Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (2) Senaste inläggen

- Allt om lågkolhydratkost - - Medlemmar - - Medlemmar - var bor ni? - Off topic - (OT) - Om sajten - - Utmaningen - - Vi som vill nolla kolhydraterna - Boktips Ej frågelåda - Sten Sture Skaldeman Frågelåda - MinMat Före detta frågelåda - dr Andreas Eenfeldt Hälsa Hälsovinster LCHF för vegeterianer LCHF - Problem LCHF för barn LCHF för bäbisverkstan LCHF för nybörjare Länkar - Föredrag Länkar - Radio/TV Länkar - tidningar/hemsidor Mat - Billiga ingredienser Mat - Jag behöver måltidstips Mat - Livsmedel Mat - Livsmedel - Matfett Mat - På stan, hur gör jag? Mat - Recept att laga hemma Mat - Recept på bröd och brödbaserade rätter Mat - Recept på efterrätter och sötsaker Mat - Recept på fisk- & skaldjursrätter Mat - Recept på färsrätter Mat - Recept på fågelrätter Mat - Recept på kötträtter Mat - Recept på soppor & såser Mat - Recept på ägg, ost, grönt, sidorätter & veg Mat - Vitaminer, mineraler, tillsatser mm Motion & träning Vi som har autoimmuna sjukdomar Vi som har diabetes Vi som har huvudvärk/migrän Vi som har högt/lågt blodtryck Vi som har koncentrationssvårigheter Vi som har mag/tarm-besvär Vi som har/har haft fibromyalgi Vi som röker/har rökt Vi som vill gå ner i vikt Vi som vill gå upp i vikt Vi som är beroende Vi som är gbp-opererade och äter LCHF dr Annika Dahlqvist Övrigt
Personligt...

Odezzas väg till LCHF-kost

2006-10-14 12:07 #0 av: Margareta

Läs om Odezza. En normalviktig kvinna som valt LCHF-kost av hälsoskäl. En spännande berättelse.

Jag skriver för att berätta om att LCHF inte bara hjälper överviktiga, och dom som har diabetes.

Jag som förväntansfull 4-årig lucia vid bullfatet

Jag som förväntansfull 4-årig lucia vid bullfatet

Lika bra att säga det från början - jag lider inte av övervikt. Nu väger jag 45 kg, vilket jag betraktar som min idealvikt, min längd är 156 cm, och jag fyller 50 innan årets slut. Jag är kvinna. 

I våras märkte jag att jag hade mycket svårt att hålla mig under 50 kg-strecket. Hur mycket jag än försökte att minska på fettet i maten, började köpa mellanmjölk istället för helmjölk, gick över till lättfil, började välja nyckelhålsmärkta produkter, Becel, och andra hemskheter i mitt oförstånd, så hjälpte givetvis ingenting av detta.

En annan sak som började oroa mig i samband med att jag fick svårt för att hålla vikten är att jag har en ärftlig disposition för typ II-diabetes, min far har det och min farmor hade det.

Men mitt stora problem är/var att jag pga tråkiga upplevelser i barndomen har en depression, som inte går att "bota" med hjälp av psykofarmaka, biverkningarna har alltid varit större än den den lindring jag fått av dem.

1996 gick jag in i väggen, jobbade då som lärare, och fick på den tiden inte någon hjälp, termerna "utbränd" och "utmattningsdepression" var knappt uppfunna då. Hattade fram och tillbaka mellan jobb, studier, sjukskrivning, misslyckades dock med det mesta, eftersom jag ju var utbränd. Den ena infektionen avlöste den andra.

En familjetragedi inträffade hösten 2000, och sedan dess har jag inte jobbat. Nu har jag permanent sjukersättning (förr kallades det sjukpension eller förtidspension), som visserligen pga nya regler ska omprövas vart tredje år.

Mitt psykiska hälsotillstånd har gjort att jag måste hushålla med saker som tar energi från mig, t ex att träffa folk. En aktivitet en dag gjorde att jag var tvungen att se till att ha de närmaste dagarna efteråt "fria" för att återhämta mig. Min kondition var i botten, blev trött bara av att fila motorsågen, en tank tog flera dagar att köra slut på (normalt sett gör man det på en timme).

Den här bilden togs -96, något halvår efter att jag hade gått in i väggen

Den här bilden togs -96, något halvår efter att jag hade gått in i väggen

Detta om min sjukdomsbakgrund. Då jag såg inslaget om Annika Dahlkvist på Aktuellt, blev jag intresserad. Inte utifrån mitt psykiska tillstånd, utan utifrån min ärftliga dispositon för typ II-diabetes. Jag tänkte: "Om den kost hon förespråkar hjälper diabetespatienter, då måste det ju vara ännu bättre om man börjar med den kosten INNAN man får diabetes!"

Sagt och gjort, jag lade om kosten från den ena dagen till den andra. Ingen inkörningsperiod här inte! Det gick bra, det tog ca 3 veckor innan jag kände att ämnesomsättningen hade stabiliserat sig. Under den tiden märkte jag under några dagar att hjärnan kändes ovanligt seg, och liksom skrek efter kolhydrater. Jag stoppade istället i mig kokt ägg med majonäs, ost med smör, oliver mm när suget blev för starkt. Då jag kände behov av "tröst" drack jag choklad, gjord på kakaopulver, mycket vispgrädde och helmjölk (givetvis inget socker, tack vare grädden blev det gott ändå). Jag vet att Skaldeman "dissar" mjölk, men det struntar jag i för min egen del.

