Övergångsproblem och kalorifråga.
Jag började äta kolhydratfritt (så gott som) för tre dagar sedan och började igår uppleva lite besvär, så som illamående, huvudvärk av och till, trötthet och några små ilskeutbrott. Upplever att jag kissar sjukt mycket också. Idag har jag plågats av riktigt dålig andedräkt. Jag har hört att detta är vanligt den första tiden och att det går över snart.
Idag har jag dock haft fruktansvärt ont i lederna. Knäna värker, fingerlederna gör ont och jag känner mig som 80 år ungefär (är 30). Har aldrig haft problem med lederna innan! Är detta vanligt och beror det på omställningen?
Sedan har jag förstått att man absolut inte ska tänka på hur många kalorier man får i sig när man käkar LCHF. Eftersom jag pysslat lite med Aftonbladets Viktklubb på sistone och har ett medlemsskap där, har jag dock fyllt i vad jag ätit för att ser hur jag ligger till i balansen mellan fett, proteiner och kolhydrater. Idag säger den att jag har ätit 5 % kolhydrater, 81 % fett och 14 % protein, men även att jag har ätit hela 2500 kalorier (vilket då är mer än vad man behöver som kvinna). Är det okej? Är hemskt nojig att jag ska gå upp i vikt istället, eftersom fett alltid har varit ett stor no no för mig.
I övrigt tycker jag att det går bra att avhålla mig från rena kolhydrater. Magen känns bättre och det är skönt! Nu måste jag nog bara tagga ner och koppla av och sluta oroa mig för att jag ska bli fet av allt fett!
Om du intar mer energi än du förbränner kommer du öka i vikt. In-ut tänkandet stämmer lika bra som att vintern är på väg. Men det är svårt att använda in/ut i planering gällande vikt. Man kan beräkna intag, men det är svårt att beräkna uttag.
Många upplever att de går ned i vikt genom denna kosten utan att räkna kalorier. Detta betyder att de automatisk hamnar i kaloriunderskott (antinger reducerar de intaget eller ökar uttaget eller begge). Om du är intresserad av intag så tycker jag du ska räkna kalorier. Det gör dig bara mer medveten. Inget fel med det. Men det är spegeln och vikten som ger dig bäst pekpinne på om du ligge i kaloriunderskott eller inte..
Grattis, det är övergångsbesvär!
Du får fundera på kalorier hur mycket du vill, grejen är snarare att fokusera på kalorier oftast är kontarproduktivt.
Tror få här tvivlar på kaloriernas roll, de är mer eller mindre självklara, så de behöver sällan diskuteras, utan i några få undantagsfall.
Utan vi koncentrerar oss mer på hur vi skall få till ett enegiunderskott så att vi går ner i vikt, samtidigt som vi mår bra och har ork och lust.
Då pratar vi hormoniell viktminskning, dvs se till att få en hormonbalans som gynnar fettförbränning och uttag ur depåer.. och konstigt nog brukar för många energintaget minska, utav sig självt om har lyckan att ha en kropp som svarar på det.
Det handlar mycket om att undvika det där du skrev.. "jag borde inte äta så mycket", då missar du att lyssna på din kropp, dess behov och signaler.. i början så är det helt vanligt att man äter som en häst.. men så småningom så brukar det lugna ner sig och man äter mindre.
Ät när du är hungrig, ät dig lagom mätt, ät inte fören du blir hungrig igen.
Och du.. lika bra jag säger det med en gång.. man skall inte äta en massa fett, man skall ha en hög andel fett av sitt energibehov.. och iomed att fett är väldans energirikt så blir det sällan så mycket som man tror.
Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.
#1 Så jag behöver antagligen äta mindre då? Tycker det som är lite jobbigt nu är att sluta småäta, eftersom jag är van vid att i princip alltid tugga på något (eller åtminstone äta mellanmål mest hela tiden). Har funkat bra att bara äta frukost och sedan lunch, utan något på förmiddagen, men på eftermiddagen blir jag ofta hungrig/sugen innan middagen. Antar att det är en mental bit som ska till också för att sluta vaneäta.
#2 Tack! Ja det är nog övergångsbesvär ja. Lederna också?
Jag tycker att det är svårt att veta hur mycket fett jag ska äta. Är lite rädd att jag ska bli vrålhungrig mellan måltiderna och stå i panik på gatan och inte veta vad jag kan äta. ;)
Och så har jag ju förstås hört en massa om folk som dricker äggmjölk med 50 gram smör till frukost, har vispgrädde i allt, klickar extra smör i maten osv. Hittills har jag fått i mig fett mest genom mjölkprodukter och smör faktiskt (och lax), creme fraiche, turkisk yoghurt och lite grädde. Antar att jag också har ätit ibland trots att jag inte varit riktigt hungrig eller behövt äta. Mer sugen liksom. Upplever ibland att det suger väldigt i magen, men det kanske är konlhydratsabstinens eller något.
Det där med ledvärken känner jag igen! Min make fick jätteont i lederna när han först började med LCHF, precis som du beskriver. Det höll i sig en vecka ungefär, och sen dess har han aldrig känt av det.
Själv började jag må svindåligt efter tre veckor och trodde jag hade magsjuka i ca fyra dagar, men efteråt insåg jag att det var övergångsbesvär och vad som hjälpte mig var att äta lite extra fast jag inte ville, en ostbit tex.
Så håll ut, det går över!! 
I never worry when I get lost. I just change where I want to go.
#5 Tack för peppen och skönt att höra att ledvärken är övergående! Inte kul att känna sig som en pensionär!
Fundera inte så mycket på kalorier i början, fundera på hur din kropp reagerar och dina matvanor, ditt ätbetende.
Kanske bättre att äta lite mer i början.. sen när man märker att man var mätt i 6 timmar så kan man äta lite mindre nästa gång o så småningom får du nya ögonmått, på vad som är en lagom portion för att du skall stå dig till nästa måltid.
Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.
#3,
Zepp uppsummerade det mycket bra.
Jag tycker fortfarande det är fint om du vill räkna kalorier och är nyfiken. Men gör det i starten som en studie.. Monitorera och kartlägg ditt intag utan att göra några interventioner. Låt inte kalorierna bestämma vad du ska äta, låt vad du äter bestämma kaloriintaget.
I framtiden, OM du inte upplever viktminskning på denna metode, DÅ kan du därimot prova att medvetet begränsa ditt kaloriintag eller andra metoder för att minska i vikt.
Starta ny diskussion