hur i allsin dar kan du skriva med rött!?  Ursäkta att jag inte kommenterar innehållet! Har migrän och orkade eg. inte läsa men blev förbluffad!

oops!

Jag har skrivit detta tidigare, i min blogg, och där kan jag skriva med rött, och andra färger, så när jag kopierade därifrån följde det helt enkelt med…

Jag har inte ett lika extremt behov av socker, men faller ändå lätt i fällan om någon frestar mig; behöver **ingen** övertalning för att ta en kakbit eller en godis om nån nu skulle råka bjuda.

Jag brukar beskriva mig som sockerholic.

Amabile har skrivit bar och ger en träffande bild av hur sockret kan dominera; något som de smala stickor som kan äta **vad som helst** och aldrig går upp i vikt inte kan förstå!

"Jamen det är bara att äta måttligt av allt" "int behöver man vara så där extrem" är repliker vi alla känner igen.

Det är jobbigt, men det finns bara en väg framåt: LCHF eller som vi säger i Finland (på finska) "karppaus".

"Men EN kaka kan du väl ta!?"
Får man ofta höra, men nej, jag kan INTE ta bara EN kaka, för har jag tagit en, bara MÅSTE jag ha en till, och en till, och en till, ända tills de är slut… Sen måste man leta något annat… och något mer efter det…

Nej, bara lite funkar inte. Då är det bättre avstå helt och inte utsätta sig själv för något man inte kan hantera. Man unnar sig väl inte genom något man vet man mår dåligt av…
Lika lite som en alkis kan klara EN snaps och EN flaska öl om dagen, utan att vilja ha mer! Utan att bli knäpp om han/hon inte får mer!

Same same but the same

Jag har haft svårt att acceptera att jag har en "allergi" och vill gärna vaara som andra och kunna äta lagom och fika. Men det går bara inte. Har trampat upp en stig i min beroendehjärna som jag faller in på gång på gång när jag äter socker. Och den leder till helvetet. Igen.

Det är bara kämpa på och vi är inte ensamma. Detta forum är toppen och 12-stegsprogrammet likaså. Utan OA hade jag aldrig kommit så långt som jag har idag.

Följ gärna med i min vardag utan överätande och sockerkickar. http://stegforsteg12.blogspot.com/

# 2 det var överraskande, har aldrig någonsin sett färger tpå texten härinne! Måste testa!

"Ville du egentligen söka efter"

edit… nää funkade inte! Du har magiska egenskaper!!

…det e ju mej du skriver om!! mitt jävla sockermonster e prexis lika eneveten som ditt..

#7 Mooniq

Vad skönt att höra att jag inte är ensam!
Visst är det drygt med detta Monster, som kommer och knackar på, vräker sig över en, vid minsta lilla övertramp, om så bara så litet som en stortånagel…

Men jag har fattat att det är så, att det bara är att acceptera läget och lära sig leva därefter. Allt. Nej, men INGET!

..mitt monster knackar inte på.. det har slingrat sig fast rejält runt ryggraden och hjärnan.. min kompis brukar skämtsamt säga att hon har två fripassagerare.. Orka - en ängel (förnuftet)  på ena axeln och Tjöta (begäret)- en djävul på den andra.. o ibland kan Tjöta även ta över orkaplatsen oxå.. o man blir så irriterad - att man inte kan stå emot. men numera så går det bättre o bättre.. jag har hittat mina gränser och är rätt duktig på att inte utmana ödet för ofta.. men sockermonstret sitter fast..mer eller mindre vaken..mitt mål är att få monstret att gå ner i koma… då blir jag nöjd

#0 Så bra beskrivning. Sitter i samma båt.

Amabile, vilken fantastiskt bra beskrivning! Har du läst Sockerbomben?

Kram och lycka till med att fettkväva sockermonstret!

Japp, jag har läst Sockerbomben, förra sommaren, men har den utlånad nu! Jag läste den och jag grät, för det var MIG den handlade om, saker och ting kom på plats, jag fick verktyg att börja jobba med.

Skulle vilja gå en sån där kurs hos Bitten, men det kostar på tok för mycket pengar, jag har helt enkelt inte råd, så jag får kämpa på själv, varav att dela med mig av mina erfarenheter är ett verktyg. När jag försöker, som ovan, beskriva, så bearbetar jag även mig själv på samma gång.

TACK SÅ MYCKET, ALLA för att ni gillar min beskrivning!

Mooniq's beskrivning av Orka och Tjöta, är Bittens beskrivning av Röda och Blå Hund. Den röda är den onda, den blå är den goda.

Nu ska jag och mina doggar åka på jobbet. Det är en blå dag idag!

Wow, du skriver det jag försökt beskriva för folk, amabile. Har försökt med att ifrågasätta folks trugande med "om jag vore alkis, hade du tjatat på mej då" när kakfatet trycks upp under näsan på mej. Funkar oftast en gång. Sen har dom glömt att jag är sockeroholist.

Äter hög dos krom efter "återfall", funkar för mej, placeboeffekt lr inte. Spelar inte nån roll. Upp till en vecka behöver jag tillskottet, sen är jag på banan igen. Till nästa återfall…

Måttlighet är nåt som inte alla klarar, som du skriver. Jag kan inte motstå annonserna med "lösgodis 4:90 kr/hg". Det är ju så billigt. Å den affären som har de där goda. Ska bara köpa lite. Jo tjena! Hjärnan kan inte släppa tanken o annonsen är på näthinnan alla de dagar erbjudandet gäller.

Lr om jag köpt hem hårdbröd. "Det är ju inte så farligt". "Bättre än…" blablabla. Då blir det "bara en till" i huvudet hela dan/kvällen.

Har haft brottningsmatch med sockermonstret senaste tiden och forlorade igår! Det började med att jag kom ner i en vikt som jag tyckte var bra men det verkade som att kroppen ville släppa mer. Då började jag lägga till lite kh här och var, sushi någon grov brödskiva, dammsugare (!) Naturligtvis utvecklade sig ett sockersug!

Men sedan köpte jag en jättefin klänning som egentligen inte var för liten men som jag kände skulle sitta bättre om jag gick ner ett par kilo till och eftersom jag kände att det sakta men säkert hade blivit mer och mer dummheter som ett jäkla snaskande på läkerol och jordnötsrutor mm mm så bestämde jag mig för att bli mer strikt igen och lyckades, dock under stora våndor och många diskussioner med "Mister-Ni-Vet-Vem" att hålla mig till det jag ska.

Så igår var det någon som skulle sluta på jobbet och det bjöds på vetekrans från Liselotts hembageri, något av det bästa jag vet! Då tyckte jag att "nu har jag varit så strikt så länge och jag har gått ner ett kilo så nu kan jag nog ta en bit" vilket jag gjorde.

Vad som hände sedan kan ni ju alla gissa. På hemvägen köpte jag jordnötsrutor, Ahlgrens bilar och Läkerol. Dock slängde jag det mesta av det men ändå.

