Skulle nog på stå att det hänger ihop med att du tycker att du har gjort något du inte skulle ha gjort.

För mig har panikångest attacker alltid hängt ihop med att jag ältat saker om och om igen, dvs helt psykiskt. Sens jag lärt mig hur jag ska hanskas med min panikångest så har den mer eller mindre försvunnit och jag har inte haft en attack på snart 6år.

Jag känner ingen ändring med LCHF.

Fick mycket mer ångest när jag åt strikt LCHF mat, både generell ångest och PA-attacker. Hade när jag började med LC varit nästan helt ångestsfri i fyra år så jag är säker på att det berodde på kosten.

Nu ligger jag på 50-100 kolisar per dag, ibland mindre, ibland mer. Livet är till för att njutas och att må dåligt av att försaka är inte bra.

Jag tror att du inte ätit kolisar på länge, åt en glass, fick omställningsbesvär och det triggade igång panikångesten.

Personligen tycker jag att ev. ångest dämpas om jag håller socker och stärkelse borta ur mitt liv. Jag tror inte att dina problem kommer försvinna helt enbart pga koständringen, men det kan nog hjälpa delvis.

Förra julen hade jag en riktigt otrevlig upplevelse. Det blev (såklart) en orgie i kolhydrater och jag mådde fruktansvärt dåligt på juldagsnatten. Sov kanske 2 tim och hade en riktig dödsångest. Alltså självmordstankar(!) och hemska, depressiva tankar.

Panikångest handlar nog också mycket om att träna bort och bemöta det där jobbiga som man upplever. Har för mig att det finns något forum på nätet för de som lider av ångestbesvär. Kanske kan hjälpa att läsa om andras upplevelser?

Jag har personligen inte märkt någon förändring när det kommer till panikångest och LCHF. Mina attacker kommer oftast när jag befinner mig på platser där jag inte kan ta mig ut så smidigt, t ex bussar, eller i folkmassor, eller i affärer, o s v (det är m a o psykiskt). För det mesta kan jag kontrollera attackerna så att dom inte blir alltför kraftiga. För mig har attackerna varken minskat eller ökat.

Kanske ska förtydliga mig - ser att jag kanske kan missuppfattas. Jag har alltså inte ångest för att jag åt kolhydrater, det kan jag unna mig med gott samvete nån gång då och då:-) Men jag undrar om det kan trigga igång en panikattack. Sen undrar jag även hur det fungerar med seratoninet. Som jag förstått det får man lägre nivå seratonin av lchf, stämmer det? I så fall borde ju paniken bli värre eftersom det är sammankopplat med låga seratoninnivåer (ssri-preparat innehåller ju just seratonin). Nån som vet?

#5, enligt vad jag förstår så finns det inget vetenskapligt stöd för teorin att lågt serotonin skulle ge Depression. Men det verkar ju vara väldigt populärt för anti-lowcarbare att sprida myten om det.

Om jag skulle gissa är det "som vanligt", ett samband finns men det är inte serotoninnivån som i sig orsakar depressionen, utan det är ett tecken på nånting annat som är fel.

Angående SSRI-preparat, de innehåller inte serotonin men dämpar återupptaget av serotonin i nervcellerna så att dess effekt pågår längre och därmed förstärks signalen, eller nånting i den stilen.

Jag kan inte påstå att jag vet exakt men däremot så delar jag din fundering har därför läst ganska mycket om det hela…

Varningsflaggar genast för att jag inte minns alla exakta termer men min slutsats var att det inte borde vara någon fara men att dte kan vara värt att hålla ögonen på lite…

Hittade bl.a. denna info från den "ökända" Paulun

 "När du äter kolhydrater frigörs insulin som trycker in de tre aminosyrorna leucin, isoleucin och valin i dina muskler. Detta är en del av insulinets muskelbyggande egenskaper. Dessa tre aminosyror kallas även de grenade aminosyrorna, och konkurrerar med aminosyran tryptofan om upptaget till hjärnan. Blodkärlen som leder till hjärnan är nämligen väldigt specifika (kallas blod-/hjärnbarriären) och låter bara vissa ämnen passera fritt. Just de grenade aminosyrorna och tryptofan trängs så att säga vid samma dörr, och sjunker de grenade, blir kvoten mot tryptofan förskjuten och mer av den aminosyran passerar blod-/hjärnbarriären. Konsekvensen blir en högre halt tryptofan i hjärnan, och eftersom den aminosyran är byggstenen för serotonin ökar även serotoninhalten. Serotonin är en signalsubstans som gör oss välmående och sänker upplevelsen av stress. Det ger god nattsömn och är nödvändigt för att vi ska må bra. En klinisk Depression bekämpas faktiskt med ämnen som på syntetisk väg ökar serotoninet. För lite kolhydrater sänker alltså serotoninet.”

