Bra frågor du ställer.

Jag tror helt sonika, att alla har att vinna på LCHF. Men att långt ifrån alla har att vinna på att äta strikt. Och som du skriver - möjligheterna till olika varianter och mängd kh är väldigt stora.

Men LCHF är på sätt och vis ändå inte för alla. Bara för dem som vill! 

Intressant fråga tycker jag med.

Här kommer några förslag:

Det finns ju de här som tror att detta är en bantningskur och hoppas på att deras redan smala kropp ska bli ännu smalare. De blir besvikna när det blir uppdagat att de inte kan äte obegränsat utan att gå upp i vikt. För dem är det nog inte, om de inte kan ta till sig att kroppen och psyket inte har samma uppfattning om hur kroppen ska se ut förstås.

De med ätstörningar? (Gäller nog ovan beskrivet kanske)

Barn och unga som inte är överviktiga?

Finns det sjukdomar som innebär att man inte kan äta fett i "större" mängder? Jag har en väninna som hävdar att något av hennes inre organ (har glömt vilket) inte måitt bra at för mycket fett. Jag har undrat om det är så att hon har överdrivit fettintaget, men har inte sagt något.

Mycket bra frågor!

De invändningar jag har tänkt särskilt på är om man säger sig inte må bra av fett. Då brukar jag förstås kontra med att det inte behöver vara så mycket, men de brukar stå på sig. Att det är fettet som gör att deras magar slår bakut (jag gissar att kombinationen fett + kolhydrater är boven men jag kan ju inte bevisa det).

Men kan det vara så som de säger? I så fall så behöver de ju en annan energikälla = kolhydrater.

Jag minns att när jag pluggade (för läääänge sen) så träffade jag ett par tjejer som haft inflammation i bukspottskörteln och därför var tvungna att äta lågfettkost. Kan det finnas andra sjukdomar som gör att man är tvungen att använda kolhydrater som energi i stället för fett?

#2; jag stör mig också på att många verkar tro att LCHF är en bantningskur. Som Doktor Anna Dahlqvist skriver så är det en viktnormaliserande diet, inte en bantningsdiet. Jag har lyckats gå UPP 5 kilo sen jag började med LCHF, alltså var jag antagligen underviktig när jag började med det! Har provat en massa olika dieter utan att lyckas gå upp i vikt, LCHF är det enda som funkar. Men när jag berättar för folk att jag äter LCHF brukar de flesta (inte alla) bli förvånade och säga; inte behöver väl du gå ner i vikt, du som redan är så smal?…då får man förklara hela grejen för dem…

Idag känner jag mig underbart snygg när jag kan fylla ut snygga kläder lite bättre =). Och för att inte tala om hur bra min mage mår!

PAX//Athenas matte

Jo, som flera har påpekat så handlar mycket om själva viljan, eller vilken förväntan man har på LCHF.

Min tanke är att många utgår ifrån en bild av något de vill uppnå, t.ex en viss vikt eller en viss kroppsform.
Man ser sig själv som herre över sin kropp och man anser att man har makt och förmåga att styra och påverka kroppen genom att använda sig av olika dieter eller träningsprogram.

Problem uppstår när kroppen inte mår bra av det man diktatoriskt har beslutat att den ska må bra av eller när den inte snabbt nog uppfyller det man planerat att den ska uppnå.
Jag tror att många skulle må bättre av att istället för att beordra kroppen till det ena eller andra skulle fråga: vad vill du och vad vill du att jag gör?

#3

Jag har haft bukspottskörtelinflammation 3 ggr och vart allvarligt sjuk alla ggr med sjukhusvistelse ca 1-2 veckor.

Kanske synd att jag inte på den tiden vågade äta rikligt med fett, det hade nog kunnat rensa kanalerna från smågruset som byggde till en jättestor sten(valnötsstor)som måste bli opererad.