Det "mätbara" som hände var att jag tappade 5 kg på två och en halv månader. Andra vinster jag har gjort är att mina migränanfall har blivit färre och lindrigare, mina luftrör har blivit mycket bättre trots att jag tyvärr fortfarande röker (jaja...jag vet...jag måste ta itu med det). Behovet att sova mitt på dagen har minskat, nu händer det bara ibland. Hyn har blivit bättre. Mindre värk i kroppen. Bättre stresstålighet. Jag tycker också att det verkar som att jag har blivit mindre infektionskänslig. Synen har blivit bättre, tidigare kändes det som om det var dags att byta ut mina glasögon, som är drygt 2 år gamla, nu känns det inte så längre. Mörkerseendet har blivit bättre.

MEN framför allt har mitt psykiska tillstånd blivit avsevärt förbättrat. Energin börjar långsamt komma tillbaka, Har inte längre dessa "sjok" av trötthet att ta mig förbi då jag måste göra något. Sådana vardagliga sysslor som förr kändes som att behöva bestiga berg, t ex borsta tänderna, duscha, diska, åka och handla mm mm, klarar jag nu utan att blinka. Hjärnan fungerar bättre, känns det som åtminstone. Jag börjar faktiskt uppleva lustkänslor i det jag gör. Jag behöver inte längre lika lång tid för återhämtning efter en aktivitet. Det känns till och med som om min självkänsla håller på att växa till sig (obs självkänsla har ingenting med självförtroende att göra).

Och i takt med att min energi börja växa till sig, orkar jag med mer av fysiska ansträngningar, och därmed ökar min kondition.

Tänk om det är så att kolhydratkost påverkar signalsubstansera i hjärnan i negativ riktning - tanken hissnar. Tänk om alla som har depression- och utmattnings-problematik skulle lägga om sin kost till LCHF, och uppleva samma gynnsamma effekter som jag... då får förespråkarna garanterat ytterligare en motståndare, nämligen den multinationella (psyko)farmakaindustrin, som här i västvärlden tjänar multum på att vi är deprimerade.


Det här är från mitten av september -06, då jag ägnar mig åt min favoritsysselsättning, att spela med mitt band.

Det här är från mitten av september -06, då jag ägnar mig åt min favoritsysselsättning, att spela med mitt band.

Men än så länge har jag hållit mig till LCHF under alldeles för kort tid (tre och en halv månader) för att kunna säga att det fungerar, jag kan bara vittna om vad det har inneburit för mig hittills - och jag tänker definitivt fortsätta med LCHF.

Till dig som känner igen dig i min beskrivning kan jag bara säga: Läs Skaldemans och Litsfeldts böcker, även om dom i första hand vänder sig till överviktiga och till dem som har diabetes... de praktiska råd som ges om hur man ska äta är desamma även om indikationen istället är utmattningsdepression.

Sedan är det upp till dig om du vill prova.

Kanske är det dags att skriva en bok med titeln "Ät dig ur din depression".

Nackdelar då? Jo, det finns en - jag "riskerar!" ju att bli bedömd som frisk då min permanenta sjukersättning ska omprövas efter 3 år (våren 2009). Och i och med att min sjukersättning blev permanentad blev jag tvungen att säga upp min anställning, sådana är reglerna. MEN jag börjar faktiskt må så bra psykiskt att jag orkar tänka på det med viss positiv tillförsikt - det ordnar sig bara jag är frisk!

Hellre rik och frisk än sjuk och fattig!
Arbete fordrar hälsa och välstånd! ;)

/Margareta, sajtvärd för http://kolhydrater.iFokus.se
Bloggar om LCHF för oss som har svårt att gå ner i vikt på
Vägen till 65

Ger tillsammans med Bo Zackrisson och Sten Sture Skaldeman
ut LCHF-magasinet.
http://www.lchfmagasinet.se

Anmäl
2006-10-14 13:22 #1 av: Mervi

Vilken härlig berättelse. Tack.

Anmäl
2006-10-14 13:34 #2 av: odezza

Tack, Mervi :)

"still lost in space and time"

Anmäl
2006-10-17 14:24 #3 av: skogsstjrna

Härligt, det låter ju otroligt uppmuntrande!

Anmäl
2006-10-17 21:02 #4 av: MegN

Visst - skriv den där boken "Ät dig ur din depression", så kanske du kan leva på försäljningsintänkterna sen!? Ju mer som kommer ut desto bättre, då har man lite litteratur att välja på om man vill "slå någon i huvudet" med det!

Anmäl
2006-10-20 22:46 #5 av: odezza

Hm... min tanke var väl kanske inte att just jag skulle skriva den, men jag ska tänka på saken. Tyvärr tror jag inte att man blir särskilt rik på att skriva böcker, om man inte heter Guillou eller nåt i den stilen...Flört

"still lost in space and time"

Anmäl
2006-10-20 23:34 #6 av: Tilda-T

Skönt att det är fler som blir hjälpta inte bara vi diabetiker!

Anmäl
2006-10-21 12:59 #7 av: Airam1

Vad glad jag blir för Din skull Odezza. Man måste se kropp och själ som en enhet. Får inte den ena halvan vad den behöver blir den andra sjuk och tvärtom. Vi är komplicerade till vår konstruktion, men tillför man vad som behövs så lunkar det på. Livet. Utan mankemang.

