LatMash

Kan du uppskatta deras övervikt i kilo samt vad är en dramaten

Dra-maten. En shoppingvagn helt enkelt.

#1 Vad spelar det för roll hur mycket deras övervikt är? Det är väl inget som någon har att göra med.

Wenn, jag har ingen aning om vikten och tycker sånt är väldigt svårt att bedöma. Det jag ser är att personen i fråga har svårt att röra sig p g a övervikten, de är oerhört otympliga. Jag lider med dem, samtidigt som jag sett utveckligen över dessa år, från mullig till rena gångsvårigheter.

Så sekten LCHF har en väldigt, väldigt lång väg att gå innan Sverige är helt i vår makt…

Förutsatt att alla fick en normalvikt med LCHF ja. Annars finns det ingen anledning att sätta alla på en och samma diet. Hur vet du att de inte redan gick på LCHF?

Självklart får inte alla normalvikt, med vilken kost som helst. (För mig tog det fem år att nå normalvikt med LCHF).

Men jag kan inte tänka mig att någon som följer LCHF går upp i vikt så extremt som dessa personer har gjort.

Instämmer med ErikSvensson. Alla går inte ner med LCHF T.o.m. Annika Dahlqvist svarade en person som inte gick ned med LCHF att hon skulle acceptera faktum och bara vara nöjd med att äta hälsosamt! Kommer inte ihåg exakta ordalydelsen.

Tillhör själv gruppen äldre kvinnor som bantat sen tonåren och har svårt att gå ned i vikt med LCHF.

Jag är säker på att alla kan gå ner och jag tycker inte man ska acceptera en viss vikt som "nej det går inte". Har man en gång varit  överviktig så spelar man tyvärr i en annan division än de som är "smala" (fysiologiska och mentala). Delvis för man bildat nya fettceller, kanske har man diabetes, sämre insulinkänslighet (fysiologiska) och delvis för att man har en osund relation till mat t.ex. tröstätning/stressätning (mental).

Däremot ska man aldrig ge sig och i värsta fall får man räkna kalorier (jag gör det för jag vet att jag äter tills det är slut oavsett om det är 500-2500 kcal LCHF/icke LCHF..) Jag rekommenderar varmt denna bok till alla som försöker gå ner i vikt (kombinerat med den kost som passar en själv, t.ex. LCHF):

http://www.amazon.com/Body-Fat-Solution-Principles-Maintaining/dp/1583333290/ref=sr_1_1?ie=UTF8&qid=1315063620&sr=8-1

#8

Du är säker på att alla kan gå ner i vikt. Men där har du fel. En kvinna som passerat klimakteriet har väldigat svårt att gå ner.Det beror på att kroppen saknar östrogen. När jag var ung kunde jag gå ner 2-3 kg snabbt för att kanske komma i ett visst klädesplagg till en fest ex. Det var inga problem. Men nu lyckas jag inte ta bort dom 5 kg som jag har för mycket. Lever strikt LCHF sedan 2,5 år och fuskar aldrig. Jag vägde 47 kg tills jag fick barn vid 32 års ålder. Efter 7 mån amning gick jag ner till 45kg . Vid 50+ gick jag upp till 60 kg .Är nu 62 år, längd 1.57 ( vill väga 55 kg)

#9

Det är en stor skillnad mellan orden "svårt" och "omöjligt". Jag sa att det var svårt inte omöjligt. Om du gjort på ett sätt i 2½ år kanske det är dags att prova något nytt? Räkna kalorier, börja träna? Ibland får man ta det den tråkiga vägen för att nå sina mål. Om inte annat kan man ju alltid sitta och klaga på att det inte går fast det är det absolut sämsta valet man kan göra.

Om folk var mer målmedvetna och gjorde ändringar när något inte fungerar så skulle vi se fler framgångar inom det mesta (vikt, hälsa, jobb, ekonomi m.fl.) Sedan finns det inte en one-size-fits all för att nå sin målvikt. Jag känner överviktiga och smala som går på olika dieter och det finns ingen röd tråd i varför vissa håller vikten medans andra inte gör det. Därför får man kolla på individbasis vad man kan göra och inte försöka hitta en lösning för alla.