Jag har haft problem med gallan sedan tonåren. Så fort jag åt kyckling (de feta delarna) eller revbensspjäll så blev jag sjuk. Ägg, äggrätter, smör och grädde har alltid fått mig att må illa. Jag skydde fett som pesten, helt enligt de ideal som rådde. Samtidigt vräkte jag i mig socker i alla former. Godis varje dag och om jag inte hade något hemma så rörde jag ihop en gegga med socker, mjölk och kakao. För kolhydrater, särkilt de utan fett gick man ju inte upp i vikt av  . Sen kom storas deppet med ännu mer godis och viktuppgång.

Sen gick jag över till LCHF. Mycket fett och lite kolhydrater. Oj, oj hur skulle gallan fixa detta? Blev lite illamående i början, men stora anfallet uteblev. Gissar att jag fick bättre flöde i gallproduktionen för jag har inte haft ett enda gallstensanfall. Dessutom dämpades sockersuget till en nivå som gick att kontrollera. Visst, jag åker fortfarande dit på sockret då och då, men det är bara att hoppa upp på banan igen. Hade väl önskat att jag skulle gått ner lite mer i vikt, men så länge sockermonstret håller i mig så måste jag överäta lite för att inte trilla dit.

Jag har också diskuterat med en kvinna som säger att hon inte kan äta LCHF pga gallan, men jag ville inte argumentera med henne. Hon har dragit ner på kolhydrater för att hon har diabetes, protein äter hon lite för djurens skull och fett som sagt var är ju inte heller nyttigt. Hmmm….

I övrigt så är väl de enda som kan behöva kolhydrater de med diabetes typ 1. När de dippar i blodsocker så måste de snabbt få i sig glukos för att inte gå koma. Rätta mig om jag har fel.

Jag döpte min tråd till banta med insulinkontroll, men det var ju bara en rubrik för att folk ska bli nufikna.

Det är en viktreglerande diet.

Om man sedan väljer att kcalbegränsa sin LCHF får du viktnedgång.

Jag har dietat och tränat hård styrketräning för 7-8 år sedan i hopp om att kunna träna Bodyfitness. Visst fick man en snygg kropp, men var hade du ditt liv då? Man kunde ju inte vara med på någonting.

För 2 år sedan exakt hade jag "dietat" med LCHF och gått ner 15 kg på 3 månader. Dom resultaten jag fick utseendemässigt på bara tre månader slog med hästlängder kolhydratsdieten.

Var vill jag komma?

Använd dieten till vad du vill, men tänk då efter att alla måste anpassa LCHF efter sin önskan om resultat.

Är du idag "normalviktig" finns en massa hälsovinster och din kropp kommer må bättre och bli snyggare med LCHF.

Bara win, win situation :-)

#2 Jag blev frisk från min 25-åriga resa med bulimi av att äta lchf. Så de med ätstörningar har verkligen Allt att vinna med att äta lågkolhydratkost!

#9

LCHF kan vara bra för många med ätstörning…håller med! Har aldrig hört talas om en bullimiker som hetsäter prinskorv!

Såvitt jag förtsått det hjälper LCHF för anorektiker också (de få som vågar prova). Fettet gör dem lugna så de slipper ångesten…

Jag anser att LCHF passar alla men att man måste hitta sin LCHF. Sen finns det de som inte BEHÖVER äta LCHF men kosten passar för dem också. Då talar vi om barn och friska, normalviktiga vuxna…

# 11 lite lättvindligt  sagt ang bullimiker kanske … de hetsäter väl lika gärna prinskorv som annat?

#12 det är nog mer hetsätare du tänker på.

En bulimiker äter mat som är lättspydd…ursäkta att det låter äckligt. Men kakaor och glass m,m är nog mer deras melodi. Har tyvärr en del bekanta som har haft bullemi i ungdomen och detta är vad jag har förstått.

Det kan hända att det finns folk som inte mår bra av fett, eller inte vill äta LCHF av olika anledningar eller whatever, men jag kan inte tro att det finns en enda människa som kan må bra av att käka light-produlter och tillsättningsmedel. Så får man tycka vad man vill om LCHF och oss sektmedlemmar.

Just diskussionen om matens innehåll kom ju i kölvattnet på LCHF (Hemlige kocken mfl) och det tycker jag är lika viktigt - minst - som kolhydratdebatten som helhet.