Jag vet inte, men det kanske funkar att köra fordon på fel bränsle. En tid iaf. Kanske hostar den och hoppar fram, men går att köra framåt. Precis så som utmattade människor ofta gör. Nöjer sig med att leva på halvfart. Tills kroppen skär ihop.

Inom psykiatriska slutenvården kan man ofta bevittna att människor ofta blir bättre bara av att komma in och få mat. Tänk om det är det som fattas!? Tänk om matstationer med feta anrättningar skulle kunna få folk att våga tro på livet - istället för på psykofarmaka.

 Tack för att Du delade med Dig !

Anmäl
2006-10-21 13:38 #8 av: odezza

Rolig idé med matstationer med fet mat! Min stora tvistefråga är just hur man ska få psykiatrin att intressera sig för LCHF...

För min egen del har jag börjat se det som att jag rent viktmässigt har tålt den kolhydratrika kosten enligt Livsmedelsverkets rekommendationer. Men på det psykiska planet har jag INTE gjort det! 

"still lost in space and time"

Anmäl
2006-10-21 18:28 #9 av: Smalis

Fantastiskt att ta del av din berättelse. Hoppas att det håller i sig. Det är nog så att också vi smala har nytta av LCHF-kost. Jag har inte alls haft sådana depressionsproblem som du, men jag märker att jag mår bättre psykiskt än tidigare. Jag ser med spänning fram emot den mörka årstiden som kommer nu. Kanske kommer den inte att kännas lika tung och kanske är man inte lika trött nu när man äter nyttig mat.

Smalis

Anmäl
2006-10-21 18:42 #10 av: Ofelia

Hej Odezza,

 har liknande problem som du hade, med utbrändhet och medföljande orkeslöshet, klimaktebesvär, sömnstörningar osv. Har ätit enl Atkins(för att gå ner i vikt) med max 20 g kolhydrater. Tanken var att återgå till "vanlig" mat sedan. Eftersom jag märkt viss sömnförbättring så äter jag något mitt emellan nu och står med ett ben i varje kost. Kanske skulle jag testa att äta strikt LC under två månader för att kunna göra en riktig utvärdering.

Jag är nyfiken på hur du äter? Alltså om du vill berätta lite mer om antal kolhydrater, fett , proteiner? Bara om det känns bekvämt för dig förståss!

Anmäl
2006-10-21 20:37 #11 av: odezza

Jag har ingenting emot att berätta om vad jag äter, men tyvärr kan jag nog inte vara så specifik som du önskar. Jag har nämligen ingen aning om fördelning av fett, protein och kolhydrater, eller hur man beräknar, eller anger i procent.

Till frukost brukar det bli några stekta rökta skinkskivor, ett ägg, och en tomat, allt stekt i mycket smör som jag sedan häller över ägget. (Ar jag ensam slickar jag tallriken till min katts stora förtret ;). En stor kopp kaffe med mycket vispgrädde. I striktare LCHF rekommenderas bacon, då skinka är för magert, men jag gillar inte bacon, så jag försöker fetta upp skinkan med smör.

Lunchen kan bli en omelett, gärna gjord på 1 helt ägg och 2 äggulor, och grädde. På omeletten kan jag ha en sås gjord på 1 burk creme fraiche, lika mycket majonnäs, en burk (den större) röd  stenbitsrom, en burk (större) stenbitsrom och en liten röd lök. Det blir ju ganska mycket sås, den håller sig bra i kylskåpet flera dagar, jag tar några matskedar till omeletten (och allt annat som den är god till, det mesta faktiskt) Jag kan också ta en korvbit till... eller något annat jag har i kylskåpet.

Om jag har ätit så här ordentligt, brukar jag inte vara så hungrig till middagen, ofta blir det bara 2 kokta ägg med majonnäs, och några skivor ost med smör på.

Ibland får lunchen och middagen byta plats. Ibland tar jag omeletten till frukost, Jag äter helt enkelt det jag känner för, och det jag känner att
min kropp vill ha.

Fisk ibland, köttfärs ibland. Ibland gör jag blomkålsmos till, eller broccoli med ost över. Ibland sallad på morot och vitkål med dressing. 

Dricker vatten, mineralvatten, te med grädde... 

Många verkar inte tåla grädde och mjölk, men det verkar inte vara några problem för mig.

Jag vägrar att räkna på maten överhuvudtaget, har ingen aning om hur många kalorier, points eller något annat man räknar, som jag äter. Jag ser till att få i mig lite protein, och mycket fett.  Känner jag mig inte bra en dag, så petar jag i mig mera fett.

Jag äter aldrig bröd, eller andra sädprodukter, pasta, potatis eller ris. Inga andra rotfrukter, undantaget är lite morötter ibland. Inget socker eller godis. Jag har ingen svårighet med att avstå från sådant, och jag känner inget sug. Mycket sällan frukt, känner inget sug efter det heller.

