Jösses vilken fiaskotråd detta blev. Jag var övertygad om att vi i detta forum  "dragit in" en massa människor i livsstilen och att dessa fått hälsoförbättringar. Men det kanske är så att vi dessutom blir ödmjuka av kosten och därmed inte vill "skryta" om vad vi åstadkommit.

Min svåger/svägerska har provat ett tag och är ganska nöjda tror jag.

En viss viktnedgång och mindre problem med magen. svågern tål mjölk och grädde nu, som han hade problem med tidigare och magen är mycket bättre.

Deras dotter har fått en klar förbättring på sin mage också, vaknade en natt och sa till sin sambo, Du jag har inte ont i magen, som hon haft i många år sen hon var barn.

Svärmor som är diabetiker är intresserad men lite trögstartad :)

Jag har övertygat mig själv och flera i min bekantskapskrets.

Sen tror jag inte vi ska underskatta de "frön" vi sår av nya tankar, bl a genom att visa på hur tidigare självklarheter och mantran kring kost, har varit helt fel.

Till exempel vet jag att jag har påverkat många att skippa helt, eller dra ner på tillsatsspäckade livsmedel. För att inte tala om lättprodukter och margariner.

Sen är det nog inte bara "jag", utan hela debatten som råder. Det jag säger får stöd av rätt många numera, till skillnad från när jag började och alla glodde som vore jag grön med antenner!

Ser det som en långsiktig process. Ett steg i taget.

Phu! Tack Kaisakavat och MickeB!

Nästan en religiös upplevelse att äntligen få en reaktion på tråden.

Min tanke var följande:

Vi ger med all rätt Dr Annika, Andreas och… you name it, kredit för framåtskridandet och offentliggörandet av livsstilen vi anammat. Men, jag ville att vi själva allra ödmjukast skulle ta på oss lite av äran för detta framåtskridande. Om en person kan leda in två ipå LCHF: spåret, ja då blir det plötsligt ett pyramidspel med gigantiskt resultat. Så det var helt enkelt lite "slå sig själv för bröstet" info jag sökte.

Jag tipsade en tjej som har problem med gallsten..

Först va hon tveksam just för att det var när hon åt fet mat som hon fick anfall. men nu har hon blivit mycket bättre

Jadå, flera stycken.

/SSS

Sten Sture, det där var ett "understatement"! . Ingår själv i ett led i ditt "pyramidspel."

Några på jobbet, som i sin tur har spridit det vidare :) En av dem visste jag inte ens att jag hade övertygat förrän hon kom fram och tackade mig :D Överlag så märker jag att folk har läst om LCHF och på något sätt har tagit det till sig. De är inte lika anti längre. Några fler har bytt sitt margarin mot Smör och bregott. Min man har jag ju också övertygat naturligtvis. Det tog en vecka efter det att jag började :)

Min pappa: överviktig typ 2 diabetiker. Försöker tänka och äta åtminstone delvis efter LCHF och har bättrat på sina värden. Slutade med sprutorna och använde bara Metformin (stavningen??) men började sedan fuska och fick börja igen med sprutorna. Men nu har han skärpt till sig och har kunnat sluta med sprutorna igen. Äter dock bara LCHF "halvvägs", men det är bättre än inte alls:)

Min mamma: är smal, aktiv och har ej diabetes, men äter också åt LCHF-hållet. Hon har i många år haft en brännande sveda i munhålans slemhinnor, t.om så hon har vaknat av det  på nätterna. När jag efter några månader efter kostomläggningen frågade om munproblemen tittade hon förvånat på mig och sa:" jamen nu när jag tänker efter så var det länge sedan jag kände av det!" Kul! Hon har sedan sagt att när hon äter mer kolhydrater än vanligt så märker hon av det för hon får mer problem igen i munnen då.

Har också "omvänt" min systers f.d pojkvän. Han är en styrketränande kille som inte har någon övervikt, men däremot har han sedan tonåren haft stora problem med magen- gått igenom allsköns undersökningar och fick till sist "bland-diagnosen" IBS.

