

Numera, efter fyra års LCHF, kan jag äta några godisar - men det uppstår inte nåt behov av att tömma skålen/påsen. Köper förstås godis sällan - och liten mängd - för det är ju dumheter att käka sånt, men konstaterar att jag klarar det. Rätt likt det subcalva skriver i #37.

Jag är kanske inte predestinerad. Men alkoholister finns i släkten på båda mina föräldrars sidor. Allvarliga fall. Vi dras också med tämligen svåra utslag av 'neurodysfunktionalitet' i ena släkthalvan - kombinatiner av Parkinsson, bokstavsfolk, m m hos de flesta på mammas sida. Så nåt fel i huvudet har vi - helt klart! Och sånt verkar kunna följas av beroendeproblematik. Men jag vet inte riktigt hur sambandet ser ut - kanske mer som sekundärt som följd av att det kan vara lite svårt att hantera livet, inte för att man har beroendegener. Jag vet inte vad forskningen säger om det? Kanske nån annan vet.

Men det verkar inte finnas några matmissbrukare i släkten. Inte alls. Så nej.. hur det hänger ihop vet jag inte.

Det hela är väldigt intressant, alltså trådämnet inklusive dess urspårningar. Tack till alla som försöker förklara. 

Ja, mycket intressant.. Bla Magmas ord träffade mig på något sätt:

"dvs kokade snabbmakaroner och åt med Aromat *brrr* och ketchup på. Inte njöt i bemärkelsen "åh vad gott detta är" utan snarare så jag fick som små miniexplosioner i hjärnan och omvärlden omkring mig blev dimmig och avlägsen på något sätt."

Tror inte jag har förstått hur starkt vissa reagera på kolhydrater.

Eller Kaisakavat som på andaktiskt vis smygåt russin…

Lite klurigt detta med fysiskt och psykiskt.. Känslan är psykisk och gråten är psykosomatisk… Men samtiden är alla känslot kemi i hjärnan och fysisk.. Rus handlar väl egentligen om av nivåer serotonin, endorfiner dopamin och andra signalsubstanser i hjärnan.. Och jag antar att både tankar och saker man stoppar i munnen kan utlösa kickar av dessa nivåer.. Och som Internettan är inne på, smaker! Så även om inte de 3 kolisarna i en röd paprika gör så mycket i kroppen så kanske smaken av de 3 kolisarna gör det?? Men vad gör det? Det ger personen en endorfin/dopamin kick? Och det kan ju vara trevligt. Men var är baksidan? Nån form för abstinens som Aniara4 beskriver, som att huvudet imploderar och man knappt klarar tänka nästa dag? Och att detta triggar sökandet efter att stilla abstinenserna och få en ny kick? Allt detta ska orsakas av den söta smaken av röd paprika? Tanken förutsätter en helt extrem reaktion på kolhydrater eller sötma.. Helt extrem… Som sagt.. himla intressant.. För dessa personerna så som det beskrivs i denna tråden är ju kolhydrater fullt jämförbara med många av våra förbjudna rusmedel…

Nu är jag ute på hal is, men funderar - den här gången efter att ha läst igenom det jag själv skrivit.

Det faktum att sockerkällorna ju var "förbjudna" är ju ett påfallade starkt inslag i min berättelse, ser jag nu, till min förvåning. Åtminstone är det ju så i de exempel jag tog här ovan. Jag visste att jag inte borde. Det var både onyttigt och förbjudet av 'överhögheten'. Och bestraffades när det uppdagades. Rädda var vi/jag. Och ändå.

Trots?

Jag var ett ganska så ignorerat barn - alterantivt hårdhänt hanterad mentalt/känslomässigt och fysiskt. Det pendlade mellan de båda ytterligheterna. När attackerna kom, så kom de ofta 'från himlen', som liten fattade jag inte vad jag gjort för att förtjäna dem (svaret var förstås: ingenting, men det visste jag inte då). Senare visste jag mer om varför det hände, men kände mig ändå som en total idiot för att jag inte lyckades skydda mig själv. Maktlös. Tillintetgjord. Väldigt generad.

Men också faktiskt förbannad. Jag slog tillbaka - uttav bara h-vette de få gånger jag kunde. Jag visste inuti mig att de var elaka, att jag inte förtjänade det där.

Det skulle ha kunnat vara vetskapen om att jag trotsade något i samband med sockerkäkandet - som gav mig kicken. För jag minns inte bara njutningen av sockret, utan även trotset. Idag trotsar jag inte via matval i smyg. Men definitivt får jag en kick av att trotsa elaka och/eller korkade auktorieter.

Tröstätande stämmer inte för min del. Har aldrig varit deppig när jag ätit, eller druckit för den delen. Snarare känt mig busig, road.. och typ hög. Och rädd. (Adrenalinkickar?) Men tröstätande är ju ett känt fenomen, många vittnar.

Trots sägs vara en av de starkare förklaringarna bakom många ätstörningsfall. Ett sätt att i slutänden 'ta makten' när man känner sig helt maktlös. Man kan undra varför jag inte fick ätstörningar, för snacka om att tortyren hemma ofta handlade om hur 'fet och äcklig och hopplös' jag var (nej, jag var inte fet då).

