Forskning och förvirring
På dagens Dagens Eko (16/8) berättar de nu att en amerikansk rapport bevisat att för mycket fett i kosten leder till diabetes. Och därefter intygar en professor i Lund att man VET att för fettrik kost skadar cellerna.
Det är så förvirrande alltihop.
Ledsen som jag skapat en "suck"-tråd som inte leder någon vart, men är det fler än jag som känner en viss frustration att kastas mellan tro och tivel.

Jaaaadåååå. Alla rapporter hit och dit ger mig ibland en funderare på vad jag håller på med och om jag/vi är försökskaniner åt framtiden ?
Som parentes är det nog denna rapport som avses.
Jag vet inte jag, kanske man tittar på fel saker. Är det verkligen fetman i sig som orsakar diabetes?
Eller är det så att det som orsakar fetman också orsakar diabets? Då kommer fetman först och diabetes senare.
Men även smala människor får diabetes, såvitt jag vet. Står det ingenting om det i rapporten, ni som hinner läsa den?
Ibland tror jag forskare har svårt att tänka "outside the box". Och så börjar man en forskning emd en teori - som skall ledas i bevis. Som t ex:
Är det så att fetma orsakar diabetes?
1) Kolla upp tusen personer som har diabetes.
2) Är dom feta?
3) Kom fetman före diabetes?
4) Ja i 95 % av fallen eller så - här finns ett klart samband - varvid teorin anses bevisad.
(För säkerhets skull kollar man upp tusen personer som inte har diabetes och en majoritet är inte feta - slutledning? Är man inte fet har man inte diabetes))
Kanske inte så enkelt, men tja i alla fall nånting ditåt.
Denna rapport skriver heller ingen om att försökspersonerna är i ketos (eller det kanske den gör, jag skumläste den bara). Och äter man kolhydrater + fett = dåligt, tror jag.
Det står även om ett samband mellan fetma och fettrik kost, vilket inte säger att fettrik kost i sig enbart påverkar.

Jo, forskare är ofta väldigt smala i sitt perspektiv och saknar inte sällan förmåga att ta ett steg tillbaka och fundera över hur hela bilden ser ut.
Man förutsätter nog att man alltid äter rejält med kolhydrater och inte lc-kost öht.
Adderar man sen fett på toppen är det klart att man försämrar bilden när kroppen inte kan göra annat än skyffla in energi i kroppens lager
Det är ingen tvekan om vad som kommer först i den här härvan.
Excess av kolhydrater-->metabolt syndrom-->fettinlagring-->diabetes
Vi vet att både lchf och magstympning ofta elliminerar typ-2 diabetes på ett par veckor.
Gemensam nämnare i båda fallen är att mindre energi från kolhydrater kommer in i kroppen efter att man gör förändringen
Skönt att slippa kniven och att ha magen intakt med vår metod 
Jag tror personligen att inget är bra som vi stoppar i oss (ur vetenskaplig synvinkel).. får de forska tillräckligt om en sak så är det alltid nått som är bra respektive dåligt för just det..(enligt forskning och nyheter får vi ju cancer av det mesta)
Fett är bra för de, dåligt för nå annat. Vin kan va bra för xx och dåligt för xx.. and it keeps on going! Sådär kan man nog göra om allt vi äter.. det är därför jag tror lchf är hälsosamt.. man ska bara stoppa så naturliga saker man kan i sin mun/kropp :)
Även om vi lever längre idag än för xx år sedan, så beror det ju inte på kosten direkt.. snarare sättet vi lever och arbetar på och den möjlighet till vård som vi har idag (jämföreslsevis med den sjukvård våra förfäder hade).
Tittar man på människans utveckling med lightprodukter och diverse mattips.. så ser vi ju hur "bra" det funkat… dvs den minskade diabetes.. och minskade övervikten osv (jag är IRONISK).. vilket i mina ögon betyder att vi (den generella folkmängden i världen) får i oss alldeles för mycket saker som vi inte borde.. och det tror jag fler skulle inse - om det informerades bättre om mat och hälsa i skolorna (inte för viktminskning, utan bara information om maten vi stoppar i oss och vilka alterntiv som finnt och vad de är bra för resp dåligt)
Men det är min tolkning :) Helt utan vetenskaplig forskning..
MVH Sandra