Vi har så många sterotyper och varianter till varför vi ser ut som man gör, vissa hetsäter, andra jojo-bantar, någon tröstäter och en annan stressäter. Kombinerar man detta med all snabbmat som finns eller billig restaurangmat, bristfälligt kök hemma så man inte kan laga mat, lathet + avsaknad av fysisk aktivitet/stillasittande jobb så har man ett ultimat recept för övervikt.

Kapar du kolhydraterna så kommer du givetvis få ett mindre matutbud och kanske tappar vikt och då har du förmodligen ändrat ett beteende som inte mynnar ut i "insulin"-härvan utan i din mentala/fysiska situation. Risken för återfall kommer dock alltid finnas tills man hittat roten till varför man äter för mycket, det är mycket sällan som kolhydraterna/insulinet är det enda problemet, det är ofta mer komplicerat än så.

Vi är en stor grupp, mest kvinnor, som har trassel med ämnesomsättningen, hypotyreos.

Det är inte helt lätt att få rätt mängd medicin, och utan adekvat medicinering går man inte ner i vikt! Ja, svälta ihjäl kan man nog förståss, men med mat för att täcka sitt näringsbehov, så minskar inte vikten.

Jag känner tydligt att jag skulle behöva mer medicin, värk i händerna, trötthet och ökat midjemått, men min läkare anser att dosen är korrekt.

Kom inte och säg ät mindre, spring mer, det biter liksom inte på mig.

#11

Det sa jag inte heller. Jag sa bara att man ska prova något annat t.ex. träna mer eller räkna kalorier.

På samma sätt som "ät mindre/spring mer" inte fungerar för alla så fungerar inte heller LCHF "ät mindre kolhydrater" för alla vilket många tror. Det finns givetvis en liten grupp som säkerligen aldrig kommer att nå sin målvikt men alla kan göra något för att komma väldigt nära den. Övervikt är ett komplext problem och jag hoppas man forskar mer på området (även hypotyreros..) för att komma till rätta med problemet.

Om man har säg 30-40 kg övervikt och har kört strikt/vanlig LCHF i flera år utan resultat bör man fråga sig… "ska jag fortsätta eller ska jag prova något annat?" Annars blir det lite som att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annat resultat. Det finns gråskalor mellan SLV och LCHF som man gott kan prova om resultaten uteblir..

Jag (trådstartaren) är kvinna, 55+ och det är på andra sidan klimakteriet jag gått ner mina kilon, sakta men säkert. Så det är inte helt kört!

Bra jobbat Latmask! (ditt namn återspeglar då inte din prestation..) 

#14 Hur kommer det sig att du kopplar prestation och "bra jobbat" till viktnedgång? Konsekvensen skulle i sådant fall vara att du anser att de som inte går ner i vikt är latmaskar.

Sa jag ens att alla som inte gått ner är latmaskar? Nej, det var bara så du tolkade det jag skrev. Jag förstår dock att man kanske kan tolka det som att jag tycker att alla som inte går ner är latmaskar men det var inte vad jag menade. För övrigt skrev jag med "glimten i ögat" vilket kanske inte framgick i textform.. inte ens med den lilla smileyn efteråt.

MimLan och ErikSvensson, när jag läser om mitt inlägg blir jag lite generad, för det låter som om det var jag som bestämde över min kropp:   - Den här veckan är det dags att ta bort ett halvt kilo till!

Självklart är det inte så. Jag har gett kroppen stadig tillförsel av god, mättande och näringsrik mat, och den har svarat med att släppa kilon den inte tycker att den behöver längre.

Lisabet, en idiotfråga, kan du inte på eget bevåg höja din medicinering? Jag vet inget om hypotyreos (annat än att det är ett stort problem för många), men mår du inte bra på låg dos så…

Det som slår mig när jag är nere på stan eller på utflykt med familjen till något familjevänligt utflyktsmål eller så är hur tydligt det är att vi inte tål att äta som vi gör. Övervikten i Sverige är ett stort problem. De som är unga, smala och verkar "tåla" alla dessa kolhydrater har ofta problem med akne etc.

Det som också slår mig är hur vi bombarderas med detta utbud av socker överallt. Det går inte att besöka ett badhus en gång utan att man måste passera en kiosk med glass som fullkomligt osar pommes frites i hela badhuset. Samma sak om man åker till någon nöjespark eller bara går på stan.