Nå, idag är en annan dag och nu fattar jag vad som hände. Jag kan inte ta "lite" det är allt eller inget som gäller och idag lär bli en ny brottningsmatch med Mister-Ni-Vet-Vem.

Inga utsvävningar idag! :)

Tack amabile och ni andra för en stark och gripande beskrivning av ert helvete. Vi har en nära anhörig som jag först nyligen förstått har sockermonstret som ständig följeslagare. Jag har tidigare tipsat henne om LCHF för viktnedgång, men hon vill inte avstå från livets goda. Ibland är hon klarsynt och medger att det inte är klokt att vräka i sig så mycket. Får skuldkänslor för att hon inte kan stå emot sötsuget.

Jag har läst Gunillas blogg "vitt begär" och förstått att vi anhöriga inte skall komma med goda råd. Men, finnst det ingenting man kan hjälpa henne med? Hur kom ni till insikt? Vad fick er att fatta beslutet: nu måste jag göra något radikalt och hålla mig till det?

#16

Ja, tyvärr är det något man måste komma fram till själv.

För min del började det med att jag läste sockerbomben av Bitten. Strax därefter fick jag nys om Skaldeman.

Sedan tror jag man måste må riktigt dåligt av hur man äter osv. Man måste själv vilja ha en förändring, att inse att något är fel, att det inte är normalt osv.

Åh kanske ska du köpa en bok till henne bara sådär, inte julklapp eller så. Någon av Skaldemans eller Kostdoktorn eller Dahlqvists böcker? Dom är grundläggande och bra. Sedan är det ju upp till henne om hon vill läsa och ta in och pröva. Inget du ska tjata på henne om, om du förstår vad jag menar. Vet själv hur tvär man kan bli om andra hela tiden tycker saker som man ska göra.

# 16 För min del var det så att jag blev hjärtinnerligt trött på att mitt evinnerliga godisbegär alltid saborterade mina försök att hålla mig smal. Hela mitt liv sedan jag var 14 år har jag jojobantat och varje gång jag har gått ner i vikt så har jag gått upp igen p.g.a. att jag inte alltid lyckas stå i mot godisbegäret.

För ca. åtta år sedan hade jag gått ner 25 kg på med vv. Jag hade lovat mig själv att nu fick det faktiskt vara sista gången (för femtioelfte gången) och med järnhård diciplin så gick det någorlunda, jag fortsatte med vv mat. Men hur gärna jag än ville så smög sig ändå det ena kilot efter det andra på och till slut hade jag gått upp 17 av de där 25 kilona. Då blev jag förbannad! Jag började ifrågasätta min viktväktarstrategi. Det började talas om LCHF alltmer vilket jag från början var starkt skeptisk till. Men jag känner Aniara som jag visste åt lchf, Annika Dahlqvist valsade runt på löpsedlarna och jag lärde även känna en annan person som åt lchf och det blev droppen som fick bägaren att rinna över.  

Jag bestämde mig för att åtminståne ordentligt sätta mig in i vad lchf egentligen är, läste kostdoktorns sida och plågade stackars Aniara med frågor som den värsta skjutjärnsreporter, läste kostrevolutionen och blev chockad och förbannad över mycket jag läte där. Jag tror det var den boken som blev sista spiken i kistan i mitt hclf liv.

Så egen vilja, kunskap och goda exempel är väl det som behövs. Men att tala om för någon som är beroende vad de ska göra är ingen som helst idé. Det vet jag tyvärr i egenskap av anhörig till personer med andra typer av beroenden. Det man som vän kan göra är att fortsätta vara vän, stötta, uppmunta, stärka självkänslan och visa att "du duger som du är och jag är din vän hur du än gör. kom bara med goda råd om vederbörande frågar. Svara bara på just det personen frågar om, bli inte för ivrig och överös med förhållningsregler, låt vännen styra takten i det hela. Det är hon som ska göra jobbet, det är hon som ska komma till insikt, det är hon som ska bestämma sig.

#18/Jojo55

Precis!! Exakt, helt korrekt! 
Matrevolutionen av Andreas Eenfeldt och Sockerbomben av Bitten Jonsson, det är väl dessa två som är bäst så att säga… De förklarar på ett enkelt och bra sätt vad som händer, varför man reagerar som man gör, och man får verkligen, VERKLIGEN, aha-upplevelser, och faktiskt, jag grät när jag läste Sockerbomben, det var så mycket som föll på plats där…

#16/Sopproten

När din vän kommer på besök, bjud INTE på något "gott"… bjud på ihoprullade ostskivor med smör på, eller Babybell-ostar, Kaffe utan grädde. Ställ INTE fram fika, mackor, juice, läsk mm!

Det började med att jag bestämde mig för att testa LCHF av ren nyfikenhet. En arb.kamrat berättade lite om det under vintern/våren, och jag blev nyfiken, och så kom hon en dag och sa att Nu har jag börjat med LCHF, så får vi se hur det är och vad det blir. Sagt och gjort, jag började jag också. Det var 27/4 2010.

Läste ALLT jag kom över, köpte några böcker, läste på nätet, hittade LCHF.se, Kostdoktorn.se, Kolhydrater.ifokus.se m fl sidor, den 17/5 startade en utmaning om vLCHF på lchf.se som jag antog, 1 månad. Gick ner i vikt och livet lekte! Jag började sova, vilket jag inte gjort på många många år, såg ljusare på livet m fl hälsoförbättringar.

Det hände ju att man fick det där enorma SUGET, att Sockermonstret dök på en, men det dröjde minst ett halvår innan jag fattade på allvar, kopplade ihop, att det händer BARA om jag ätit för mycket kolhydrater. Och varje gång det händer, blir det samma symptom. Halssveda, deppig, sömnlös, inåtvänd, ja, det jag skrev om i inlägget. Att det kommer efter att man ätit för mycket kolhydrater…

Vändpunkten kom i våras, när min arb.kamrat, som sedermera slutade med LCHF för hon ville ha lite gott när det var kalas och sånt, samt att familjen hennes inte hängde på, det blev för drygt helt enkelt, skulle bjuda på semesterfika innan hon tog långsemester. Nån kaka, vinbär och grädde. Jag tog då 05,-0,75 dl bär och 1-1,5 dl vispad grädde, på förmiddagen. På eftermiddagen tog en halv portion till. Jag hade att göra i TVÅ veckor efter det, innan jag var på banan igen. Mådde skit. Alla symptomen. Då gick det upp för mig, för då hade jag varit "ren" länge och hade alltså inget sug. Men då fattade jag; jag kan inte ta en skål med bär och grädde!!!

Efter denna insikt, har jag verkligen försökt att leva efter detta sen dess, med viss svårighet. Men det är som #12 sussismatte skriver, frågar ens trugande vänner en alkis om de verkligen inte ska ta en snaps, för EN kan du väl i allafall ta, det kan väl inte skada, men det är precis vad det gör - det skadar jättemycket!!!!