#6 Jag är helt med dig där att mycket blir farligt under forskarnas lupp och att alla nya påfund i form av light, färgämnen, konserveringsmedel, e-nummer mm aldrig kan vara bra för kroppen. Att feta lättare utvecklar diabetes och att fettet i sig kanske inte är ensam faktor är jag också med på.
Min tvivlan ibland är just alla andra rena av naturen påkommna livsmedel som vi skippar som funnits i urminnes tider. Vad händer med min kropp i långa loppet? Har någon ätit LCHF tillräckligt länge?
Ja kolla på ursprungsbefolkning i form av Inuiter och andra stammar. Ja men dom har inte speciellt lång livslängd i förhållande till svenskar eller….
Eko odlad frukt, grönt, potatis ……..vad händer utan dessa produkter i 30-40 år? Finns det bevis?
Jag håller mig ödmjuk, vänder kappan efter vinden jag vet. Äter LCHF mår bra än så länge men ibland sår tvivlet ett frö……..
Det som alltid gör medias forskningsrapporter tvivelaktiga är att de inte hinner sätta sig in i hur forskningen gjorts. Vilka variabler har funnits? Över hur lång tid? Och så vidare.
Tack Moonlight för länken. Jag ska läsa den senare.

Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Det är väll den här?
Den har jag redan kikat på, det handlar om hur man från att ha diabetes/metabolt syndrom utvecklar blanddiabetes.
Klipper in mina slutsatser från kostdocktorn.
"
Mnja.. det var ju inget nytt.. förutom vilka gener o celler som är inblandade.
Långt gången, dåligt behandlad typ 2 kan i förlängningen leda till blanddiabetes, det vet man redan, inget nytt där.
Här beskriver de en av vägarna de har hittat, det kan ju finnas mer.
"Genetics, diet, and obesity participate in a pathogenic pathway that encompasses beta cell dysfunction in the diagnosis of Type 2 diabetes. The genetics of individual inheritance may contribute to a pre-disease state that includes hyperinsulinemia and normal glucose tolerance in the presence of primary insulin resistance. Diet and obesity contribute to elevated free fatty acids (FFAs) in the blood, which can disrupt the expression and function of FOXA2 and HNF1A transctiption factors in beta cells. This impairs MGAT4A gene expression. The resulting defect in GNT-4A activity combines with reductions of SLCA1 and SLCA2 RNA expression to greatly reduce GLUT–1 and GLUT–2 glycoprotein residency and function at the beta cell surface. This results in diminished glucose uptake with loss of GSIS, impaired glucose tolerance, and insulin resistance. Beta cell dysfunction further contributes to systemic insulin resistance*, which can increase FFA levels in amplifying this pathologic cycle. Preservation of GNT-4A activity is uniquely capable of maintaining normal GLUT expression, glucose transport, and blocking the onset of steatosis."
http://www.nature.com/nm/journal/vaop/ncurrent/extref/nm.2414-S1.pdf
Andra forskare har oxå funnit att steatosisen har en huvudsaklig orsak, förutom alkohol och malnutrition.
"Förutom upptäckten att fettinlagringar i hjärtat föregår diabetes såg forskarna att personer med onormal sockermetabolism hade signifikant mer fettansamlingar i sina hjärtan än personer med normalt blodsocker oavsett kroppsvikt."
http://www.lakemedelsvarlden.se/zino.aspx?articleID=10948
Mer om Steatosis, man bör altså inte låta det gå så långt, då det förstör diverse livsuppehållande organ.
Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.
Trist det här med generna. Vi är åldersdiabetes i familjen (farmor) och struma! :P Om jag kan undvika fetma och diabetes kanske jag blir tjock om halsen istället. :(
#9
Vad är blanddiabetes?
Helena Hesselmark
diabetiker typ 0
Även jag hörde detta på radion i morse, men noterade speciellt att resultaten framkommit efter experiment på möss. Jag är, såvitt jag vet, inte mus, utan människa. TS må gärna sucka, för sucka bör man över att det finns de som så stenhårt tror på att resultat från tester på möss i alla avseenden är applicerbara på människor.
raphanus
sajtvärd på Språk iFokus
medarbeider på Karbohydrater iFokus
Titta på inlägget Möss och människor postat här på KiF 5/8 2011.
Kan inte få till en länk
Helena Hesselmark
#13 - Här är länken!
raphanus
sajtvärd på Språk iFokus
medarbeider på Karbohydrater iFokus
Alltså, jag struntar högaktningsfullt i alla forskningsresultat som talar om för mig att jag lever farligare nu än för några år sedan.
Då var jag tjock, trött och småsjuk för jämnan. Blodtrycket låg lite i överkant och jag hade sömnapné, kronisk foglossning och eviga tandköttsinflammationer.
Detta trots att jag åt både bröd, pasta och potatis enligt reglementet!
Sen slutade jag med det. Jag bytte det mot smör och grädde. Då blev jag frisk, pigg och smal. Blodtrycket blev perfekt och alla småkrämporna försvann. Teori i alla ära, men jag föredrar verkligheten.
Det professorerna gör i rör, det kan vi göra själva! (Ronny Eriksson/Euskefeurat)
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Bukspottkörtelinflammation, det har jag haft väldigt akut 3 ggr och varje gång varit inlagd på sjukhus minst 1 vecka, men det var efter det som jag verkligen började öka i vikt, det ser jag nu i bakåtperspektiv.
Även om jag inte var riktigt smal förut heller så är det skillnad på 10-20 kg för mycket och 50kg allvarlig övervikt.
Påpekas bör kanske då att jag kanske inte är total absolutist, men den alkohol jag förbrukar är så liten mängd att det knappt är mätbart över tid. Det är ju annars ett argument när det gäller bukspottkörtelinflammation, alltså att man har sig själv att skylla.
Så kanske finns det trots allt anledning att leta lite mer intensivt efter skadade gener, eller för den delen leta efter skadande livsmedelstillsatser som kanske gör värre skada på somliga bukspottkörtlar.

Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Blanddiabetes är kanske inte rätt enligt nomenklaturen, men jag hittade inget bättre uttryck.
Det beskriver det tillstånd.. som så bra beskrivs i den diskuterade forskningsrapporten.
Man börjar med T2 eller bara insulinresistens, vilket i förlängningen kan leda till steatosis i olika vävander, vilket om det får fortsätta leder till cirros, dvs att vävnaderna blir förstörda på grund av det allt mer ansamlade fettet, det bildas ärrvävnad.
Om nu Steatosen får fortgå i de insulinproducerande cellerna eller i dess omgivning, förstörs dessa och ersätts med ärrvävnad, (Cirros) och då går man altså mot typ 1, helt eller delvis.
Se även Levercirros!
http://sv.wikipedia.org/wiki/Levercirros
Och hur man bäst botar densamma!
http://news.nurse.com/article/20110426/NATIONAL02/105090004/-1/frontpage
Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.
Så fort det kommer till forskning av något slag brukar jag göra en jämförelse från min verklighet. Denna jämförelse har inte mycket med mat att göra men ändå :D
Min son föddes 5 veckor för tidigt, jag kunde inte amma för jag producerade ingen bröstmjölk, jag var rökare under graviditeten och min son borde (när han väl började äta själv) äta så och så mycket och matdosen ökas så och så ofta med den och den mängden.Jag var ensamstående och 19 år när han föddes.
Jag fick höra; eftersom han är född för tidigt kommer han vara sen i utvecklingen och han kommer att bli kort, eftersom jag inte ammade kommer vi inte att få någon bra kontakt och vi kommer att sakna den djupa känslan för varandra (som mor och barn får) och han kommer att vara sjuk mycket, eftersom jag var rökare så kommer han att bli kort (igen) och han kommer att bli sjuk ofta (igen) och troligtvis också bli rökare. När jag fick hem honom från sjukhuset och följde läkarnas alla råd om mattider och matmängder så dröjde det en vecka innan han skrek hela tiden. Det visade sig att han var hungrig och inte fick tillräckligt med mat (men de följde ju bara sina kurvor på hur det "skulle" vara, som forskarna kommit fram till).
Idag är min son 22 år (-några dagar), han är normalt utvecklad både fysiskf och psykiskt, förutom att han är 183 cm lång (undrar ibland hur lång han blivit om han fötts när han skulle och jag inte rökt), förutom någon enstaka förkylning och lättare magsjuka i skolåldern har han aldrig varit sjuk. Vi har en precis lika djup och bra kontakt som "normala" mödrar och söner har, om inte bättre t o m. Inte heller röker han.
Forskare är som tidigare nämnst ofta väldigt insnöade på den teori de tror på redan innan de forskar i ämnet. Tack och lov för både min son och mig så var jag, trots min unga ålder, stark och smart nog att våga och vilja gå min egen väg och lyssna på mig själv och min son istället för forskare, via läkare och barnmorskor och övriga.
Jag väljer att göra samma sak idag, med lchf. Hade jag mått bra av kosten jag åt innan hade jag inte sökt andra alternativ, hade jag inte mått bra av lchf hade jag inte fortsatt äta det. vad forskarna säger ger jag ingenting för. De flesta är betalade av någon inom livsmedelsindustrin och är partiska, eller så är de rädda för att gå utanför vad som är vedertaget. Min kropp säger mig att lchf är bättre för mig än tallriksmodellen, på fler än ett sätt. Låt forskarna leka för sig själva och tro på vad ni själva upplever och känner. :D
Min blogg om livskvalitet och hur man skaffar det; http://qualityinsideandout.com/
Sajtvärd på Law of Attraction
#17
Tack.
Det finns ett tillstånd som anges som "dubbeldiabetes". Förmodligen det omvända att T1 blir också T2 pga av för mycket insprutat insulin.
Googla "dubbeldiabetes".
Helena Hesselmark
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
#18 Crinalina
Oj, du satte igång minnesapparaten, minsann…..
Jag fick min dotter 3 veckor efter sista beräknade förlossningsdag och hon hade stark vilja att leva för hon var så pytteliten och hade navelsträngen runt halsen mer än ett varv. Hon vägde bara 2090 kg och minskade till 1675, det var inte mycket mer än en skrynkla men dessbättre så kunde jag amma fast hon fick bli matad med sked för hon orkade inte suga och hon fick bli kvar på sjukhuset tills hon vägde 2.5 kg (i 2 mån.) och jag fick åka dit varje dag.
När jag fick hem henne så skulle vi gå till barnavårdscentralen 2 ggr./v. för vägning, jag fick stränga tillsägelser att inte ge henne för mkt mat för hon fick inte öka i vikt utanför hennes viktkurva. Vilket innebar att gå dit för att bli utskälld 2ggr/v.
Jag var också ensam mamma (fast äldre än du) men det var ju ändå inte så lätt med alla som tyckte så mycket, och min ekonomi, ja det är nästan ett under att jag klarade av det, men idag är hon en förtjusande charmig person som jobbar med HR och har framgångar i både yrkesliv och privatliv. (168 cm lång och väger ca 55 - 60 kg).
Gulle dej, som lyser av stolthet över din son, som jag gör över min dotter, vi har också det mest fina mor-dotterförhållande.
Glömde att berätta att även jag var/är rökare fast aldrig inomhus, inte på vintern heller även om det är 20- grader. Jag var ju inte storrökare precis men visst fick jag gliringar och skuldkänsla därav.
PS! min tös fyller år imorgon, så hon är också ett augustibarn.DS
#12 Raphanus; Det framkom att det inte bara var möss det gällde utan även människor.
Jag suckade över alla forskares helt skilda slutsatser, därefter har jag utvecklat min "suck" till att även gälla mediernas icke tillfredsställade rapportering när forskningsrapporter blir nyheter.
Men nu är det slutsuckat.