Jag hoppas att Ofelia har fått en liten uppfattning om hur jag äter. Min egen filosofi när det gäller min mat är att inte krångla till något, eller hålla på att räkna. Jag försöker gå på känslan istället, och ge kroppen det jag känner att den vill ha. Givetvis inte då det gäller de "förbjudna" sakerna. Blir jag sugen på godis, så får kroppen hålla tillgodo med fett istället. Fett kan den enligt min mening inte få för mycket av...Skrattande 

"still lost in space and time"

Anmäl
2006-10-21 21:58 #12 av: Gnici

Hej Odezza!

Mycket intressant att läsa din berättelse. För här har du en till utbränd/deppresiv + Borderlinediagnostiserad LCHF:are. Har varit psykiskt sjuk i 7 år nu, med DJUPA perioder och självmordsförsök......I dag mår jag ganska bra och jag har ett fungerande liv (sjukpensionär). Har någon svacka nu och då, men de är inte fullt så djupa och svåra att ta sig ur. Jag äter psykofarmaka i form av tre olika sorter och min läkare menar att vi nu hittat en kombination som fungerar för mig.....Men jag har fortfarande dessa deppsvackor, när jag mår allt annat än bra.......Jag har också kroppsvärk, som ingen läkare hittar något svar på, varför jag har......Men har börjat med Homeopati och akupunktur och de jag går hos säjer att kropp och själ hör ihop. Att det är på grund av mitt psykiska mående som jag också mår dåligt i kroppen.

Jag åt enligt SSS 5 veckor, med start i januari 2006. Jag upplevde att jag mådde lite bättre under den tiden. Både fysiskt och psykiskt. Dessvärre slutade jag för att jag gick upp 4 kilo i vikt, istället för ner (har ca 50 kilos övervikt) och hade inte tillräkligt med kunskap och tålamod till att fortsätta kosten.........

Har provat ytterligare en gång med att följa SSS kosten, men jag föll tillbaka efter 3 veckor........Nu har jag kört igång igen. Riktigt strikt SSS kost och bestämt mig för att hålla på så länge att jag kan utverdera resultatet, när det gäller mina psykiska besvär och också värken i kroppen, som jag har (armar, höfter och fötter).

Tack igen för dina ord och kram på dig

 

Anmäl
2006-10-21 22:52 #13 av: odezza

Gnici, jag följer intresserat din tråd "1:a dagen utan problem". Det gläder mig om min berättelse kan motivera dig ytterligare. Jag har nästan borderline i min diagnos, nämligen "diffusa personlighetsstörningar". Självmordsförsök har jag inte gjort något, men jag vet mycket om självmordstankar. Jag står inte på någon medicin nu, det har jag inte gjort sedan augusti 2000. Innan hade jag provat olika sorter under flera år. Biverkningarna var alltid större än verkningarna. jag blev jättesjuk av dom, fick tvångshandlingar, skadade mig själv osv. Medicin var helt enkelt skadligare för mig än själva depressionen.

Jag är övertygad om att LHCF kan hjälpa människor med depression/utmattningssyndrom, och jag hoppas att du får uppleva det också. Jag har fått några personliga vittnesmål om att det har hjälpt mot depression, på det här forumet, och nu när du har gått ut så här öppet så kommer du säkert att  också att få det. Kämpa på! Betrakta inte LCHF som enbart en viktminskningsmetod, den är något mycket större!

"still lost in space and time"

Anmäl
2006-10-21 23:05 #14 av: odezza

#9 Smalis: vad kul med en till som kör LCHF utan att behöva gå ner i vikt. Som jag skrev nyss, LCHF är (enligt min uppfattning) något mycket större än en metod för att gå ner i vikt. Kul att du känner att du mår bättre psykiskt. Jag tror att man kanske kan dra en parallell till det SSS skriver, ju mer övervikt man har, ju fortare går man ner. Alltså: ju sämre man mår psykiskt när man börjar med LCHF, ju större (och snabbare?) psykisk förbättring upplever man. Kanske...jag vet inte...

"still lost in space and time"

Anmäl
2006-10-27 23:03 #15 av: Pasi
Helt klart botar kroppen depressioner och liknande (tom epilepsi, manodepressivitet och dyl) vilket antagligen beror på fetterna. Och bota är kanske fell ord...brist på fetterna kan vara en direkt orsak till sjukdomstillståndet.
Tolonen har ganska mycket om det på sin hemsida - http://www.biovita.fi/svenska/index.html Glad
Anmäl
2006-11-08 15:53 #16 av: Marinda

Tack för en intressant berättelse! Vi är alla så väldigt olika som individer, och det är roligt att läsa en berättelse där man delvis kan känna igen en hel del. 

Anmäl
2006-11-08 16:16 #17 av: odezza

Tack Marinda!

"still lost in space and time"

Anmäl
2006-11-12 20:56 #18 av: navarro

Du ar ju ett levande bevis pa att kosten fungerar, jag kanner mig sa glad att det vant och gar bra for dig. Hoppas att fler personer kunde fa insikt i detta och slippa alla mojliga problem och biverkningar, som kommer som brev pa posten (av mediciner, av stress, av depression etc) Jag halkar in lite har och dar, eftersom jag hittar nya amnen och kommentarer varje dag. Har agnat hela dagen at att lasa om allt mojligt och kanner mig om mojligt annu mer nojd med allt.

Anmäl
2007-02-12 20:35 #19 av: Margareta

Nu är det länge sen vi läste om odezza, tål att läsas om...