Min gräns ligger på 5 gr kolhydrater per dygn. Max. Helst mindre. Mer, ja, då får jag börja kämpa med Sockermonstret, och ju mer jag överstiger dessa 5 gr kh, desto starke blir Sockermonstret.

SÅ, ni som vet med er att ni har problem, utmana inte ödet, ÄT INGA KOLHYDRATER!!!! På sin höjd 50 gr vitkål eller blomkål, per dag! Ingen grädde, inga tomater, ingen lök… Ja, ni vet nog själva vad som triggar! Precis som alkissen så är det NOLLTOLERANS som gäller!!!

MEN, viktigt, man måste SJÄLV komma på att man är sockerberoende, och man måste själv vilja göra något åt det, men man kanske kan behöva lite hjälp att komma till insikt? Där kan Sockerbomben, eller Matrevolutionen vara en hjälp på vägen.

Bra tråd det här!

Jag brukar tänka på detta:

Jag är fd rökare. Rökte i 15-20 år innan JAG SJÄLV vill sluta. Gick jättebra, trots sambo som rökte o inte tog hänsyn…. sen, efter 3 rökfria år tänkte jag, -feströka kan väl inte va så farligt…

Jo, det slutade med att jag både rökte o snusade. Knappt tio år senare slutade jag för alltid! Räknar inte ens åren - tror det är 10 ? nu. MEN fortfarande kan röksuget komma. Håller i några sekunder. Men nu vet jag vet vad jag går för. Det finns nyktra alkoholister, absolutister o precis så måste jag tänka när det gäller cigg o socker.

Detta är det jag försöker tänka på när det gäller socker o kolh. Först måste man bli övertygad om att man kanske skulle må bättre utan…?! Sen handlar det "bara" om att ge sej f*n o vara tjurskallig som få! Precis som med rökningen är det ett beroende som faktiskt inte sitter i så många dygn när det gäller själva giftet (nikotin/socker). Det svåraste - iaf för mej - är karaktär, motivation, omgivning, respekt från andra, humör, (o)vanan att ta till giftet vid olika tillfällen. Genomskåda alla fällor som bara blir ångest o ingen tillfredsställelse dan efter.

Ja… precis som det var med rökningen för mej, så gör många med mej, dvs "tar ett återfall".

Jag har varit på stan idag. Gått förbi den där kiosken med de där goooda lakritskolorna. Ställde in hjärnan på nötter istället. For som en vettvilling mellan affärer o kiosker men hittade inte de som jag ville ha. Tvekade… det är ju ändå fredag… en GT, lite nötter o avsluta med lite godis, det kan väl inte va sååå farligt?

Rafsade kvickt ner ett par påsar nötter o gick med skygglappar förbi allt godis vid kassorna.

Jag klarade det -klapp på axeln, ett smile för mej själv o "jä*lar vad jag är bra" som kommer att räcka hela helgen!

Så det så!

Jag klarar inte ens nötter… typ 5 kanske, men kan inte köpa en påse, för den är det fler än 5 nötter i… Det triggar!! 5 nötter blir en näve blir två nävar blir ett stort överfall av sockermonstret!

Noll nötter är bäst! Trots fredagsmys, och ingen GT heller, läsken triggar. Ev en whisky kanske, och ett dopp i badkaret med en bok?

Trevlig helg på er!!

Och inte blir man av med det jäkla monstret heller! Jag har ätit LCHF i 3½ år nu, och hyser inga som helst tvivel om hur mycket bättre jag mår, men lik förbaskat åker jag i diket då och då.

Senast hade jag en jättebra ursäkt. Jag gifte mig för ett par veckor sedan, och vi hade en riktigt fantastisk smarr-tårta som jag hade bestämt mig för att jag bara skulle få äta.

Och eftersom jag visste att det skulle väcka sockermonstret hade jag bestämt att jag skulle få ta 2-3 dagar och äta precis allt vad jag ville. Jag har haft en lång och jobbig sommar med mycket press och stress över en massa saker. Att komma i brudklänningen och inte se ut som en stoppad korv var bara en av dem.

Så när det hela var över tyckte jag det var ohyggligt skönt att bara lägga mig på soffan och käka chips och bara skita i allt. Och då ska ni veta att jag inte ens gillar chips nåt vidare, det har liksom aldrig varit min grej.

Och hur smart var det att släppa ut sockermonstret ur buren?

Inte särskilt.

2 dagar är snart två veckor och jag är fullständigt nedbrottad av ett sockermonster som sitter på mig med hela sin tyngd och tvångsmatar mig med allt från ris till croissanter till blodpudding (ja, jag har ett ganska bisarrt sockermonster).Det här är ett meddelande skrivet med mikroskrift på den tunnaste pappersremsa och utsmugglat på hemligt sätt från fängelset.

Jag har migrän varje dag, kan inte gå i trappor längre för knäna, och känner mig som en tunna. Och ändå har jag noll motivation att återgå till LCHF.

Fast på sista tiden har jag börjat bli rätt less på det hela. Jag tror jag kommer att ta sats och brotta ner det där förbannade monstret igen vilket dag som helst nu. Slipar tandborsten till en spets i smyg, gör armhävningar och förbereder mig för slagsmål… Den jäveln ska få!

#22 skrivetav Aniara4

Först;
STORT GRATTIS till giftermålet!!!!

Sen;
Ja, på honom bara! Med näbbar och klor och nyvässad tandborste! 

Och, alla sockerberoende, det är ju inte bara SOCKER som i socker som triggar igång oss…

Att en bit tårta triggar, det är ju självklart, det är ju socker och vitt mjöl i bästa kombo, så det är ju inte så svårt, det kan man som du räkna ut och göra upp en plan för… som sen kanske inte riktigt går att hålla sig till, när Sockermonstret väl har en i sitt grepp, sina klor.

Men, har ni tänkt på att blodpudding, t ex, eller knäcke som någon skrev i ett svar längre upp, är precis lika mycket triggande?
Tänker ni på sånt som SOCKER?? För det är det ju faktiskt…
I form av STÄRKELSE, och vet ni att våra kroppar ser stärkelse som socker, den märker faktiskt ingen som helst skillnad! Det blir till förhöjt blodsocker, och det är DET som kroppen ser/känner, beroendehjärnan känner sötman, även om ni inte känner sötman på tungan…

Livsfarligt! ALLT som innehåller minsta spår och tillsats av något slags spannmål kommer aldrig in i mitt hem.

Nu ska jag ta fram formen ur ugnen och hoppas att jag klarar fredagsmiddagen utan att väcka Sockermonstret…

Stekt fläsk (helt ofarligt) och till det en form med vitkål och riven ingefära som jag förkokt i lite grädde, smör och kokosmjölk, sen gratinerat i ugn med MASSOR av ost! Hoppas det funkar, det är en balansgång det här… Får bara ta LITE av vitkålen.

hahaha Aniara, synd att skratta åt ditt elände men det var väldigt underhållande iallafall!