Vill man få tag på riktig mat får man nöja sig med en sallad eller betala multum för en riktig köttbit med en klick sås.

Jag hoppas att fler får upp ögonen för LCHF och därmed kan få en bättre hälsa och ett längre liv! Jag tycker mest synd om de som är överviktiga. Det jag ser framför mig är en människa som antagligen kämpat med sin övervikt i åratal, provat en massa dieter som inte fungeratoch plågat sig själv, och successivt genom bantningskurerna sänkt sin ämnesomsättning till ett läge där det blir omöjligt att äta en normal mängd mat utan att gå upp i vikt.

#9

Alla är vi olika med eller utan samma hormoner.

Jag fick som en del i min bröstcancerbehandling medicin i 5 års tid som mycket effektivt slog ut all min östrogenproduktion. Jag tröståt mycket när jag väl kunde äta igen efter cellgiftbehandlingen och ökade naturligtvis i vikt eftersom jag fått råden av sjukvården att äta vad som helst, även godis bara jag fick i mig något.

Jag har nu gått ner ungefär 20 kg på 1,5 år på LCHF-kost och är snart nere på min trivselvikt igen även utan östrogen i kroppen.

Det var därför vi är olika som jag lade ut tråden om gentest. De flesta som svarade tyckte det var en kass idé, eller anmärkte på att det var en gammal nyhet som redan avhandlats ( - och avfärdats), men jag vidhåller att det är en god idé för de som kämpar och kämpar med en viss sorts kosthållning utan att nå resultat - och får dåligt samvete när de inte orkar hålla sig inom de stränga ramarna, vilket är högst mänskligt.

Gentest ger inget hundraprocentigt resultat, men det ger trots allt en fingervisning om man är känslig för kolhydrater eller fett, om man bör/måste träna etc.

Att företag tjänar pengar på gentest gör dem inte sämre i sak.

ErikSvensson;

Håller med dig om att flexibilitet och viljan till förändring, att tänka utanför boxen (som alla numera säger) skulle förändra mångas liv.

Tror också att vår tids problem med övervikt grundar sig på flera olika orsaker. Många av oss rör inte mer än fingrarna på våra arbetsplatser men har stressade och krävande arbeten. Hjärnan behöver bränsle men kroppen har inte en chans att göra sig av med det på ett naturligt sätt - d.v.s. att vi rör på oss utan att vi tänker på det.

Den psykosociala pressen har också ökat. Vi lever i ett hårt och konkurrensutsatt samhälle i dag, och mat både lugnar och tröstar. Det är så vi är byggda.

Bland annat.

Därtill all processad mat, för mycket socker, för stora portioner och det faktum att det finns mat överallt att tillgå, som Lo påpekat. I vartenda hörn. Ingen behöver gå hungrig mer än tjugo meter i en storstad.

Jag själv väger för mycket efter en canceroperation som ströp all östrogenproduktion över en natt. Jag mår bra på LCHF men jag vet sedan tidigare att jag är en sort som behöver träna för att gå ner i vikt.

#17

Det var bara ett försök att beröma, inget annat. Alla som lyckas och försöker förtjänar all lycka och beröm de kan få.

#20

Huvudet på spiken!

Våga tänka utanför boxen och prova så mycket man kan tills man hittar det som fungerar. Jag känner folk som äter 90% kolhydrater och inte går upp ett gram så redan där kan man döda hela insulinhypotesen. Övervikt är främst ett mentalt/multifaktionellt problem skulle jag våga påstå.

Jag har åsikten att man bör jobba på alla fronter för att komma tillrätta med sina problem, inte bara kapa livsmedel efter livsmedel i jakten på kolhydraterna.  Sömn, stress, motion, kost, mental stimulans m.m. jobbar som en stor grupp och man kan inte bara fixa en sak så löser det resten.

#21

Övervikt är främst ett mentalt/multifakionellt problem säger du. Ja, du är 25 år. Undrar om du säger samma sak om 40 år.

#17 Jodå, jag har testat på eget bevåg med högre dos, och det hjälper visseligen lite grand, men får erkänna att doktorn har rätt, Levaxinet är nog korrekt. Det jag skulle behöva är ett komplement, eller kanske testa naturligt sköldkörtelhormon.