#13 En bulimiker, och jag kan bara referera till mig själv, kan hetsäta och kräkas det mesta. Prinskorv bland annat;) All mat faktiskt! Då jag strävade efter total kontroll så brast det helt när jag väl tappade den och då spelade det inger roll om det var glass eller vanlig mat. jag kunde aldrig sluta äta om jag väl började liksom. Det var först på senare år som det mer lättspydda kom med i bilden, typ glass och liknande. Men det var bara för att min hals höll på att gå sönder, jag fick blodblåsor i munnen av ansträngningen och höll på att svimma varje gång jag kräktes.

En helvetes sjukdom!

#15 hoppas du mår bra idag!

#16

Det gör jag Efter nästan två år med lchf så blev jag fri från tvånget att kräkas och hetsätningen. Idag är jag varken rädd för fett eller kolhydrater och mår bättre än någonsin. Nu har jag varit besvärsfri i över att år. Så synd att inte ätstörningsenheterna kan erkänna att det finns sockerberoende och att lchf hjälper. För mig var det räddningen. I början kräktes jag även av lchf-maten men det klingade sakta av och så plötsligt har det gått flera dagar, nån månad, ett helt år:-)

Vad jag lärt mig är att inte vara rädd för fett, vilket var min värsta mardröm förut. Fett ger större lugn, större möjlighet att kontrollera tvångshandlingar och enh större frihet. Och inte att föglömma.. jag har inte lagt på mig ett gram sen jag bytte kost. Så min rädsla för att gå upp 5 kilo av lite bregott på en smörgås, är helt borta:-)

I dag äter jag kolhydrater när det bjuds men köper sällan hem några. Klarar av att ta en halv bulle eller lite av något annat kolhydratrikt, utan att få årets ångest.

Så tacksam!

#17; Grattis! Vad kul att höra att du mår så bra idag! Ja, läkarna skulle verkligen behöva se över sina rekommendationer! Min tvillingsyster fick epilepsi i tonåren och märkte efter ett tag ett samband mellan intag av socker och epilepsianfall. Så hon frågade sin läkare om socker kunde trigga igång epilepsianfall och läkaren sa att det absolut inte fanns något sådant samband. Idag har många forskare visat att det visst finns ett sådant samband, men läkarna hävdar fortfarande bestämt att det inte är så….

Det måste vara himla skönt för dig att du äntligen blivit av med denna hemska sjukdom! Grattis!

Ha en God Jul!!

Kram//Athenas matte

Det beror naturligtvis på hur man definierar LCHF. Om man går på den definition som gjorts i LCHF-magasinet, dvs 20 gram kolhydrater eller mindre,  så har jag blivit mer och mer tveksam till om LCHF gäller för alla. Att jag utgår från att den definitionen gäller här beror förstås på att Margareta är Sajtvärd och den som bestämmer riktlinjerna.

Det kan vara så att man med vissa sjukdomar skulle må bättre av att äta strikt LCHF men att därifrån dra slutsatsen att en sån kost därför vara det bästa för alla människor är inte logiskt. Kanske är LCHF medicinen för tex diabetes typ2 men det betyder inte att den är utan biverkningar och att man ska ordinera samma medicin till fullt friska människor.

Och då är jag framme vid det jag ser som det viktigaste steget som jag tycker saknas i LCHF. Även om LCHF vill ha kvar gränsen 20 gram så bör man ändå definiera kolhydrater efter kvalité istället för att lite slarvigt säga att det spelar ingen roll då allting bryts ner till socker. Har man det synsättet och jämställer tex morötter och geléhallon så är man lika fel ute som Rössner. Vill man främja en kost för alla - även aktiva människor som vill äta en något större mängd kolhydrater - kan man inte säga att det går lika bra att äta geléhallon.

#19 Står det i LCHF-tidningen att max 20 g kh = LCHF??

Det förvånar mig isåfall - här på sajten pratar vi ju om att allt som innebär fett som huvudkälla till energin, är LCHF.

Gränsen är ju lite oklar - och säkerligen individuell/kontextberoende - men man nämner siffror som under 100 g kh/per dygn, eller under ca 80 g kh/per dygn.