Ja och grattis! Det gick alltså bra med klänning och allt!?

Tack för tips #17 och 18 - Jag har lyriskt berättat för henne om att mitt sötsug är i princip borta. (fast mitt sockermonster är tack och lov en beskedlig liten krabat som tystnar när jag ryter åt honom) Hon har fått Dahlqvists böcker och en del kokböcker (det här var före Kostrevolutionen). Hon vet precis vad jag äter och inte äter, och hur man hittar informationen, så det är bara att vänta tills hon gör det.

Ni har bägge bekräftat att man måste komma fram till beslutet själv. Inga genvägar alltså. Det var nog det jag trodde. Men tipset om Sockerbomben skall jag ta till mig. TACK

Psssst! I morgon gör jag mitt utbrytningsförsök! Tandborsten är vässad, kylen är laddad med ägg och fin-salami, och jag är peppad och redo. Nu jävlar ska monstret in i buren igen!!!

TACK! För en fantastisk tråd! Så ärligt, öppenhjärtligt och målande beskrivningar av era upplevelser av sockerberoendet.. Det får mig att kunna fastställa att jag hamnar i kategorin "Sockerkänslig/skadligt bruk". Sockermonstret har visserligen nära nog tagit kol på mig, och min kropp reagerar omedelbart med stark ångest och fullt stresspåslag om jag äter något jag inte tål, tex pizza, pasta, sushi, godis, glass mm. (Tunga grejer). Jag verkar dock klara små mängder långsamma kolisar, typ havregryn och så. Var och en måste verkligen göra sin egen matresa, och det har varit så otroligt stor hjälp för mig att vara inne här på sighten :) Tack än en gång!

Bra tråd. Känner igen mig mer än väl. Är riktigt sockerberoende mitt liv kretsar kring nästa fix. Godis,filngor, musli missbrukar alla kolhydrater utan mjölkprodukter, grönsaker och potatis. Tänkte ta tag i beroendet blir dyrt i längden att missbruka får ballongmage, Depression och stora hål i plånboken. Tycker det är schysst att kunna skriva av sig lite är inte överviktig på något sätt så ingen i min omgivning ifrågasätter kolhydrater i överflöd. Pratar inte om en tallrik flingor utan 7-8 åt gången.

Aniara4 jag gör också mitt utbrytningsförsök imorgon ska uppdatera i denna tråd om det blir succe eller fiasko. Hoppas på det förstnämnda.

*räcker över en lchfkaka med 0 kolhydrater med en bågfil i till Aniara*

#23

Ja herre du min skapare, mitt sockervidunder gick igång på alla cylindrar efter ett halvt(!) knäckebröd under pågående maginfluensa(!!!) Mitt i feber, illamående och bumerangspyor lyckades vidundret ändå klappa till mig rätt i pallet (magen?) med drömmar om gelégodis, choklad, chips, glass osvosv, satt som en spetshacka mitt emellan ögonen -.-

Självklart, så fort jag kunde stå på benen utan att ramla pladask på truten, rullade ett 4 dagar långt frosseri igång. Att det inte fortsatte längre än så var endast pga av surfande på KiF och Kostdoktorn.

Så fort jag kommit till sans åkte skiten ner i soporna och vidundret motades in under sängen. Det är där jag föreställer mig att han bor, smidandes planer, tillsammans med vänstra sock-monstret och dammråtteklanen.

Jag tror vi skulle behöva lite hjälp av anticimex, alternativt någon bestämd människa med eldkastare och napalm för att få bukt med (ursäkta) fanskapen :s

#30 De är värre än vägglöss och pälsängrar tillsammans!

#29 Å tack, precis vad jag behövde! Sockermonstret lät mig ta kakan eftersom han trodde det var en sockerkaka, vänta bara till i morgon moahahahahaha! Och #28, så fort jag kommer loss springer jag över till dig och distraherar ditt sockermonster så du kan kicka fanskapet där det gör som mest ont!

hahaha!

Vad roliga ni är!! Härligt!!
På monstrena bara!! Ge dem vad de tål!!

Själv åt jag LCHF-äppelkaka igår, chansade, utan socker/sukrin. Tog lite aningens honung i, kändes inte sött, men kunde inte äta EN bit, av åtta åt jag nog FYRA ½… Dotran resten… Inte bra! Fyra bitar innehållandes äpplen, mandelmjöl och kokos samt lite honung, har gjort mig sockerbakis idag. bläää Totalt i kakan 1½ msk honung… Hoppas det räcker med att bli bakis, så inte suget kommer, känner inget än, peppar peppar, bakis och lite nedstämd, trött…

Nu på med regnställ och cykla, i regn och blåst, sockerbakis, till jobbet. Roligare kan man ha det…

Ha en bra dag!

Trillade själv dit igen imorse. Har väldigt svårt för ägg så tänkte att jag provar LCHF-pannkakor gjorda på fiberhusk.

Sagt och gjort, jag vispar ihop smeten och får till 6 vackra, gyllengula, lagom frasiga pannkakor, jumjum. Häller på lite vispgrädde och upptäcker när jag ska ställa in den i kylskåpet igen att där står ju en burk äppelmos som blev kvar efter min syster var och hälsade på. En liten gnutta kan ju inte göra så mycket……

Jojo, en halv burk äppelmos senare är alla pannkakor uppätna (hade tänkt spara till kvällsmat) och vidundret ryter om pommes, glass med chokladsås och rostat bröd med marmelad, baaaah!

Man kanske skulle börja med elchocksterapi, varje gång man tänker på socker får man en sjuhelvetes stöt! Fast iofs lyckades jag inte sluta bita på naglarna även med hjälp av stopp-och-väx så förmodligen skulle jag väl vänja mig vid det också xD

Ha det så bra på jobbet och hoppas du slipper suget, om inte skickar jag en grisfösare på posten som du kan jaga monstret runt kvarteret med ;)

Mitt sockermonster har bra minne också! Jag hade helt glömt bort att det stod ett par äppelknyten med filodeg i kylen, men sockermonstret påminde mig tjänstvilligt! Men jagh har förklarat att just nu ska vi bara dricka kaffe, sen blir det stekta ägg, omelett eller äggmjölk (sockermonstret får välja, jag försöka vagga in det i falsk trygghet), och sen om det blir alldeles för jävligt kanske vi får ett äppelknyte till eftermiddagskaffet istället. Kanske.

Det känns lite som stämningen i en thriller där kidnapparen och hjälten sitter i övergiven stuga och blänger på varann och man inte riktigt vet vad som ska hända härnäst.

Jag brukar se till att det inte finns något som kan trigga sockermonstret hemma, varken i skafferi eller kyl… Det är liksom enda sättet, i allafall för mig!