/Margareta, sajtvärd för http://kolhydrater.iFokus.se
Bloggar om LCHF för oss som har svårt att gå ner i vikt på
Vägen till 65

Ger tillsammans med Bo Zackrisson och Sten Sture Skaldeman
ut LCHF-magasinet.
http://www.lchfmagasinet.se

Anmäl
2007-02-12 21:09 #20 av: Mervi

Detta är verkligen något för alla nybörjare att läsa och begrunda.

Anmäl
2007-03-05 08:56 #23 av: Rosalie

Tack snälla du för en uppmuntrande berättelse.

Nu känner jag mig styrkt på något sätt.

Har ungefär liknande "ryggsäck"

Tack / Mvh Rosalie

Anmäl
2007-03-24 11:15 #24 av: zeretki

Fantastisk resa, Odezza! Hoppas alla med liknande problem läser den.

Du kanske borde skriva en bok. Jag har funderat på det själv, om depression och sådant och hur kosten kan påverka... Jag har ju märkt tydligt vad socker och sötningsmedel kan ställa till me och det finns nog andra som reagerar som jag på det.

Anmäl
2007-03-24 14:00 #25 av: odezza

Tack för era uppmuntrande ord! Jag tror att utbrändhet och depression också, förutom diabetes och hjärt/kärl-sjukdomar, är den av dessa accelererande "välfärdssjukdomar" som beror på de felaktiga kostråden...

Självklart har det hårdnande arbetslivet sin del i utbrändhet, men man kanske skulle kunna tackla det bättre med rätt mat, dvs rätt fett...  

 

"still lost in space and time"

Anmäl
2007-03-25 00:38 #26 av: Margareta

Din berättelse är så viktig Odezza och vi måste ständigt påminna om att vi gör inte denna kostomläggning bara för viktreglering på olika nivå.

Det är VÄLMÅENDET som är det viktigaste!

/Margareta, sajtvärd för http://kolhydrater.iFokus.se
Bloggar om LCHF för oss som har svårt att gå ner i vikt på
Vägen till 65

Ger tillsammans med Bo Zackrisson och Sten Sture Skaldeman
ut LCHF-magasinet.
http://www.lchfmagasinet.se

Anmäl
2007-03-26 14:30 #27 av: puttez

Varför överdriva viktnedgången. Undervikt är väl ett minst lika stort problem som övervikt.

Margaretha: Att må bra är tyvärr ingen garanti för att man äter hälsosamt.

Kolla proverna hos en läkare/vårdcentral.

Tron kan försätta berg och det finns massor med männsikor som har mår bra och får stroke eller hjärtinfarkt.

Ett blodprov i tid hade räddat många.

Anmäl
2007-03-26 15:47 #28 av: Mervi

puttez: om man mår bra på en kost så måste det väl ändå vara rätt. Om jag äter kolhydrater och får massa magproblem antar jag att det är fel och ohälsosamkost för mig.

Anmäl
2007-11-28 19:57 #31 av: Margareta

Jag vill ofta återkomma till den här artikeln - eftersom Odezza är ett så utmärkt exempel på att man mår bra av den här kosten även om man inte har övervikt och till och med vill öka i vikt!

/Margareta, sajtvärd för http://kolhydrater.iFokus.se
Bloggar om LCHF för oss som har svårt att gå ner i vikt på
Vägen till 65

Ger tillsammans med Bo Zackrisson och Sten Sture Skaldeman
ut LCHF-magasinet.
http://www.lchfmagasinet.se

Anmäl
2007-11-28 20:13 #32 av: Besika

Hur mår du idag, Odezza??

Det var verkligen intressant att läsa din historia!

Den påminner mycket om en god vän till mig, med ungefär samma bakgrun som du med utmattning osv. Tyvärr är hon struts-typen, sticker huvudet i sanden och orkar (vill) inte ta till sig information. Just nu är jag jätteledsen på henne efter jag skickade docs fruktdiagram, som hon bara stönade över. (Hon äter jättemycket frukt). Hon har dessutom cancer.... Vad gör man med människor som inte vill sitt eget bästa???

Anmäl
2007-11-28 20:43 #33 av: virrirren

HIttade denna tråd idag.Otrolig berättelse Odezza Och stort tack till dej för att du delar med dig.

Jag kör ju LCHF först o främst för att jag vill gå ner i vikt.Men sen hoppas jag ju att mitt höga blodtryck skall bli bättre .Och framför allt attt min stress och ångest skall försvinna. Jag vet ju att när jag åter kolhydrater så blir jag superstressad och får sådan ångest av blandade slag.

Hoppas att snart höra från dej hur du mår.

Anmäl
2007-12-18 21:07 #34 av: odezza

Idag fick jag anledning att gå tillbaka till min artikel... så det är först nu jag fick syn på de senaste kommentarerna!

Besika, jag mår fortsatt bra... har gått upp till 53 kg, pga ökande muskelmassa. Något jag inte direkt är ledsen över, känner mig stark i kroppen. Jag har t exinte känt av mina ryggproblem sen jag gjorde kostomläggningenFlört 

I höstas åkte jag på en trumkurs i Helsingfors, något jag inte hade utsatt mig för för 2 år sedan.

När det gäller min utbrändhet, så är jag inte helt återställd än... jag måste fortfarande ha dagar för återhämtning, om jag har varit ute bland folk. Detta gör att jag inte känner mig beredd att ge mig ut på arbetsmarknaden riktigt än.