Tyckte att det var en lite krånglig beskrivning men vad som menas är nog att serotoninet lättare tas upp i hjärnan eftersom det, vid insulinpåslag, inte får konnkurens av de aminosyror så då vill in i muslkerna i stället för upp i hjärnan.

Detta låter helt logiskt och lite läskigt tycker jag, MEN så stöter jag även på detta:

"Fett påverkar också serotoninproduktionen.  När du äter fett ökar mängden fria fettsyror. Det är endast den fria andelen tryptofan som kan nå upp till hjärnan och bilda serotonin.  Tryptofan och fria fettsyror konkurrerar om samma protein.  Ju mer fria fettsyror som ”stjäl” proteinet från tryptofan, desto mer fritt tryptofan.  Detta får i sin tur till följd ökad tryptofantillförsel till hjärnan och därmed ökade nivåer av serotonin." Denna samlade info blir ju liksom plus minus noll kan kag tycka… Mer serotonin i blodet (och till hjärnan) av fett samtidigs som lite kolhydrater minska serotoninupptaget… Tror att man helt enkelt måste känna efter (d.v.s. efter omställningsfasen då man ju kan må knas). Hjärnan är ju sjuuukt komplicerad och inte ens experterna har ju tydligt för sig exakt hur system med signalsubstanser fungerar. Personligen tänker jag mig att faktorer som bättre somn och jämnare humör, som många upplever av lchf, måste vara bra för signalsubstansbalansen… Skickar med en länk som jag tyckte förklarade ovanligt bra vad hjärnan antas pyssla med. =) http://morelli.se/?page_id=886

# 6

Jag tror absolut att serotonin påverkar depressioners vara eller icke vara, det är inte bara anti-lowcarbare som sprider "myten" om detta. Skulle inte serotonin, dopamin, endorfin och annat påverka måendet så skulle det inte vara möjligt att fastna i olika former av missbruk heller… Men exakt hur det fungerar är ju väldigt svårt att veta… (Se vad jag skrivit ovan).  Har själv ätit ssri-preparat och blivit hjälpt av det men jag har slutat upprepade gånger p.g.a. för mig oacceptabla biverkningar.

Jag tycker att det är jättebra att preparaten finns att tillgå men jag ogillar skarpt att de skriver ut dem som om de vore sockerpiller, och ibland även utan uppföljning eller annan hjälp. Enligt mig är det direkt upprörande att de t.ex. inte kollar hur det står till med eventuella andra brister.

Mkt bra text om detta:

http://www.medibalans.se/press/Naringsaspekter.pdf

Jag åt Serotoninhöjande medicin när jag bodde i Sverige, på vinterhalvåret, då serotoninhalten i min hjärna tycktes minska under årets mörkare halvår och jag lätt blev deprimerad och ångestfylld då. Sommarhalvåret mådde jag alltid bra och kunde vara utan tabletterna. Nu bor jag utomlands sedan ett par år tillbaka och behöver inte någon medicin alls längre, vilket ju är skönt. Jag äter LCHF, ganska strikt sådan men inte fanatiskt, sedan drygt två månader tillbaka och jag har inte märkt någon skillnad över huvudtaget mot innan. Det kan ju bero på att jag får så mycket solsken, men om lchf påverkat negativt på något sätt så borde det ju ändå märkas. :D

#6 Serotonin är ett "glädjeämne" i hjärnan som påverkas av en mängd olika saker, solsken, alkohol och andra droger bla, så visst hänger det ihop med depressioner. Däremot är det något annat som är fel när Serotoninet är lågt.