Kan inte låta bli att skriva, har läst denna tråden och skrattat, ni är så härliga :)

Jag kämpar också just nu, stiger upp, fortsätter på lchf-vägen och bara faller om och om igen. Sockerdemonen sätter krokben för mig hela tiden!

Tänkte på filmen exorcisten och jag kanske borde ha en ritual där jag fördriver demonen. Istället för kors kan jag ta smörpaketet men vigvatten då? :)

Vad duktiga ni är som fortsätter kämpa emot, ge inte upp!

Kram

Kolhydratsexorcism! "I smörets, gräddens, och den heliga kotlettens namn, fördriver jag dig sockerdemon!"

Vägen till helvetet är inte stenlagd med goda föresatser utan chipspåsar och sockerpaket :p

Härmed sällar jag mig till SockerDemonMonsterDjinnBekämparnas Skara.

Ont Ska Med Fett Fördrivas!

Aj jäklar! Jag trodde jag hade grepp på den jäkeln, men sen gick jag och blev hungrig, och vi vet väl alla att hungrig = försvagad, och TJÅNG! så åkte jag i mattan igen!

Det är ett problem när vi har städerskan hemma och jag måste hitta på nåt att göra utanför hemmet i fyra timmar. Det är inte alltid jag lyckas planera tillräckligt bra. Den här gången var det kaffekoppen för att fördriva den sista timmen som på nåt märkligt vis fick sällskap av en blåbärspaj? Och när jag kom hem stod Sockermonstret och hoppade exalterat upp och ner och pekade på alla saker jag hade glömt att göra mig av med.

Suck.

Du kan Aniara! Jag vet att du kan!. Kom igen nu! Imorgon kväll vill jag att du skriver här att du inte petat i dig någonting alls med mer än 5 g kolhydrater/100 gram! EN dag klarar du! Visst? *sträng*

När jag bekämpade mitt Sockermonster gjorde jag en storstädning i skafferiet och kylen.. Fyllde flera plastkassar med kolhydrater som åkte raka vägen ner i soporna! Sen matade jag det ledsna monstret med cockosolja, ägg, maktrill, tonfisk och majonäs i flera veckor innan det slutligen föll i dvala. Det har faktiskt inte vaknat än på ett halvår! Men jag hade definitivt inte fixat att ha bålbärspaj i kylen kan jag säga ;)

Nej, som sagt, man MÅSTE rensa ALLT, och sen inte äta sånt som gör att man ligger på gränsen!

Jag håller mig till MAX 5gr kh/dag, överstiger jag detta så ligger jag på gränsen, kanske inte har suget, men det ligger väldigt nära under ytan och bubblar, och i ett försvagat ögonblick kan man ramla dit väldigt lätt!

Mina kh kommer från smör, ägg, typ 50 gr vitkål eller blomkål, alltså en väldigt liten klick på tallriken, som inte är stuvade i grädde, då överstiger man gränsen och Monstret kommer! Efter några väldigt strikta veckor har man motat bort honom, och då vill man inte gärna ha tillbaka F*nskapet igen!

Skulle han trots det dyka upp, då är det som Honey Puh skriver, makrill, brie, tonfisk, ägg, majjo (egengjord utan socker!) som gäller, kött, smör… Absolut 0 gr socker! Ett par tre veckor brukar det ta.

Brukar tänka så här när det ser gott och lockande ut…
Det tar mindre än 1 min att sätta i sig den där bullen/pajen/tårtan/godisen/whatever, och den minuten är INTE värd priset jag kommer att få betala efteråt! Eller vad tycker ni??

Haha! Ni är ju underbara som tar det med humor! Det här håller på att bli den nya sekt-tråden, som främst handlar om utdrivning av diverse demoner och andra monster. Mitt tips, som passar bra i LCHF: vitlök!

#41 Jag brukar heller aldrig ha något hemma som jag inte kan/får/vill äta, och inte maken heller. Ibland (under de perioder jag sitter stadigt i sadeln och inte blir frestad) köper han hem glass, och till min stora förtret under mindre stabila perioder är det NÖTTER i allt snask han köper hem! (Jag är allergisk.)

Blåbärspajen fanns alltså inte hemma utan på cafét där jag fördrev tiden medan lägenheten blev städad.

På sista tiden har vi haft lite dumheter hemma efter bröllopet och efter att jag tillät mig själv några dagars frosseri (men inte två veckor! ), men de goda nyheterna är väl att efter igår finns det inget sånt kvar längre. Det var inga mängder, ett äppelknyte och nån deciliter glass, men ändå.

Jag har i alla fall vunnit dagens första strid. Sockermonstret hade några väldigt kreativa idéer om vad som vore en bra frukost, ägg ville det dock absolut inte ha. Det blev en Joddlarkorv. Båda nöjda, tills vidare.

…Tänk om man kunde rensa ut sambons kolhydratsbomber! Tyvärr går han inte med på det. Men han tänker alltid på mej när det gäller matlagning - ja han lagar mkt mat! - å inhandling av livsmedel. Man kan ju inte begära mer. Kanske.

Har iaf klarat att hålla monstret på avstånd 2 1/2 dygn nu. Några körsbärstomater, oliver lr en näve nötter har hjälpt när framför-tvn-suget kommit. Tappat helgens ansamling av vätska. Synd att förstöra för mej själv nu till nästa helg.  … 4:95 hg för lösgodis på COOP. Hjälp! Sambo - handla, jag kan inte gå dit!!

Aaaaaaaaaaaaarrrrgggh! Monstret tar mig!!!

Smack! Swoosh! Mofff! *LatMask som slåss med baseballträ mot Sockermonstret*

Ooooff! Gnnnn! Mrrrk! *Oartikulerade ljud från Sockermonstret när LatMask sätter baseballträet i magen på honom, viker sig dubbel och sedan får en riktig tjottablängare i nosen*

Vi är här nu, allesammans, Aniara! Sockermonstret har inte en chans!

Och gå nu och leta upp den där bröllopsbilden, så vi får se hur fin din klänning var!

Hahahahahaha! Ska försöka passa på och försöka få i mig lite ägg medan Sockermonstret är knockat.

Haha! Ritkigt upplivande tråd :) Man får liksom mer kraft och jävlaranamma när man tänker det som ett inre korståg mot sockermonstret.. *SMOCK* (Nu var jag ful och slog på en som redan ligger ;))

Nå?

 Ferarribilarna och mjölkchokladen åkte i en kundvagn och jag sprang för mitt liv. lösgodishyllan är livsfarlig. Undkom nätt och jämt och då var det inte rea. hurra för willys!

Jag har ett nytt knep. I morgon ska jag muta sockermonstret med chokladkakor bakade med kokosmjöl och sukrin. Inte optimal LCHF, men bättre än köpekakor.

Och så ska jag se till att äta ordentligt, fastna i datorn och missa både frukost och lunch är ett säkert sätt att ge sockermonstret övertaget!

Do or die!

hahaha!!!