Men jag är inte längre så trött, och jag kan ta mig an uppgifter med en helt annan energi mot tidigare. Och tillfrisknandet fortskrider, känns det som.

Virrirren, själv har jag inte haft problem med ångest, men väl med stress, och depression. Stressen har minskat. Blir t ex inte arg över saker jag ändå inte kan påverka, utan kan släppa det. Depressionen har gett med sig. Jag hoppas att ditt blodtryck blir bättre av kosten, många har ju vittnat om det. 

"still lost in space and time"

Anmäl
2008-07-19 17:18 #35 av: nobban7

Intressant läsning

 

Anmäl
2009-04-28 13:35 #36 av: Novisan

Oh, kära Odessa, vad jag hoppas att jag också kan bli frisk från min utbrändhet o depression. Var sjukskriven 1,5 år och har nu jobbat 1,5 år igen. Just nu har jag blivit deprimerad igen, kan inte tänka, ttrrööttt, osv, osv, ja du vet. Har ätit lchf sen slutet på januari i år. Känt mig deppig sen början av januari.

vet inte vad jag vill skriva, men hela jag skriker efter hjälp, suck

Anmäl
2009-04-29 14:10 #37 av: odezza

Novisan, jag hoppas att det kan vända för dig... och om du har blivit trött nu, så kan det kanske ha med själva omställningen att göra, om du har ätit LCHF i lite drygt 3 månader... jag tror att för oss utbrända är det extra viktigt att vi får i oss tillräckligt med fett, det behövs för att balansera signalsubstanserna! (obs, min egen teori, s k anektdotisk evidens...)

Det som funkar för mig är att se till att få i mig tillräckligt med smör, (jag tar minst 30 g osaltat i morgonkaffet, och minst 20 g normalsaltat till frukostäggen) och ett par teskedar kokosolja varje dag, samt omega 3 (jag tycker sälolja funkar bra, tar minst 4 kapslar om dagen).

Jag blir också nedstämd om jag äter säd i någon form, råkade (av misstag) få soppa med lite nudlar i, och åt dom ändå, dagen därpå var jag nedstämd och ledsen... så inget "fusk" för mig, om jag inte är beredd att ta konsekvenserna (vilket jag är, ibland)...

Sedan får man ju räkna med att det tar lång tid att läka en utbrändhet, och att det går lite upp och ner under tiden. Jag hoppas verkligen att du snart känner någon form av förbättring.

"still lost in space and time"

Anmäl
2009-07-17 14:57 #38 av: Mervi

Här är en bra artikel att läsa, om nu vågen inte visar det man vill så kanske cm:arna ändå minskar.

Anmäl
2010-04-23 21:11 #39 av: druttizen

oj vad jag känner igen mig...
har inte läst HELT klart, men kände hur det sprätte i mig att nämna att jag är i samma situation.
Gick i väggen efter ett dåligt förhållande i tonåren/tidigt vuxen..
Blev mkt fel behandlad och jag blev inte Av med killen, trots bevis emot honom.. alla hot, misshandel, dagliga besök på polisstation för att få igenom sin rätt och besöksförbud (dålig handläggare dessutom) osv osv.

Detta fick mig till slut att gå i väggen och nu, flera år senare, så tar det fortfarande massa energi att bara träffa vänner över en fika.
Har jag gjort det så måste jag ha några dagar efter, "fria" till att ensam bara hämta ny ork....

Ska fortsätta läsa, men blev tvungen att skriva av det jag kände Glad

Anmäl
2010-04-23 21:12 #40 av: Margareta

Åh vad roligt att den här artikeln kom fram igen.

Odezza var med oss på kryssningen och hon lyser som en sol!

/Margareta, sajtvärd för http://kolhydrater.iFokus.se
Bloggar om LCHF för oss som har svårt att gå ner i vikt på
Vägen till 65

Ger tillsammans med Bo Zackrisson och Sten Sture Skaldeman
ut LCHF-magasinet.
http://www.lchfmagasinet.se

Anmäl
2010-10-14 18:02 #41 av: heekka

Jag har ätit LCHF sedan början på september och har insett att jag inte är laktoskänslig/intolerant. Jag började min viktnedgång med VV för 13 år sedan pga övervikt och ont i knäna.

 Efter det har jag åkt upp och ner i vikt, slutade äta kött pga trötthet, slutade med laktosprodukter pga uppsvälld/uppblåst "gravidmage". Har provat de flesta dieter MEN den som fungerar för mig är LCHF.

Jag äter vanliga helfeta mjölkprodukter samt kött igen (som jag verkligenhar längtat efter).

Magen är i toppform och jag har gått upp lite i vikt, men det tror jag beror på minskad motion pga mycket med arbete, studier och fackligt arbete. Har inte riktigt haft tid till motion, men det ska jag ändra på snart :-)

Jag rekommenderar LCHF till samtliga, som sagt man får prova sig fram till vad man tål.

Tack för att ni håller tråden levande.

/heekka

Anmäl
2011-04-30 19:39 #42 av: aklejor

Hej odezza, jag har läst din artikel med stort intresse och alla efterföljand svar. Väldigt intressant.Glad

Jag provar LCHF främst för att det är det sista jag har kvar att prova mot min trötthet. Känner så väl igen mig när du berättat om dina dagar. har jag gjort något roligt eller något utöver det vanliga så är det bara att räkna med att jag ligger nästa dag och kanske några till. Det är sååå jobbigt att inte få må bra och göra allt det som jag skulle vilja.