För lite fett i kroppen kan vara en anledning, men det är min åsikt. Finns en väldigt bra tråd här på forumet om en kvinna som mår mycket bättre psykiskt sedan hon började med lchf för några år sedan. Jag ska se om jag hittar på den. :D

Här kommer tråden, det är mycket intressant läsning;

http://kolhydrater.ifokus.se/articles/4d7178bbb9cb46222d08463e-odezzas-vag-till-lchf-kost

#6, #9, självklart har en förändring av serotoninnivån någon form av effekt på någonting. Det är en av masssor av signalsubstanser i kroppen varav alla fyller någon funktion såklart. Men det jag menade var att det inte verkar finnas några belägg för att låg serotoninnivån -orsakar- Depression, utan att det man sett är att låg nivå är associerat med Depression (i vissa fall, inte alla), vilket inte nödvändigtvis betyder att det är ett orsakssamband.

Att SSRI-preparat fungerar i vissa fall måste inte betyda att det är den höjda nivån som resulterar i förbättringen. Jämför med statiner som ju kan minska risken för upprepade infarkter men det är högst troligen inte via dess kolesterolsänkande effekt utan den antiinflammatoriska effekten.

Jag kan vara helt fel ute här, jag är kanske lite väl skeptisk i denna frågan. Men det är förvånansvärt många mediciner som vi inte vet exakt varför eller hur de fungerar. Många moderna mediciner har liten, om ens någon, bättre effekt än placebo, och givetvis många fler bieffekter än placebo :)

Råkade snubbla över detta när jag läste på en blogg ( http://johannaskost.blogspot.com/ ) :

"Probiotika har stor effekt på patienter med IBS (irritabel tarm); bara antidepressiva medel visar bättre resultat, rimligen kopplat till serotonineffekterna. Det mesta av kroppens serotonin finns faktiskt kring tarmarna. Serotonin påverkar tarmrörelserna och därför kan läkemedel som hämmar eller ökar serotoninupptaget hjälpa vid IBS."

Jag har självt haft panikattacker särskilt före lchf, och särskilt i samband med när jag var undernärd (ortorexi) och särskilt i samband med stress, press både psykiskt och fysiskt. Känner mig mycket lugnare nu allmänt osv så jag tror helt klart lchf är bättre för serotoninet både i hjärnan tack vare låg insulinutsöndring och blodsockerpåverkan, m.m, och i tarmarna eftersom det ger bättre tarmflora, näringsupptag m.m. så borde det väl minst sagt gynna produktionen hellre.

men sedan finns ju otroligt många andra aspekter som kan spela in än bara själva serotoninproduktionen t.ex. stress, utlopp för mental och fysisk aktivitet, tankeverksamhet/mental hälsa, undernäring, övernäring, abstinens, m.m.

Det här kanske kommer låta lite….ja  jag vet inte, döm själv:D Lite svårt att förklara nämligen…

Men jag tror att både psykiska och fysiska obalanser många gånger kan vara ett sätt för antingen kroppen eller själen att säga ifrån om att något är galet…

Själv gjorde jag misstaget med att ens försöka "bota" ångesten, först med antidepp-medicin. Jag säger bara fy fan, aldrig mer…

Sedan på alla andra möjliga sätt… tills jag gav upp med att försöka "fly" ifrån det. Jag gav upp och mötte min ångest öga mot öga, dök rakt ner i känslorna och lyckades identifiera problemet: tankarna som låg bakom obehaget. Det har varit vägen för mig, att lyssna inåt och ifrågasätta vad/hur jag tänker - det har gjort mig "frisk" och livet såå mycket lättare att leva på alla sätt. Vissa säger "åh,stackare som är så känslig o lätt får ångest", TACK, säger jag, att jag upptäcker direkt när något är "fel".

Jag har lärde mig leva med min ångest genom att ta itu med den på det här sättet. Vilket har inneburit att den minskat hela tiden…..och idag knappt märkbar. Jag är alltså fri idag, tack vare att jag har ändrat inställning till ¨ångesten, den hjälper mig att vara sann mot mig själv, ta itu med mina problem och vara uppmärksam på mig själv, vara i balans osv. En förbannelse som visade sig vara en gåva.

Jag trodde aldrig att jag skulle kunna bli frisk, så många år som jag spenderat hos psykologer, på psyket, hos soc, hos terapeuter och blivit diagnostiserad med Depression, ångestsjukdomar .m.m.

förlåt, nu ska jag hejda mig lite, jag skriver hej vildt här. Men, hoppas det jag skrivit kanske kan vara till någon hjälp i alla fall.. :)

kram

Ni kommer med många intressanta tankar. Att serotonin spelar en viktig roll tror jag nog men att utesluta kolhydrater behöver ju inte betyda att man blir deprimerad eller får ångest. Är ganska övertygad om att det inte är så.