Underbara ni!
Ni förgyller min dag!
Ha det bäst allesammans!!
kram

Kan ingen försöka strypa mitt monster?! Har inte sett till det på ett tag, förrän för en vecka sedan då jag var hembjuden till en kompis som hade bakat en äppelkaka och för min skull bara tillsatt lite socker och haft i nötter. "Så nu måste du smaka". Och jag min idiot gjorde det, trodde att jag skulle klara det. Men nu har monstret bitit sig fast i mig.

Fast en sak är bra, nu är det absolut säkert att jag aldrig mer tänker äta för någon annans skull. Det kvittar vad de har för anledningar. Detta utsätter jag mig inte för en gång till.

Hur lång tid kommer det ta innan monstret försvinner? Hatar det! Hjälp!

Tar fram en badbalja och fyller med kokosolja. Välkommnar monstret att ta sig en bad och lovar bulle efter. När monstret vällustigt sjunkit ner i oljan tar jag stryptag och håller ner honom under så han drunknar i koosolja. Släpper inte taget förrän han är helt livlös!

Åh, vad snällt att du hjälper till.

Lovar att börja morgondagen med kokosolja!

Det var ett rent nöje!

…och jag var snäll och köpte mackor till mina barn, Leksands brungräddat, såna där runda knäckisar, som man bryter i bitar…

Inte kunde jag låta bli dem!! De är mitt knark! Gisses vilka cravings!! Och jag förlorade… har dock lyckats med att BARA äta tre kvartar! Med mycket Bregott och ännu mer Kavli Viltost… mmmmmmmm

Men, det straffar sig. 1½ kilo upp på ett par dygn, svullen utstående mage, smågrinig och sur, retlig liksom… sämre sömn…

Var det värt det?? Näpp. Hur gott det än är för stunden, så är det INTE värt det! Och mackor och andra dåliga kolisar, det får ungarna i skolan och hos pappan så det räcker och blir över, så det behöver inte jag förse dem med!! Det var sista gången jag var "snäll" mot dem och köpte dålig "mat"!

…och jag som ska ut på lördag och ville vara fin!! Hur man ställer till… Lymlans knark, för det är vad det är, knark! Dessa mackor och Frebacco Fruktmüsli med mjölk… äh, går lika bra att äta utan mjölk, men DET har jag i allafall inte köpt hem sen jag la om till LCHF! Det är nog snäppet värre än knäckeviltostmackorna vad gäller begär!

Nu blir det monsterfångeri i morron!
Nattinatt

Fredagsmys gör mig svag att inte bruka socker borde vara lag.

 Att ha liten magsäck vore en dröm så man slipper slänga pengar i sjön.

Aldrig mer socker har jag sagt förut men nu måste det få ett slut.

Yrsel, huvudvärk magont ska bli ett minne blott. Det är bara lära sig älska fett och flott.

Sockermonstret hoppar på mig på väldigt oväntade ställen, nu senast när jag var på bio… Men filmen hade ju börjat så han hade inte en chans just då.

Stark och hysteriskt rolig läsning!

Jag inser hur lyckligt lottad jag är som har ett relativt tamt sockermonster (tills han får bröd, ens en halv knäckebit, för då… uj uj Det är spannmålet som triggar, snarare än sockret, för nötter, bär, grädde osv fungerar)

Jag gör härmed ödmjuk avbön för att jag skriver LCHF kokböcker som inte enbart inkluderar 5g/dag-kost, utan även för de som har sina monster i krama-sig-själv-tröja och fastkedjade i väggen. Mitt förslag är att ni tar en fet svart märkpenna och stryker över de sidor som är farliga föra tt bli av med frestelserna.

Ska hämta mer svart kaffe och ost-och-smörrullar…

#56

Du lyckades! Monstret har inte visat sig idag! Puts väck!

Hoppas du kan dränka några fler så andra också får hjälp.

Återkommer om mitt visar sig igen.

Lovar att börja dagen med kokosolja, tror det hjälper! Monstret är chanslöst!

Ha,ha! Där fick han! På måndag ska jag äta Sushi till lunch, det blir nog brottningsmatch på hemväg från jobbet sen men det får det vara värt. Helt utan Sushi i livet vill jag inte vara.

Kan man äta sushi utan ris eller är det inte samma grej då? Har aldrig provat (fiskallergiker) därför jag frågar :)

#65 Jag äter sushi till lunch ibland, 1-2 gånger i månaden, för jag älskar smakkombinationen. Jag lyfter helt sonika av den goda toppingen, smetar på wasabi, dippar i soja osv. Älskar den inlagda ingefäran, tur att man bara får lite. Sushiliknande kött och fisk heter på japanska sashimi, men det säljs sällan på dagens lunch. Det ligger små vita kuddar kvar på fatet när jag är klar…

På det lokala sushihaket brukar det finnas varianter räkor, avocado, omelett och vegetarisk maki(dvs cirklar med algband runt ris, med olika grönsaker i mitten) som exempel på fisk-fri sushi.

Fast man måste komplettera med fett, för det är väldigt fettsnålt och man blir lätt hungrig (inte sugen, hungrig på mat) fortare än vanligt.

Ahh ok, det lät ju inte så tokigt :)

#66 Tack för tipset! Sist jag försökte mig på sushi trodde jag att det skulle gå bra om jag bara tog några bitar. Sockerskadad som jag är låg jag med rå-ångest i flera timmar på kvällen.. (inte av ånger för att jag ätit utan rena helvetesplågor bara).

Och jag som så präktigt predikat om att mitt monster ligger i dvala. Jo tjena! I går kväll såg det till att jag pressade i mig lassvis med cashewnötter. Fick lägga mig med ordentlig magknip. Jag fixar verkligen inte de nötterna.. för mycket kolisar antar jag :(

J-a monster! Man får verkligen inte slappna av och tro att man har läget under kontroll! *smock*

När jag håller mig till strikt lchf med ca. 20 g kh om dagen så håller sig sockermonstret på mattan men jag har gått ner det jag vill och tappar därmed motivation att aldrig göra avsteg. Och jag VILL ha sushi ibland! MED ris! (Som det alltså ska bli på måndag) Enstaka avsteg med långa mellanrum klarar jag men det värsta är att det blir moussetårta på jobbet på torsdag och den vill jag inte heller avstå ifrån! Det var en av mina absoluta favoriter som kolhydratätare! Det blir en tuff vecka!

Måste nog skriva lite här i förebyggande syfte…

Jäkligt bra tråd!

Har upptäckt själv att sockermonstrets siamesiska tvilling är fettmonstret. (kanske nån blir upprörda över namnet fettmonster, men det bjudar jag på)

Nej, det jag så småningom upptäckt, och som kanske är det essentiella  med hela LCHF är att detta monster har 2 sidor ( eller att hjärnans beroendecenter reagerar på BÅDE fett och socker?)  Dvs. att ju mera snålt man äter av det ena, ju mera måste man äta av det andra för att bli nöjd. (alltså när jag skrivar detta ser jag att jag har läst dessa ord hur många ggr som hälst, men tydligvis först riktigt fattat just nu att det gäller alltså även för mig, på riktigt i praktiken, och därför är det et AHA moment för mig, trög eller bara uvanligt trög…..?)