Hörde av honom häromveckan där han skrev att han numera mår toppen i magen, och att han för ett strikt matschema med mycket protein. Han äter en frukt/dag och om det blir mer än en frukt eller lite smågodis ibland så pajar magen igenom totalt- men så länge han håller sig till protein, fett och lite sallad+ en frukt/dag så är allt bra. Han kroppsbygger ju också och har så gjort i många år, och efter de första två månaderna på LCHF då träningen gick uselt så vände det, och han upplever nu att LCHF ger stoa fördelar även vad gäller träningen.

Hej! jag har fått min chef att börja med lchf - han tycker det är jättebra och en jobbarkompis har börjat, många av dem är nyfikna och intresserade. Jag har arbetskamrater vars döttrar är jättekraftiga och har mag och tarmsjukdomar som blivit intresserade. Efter jul (typiskt) så ska fler hoppa på lchf-tåget. jag är politiskt egagerad och har några av mina kompisar där som också äter enligt lchf-metoden och vi påtalar hur bra vi mår… min största vinst är egentligen att jag har blivit så bra i min mage med ibs-diagnos. Först var det just för viktnedgång, men nu har den blivit bonus i stället. Jag mår så mycket bätte och det märker min omgivning. När jag ibland tänker på "sen" så tänker jag också till mig själv, vad då sen? Vad är det jag saknar i mitt gamla sätt att äta och leva? Svaret jag ger mig själv - absolut ingenting… eftersom jag mår så gott så finns det ju ingen anledning att leva annorlunda - eller hur? Lchf har blivit en livsstil…

Bustas, jag drog igång en liknande tråd för ett par år sen och den blev låång, så det här kommer nog att bli en succé-tråd!

Ingen aning faktiskt men sen jag började.. eller ja slutade med kolhydrater har 2 kollegor också slutat av någon anledning.

Har inte tipsat dem eller nåt utan bara käkat på som jag brukar.

Det var ett år sen den här tråden var uppe, nu borde det finnas lite fler berättelser!

Jag och min pojkvänn har ätit LCHF sedan i höstas, främst för att gå ner några kilon för att bli "strandsnygg". Jag hittade hit till forumet i sommras!

Jag är övertygad om dess bra egenskaper, men pojkvännen är inte övertygad.

Han tycker det är en bra bantningsmetod (där man slipper svälta), och han känner hur han blir matt dagen efter han fuskat och ätit mycket kolhydrater (lite som att vara svagt bakis). Men han säger att han hellre är trött (mindre pigg snarare) och äter potatis än pigg på lchf… *suck*

Och att han ratar min smarriga rättikagratäng (försökt med smaksatt mjukost i osv som blev ljuvligt god), och att han hatar mos i alla dess former (även potatis) gör ju att blommkålsmos som tillbehör är uteslutet… Jag som tycker det är så gott med smör, grädde, vitpeppar och lite aromat… Så då klagar han på att det är tråkigt med bara kött och sås. Sallad med mycket kött och fet dressing går dock hem men kostar ju en slant :P

Men han erkänner han håller sig pigg längre med lchf (mättande länge), och att att tycker det är skönt att slippa mig när jag är hungrig och grinig = nästan varje dag innan middagen annars xD Att jag är gladare (av det jämna blodsockret) är konstaterat! :D Och även han kan bli hungesgrinig så jag klagar inte ;)

Dock tror han fortfarande (stenhårt?) på att grädde osv ger högt kolesterol och *blaha blaha*… Men han säger att som bantningskur så får han stå ut med det… typ. Jag tror dock att innerst inne är han snarare för stolt för att erkänna att han kan ha fel, för normalt sett brukar han antingen argumentera tillbaka eller söka reda på fakta om han anser att jag har fel i något. När jag nämner detta blir han bara tyst.

Så jag har fått honom att hugga på kroken, nu måste jag få honom att svälja masken!

