..jag framhåller att jag är kärnfrisk och inte ens varit förkyld sen jag började för 4 år sen. Jag brukar inte säga lchf - för media gör att några personer går i klinch direkt. jag framhåller att jag äter mat man åt för 50 år sen och lagar mat som man gjorde för 50 år sen och då håller många med. de kommer ihåg att man sparade på stekfettet - många äldre hade det på brödet, man bakade eget bröd och man syltade o saftade - och när jag fått diskussionen så långt - så brukar jag slå över till dagens unga som äter/dricker socker varje dag och är feta/sjuka - då håller folk med mig..

Alla håller med om att hemlagad mat är godare o nyttigare och då säger jag att det är så jag gör - men jag mår ännu bättre om jag tar bort ris/pasta/potatis/frukt/juice/saft

aha - brukar svaret bli då.. så jag har fått många runt mig att sluta köpa färdigmat, de bakar bröd själva på spelt, mindre godis, läsk, snacks.

På jobbet har jag fått igenom att vi köper in gårdsägg till kaffekassan och sen köper var o en ägg som kokas/steks/omelettas.. jag brukar vara snäll o göra ett gäng kokta ägg så andra bara kan dela o lägga på smörgåsen.. sen betalar vi 3 kr styck till kaffekassan.

På mitt jobb har jag inte sett frysta färdigrätter på många månader, många köper ägg på jobbet och andelen grönsaker ökar medans ris/pasta/potatisdelen har minskat nästan hos samtliga..

känns bra!

Det är svårt att vara profet i sin egen stad, eller hur man nu säger …

Jag får en så otrolig "missionärskänsla" när jag åker buss eller står i kö någonstans och ser folk som jag är helt övertygad om borde dra ner på kohydraterna. Men men …

Sorgligast är det ju när det gäller kära och nära. Vad jag gjorde häromdagen var faktiskt att skicka ett mejl till "tjocka släkten" där jag berättade lite allmänt om hur det står till hemma hos oss och vad jag hållit på med den senaste tiden och "ville bara dela med mig några intressanta länkar jag stött på" typ. Och länkade förstås till några intressanta föredrag om lågkolhydratkost … Fick faktiskt svar från en kusin som frågade lite. Men förhoppningsvis så har de andra iaf tagit sig tid att kolla lite och kanske fått sig en tankeställare. Tror inte man kan göra mycket mer än så.

Jag hörde ett (för mig) sant visdomsord/talesätt en gång:

"Du kan säga vad som helst till vem som helst men inte HUR som helst"

Å så sant det är!! Själv är jag hyperallergisk mot ord som "du borde" till exempel. Då fäller jag ut taggarna och slutar lyssna, oavsett hur rätt avsändaren har. Och jag tror att det gäller de flesta. Ingen tror jag vill bli föreläst för eller "tillsagd" om vad man BORDE göra. Så jag förstår faktiskt de som tar illa upp om man säger att "du borde dra ner på socker". För mig känns det förmätet att påpeka sånt. Jag skulle inte säga så om inte någon direkt bad mig om konkreta råd. Men kanske kan man nå fram genom stöttning, inspiration, genom att föregå med gott exempel, etc.

Och om man tänker "du borde…" om de man ser på bussen så tror jag att det är viktigt att tänka på att man kanske inte har hela bilden.

#3

Du borde -  är lika illa som att-göra-lista för mig.. då blir det inget gjort alls…

Jag pratar sällan om min mat men när det kommer till diskussion bland bekanta då berättar jag.. så jag tjatar inte vid varje fika…

# 1  fast femtio år sen är nog för nyss… jag har läst Rasmus, Pontus och Toker och Karlsson på taket ( båda av Astrid Lindgren) som godnattsaga nu en period och det är ett farligt bull-  och kolaätande hela tiden och sockerdricks- och saftdrickande, mycket mer än dagens barn tycker jag. (eftesom det inte är på lördagar utan pecis hela tiden) Och de är skrivna 60 - 50 år sen…

#5

ja, jag är 45 och växte upp med den "nya" generationen. Men matmässigt så var vi strikta i mitt familjehem. När jag åkte till farmor så delade jag o farmor på en 33 cl dricka och om jag hade riktig tur så kunde jag få 3-4 stycken brio-kolor..

så man kanske måste gå lite längre tbx.. 60 -70 år kanske. .men när jag pratar och relaterar till "det gamla" så är det mycket matminnen som dyker upp.. vad mamma, mormor, farfar gjorde för grytor, hur man saltade fisk, min farmor hade jordkällare och många med henne.. önskar jag hade det idag… etc

jag letar så långt tillbaka jag måste för att de hemmalagde goa minnena ska vakna hos andra…

Hej!