Jag har inte hållit på så länge ca 2mån, så jag har nog inte märkt av alla fördelar ännu, men jag lever fortfarande på hoppet.

Mår du bara bättre och bättre än eller hur funkar det nu?

Kram Lotta

Anmäl
2011-05-01 08:42 #43 av: odezza

Hej aklejor, ja, jag mår mycket bättre nu än för 5 år sedan. Men jag har inte blivit helt bra från min utbrändhet. Jag är fortfarande känslig för stress, på ett sätt jag inte var innan jag brände ut mig. Jag tycker också att minnet fungerar sämre än innan, jag glömmer sådant jag ska ta med mig, glömmer var jag har lagt grejor, minnen från episoder är inte lika detaljrika som dom var förr.

Men jag lever ett bra liv nu, tack vare LCHF, som jag envist hänger kvar vid. Jag tar 3-4 kapslar omega3 varje dag, då håller depressionen sig borta. Omega3 fungerade ju inte som depressionshämmare då jag provade det före min kostomläggning.

Jag äter mycket smör till frukosten, både i kaffet och till äggen, ca 70g. Och så tar jag kokosfett till kaffet och i teet, men bara 2 teskedar per dag, annanrs får jag halsbränna. Jag känner att min hjärna behöver mycket fett.

Förra sommaren fick jag en jobbig inflammation under skulderbladet, som tog lång tid att bli bra ifrån. Efter det har jag varit infektionskänslig hela hösten och vintern. Jag har inte tagit D-vitamin tidigare, då mina luftrör reagerade på de sorter jag testade. Men framåt senvintern hittade jag en sort, som fungerar för mig. Men det tog ett tag innan jag kände någon förbättring, antagligen för att jag behövde fylla på mina D-vitamindepåer. Jag har också märkt att jag behöver mer magnesium, sedan jag började med D-vitamin.

Jag tyckte fortfarande inte att jag hade lyckats ta udden av min infektionskänslighet, då jag fick ett hugskott att prova zinktillskott. Och det hjälpte. Nu är jag tillbaka i det läget att jag håller mig frisk, då andra runt omkring mig insjuknar i influensa. Senast min särbo, som har legat till sängs i en vecka, och inte är bra än. Själv var jag drabbad i 2-3 dagar, bara...

Sömnen är fortsatt bra, jag sover gott, och känner mig pigg när jag vaknar, när jag är fri från infektioner. Jag får hoppas att den senaste vinter var ett undantag.

Jag hoppas att du blir mindre trött snart, och att du hittar din personliga formel som fungerar. Var och en måste ju prova ut sitt eget sätt, då vi alla är olika.

Lycka till! Kram!

"still lost in space and time"

Anmäl
2011-05-01 09:42 #44 av: aklejor

Jätteroligt att du känner dig bättre.

 Vet du, jag tror aldrig man blir lika stresstålig som van kanske var tidigare. Sen har den nog med åldern att göra oxå, tror att vi är i ungefär samma åldrar. Man blir lite trögare liksom inte bara i hjärnan utan som helhet, orkar inte lika mycket numera och allt tar mycket längre tid att göra tycker jag.

Just idag känner jag som att det är lika bra att ge upp. Vet inte vad jag skall äta idag. Fantasin är slut och det händer ändå inget. Magen är lika degig och fet som tidigare. Det är bara omständigt att göar olika mat till gubben och mig. Få se om det vänder senare, men just nu är jag väldigt låg.

Undrar om det kan bero på hormonerna oxå eller är det bara en dum ursäkt? Svettas som en nygrillad gris, det är äckligt.

Nåja vi har alla våra ryggsäckar och du har nog med ditt.

Känner mig verkligen "lost in space and time"

Lotta

Anmäl
2011-05-03 14:30 #45 av: odezza

Tråkigt att höra att du känner dig låg... för mig har det också gått lite upp och ner med humöret under de snart 5 år jag har ätit LCHF, allt har verkligen inte gått spikrakt. Kosten ändrar ju inte det bagage man har med sig, tyvärr. Möjligen kan det ändra ens förmåga att hantera det. Trots det känner jag att LCHF är det bästa för mig.

Jag har också svårt med maten när jag känner mig nere. Men om jag inte orkar göra mat åt mig, så försöker jag ändå stoppa i mig något som ryms inom ramen för LCHF. T ex en kopp te med ostrullar (med smör).

Kan du inte ge gubben samma mat som du gör åt dig själv, och låta honom själv lägga till de kolhydrater han vill ha...? Men jag vet att sådana problem inte är lätta att tackla när man känner sig nere.

Hoppas att det blir lite bättre för dig snart.
Peppkramar!