#18 Jag föddes ca 2 månader för tidigt av en rökande mor - inte var jag sen i utvecklingen (bara första halvåret)…inte heller blev jag speciellt kort - snarare extralång.
#21 Dagens forskningsrapporter/-artiklar kräver många suckar - pengarna styr vad man tittar efter och hur slutsatser dras. Ofta är studier mer eller mindre riggade, och i flertalet finns i abstract (oftast det enda som sedan andra forskare etc läser) slutsatser som det inte alls finns fog för om man läser igenom hela studien (ibland nästan rent bedrägeri). Suck suck!
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Vi kan kanske trösta oss med att några av oss förmodligen lever längre än medelsnittet bara för att vi har fått särskilda "skyddande gener" som tar hand om oss oavsett hur mycket fel vi äter, röker och dricker. Det rappoterades av Metro (tisdag 18/8) att det generellt är en tredjedel gener och två tredjedelar livsstil som bestämmer hur gamla vi blir. Fast det var ju tyvärr inte de överviktiga som levde längst, enl. den amerikanska rapporten.

#23 Där kan du (eller rättare sagt rapporten du refererar
) nog ha lite fel - nån metaanalys eller liknande slog för några år sedan fast att de med lätt övervikt levde längst (gruppen med BMI 26-30 om jag nu minns rätt).
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
#24
Gör inget om jag har lite eller mycket fel, hur vi än gör så är det någon som vet bäst, eller tycker mest, OCH LEVER PÅ DET/OSS!
Hur vi än gör så dör vi alla nån gång. Personligen så vill jag njuta och må bra under den tiden jag lever. :D
Min blogg om livskvalitet och hur man skaffar det; http://qualityinsideandout.com/
Sajtvärd på Law of Attraction