Håller också med om att man ibland gärna skulle vilja påpeka att LCHF finns eftersom det fungerat så himla bra för mig, men nu fungerar det ju inte så. Var och en måste få gå sin egen väg. Och jag vet ju själv hur jag drog öronen åt mig vad gäller LCHF innan jag läst på lite mer. Den där fettskräcken satt ju väldigt djupt och visst var det väl ändå så att hjärnan behöver kolhydrater…

Så vad jag gör är att jag inte gör någon stor sak av mitt kostval utan jag berättar om det ifall någon frågar. Men ju fler som äter kosten och får bra hälsa och vikt desto fler kommer väl att våga prova själva. Och naturligtvis är det viktigt att det forskas och informeras mer i ämnet!

Ha det gott!

Kan fylla på listan med

• sömnproblem
• utmattningssyndrom

Ja - jag blir helt förtvivlad - speciellt när någon bestämmer sig för att försöka, men ger upp för de "inte tål allt fett". Suck! det gör rent fysiskt ont i mig och jag blir gråtfärdig - jag vill ha kvar mina nära och kära hela livet!

Konstigt, när jag var vegetarian var det sällan någon som reagerade på mitt kostval, men NU! Och det trots att jag aldrig självmant kommenterar min kost utan endast svarar på folks frågor. Vi pratade frukost på jobbet idag med barnen (förskola), vad äter ni till frukost? Och då fick jag ju oxå berätta: äggmjölk bär och grädde. Min kollega åt gröt och macka. Hon tyckte att min frukost lät stabbig…

Vid fika hos min diabetessjuka väninna och hennes diabetssjuka mamma, ställde mamman fram ett bullfat, hembakade bullar och några kakor, drömmar tror jag det var. Jag tog ju inget utan drack mitt kaffe.

-Varsågod och ta, sa mamman, "Jag äter inget med mjöl i" svarade jag…."Är du sjuk" frågade mamman då….." Nä men jag blir sjuk om jag äter sånt med mjöl i…" mamman skakade på huvudet, men godtog förklaringen…tror jag

Diabetessjuka väninnan har "provat" LCHF men fick besvär med gallan….suck

Jag orkar inte prata för fördelarna och har egentligen inte heller kunskapen att prata för LCHF på rätt sätt, så jag väljer att vara tyst istället, och lider med dem som jag ser skulle må suuuperbra av att lägga om sin kost.

Annan väninnan , kör soppdieter ( som iofs jag också gjort) 1 dag, sen vräker hon i sig mat "för det är hon värd" och sen är det soppdiet igen och sen trillar hon åter dit….igår morse smsade hon mig vad hon ätit till frukos, en ostfralla, en "sportlunch…" och en kanelbulle….och jag mådde dåligt bara av att läsa det :-(

Maria

Jag tar alltid med mig Moniques mandelbröd till jobbet varje dag. Vi har gemensam frukost kl 9 och förr smaskade man ju och åt av bröd mm. Nu har jag med mig eget bröd och frossar av annat tillåtet på frukostbuffén som kalkon, skinka, ost, bregott mm. I början var det flera som frågade varför jag inte tog av brödet. Då fick jag säga att min mage har börjat krångla av mjöl. Det köpte alla. Ingen har undrat över mina luncher konstigt nog. Kanske förstår dom men vill inte säga något eller så bryr dom sig inte. Jag kommenterar ju aldrig deras luncher. Försöker ligga lågt…tyvärr, då jag egentligen inte gillar att inte kunna stå för mitt matval. Men vet att det blir så infekterat om jag säger något så då är det bäst att vara tyst och bara svara på frågor.