#20 LCHF-magasinet gjorde ett försök att definiera olika nivåer av LCHF/lågkolhydratkost för några nummer sen. Jag minns inte exakt vad de kom fram till, men huvudsyftet var att få en slags definition att "slå i skallen" på de dietister och forskare som vill hävda att 30-40 E% kolhydrater är lågkolhydrat (och därmed kunna säga att "lågkolhydratkost funkar inte" i sådana studier).

#19 Jag tycker att det pratas mycket om kvaliteten på kolhydrater.

Som exempel brukar det ges råd om att äta mer grönsaker, rotfrukter och/eller frukt till den som efterfrågar tips om vilka mer kolhydratrika livsmedel som man kan lägga till, alt om man inte mår bra, vad man då kan göra. Jag har aldrig sett någon ge råd om att äta geléhallon.

Hittar det här om att "gränsen" för LCHF är 10 E%.

http://www.kostdoktorn.se/en-trygg-lchf-definition

Jag säger inte alltid LCHf, utan pratar jag med relaivt oskadade människor så är det lågkolhydratkost som gäller. Oavsett definition trycker jag på rena råvaror och att man lär känna vad man fungerar på.

#20, #22, #23 Jag hör vad ni säger men frågan är om det är den gängse uppfattningen på forumet?

Om vi tar ett exempel på 10E%, dvs 50 gram kolhydrater enligt kostdoktorn så betyder det att jag kan äta kött och smör plus 460 gram kokta morötter alternativt 330 gram kokt färskpotatis per dag och fortfarande säga att jag äter LCHF. Jag måste säga att jag blir positivt överraskad att ni tycker så.

Så har jag tyckt hela tiden - det är så jag fått lära mig och det i huvudsak i diskussionstrådar här på KIF. Har aldrig någonsin sett nåt påstående eller ens antydan om att man inte äter LCHF (eller lågkolhydrat) när man ligger över 20 g.

Så därav rätt förvånad..  

Framförallt sitter jag inte och säger till friska människor att de skall räkna på nåt. Det är protein, fettkälla och grönsaker. Rotfrukter som tillbehör. Bli mätt på kött och fett,

Med andra ord kan två potatisar om dagen leda till att det är fortsatt LCHF. Råvaror och en annan fördelning på makronutrienterna är det viktiga imo.

#25 Jo, det finns ett försök till definition men det är för att forskare inte ska kunna säga att vad som helst är LCHF. Det har alltså mindre betydelse för oss. I princip är det ju LCHF när man ligger riktigt lågt på kolhydraterna, äter man lite mer men ändå mindre än tallriksmodellen så är det lågkolhydratkost. Ligger man under 100g per dag är kosten ketogen.

Det är alltså lågkolhydratkost -> ketogen kost -> LCHF med fallande mängd kolhydrater…

Konstaterar att jag varit novis i ämnet. Men är ändå förvånad för jag har aldrig sett det diskuteras här förut. Det jag sett är rekommendationer att gå över till en kost som ger 'fettdrift' och sen har jag tagit för givet - troligen - att allt därunder kallar LCHF.

Men då gör jag alltså 'mera rät't när jag använder begreppet lågkolhydrat.. ..vilket jag oftast gör utanför KIF. För jag menar verkligen att inkludera även friare varianter av ätande, tror hälsoeffekterna kommer även då (förutsatt att man utesluter vissa s k livsmedel, t ex spannmål, vissa fetter, soya..).

Här på KIF använder jag oftare LCHF-begreppet, av nån anledning. 

Tycker att MimLans perspektiv i #26 är bra.

Oavsett om man drar gränsen vid 20, 50, 80 eller 100g kolhydrater, så kvarstår frågan från TS:

Finns det t.ex. de som måste äta mer än ca 100g kolhydrater om dagen?

Är svaret nej, så innebär det att alla kan äta någon form av lågkolhydratkost.

Om vi pratar 100 gram kolhydrater som gräns så tror jag inte att man måste gå över det men om man har symptom på låg ämnesomsättningen tror jag man ska vara försiktig med att gå under 50 gram.