Men min vikt är inte problemet, jag har bra vikt, även om mage som en boll är tråkigt att ha, så är det hälsan som betyder mest.

#22

Så om jag sover dåligt, stressar, tröst/hetsäter, har ett tråkigt arbete, inte tränar/rör på mig och vaknar upp om 40 år med övervikt så är det bara kolhydraternas fel, eller vad menar du? Tror du verkligen övervikt är så "enkelt"? Det gör iallafall inte jag.

#24

Jag tycker inte att övervikt är enkelt.

Vad jag menar är, som jag skrivit tidigare, att det är mycket lättare att gå ner i vikt när man är ung. När man blir äldre så förändras kroppen. Jag sover bra, stressar aldrig. Tröstäter aldrig ( strikt LCHF) tränar tyvärr inte på gym längre eftersom jag har dels en handledsskada + knäledsartros. Går på snabba promenader med min hund istället.

Som jag skrev tidigare så kunde jag gå ner 2-3 kg "över en helg" hur lätt som helst. Nu lyckas jag inte tappa dom 5 kilo som jag önskar. Inte ens efter 2,5 år med LCHF, så inte är det enkelt.

Men eftersom jag numera mår så bra så anser jag det vara viktigast.  Skulle jag sedan kunna gå ner något kilo så är ju det ett plus.

#22 ErikSvensson förtydligar sin åsikt i nästa passus.

Förmodar att "mm" står för ålder, sjukdom etc, men att det sällan är en enda orsak som förklarar varför människor blir överviktiga. På ett generellt plan, d.v.s att undantag finns i specifika fall (-och de kan utgöras av många människor naturligtvis.)

Det kan vara en god idé, och hälsosamt för debattklimatet, att ta på sig de snälla glasögonen ibland.

#25

För att skriva det igen. Svårt, ja. Omöjligt, nej. Jag har inte sagt att det är lättare när man blir äldre men om man har attityden att det är omöjligt så kan det väldigt lätt bli det. Sedan verkar du ändå vara nära någon slags målvikt och då får man ibland räkna kalorier, späka sig eller vad man nu vill kalla det för att nå sin målvikt och det är inget fel i min mening att göra det sålänge som man vet vad man gör.

Mycket med viktnedgång har även med attityd att göra och jag rekommenderar varmt att man läser på mer om de psykologiska problemen man kan stöta på när det gäller viktnedgång. Även om kosten är solid så kan den mentala biten ställa till det lika mycket eller rentav värre än vad kroppen kan (hjärna VS hormonsignalerna..)

#26.

Exakt så. Jag skrev m.m. för att täcka upp ålder, sjukdom och sånt (inte lätt att komma ihåg allt som påverkar..) för övervikt är ett komplext problem. Sedan finns det givetvis någon/några som aldrig kommer att gå ner till sin målvikt då det kan vara många icke fixbara problem bakom. Däremot bör man pröva allt i sin makt under en lång tid innan man lägger sig platt och ger upp.

Får nog ta och lägga till en smiley eller två för att jag inte ska låta så arg, för det är jag inte.  Jag hoppas verkligen att du får bort dina sista kilon tids nog CasaRamon! 

Har just kommit hem efter veckans mathandlande. Har ni tänkt på hur julen förändrar utbudet i mataffärerna? Jag tänker inte på köttdisken, det är rätt så oförändrat, fläskfilén är bara utbytt mot skinkorna.

Det finns ännu mer godis i affärerna nu. Förutom det vanliga godiset, chokladkakor, påsar, lösgodis mm svämmar butiken över av "fingodis" i fina förpackningar och höga priser. Jag vet inte om folk köper för att ge bort i present eller till sig själva, men det är slående att julen verkar vara ett tillfälle att äta ännu mer socker. Och om man då äter vanlig julmat - sill, lax, skinka mm - och till detta lägger allt socker - hu!

#28

Men, det är väl inte så konstigt eftersom socker och vitt mjöl var tecken på fest och detta är nog så svårt att radera ur folkminnet … titta på alla dessa mysinlägg … det är aldrig om barkbröd … fast där kan man ju säga att det råder kanske delade meningar idag när vi använder fiberhusk

då har du nog inte testat barkbröd (vilket jag har) när du jämställer husk med det  :-) (smileyna är inte tillgängliga just nu :-/)