Jag har ex alltid älskat fett, men då det alltid har varit fel enligt matpyramiden o likn. så i de perioder jag har försökt att äta fettsnålt har jag kastat i mig kolhydrater istället.

Men nu ser jag att den enda riktiga kuren mot sockermonstret är FETT, mycket fett, och då blir det nöjd faktiskt! det liksom glömmer bort alla smaskiga kolhydrater.

Jag har ätit HF med perioder av LC i 2½ år nu, och det verkar som att jag måste bara äta rejält med fett för att sockermonstret inte ska vakna. Jag verkar inte vara lika så överkänslig när jag samtidigt äter mycket fett. Jag kommer snabbare på rätt väg igen när jag ramlat i sjön.

Fick mens i fredags, och då fick sockermonstret igång mig igen med hemmagjorda nougat-choklad-kokosfett-mandel bitar som jag smält ihop och fylt i 2 istärningebackar. Innehållar endast 3,3 g socker i varje bit, (då intalade jag mig själv att jag ju kunna äta een bit varje dag IFALL jag var lite sugen…) fast då jag smakade var de ändå väldigt söta…… ja den första var äckligt söt, den andra biten var också söt, den tredje var faktiskt ganska ok? och sen rullade det bara på och de smakade ju riktigt BRA. vet inte hur många jag åt, men det finns ialf. fortfarande halvdelen kvar OCH jag har inte ätit nån idag. Men jag har ätit en skiva rågbröd med ost.

Nu ska jag gå och sova, ska börja forska lite mera på vad som jag går igång på. Har ADHD, som också har blevit mycket bättre med LCHF (äter ingen medicin) så jag har alltid haft svårt för att komma ihåg sånna sammanhäng som "jag åt det där igår (eller för en timme sen) och jag mår såhär nu……" finns inte på kartan att jag för det första kommer ihåg vad jag ätit SAMTIDIGT som jag kommer ihåg hur jag mådde de ANDRA gånga jag åt så, så att jag kan koppla ihop det på rätt vis. Är 36 år, och har först nyligen kommit på att jag mår bäst av att sova 8-9 tim VARJE natt bara för att nämna ett ex.

Så till alla dom som önsker de levde lite mer i nuet, kan jag säga att  det inte alltid är så praktiskt. men KUL!

Och nu måste jag gå och sova, nu har klockan plötsligt blevit allt för mycket, senast jag kollade var den ju bara 5 över 10….

GODNATT!

P.S. jag har matat mitt sockermonster med ½ bregott mosad med ½ danablue 50% (typ som kvibilles gräddädel) och det verkar funka. 

tack o hej!

OCH det har tagit mig 3½ år att fatta att när jag drickar en liter (eller mera) te på kvällen, så ska jag upp mins en gång på natten och kissa. Börjda dricka massor med te då jag träffade min man för 3½ år sen och de senaste månaderna har jag börjat dricka 1-2-3 koppar te istället, och känner en tydlig skillnad.  MY GOD!

har du små koppar, för tre tekoppar ger väl minst en liter…? Så jag tycker tre koppar eller en liter är hugget som stucket liksom (min favorittemugg är fem dl)

Jag tror jag börjar lida av Stockholmssyndromet. Ibland är jag inte ens säker på att jag vill bli fri från sockermonstret. Det är ju lite kul att äta vad man vill, liksom.

Att det inte är lika kul att vara uppsvullen, ha migrän och inte kunna gå glömmer jag på nåt vis i de stunderna.

#73 *slapp* Där fick ditt monster en örfil av mig, för nu har han börjat kapa dig ordentligt!

Sockermonstret är här och håller förkylningsmonstret sällskap. Bägge sitter och väntar på att jag ska ge efter lite, lite grann…

8 dgr, bestående av bl a en kaka Leksands Brungräddat, en kaka lite drygt, fördelat på 5st brutna bitar, med bregott och Kavli Viltost…
ca 15 st naturgodisar i form av yoghurtöverdragen lakritz, chokladdoppad kokostopp och yoghurtdoppad kokostopp, finns vid nötter i lösviktsplock, har resulterat i +2 kg, svullen mage, svullna ögonlock, ja, hela ansiktet, kronisk trötthet, sur, grinig, dåligt med sömn…

Var det värt det?
NÄPP!!
Nu är det SMÖR som gäller, och kött och ägg och vatten. Inget annat.

Ha det gött! (…utan godisar! )

Jag har något slags hat/kärleksförhållande till mitt sockervidunder… Å ena sidan är han ju så snäll; Det är klart du kan unna dig en macka eller fem, du var ju faktiskt ute och hämtade posten! Inte gör det nåt att du inte kommer i den där blusen du skulle ha på din systersons dop, kom så går vi och köper wienerbröd!…..Å andra sidan skiter han ju högaktningsfullt i mig när ångesten kommer krypandes; Fan va du är gnällig, tyst med dig, jag kollar ju på jeopardy!

Som en sockervadd med rakblad i mitten….

Är utrustad med kokosfett det gillar inte sockermonstret

Hump! Här kämpar man som bara attans, med både baseballträ och andra farliga vapen, men vad händer: Den man försvarar börjar GULLA med Sockermonstret och TYCKA SYND OM och SÅ FARLIGT ÄR DET VÄL ÄNDÅ INTE, LITE GRANN KAN VÄL ALDRIG SKADA…

Nä, nu jäklar! Vore jag 1700-talsfäktare (och man) skulle jag spetsa in svärdet tätt, tätt invid den veligas hals och fråga vad i hela friden damen höll på med: Vilken sida är hon på?!

Andra följder att förglömma…

Men han är ju så pööööööööööööt…ollolloll….

Ja, idag var det ju sushi till lunch dårå. På hemvägen skulle jag kolla vad affären hade för utbud av salt. De hade inget som jag ville ha så det var bara gå ut ur affären igen. Sockermonstret följde med och visade snällt vägen som av en händelse gick precis förbi plockgodiset. Jag stod länge och tittade på jordnötsrutorna och tänkte "Bara tre rutor GÖR faktiskt ingenting, varför får jag inte ta det om jag vill?" Men så tänkte jag att då kan jag ju inte skriva här ikväll att jag INTE köpte några jordnötsrutor eller något annat godis heller för den delen och så gick jag ut och åkte hem. Tomhänt.

Fast helt tomhänt kom jag inte hem för jag köpte leverpastej på LIDL som har pyttelite kh och är jättegod! Den har jag längtat efter som bara den! Det ska bli gott! :)

Åh jag har också längtat efter leverpastej. Vad hette den som du köpte? Tänkte göra eget fröknäcke och ha leverpastej och gurka till. Vet inte om jag kommer att väcka sockermonstret av det men hoppas inte. Det är ju så gott!