Men kanske lurade jag till mig makt i någon mån, på ett annat sätt än via ätstörningar. Nån form av självrespekt finns med i det hela, det vet jag. Men hur viktig varje faktor är vet jag inte. Slutade 'tjuväta', men fortsatte trotsa. Och drog som en daglöning så fort jag blev 18 - utan ett nickel i fickan, haha. Vilket inte var ett bra upplägg, men nöden har väl sin sorts lag.. Min mor har på senare år klart delklarerat att jag är omöjlig att begripa sig på (för henne). No shit, Sherlock!

Hm..

Vet inte hur jag ska avrunda den här svadan.

Men typ..

Jag kan bekräfta effekten av Röd Paprika. Inte så stark för mig men ändå den finns där. Min LCHF strategi kan sammanfattas med: MATA INTE MONSTRET. Det gör att många grönsaker, även i mängd är helt OK oavsett kh innehåll. Men andra drar i gång suget. Jag aktar mig för att äta flera matvaror samtidigt som sätter igång suget. Det blir mindre jobbigt så.

Några ggr per år så äter jag pizza/hamburgare osv. Mest för att påminna mig själv om att det inte var så gott som jag kanske fick för mig. Tar jag kampen på en gång och är väldigt strikt några dar så fungerar det bra och ger inga bestående effekter.

När man har lyckats finna och ta bort allt som triggar en är skillnaden mellan att inte ha något sug och att plötsligt få ett, rätt så kraftig.

Jag har förmodligen en omfattande metabol skada. Grundlades kanske av en klart felaktig diet sett med dagens ögon. Låg i många år och pendlade 0-5 kg+ säsongsvis variation utan synbara problem. Utlöstes sedan av att jag slutade röka efter 20 år då jag snabbt gick upp 20 kg trots att jag höll igen. Plockade sedan bort detta 2 gg med VV metoden. Slutade med att jag låg 40 kg+. Nu med LCHF ligger jag mellan 25 och 30 kg under toppnoteringen och har gjort så i 4-5 år. Trenden är visserligen sjunkande men mycket långsamt.

För mig ser inte heller LCHF ut att vara en lösning på det grundläggande metabola problemet. Däremot så går man runt det genom att inte utsätta sig för frestelser. Vilket gör hela problematiken lättare att hantera.

SR

goliath - Jag vet inte vad du får ut av att fetstila mitt russinexempel, men på något sätt stör det mig. Kanske utifrån tidigare kommentarer från dig i tråden. Din ton är ofta raljant, när du yttrar dig kring andras beteenden, tolkningar, kunskaper, åsiker.

Medan du är tvärsäker på din egen uppsättning tyckande och 'kunskaper'.

Hm..

Skrev det aldrig ovan, men russinen knycktes och smygåts av mig som liten. Om det har betydelse för din upplevelse av min text vet jag inte heller.

@ Kaisakavat,

Det var inte alls så jag menade. Jag betonade russin för att det var en så oskyldig grej att göra och otippat "rusmedel". Typ: vissa smygrökte, andra kollade i porrtidningar, du smygåt russin. Och du gjorde detta på nästan andaktigt vis vilket vick mig att inse hur betydelsefull detta sockerruset var. Det fann jag intressant.. Precis som Magmas berusande, extasliknande upplevelser av makaroner. Tror jag omtalade detta som en liten eyeopener för mig. Är du med? Altså, det var verkligen inte meningen att vara nedlåtande.

När detta är sagt tackar jag för din reflektion angående dessa russin. I den kom ju fram att kanske det inte var kolisarna du fick kick av, men detta att ha kontroll och trotsa viljorna till de du tyckte behandla dig orättvist.. I detta tillfället kanske ordet psykiskt kan användas?

goliath - Hm.. 7-åringar kollar inte så ofta på porrtidningar och smygröker - inte på min tid iaf.

Jo, jag skriver om den psykologiska faktorn. Tråden handlar om det.. ungefärligen. Passar på att förtydliga mig.

Två aspekter:

Den ena: Trotsen kan ha gett mig den ventil jag behövde för att inte, trots utsatt läge, utveckla någon allvarligare ätstörning.

Den andra: Jag undrar alltså verkligen varför jag inte har blivit sockerberoende - mina kickar har jag i tydligt minne, det var ju för sjutton som om man var radarstyrd!! Mot allt bättre vetande.. Men om styrkan i dem delvis berodde på annat, så kan det ju förklara saken.

Och anledningen att jag skriver såpass mycket om det här, är att det kan stämma in även för andra, men förstås i egna proportioner/varianter. Tror att vi ofta har ett flertal orsaker bakom verkan, inte bara en.

Potatis innehaller mkt laga halter nikotin som fyrar pa dopamin produktionen i hjarnan, likasa de andra nattskarrsplantorna. Sa lagt dopamin, kan det vara problemet?

jättefint om du använder svenskt tangentbord när du skriver #58.. :)

Möjligheten att bli beroende av en drog är medfödd. Kemin ser olika ut för alla. Samt att det tar olika tid att utveckla det.

Jag tycker exemplet med paprikan är riktigt intressant. Att en skillnad i 1 gram kolhydrater per 100 gram mellan grön och gul paprika kan trigga igång suget eller inte tolkar jag som att det handlar inte om kolhydraterna i sig utan mer om den upplevda smaken av sött.

#61 Precis! Hjärnan uppfattar det som att det kanske kommer mer "godis" som gör att man får cravings-begär i form av irritation eller ångest som är svårt att övervinna, men det går.