"still lost in space and time"

Anmäl
2011-06-07 00:04 #46 av: crinalina

Mycket intressant läsning. Jag flyttade till ett varmt och soligt land för att helt komma ur min depression och allt som hör till. Innan åt jag serotoninhöjande medicin som hjälpte mig. Vår och sommar behövde jag dem inte, men så fort hösten kom så blev jag låg, trött, viljeslös osv. Har sedan jag flyttade för drygt två år sedan inte behövt tabletterna alls, men jag har ofta känt mig lite orkeslös och jag kan bli extremt trött dagen efter jag gjort någonting. Humöret och energi har varit låg osv osv.. Alla symptom i mild form och trots att jag mått väldigt bra och är väldigt lycklig. Sedan en dryg månad äter jag LCHF och jag har aldrig känt mig så positiv och stark, så energifylld och lustfylld. Jag har märkt att istället för att bli trött dagen efter jag gjort något, så kan jag nu göra saker varenda dag i veckan. Utom på söndagarna när jag tar en vilodag för att jag är väldigt trött. Men det gör ingenting för det finns ändå ingenting att göra här på söndagar :D

Tack för att du delat med dig av din berättelse och inspirerar andra! :D

Anmäl
2011-06-10 14:49 #47 av: odezza

Tack själv, crinalina!

Flytta till ett soligt land, det låter inte så dumt, men... tur att det finns D-vitamin på burk!

 

"still lost in space and time"

Anmäl
2011-07-15 19:06 #48 av: Trulte

hejsan puffar denna intresanta och viktiga tråd :)

Anmäl
2011-10-19 13:31 #49 av: Asfridora

Tack Odezza för att du har berättat om din kamp med utbrändhet och depression.

Jag känner mycket igen mig i vad du skriver. Är 56 år, har haft flera djupa depressioner i mitt liv, problem med vinterdepressioner (mot det har D-vitamintillskott hjälpt), gått i väggen ett antal gånger.

Senast var dec 2002 och depressionen jag åkte ner i blev kronisk. Jag har liksom du permanent sjukersättning...

Jag har dock haft problemet med kraftig viktuppgång (ca 45 kg) pga depressionen och antidepp mediciner. Jag har kunnat notera att ju mer överviktig jag har blivit desto djupare har min depression blivit. Antidepp funkar inget vidare längre och har inte gjort på många år...

Jag började med strikt LCHF för drygt 8 veckor sedan. Tyvärr känner jag mig fortfarande fruktansvärt trött och orkeslös samt sover dåligt och alldeles för lite på nätterna. Jag hoppas dock att det snart vänder även för mig!

 

Anmäl
2011-10-20 09:09 #50 av: odezza

Det hoppas jag också att det gör, Asfridora!

"still lost in space and time"

Anmäl
2011-10-20 16:13 #51 av: Asfridora

Tack, Odezza!

Hur går det för dig nu?

Kram

Asfridora

Anmäl
2011-10-22 12:25 #52 av: [Pennylane1]

lustigt! Blev så nyfiken på bilderna här i artikeln (som jag itne läst innan) att jag bytte webläsare till explorer och voilà! Där är dom minsann! Varför blir det på detta viset, har ju klagat innan i t.ex. bearnaiseartikeln, med Firefox!

Jättehärlig läsning f.ö.!

Anmäl
2011-10-23 10:15 #53 av: odezza

#51 Det är drygt 5 år sedan jag la om kosten. Depressionen är klart bättre än innan kostomlägningen.

Men den uppväxt och bakgrund jag har, blir jag ju inte av med bara för att jag lägger om kosten... men det känns som om den blir lättare att hantera, och att jag får lite distans till den, det blir helt enkelt lättare att leva med bagaget...

Förutom LCHF, äter jag stora doser omega3 (som inte fungerade före LCHF). D-vitamin äter jag också, och just nu testar jag 5-HTP. Vet inte ännu om det fungerar, det känns som om det höjer humöret något. Men då burken är slut, ska jag göra ett uppehåll för att se om det gör någon skillnad.

Visst hamnar jag i svackor fortfarande, men det är inte lika tungt som före LCHF.

Jag äter ingen medicin (psykofarmaka) mot depressionen, har inte gjort det sedan 2000...

Jag har också märkt att jag mår bäst då jag helt avstår från vete, och förmodligen även annan säd.

"still lost in space and time"

Anmäl
2011-10-23 10:16 #54 av: odezza

#52 Jag kör firefox, och ser alla bilder. Förstår inte varför det blir som det blir för dig!

"still lost in space and time"

Anmäl
2011-10-23 12:29 #55 av: MegN

#53 Förlåt en korkad fråga, men vad är 5-HTP och var köper du det?

Anmäl
2011-10-23 16:53 #56 av: [Pennylane1]

# 54  de håller på att checka upp det hela på support... har fått skärmdumpa och ha mig , kanske får svar på det strax! Men det verkar vara adblockern som ställer till det! MEn bara i artiklarna! SKUUUMT!

Anmäl
2011-10-24 09:41 #57 av: odezza

#55

5-HTP (5-Hydroxy Tryptophan) innehåller tryptophan som är en aminosyra. Kroppen kan själv bilda serotonin från tryptophan.

Om du googlar 5-HTP så får du upp länkar till info, och försäljningsställen på nätet.

Jag köpte härifrån... men det finns andra, och andra märken...

"still lost in space and time"

Anmäl
2011-10-24 09:44 #58 av: odezza

# 56, jag kör firefox med ad-blocker... och det fungerar för mig... hoppas att supporten kan lösa ditt problem...

"still lost in space and time"

Anmäl
2011-10-24 10:52 #59 av: [Pennylane1]

det har dom! Jag fick kryssa av nån grej under adblocker symbolen och voilà! Det funkar!

Hela historien finns att läsa i supportavdelningen i en tråd som heter "Ifokus fungerar inte i firefox"

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.