Min mamma och min syster. Båda har blivit bättre i lederna och åtminstone syster har gått ner i vikt,

Tror att jag influerat en äldre släkting som börjat peta bort kolhydraterna, själv blev jag rekommenderad av min läkare då jag lidit av tarmproblem i hela mitt liv…mår super :)

Tycker fler och fler i bekantskapskretsen börjat åtminstone delvis äta LCHF, när jag berättar om det låtsas de skeptiske men sne om man träffar dem efter ett tag så verkar det som de smygäter så iallafall

Min pojkvän! Extra roligt eftersom han är engelsman bosatt i London. Han i sin tur informerar sin familj och vänner där borta om LCHF och han har tillochmed planer på att starta upp en affär med inriktning på lowcarb-produkter där. Det är kul att se hur det sprids :)

Har nog inte inspirerat någon till att börja, men jag har väckt väldigt mycket nyfikenhet hos folk runt iomkring mig (angående mitt kostval).

Jag är väldigt mån om att inte pusha på kosten på någon annan (det är dömt att misslyckas, de måste få "komma på det" själva), utan att alltid utgå från mina upplevelser själv bara när jag berättar om det (både mina erfarenheter och tankar kring kosthållningen)..

Det börjar bli många frågor dock nu ;) men ingen är gladare än jag om de får en bra kosthållning och kanske lär sig tänka i nya friska banor för framtiden..

MVH Sandra

Jag lyckades få pappa att börja med det här. Men han har haft jättesvårt med det för att han inte riktigt orkar/har tid med att kolla recept och vad man kan göra. Men han hade ändå gått ner några kilon (mest på ägg och bacon), vet dock inte hur mycket. Men nu har jag flyttat till honom och hjälper honom med detta. Eller vi hjälper varandra. Jag har nu gått ned ca 3 kg. Vilket sammanlagt från i våras blir ungefär 10 kg. Har haft en stooor svacka i sommar, men ändå inte gått upp något (yaay). 

Sen försöker jag aktivt få över folk som gnäller om övervikt till denna "mirakelmat". Mindre lycka där dock :(

Nej. Jag har bekanta som har prövat, om pga mig eller inte, men de har diverse anledningar att inte fortsätta: deras magar tål inte så mycket fett (ät inte så mycket fett försöker jag föreslå, men nej, det blir Lätta utmätt med tesked) eller de gillar inte smaken av fett (jaha?). Tråkigt, för jag tror att flera jag känner skulle må väldigt bra av LCHF om de höll ut ett tag

Svårt att veta egentligen

Man sår ju frön hela tiden när man är aktiv på nätet.

I min omedelbara omgivning dvs på jobb och i sociala kretsar är det några tiotal som jag vet har blivit riktiga "hardcore"lchf:are

Dessutom väldigt många som inte längre är fettskrämda och äter en klart sundare kost

En del tar nu kontakt med mig privat (bedriver dock ingen "business") och en handfull föreläsningar har jag gjort efter påtryckningar :-)

En arbetskamrat kom fram till mig för ett par veckor sen o berättade att det var jag som inspirerat henne till att börja med LCHF. Både hon och hennes man har gått ner i vikt tack vare LCHF. Jag har inte tjatat om LCHF på jobbet, bara svarat på frågor om nån undrat.

Sånt värmer…

Min man. Han var rätt skeptisk till att börja med men nu är det han som plockar fram argumenten när det blir en diskussion, t ex med släkten. Själv har jag tröttnat på att försöka förklara för familjen.

En släkting blev blixtfrälst och ägnade hela två (!) veckor åt LCHF. Hon slutade för att hon inte gick ner i vikt. Men åt bröd gjorde hon, för som hon sa, det gjorde ju to m Skaldeman ibland! Och han visste ju!  Alltså blev slutsatsen att LCHF inte funkade för henne! Inga av mina argument bet.

En del på mitt jobb börjar bli lite fundersamma. I början "hånade" de mig lite på skämt och tog det inte så allvarligt. Men nu börjar jag märka att en del av dem faktiskt börjar fråga lite så där mer seriöst.

Jag har aldrig gjort så stor affär av det och aldrig aktivt jobbat för att omvända andra - kör mitt eget race och sköter mig själv -  men nu när jag gått ner totalt 27,1 kg (vilket syns!) så ser man att de som under denna tid hållt på med sina sopp-dieter etc börjar dra öronen åt sig.

Om någon seriöst är intresserad så hjälper jag gärna till med tips men annars får var och en göra som den vill