#30. Varför det?

#30 Undrar jag åxå.

Hittade en tråd där nivån har diskuterats och där lchf-magasinets riktlinjer finns med:

http://kolhydrater.ifokus.se/discussions/4d808b0dc5c6a74b0d00014c-lchf-20g-kh-per-dag

#30 Nu förstår jag inte. På HCLF-tiden hade jag väldigt låg ämnesomsättning, då åt jag massor med kolhydrater och mådde dåligt. Nu med minimalt så har min ämnesomsättning ökat som jag upplever det och jag mår jättebra.

Jag tror tvärtom - de som har hög ämnesomsättning kanske klarar av kolhydrater bättre. Det betyder inte att det är det bästa för dem.

#30

Det tycker jag också låter konstigt. Jag skulle också snarare resonera som i #34, men jag är ju ingen extert: Så, förklara.

Förklaring till vad jag menar i #30:
Paul Jaminet skriver på PerfectHealthDiet:

What Happens When There is a Glucose Deficiency?When the body is deficient in glucose, the hormonal milieu changes to help maintain body functions while conserving glucose and protein.
Two of the important hormones are cortisol and T3.

T3, the most active thyroid hormone, has a strong effect on glucose utilization. T3 stimulates glucose transport into cells, and transport is the limiting factor in glucose utilization in many cell types. In hyperthyroidism, a condition of too much T3, there are very high levels of glucose utilization. Administration of T3 causes elevated rates of glycolysis regardless of insulin levels.

The body can reduce T3 levels by converting T4 into an inactive form called reverse T3 (rT3) rather than active T3. High rT3 levels with low T3 levels lead to reduced glucose transport into cells and reduced glucose utilization throughout the body.

Cortisol is a hormone that helps prevent hypoglycemia, a condition of low blood glucose. It reduces glucose utilization and increases gluconeogenesis.

So the syndrome of low T3, high rT3, and high cortisol can be understood as a diagnostic pattern of a systemic glucose deficiency.

Under rubriken Categories i högerspalten kan man också klicka på Hypothyroidism och få fler inlägg om just sköldkörteln.

I just det här inlägget länkar Paul Jaminet till Danny Roddy:

In a recent interview, Dr. Peat explained that the thyroid can be affected "locally" by the glycogen content of the liver. In the presence of low glycogen, the liver decreases conversion of thyroxine (T4) to the more metabolically active thyroid hormone, triiodothyronine (T3). Because more than 2/3 of active thyroid hormone is converted in the liver, this is significant.

Ray Peat i sin tur skriver

When cells are stressed, they are likely to waste glucose in two ways, turning some of it into lactic acid, and turning some into fatty acids, even while fats are being oxidized, in place of the sugar that is available. Growth hormone and adrenalin, the stress-induced hormones, stimulate the oxidation of fatty acids, as well as their liberation from storage, so the correction of energy metabolism requires the minimization of the stress hormones, and of the free fatty acids. Prolactin, ACTH, and estrogen also cause the shift of metabolism toward the fatty acids.

Sugar and thyroid hormone (T3, triiodothyronine) correct many parts of the problem. The conversion of T4 into the active T3 requires glucose, and in diabetes, cells are deprived of glucose. Logically, all diabetics would be functionally hypothyroid. Providing T3 and sugar tends to shift energy metabolism away from the oxidation of fats, back to the oxidation of sugar.

Ray Peat har många intressanta artiklar som samtliga har referenshänvisningar. Jag uppfattar honom som aningens svårläst men det beror naturligtvis på att det är stort och komplext ämne när man väl inser att det inte är så enkelt. Insulinet är bara ett viktigt hormon bland många och påverkas av många faktorer.

Hmm… översättning/sammanfattning tack

Googleöversättning;

-------------

Vad händer när det finns en Glukos brist? När kroppen är bristfällig i glukos, den hormonella miljön förändringar bidra till att upprätthålla kroppens funktioner samtidigt bevara glukos och protein.
Två av de viktiga hormoner är kortisol och T3.