Tyvärr är det ju så att alla måste få göra sitt val.. det enda man kan göra är att informera dom som vill. Jag pratar inte allmänt om det (alltså försöker inte pracka på folk nått.. för sånt avskyr jag själv haha).. däremot svarar jag ju på frågor om de undrar nått.. tex varför jag inte äter potatis.. eller varför jag inte tog nån kaka osv

Var och en måste ju få styra sitt liv själv oavsett om det kommer få deras liv att avslutas tidigare än normalt..

MVH Sandra

Ja, visst är det svårt att hålla tyst. Jag brukar ibland nämna typ "ja, så var det för mig förr, innan jag ändrade kosten" eller "jag har hört att många som äter som jag mår bättre avseende xxx" och sedan hålla tyst om saken, och låta intresserade fråga, eller söka info själva. Tyvärr har jag också vänner och bekanta som mår dåligt och försöker lite med LCHF, men "min mage tål inte så mycket fett" och "jag tycker inte om fett". Jag försöker förklara att man får anpassa fettmängden till vad man klarar men det är svårt att få budskapet att gå fram.

Vi har lite konflikt i familjen som jag tycker är tråkigare. Jag har ätit LCHF sen 1/1-2011. Nu har min son som är 21 hakat på. Han tränar mycket och vill prova LCHF för att se om det ger bättre resultat. Han är ju egentligen inte överviktig. Detta har fått min man att gå i taket. Att jag åt så var väl ok men sonen som inte behöver banta. Försökt förklara att det inte handlar om bantning i hans fall utan hälsosam kosthållning men han köper det inte. Försökt få honom att läsa matrevolutionen men ….icke sa nicke. Fortsättning följer………

#14

stå på dig.. skickar en portion peppning

På en förskola jag vikade på häromdagen var det en flicka som fick obegränsat av frukt, medan övriga fick två bitar (en halv frukt) jag och en annan vikarie undrade varför. Jo hon har diabetes!  Okeeeej…. jag sa att jag trodde (fingers crossed) att det inte borde vara så bra med allt det fruktsockret om hon har diabetes och fick en ytterst usel föreläsning om varför det var bra…. jag genmälde att jag hört att man numera inte brukar rekommendera så mycket frukt utan tvärtom att man tar bort den och annat kolhydratsrikt… men mötte dåligt med förståelse… jajja… jag kan inte göra mer än så ett litet frö, som vikarie….

#14 Men sonan är ju myndig och bestämmer väl själv vad han vill äta? Tror det är dax för pappa att kapa navelsträngen…

Kanske funkar det bättra att läsa nåt från Coltings blogg? Det är ju inte lika långt. Eller nåt om nån som sportar från Kostdoktorns blogg…

Absolut…han bestämmer själv. Men precis som alla mothugg man får på jobbet om man säger något är det just nu runt vårt köksbord också. Jag är också myndig men fått mycket fantastiska kommentarer av bättre vetandeom hur jag förstör mig med fett och inga kolhydrater.

:) jag har inte hller varit sjuk de sista 40 åren, 50 fyllda. Men har inte börjat med LCHF förrän nu efter jul,med varierande slarvdagar.

Så tycker att man skall vara lite försiktig med att tillskriva LCHF all kredit för friskhet.

Vill bara tillägga att jag är vän av LCHF, så ni behöver inte börja panga på direkt,men om ni vill så tål jag det oxå :)

#19 visst är det så. Själv började jag för ett år sen och har haft två förkylningar på detta år. Innan hade jag en förkylning vart 4:de år ungefär. Aldrig sjuk, inga sjukdagar innan. Så egentligen kan man säga att jag var friskare innan LCHF. Men fortsätter ändå av andra orsaker och trivs bra med kosten

Kan konstatera att det är detsamma för mig!
Jag har inte varit ordentligt förkyld de senaste 20 åren med sockerberoende, jo-jo-bantning och frosserier.

Började med LCHF för 4 år sen och märkte ingen skillnad på antalet förkylningar.

Men de senaste 2 åren - sedan vi flyttade från villa till lägenhet har jag varit konstant snuvig (irriterad i näsan) och åkt på den ena förkylningen efter den andra den här hösten/vintern.
Kan kanske vara så att jag reagerar på ventilationen (går ju hela tiden här) och att det är torrhet i näsans slemhinna som gjort mig känslig för infektioner.