Ska baka brödet i helgen och rapporterar hur det blir!

http://stegforsteg12.blogspot.com/

Dulano! Det är "korvar" som finns i två varianter (ingen större skillnad på dom) Nu hittar jag inga uppgifter på antalet kh. men jag började med Dulano för att någon här skrev om dem och det låga kh-innehållet.

Pasi skrev så här i en tråd:

"Finns en ganska god på Lidl (föredrar själv den grovmalda), av märket Dulano (om jag minns rätt), som ser ut som en tjock korv. Ovanligt lite tillsatser och utdrygningsmedel, i alla fall jämfört med svenska produkter (fläskkött, svinlever, späck, kryddor, salt). Att den sedan går på halva priset mot en svensk tillsatsspäckad produkt är ju knappast nån nackdel - 40:-/kg idag.

Kolhydratinnehållet borde hamna runt 2%, även om det inte står nåt på paketet."

Hur går det, Aniara och övriga tappra kämpar? Står ni emot, eller har ni fallit till föga?

Fallit men skam den som ger sig!

Rätt ner i diket med näsan före här xD

Nja, Efter den där första sushin stålsatte jag mig allt vad jag orkade så den dagen klarade jag mig men dagen efter blev set sushi IGEN bara för jag kom för sent till nagelskulptrisen och då skulle hon äta lunch så jag fick komma tilbaka senare och då kunde jag inte hitta på något bättre att göra än att äta sushi medan jag väntade.

Efter nagelskulptrisen skulle jag handla mat och då visade det sig att när jag skulle åka hem från mataffären så hade jag en liten påse plockgodis med mig.

På onsdagen tyckte jag det var läge att skärpa sig och åt exemplariskt hela dagen.

Idag var jag på smyckekurs. I närheten finns ett kebabställe och jag föreslog att vi skulle äta kebab. För min del utan bröd. Njaej tyckte de andra, den kebaben är fruktansvärd, vi äter i stan istället. De tyckte vi skulle äta sushi naturligtvis! och tjaa… då jag det också. Visserligen delar jag alltid på riskuddarna så det blir bara hälften så mycket men ändå…

Som väl var blev det där med moussetårtan inställt för födelsedagsbarnet var sjuk. Striden går vidare.

Inne för avgiftning…
Kör 2x2 kromtabletter i några dagar, placeboeffekt eller effekt på riktigt, who knows, men för mig funkar det!

Massor av protein och smör sen några dagar.
Överäter, för att vara HELT 100% säker på att jag INTE är det minsta hungrig och därmed INTE KAN VARA SUGEN heller!!! …. typ.

Pinkar massor, så det är nog på rätt väg! :)

Från onsd 21/9 till tisd 27/9 har jag klämt i mig totalt 1½ kaka Leksands brungräddat med bregott och kavli viltost, samt önskat att jag hade Frebacco Fruktmüsli att äta med mjölk och ett ganska stort förråd av choklad, vilket jag inte haft, utan fått nöja mig med knäcke. Tur det!

Resultat av att äta 1½ kaka knäcke på en vecka;

• Gått upp 2½ kg.
• Svullen.
• Istället för att som vanligt ha skärpet i tredje hålet har jag nu fått ha det i andra hålet…
• Ögonlocken svullna och nerhängande.
• Plitor i ansiktet.
• Absolut svintrött, samt sover oroligt om natten, bara går och pustar, suckar och stånkar dagarna i ända. ALLT är trist och drygt och eländigt, även om jag försöker, så jag kan, att maskera det för omgivningen…

Nu är det färdiglunchat, dax att cykla tillbaka till jobbet, i solen!! Passa på att njuta de 7 min det tar, sen får man sitta inne och stånka på en skuv, till kl 17… ;)

Näe. Det gör FÖR ont i kroppen med kolhydrater och stel blir jag också. Så fredagen blev en dag då jag gick den smala vägen. Jag har haft en väldigt jobbig vecka med väldigt långa dagar och tyckte jag skulle belöna mig med lite god choklad på hemvägen men så kom jag på det där med att det gör ont och lyckades snirkla mig ända hem utan någon sockerbomb. Vikten har pendlat något drygt kilo hit och dit under veckan så det är ingen större katastrof. Hoppas vara tillbaka på utgångsläget till på måndag.

Jag skulle ta EN ruta 86% choklad i torsdags kväll… slutade med hela kakan. Tänkte att "det är ju bättre än att cykla iväg o köpa vanligt godis som dessutom inte stannar på 100gr". Tänkte jag.

Igår tänkte jag "skiter i det här med LCHF, jag köper det jag haft ett uppdämt sug på ". Kom hem med typ 300 gr godis o en chipspåse av nån sort jag inte provat. "O varför inte nåt glas vitt vin till chipsen…?!"

Jaha. Där satt jag o smaskade i mej. Varvade godis o chips med vinklunkar. Godiset tog slut först. Vinet fick jag huvudvärk av o chipsen - som inte var goda - stoppades i munnen men de sista nävarna fick faktiskt foten o hamnade i soporna.

Nu dag nya tag. Vägrar väga mej idag. Kan tänka mej att ställa mej på vågen o blunda. Så kan jag visualisera ett låg nummer. Kanske mitt undermedvetna går på det? Så kan jag tänka " nu när jag väger så lite är det synd att förstöra för mej själv".

Nu vet jag iaf att även 86% cholkad triggar sugen. Inga nya kakor i skåpen. Oktober får vara månaden utan godis öht.Punkt.

Allt socker triggar suget!
Att sockret befinner sig i en kaka 86% choklad har ingen som helst betydelse!! Det är fortfarande SOCKER!

All stärkelse triggar suget… oavsett det kommer från pasta eller en bit fullkornsknäcke… Lika illa!

Även sockret via en tomat eller en lök triggar ingång, liksom grädde triggar igång, i allafall om det blir för stora bitar, men en skiva tomat? Eller ett par lökringar? Eller ett par msk grädde? Då kan man ju lika gärna låta bli!! Det gör ju bara att man vill ha MER, och så är man där igen! Nolltolerans! Som värsta alkoholisten! NOLLTOLERANS är det som gäller. Nolltolerans. Alltid. Varje dag, varje timme… En sekund i taget - nolltolerans.

Idag är en hemsk dag! 
Kryper efter väggarna.
Vill ha, vill ha, vill ha, vill ha!!!
Borde göra en massa saker, men VILL HA!!! Kan inte koncentrera mig på NÅGOT ANNAT - vill bara ha!!!!! Mackor, müsli m mjölk, godis, tårta, bulle…

Nä, ska ta doggen och gå ut en vända, även om jag inte har den allra minsta lust alls! Vill försvinna bort, aldrig komma åter… bläääää