#10 Mycket intressant (och upplyftande) läsning!

Något som jag noterade när jag började med lchf var att ofta när en panikattack närmade sig kände jag att jag var tvungen att äta något sött för att mota bort attacken. Förmodligen var det lågt blodsocker som hjärnan tolkade som början på panik och det i sin tur ledde till att jag faktiskt fick en attack. Man blir ju extremt känslig för kroppsliga symtom så det är ju inget konstigt att blodsockerdippar fungerar som trigger för en panikattack. Att jag mått illa idag  beror troligtvis på mitt kolhydratfrossande igår. Helt osannolikt är det inte.

Det finns en hel del skrivet om sambandet mellan psykiska besvär och glutenintolerans, veteallergi (och ibland också råg-, korn- och havreallergi) och mjölkproteinallergi. När man avhåller sig från ämnet man reagerar på mår man bättre och när man återinför det efter ett tag kan man reagera väldigt starkt. 

När det gäller glutenintolerans tar det ofta lång tid innan man märker förbättringar/försämringar eftersom det handlar om en tarm som är skadad och behöver läka. När det gäller de två andra kan reaktionerna vara desto snabbare.

Om man inte ätit vete (bullar) på ett tag så kan det tänkas att det kan utlösa en ångestattack att plötsligt äta det. Blir man bättre med ångesten med LCHF kanske det beror på att man utesluter spannmål? Blir man bara lite bättre eller inte bättre alls kanske man vill pröva att utesluta mjölkprodukter också ett tag? Det verkar som att det är vanligare än vad vi känner till att matintolerans kan orsaka olika sjukdomar, inte minst psykiska.

Även om man lär sig kontrollera sina psykiska besvär med andra metoder så känns det ändå som att den svaghet som skapar benägenheten att reagera psykiskt är en sjukdom som kanske går att bota? Att undvika obehagliga situationer eller att lära sig hantera dem psykologiskt funkar förstås bra eller jättebra, men det måste ändå inte vara så att det är där grundorsaken ligger.

Men det finns förstås olika åsikter om det mesta. Men det kan kanske ändå vara värt att läsa lite om saken för att få nya infallsvinklar?

Lite att läsa för den intresserade:

http://gluten-celiaki.blogspot.com/2011/03/neurologiska-problem-vid-celiaki.html

http://arkiv.trolltrumman.net/index.php?showtopic=1105

Boken "Nu räcker det" av Ursula Jonsson. Hon har en teori om varför så många människor inte tål mjölk- och spannmålsprodukter och menar att man kan få i stort sett alla sorters sjukdomar pga detta, inte minst allvarliga psykiska åkommor.

http://www.2000taletsvetenskap.nu/recensioner/basallergin.htm

Altså de där myterna om att Tryptofanet konkurerar om insulinet är en vida spridd myt som kommer av att man extrapolerar från någon enskild mekanism, men bortser från de tusen andra faktorer som spelar in.

Insulin utsöndras i proportion till vad du äter och är du frisk så blir det varken över eller undeskott som kan användas fritt till något annat.

Vi har sensorer som utsöndrar insulin tills nivåerna av glukos och aminosyror är normala i blodet, man kan inte påverka det genom vad man äter.

Och det är ett förlopp som pågår tills homeostasen är återställd oavsett man har dåligt eller bra upptag.

Det vore att säga att insulinresistenta alldrig kan bli deprimerade iomed deras förhöjda insulinnivåer.. är det verkligen någon som tror på sådant strunt?

SSRI är selektiva seretoninåterupptagshämmare, de påverkar något helt annat som sker i hjärnan iomed att de förlänger halveringstid på seretoninet.

Man får tex lägre seretoninhalter av Depression, så man vet inte vad som är hönan eller ägget.

Det behöver altså inte ens vara seretonin som är problemet, det är bara ett sätt att minska symptomen med högre halter.

Men.. LCHF botar förmodligen inte panikångest.. men, om man äter dåligt och mår fysiskt o psykiskt dåligt av det kanske man mår lite bättre om man äter mat med näring och som inte gör att blodsockret åker bergodalbana, så det är värt att pröva.