T3, de mest aktiva sköldkörtelhormon, har en stark effekt på glukosmetabolismen. T3 stimulerar glukos till cellerna, och transportsektorn är den begränsande faktorn i glukosmetabolismen i många celltyper. I hypertyreoidism, ett tillstånd av för mycket T3, det finns mycket höga halter av glukosmetabolismen. Administration av T3 orsakar förhöjda andelen glykolys oavsett insulinnivåer.

Kroppen kan minska T3-nivåer genom att omvandla T4 till en inaktiv form som kallas reverse T3 (rT3) snarare än aktiva T3. Höga rT3 nivåer med låga T3-nivåer leder till minskad glukos till cellerna och minskad glukosmetabolismen i hela kroppen.

Kortisol är ett hormon som hjälper till att förhindra hypoglykemi, ett villkor för lågt blodsocker. Det minskar glukosmetabolismen och ökar glukoneogenes.

Så syndrom av låga T3, hög rT3 och höga kortisol kan förstås som ett diagnostiskt mönster av en systemisk glukos brist.

-----------------------

I en intervju nyligen förklarade Dr Torv att sköldkörteln kan påverkas "lokalt" av glykogen innehållet i levern. I närvaro av låga glykogen minskar leverns omvandling av tyroxin (T4) till de mer metaboliskt aktiva sköldkörtelhormon, trijodtyronin (T3). Eftersom mer än 2 / 3 av aktiva sköldkörtelhormon omvandlas i levern, detta är betydande. 

 -----

När celler är stressade, kommer de sannolikt att avfall glukos på två sätt, att vrida en del av det till mjölksyra, och vrida lite till fettsyror, även medan fetter är att oxideras, i stället för socker som finns tillgänglig. Tillväxthormon och adrenalin, stress-induced hormoner, stimulera oxidation av fettsyror, liksom deras frigörelse från lagret, så korrigering av energiomsättningen kräver minimering av stresshormoner, och av fria fettsyror. Prolaktin, ACTH, och östrogen orsakar också den förskjutning av ämnesomsättningen mot fettsyror.

Socker och sköldkörtelhormon (T3, trijodtyronin) rätt många delar av problemet. Omvandlingen av T4 till det aktiva T3 kräver glukos, och vid diabetes, är celler berövas glukos. Logiskt sett skulle alla diabetiker vara funktionellt hypothyroid. Ge T3 och socker tenderar att skifta energiomsättningen bort från oxidation av fetter, tillbaka till oxidation av socker.

Tack! Men det blev tyvärr inte mer begripligt för mig. Jag var helt klart otydlig - det jag menade var "översättning" som i "förklara på ett enkelt sätt så även oinsatta förstår".

Jag jobbar inom transportsektorn förresten. Och jag undrar vad den har med saken att göra

#39

Ja. Google klarar inte ännu att översätta denna typ av text till begriplig svenska. Det blir bara väldigt kul.

Jag får assosoationer:

Transportsektorn hmm. Om man är busschafför till ex transporterar man glykos (kolhydratsätande människor) mellan olika celler (busshållplatser). Kan man se det så kanske?

….men begripligt? nej.

Roligt blir det ju i alla fall, som sagt!

Nä, jag fattar inte heller särkilt mycket av texten och efter att ha lusläst den och grubblat lite, så förstår jag ännu mindre den koppling som Subcalva gör. Var kommer de 50 grammen i från?

Sammanfattning av texten min tolkning

Vid kortvarig glukosbrist så tvingar kortisol och T3 levern att ge ifrån sig av glukoslagret. Vid sjukdomar med för högt T3, kan glukosbrist uppstå i leven.

Dr.Torv; För lite glukos i levern kan påverka sköldkörteln att tillverka mindre T4 och T3

När glukoset är slut används fett som bränsle. Tillväxthormoner och adrenalin stimulerar till fettförbränning.
Socker och T3 rättar till delar av problemet. Då återgår man från fettförbränning till sockerförbränning.