Försöker nu använda nässprayet Otrivin som ska smörja upp slemhinnorna och hoppas att det ska bli bättre.

Allt det här gör iallafall att jag helst inte pratar så mycket om hur hälsosamt det är med LCHF utan jag säger helt enkelt att jag inte tål kolhydrater. Det är ju ingen lögn och jag slipper tjafs - för i böran försökte jag få andra att förstå hur bra det är - menhar gett upp.

Jag tillhör också de som har blivit mer sjuk, Sjuk i penicillinkrävande infektioner av olika slag. Men min LCHF-start sammanföll i tiden med att jag började pendla, och jag har ett nedsatt immunförsvar i allmänhet, pga en autoimmun sjukdom.

Dessutom har mitt sockerberoende gjort att jag inte gått ner i vikt. Dock vet jag ju att det funkar när jag lyckas hålla mig på banan. Så jag vet inte vilket "gott exempel" jag själv förmedlar

Alltså, bara för att förtydliga, inte säger jag åt andra vad de borde eller inte. Men jag tänker för mig själv att det antagligen skulle vara bra om …

Och visst finns det en bakgrund som man inte vet något om, och jag vet att bara för att en överviktig äter en kaka så betyder det inte att den personen är "glufsig" och därför blivit överviktig. När jag ser en person, oavsett storlek, äta upp ett helt kakpaket på en bussresa så funderar jag på det jag själv lärt mig om hur metabolismen fungerar och undrar ju om denne person också skulle kunna ta till sig det och kanske kunna undvika framtida eventuella problem … Typ.

…eller så kan personen vara högst medveten om näringslära men ha ett seriöst sockerberoende och/eller tröstätarbeteende. Som sagt, det är sällan man har hela bilden.

Jag kan ju inte heller göra reklam för LCHF,utåt sett. Eftersom mina häsloförbättringar enbart är inre. I vikt har det inte hänt ett dugg och det är ju oftast de yttre bevisen som gäller, tyvärr.

Men jag ska försöka vara bättre på att ha med mig Kostdoktorns broschyrer i väskan för rätt som det är så finns det faktiskt någon som är intresserad!

Mina föräldrar tänker förvisso på oss när det bjuds på middag så att det finns grönsaker som alternativ till potatisen. (Sen vet jag ju inte om dom reder såsen med mjöl) men vi har å andra sidan också blivit utskällda efter noter av dom, för att vi är en sekt osv.

Det är verkligen jättekänsligt detta med maten!

LCHF blev sektförklarade på rixfm idag. Programledaren sa att om man går in på vissa forum och läser om LCHF så får man känslan av att det är en sekt som man inte får klaga på. Han sa också att det var främst kvinnor som var mest hätska mot varandra och andra som skrev. Undra om det var KIF han avsåg. Sades aldrig.

#26 Kan vara familjeliv också. Där kan det komma riktigt elaka kommentarer.

Hej!

Tänker att det där med att bli friskare eller inte som pratades om tidigare i tråden kanske har med de egna förutsättningarna att göra. Då jag levt med en usel mage hela livet har väl kroppen haft jämt göra med den irritationen och inte klarat av om det kommit en liten bacill och stört utan däckat då. När jag bytte kost och magen kom till ro så orkar väl kroppen ta hand om de baciller som vill komma och ställa till det. Så för mig har immunförsvaret fått bättre förutsättningar sedan magen läkt liksom.  

Och vad gäller sekt så har jag aldrig gillat fanatism oavsett vad det gäller. Jag valde att prova LCHF och för mig fungerar det bra. Vad andra vill eller inte vill, tror eller inte tror är upp till dem. Tycker att alla har rätten att välja. Men oberoende forskning och information är naturligtvis viktigt så man får förutsättningar till bra val.

Sedan hoppas jag naturligtvis att färre människor ska bli så störda av LCHF utan att det ska bli ett mer accepterat val istället för 'modediet'. Att det liksom blir lika socialt accepterat att undvika kolhydrater som att välja bort kött.

Ha det gott!