Ja jag är Sajtvärd och har startat forumet. Det är ett forum för lågkolhydratkost. Begreppet LCHF fanns inte ens när jag startade. Det har myntats långt senare i ett nätverk runt Annika Dahlqvist. Vi behövde helt enkelt ett namn för den striktare versionen av LCHF och eftersom Annika i sina kostråd använder 5%-gränsen på livsmedel och 20g är ungefär var man hamnar där så blev det så. Idag hör jag lika ofta 25g i de sammanhangen. Strikt LCHF är när man kryper en bra bit under 20g och sen finns det andra benämningar varav min egen UFO är ganska gångbar i större sammanhang än vad jag själv tidigare visste.

LCHF-magasinets försök att reda ut begreppen var som redan nämnts - för att få "etablissemanget" att förstå att 30-40% kolhydrater aldrig kan bli LCHF i forskningsammanhang. Skulle det blir godkänt för tex forsning på diabeteskost skulle det bli helt fel.

Vad folk sen väljer att äta är inte lika noga.

LCHF-magasinet försöker alltid publicera sådant som inte redan står skrivet någon annanstans. Ibland lyckas vi med scoopen och ibland lyckas vi inte.

#42 50 gram är den övre gränsen för LCHF enligt LCHF-magasinet se tråden LCHF för alla? http://kolhydrater.ifokus.se/articles/4d713217b9cb46222704944e-lchf-for-alla 50 gram är också den nedre gränsen som Paul Jaminet rekommenderar och han har 150 gram som övre gräns.

Har inte denna tråd gått in i ett sidospår. Nu verkar det mest handla om vad som är LCHF?

#44 Bara för att man inte äter kolhydrater så blir inte levern tom på glukos. Levern gör glukos av proteiner och fett om det inte finns kolhydrater tillgängligt.

Jag är osäker på hur sköldkörteln fungerar men det verkar som om sköldkörteln är med och påverkar omvandlingen av kolhydrater till glukos. och eftersom den processen verkar krångla, så borde ju fettsyrasyntesen vara ett bättre alternativ.

Vid PCOS tex så bryter inte levern ner insulinet, och de har därför också svårt att bygga upp en glukosreserv. De blir då sugna på kolhydrater för att snabbt fylla på reserven. Tyvärr blir det ett moment 22 eftersom mer kolhydrater inte löser problemet pga insulinkrånglet.

Eftersom PCOS har svårt att omvandla kolhydrater till glukos så borde ju LCHF vara ett ypperligt sätt att fylla på leverreserven på eftersom det inte behövs insulin för att omvandla fett/protein till glukos.

#46 Men det är just den omvandlingen från av protein eller fett som gör att kortisol går igång och är en stresssignal s om inte är positiv för kroppen. Självklart är gränsen olika för olika personer men det pekar på att för vissa kan få problem med omvandlingen av sköldkörtelhormon då kroppen drar ner på ämnesomsättningen.

#47 Kortisol. Ja, vid svält så ökar kortisolet snabbt i kroppen. Vid LCHF så svälter man inte, även om kroppen tror det först när man startar, men efter några dagar/vecka så lugnar den ner sig och kortisolet sjunker. Kortisol fungerar som ett larmsystem för att blodsockret inte ska sjunka för lågt. Det är inte ett ämne som behövs i själva fettomvandlingsprocessen. När fettdriften är igång och funkar som den ska så finns det ju glukos igen.

#48 Fast just studierna som nämns i de länkar jag gav pekar på motsatsen. Men återigen, det är inte alla som får problem med ämnesomsättningen, jag menar bara att de som får problem kanske förvärrar sitt tillstånd genom att gå striktare och striktare.

Det är nog de som inte mår bra. Det förekommer ju att folk mår risigt, tappar hår, får taskiga naglar, känner sig deprimerade. Det är synd då att LCHF låst fast sig så vid ganska låga kolhydratnivåer. För man kan ju lowcarba utan att äta så minimalt med kolhydrater, men det sitter hårt inne för många att prova därför att de tror de ska gå upp eller vad det nu kan vara.

Beträffande LCHF-magasinets definition så är den ju generösare än det budskap de flesta hör (max 20 g). Själv ligger jag nog ändå numera på gränsen om man räknar i gram och jag klarar absolut inte procentgränsen. Gissa hur mycket jag bryr mig om det!

God jul på er förresten!