Ja, verkligen! Jag brukar gå och mässa "gift, gift, gift" i mitt huvud, det hjälper lite.

Jag bryr mig faktiskt inte längre… men så slutade jag definitivt med socker under 1993 och hade redan då inte ätit värst mycket mer än vissa perioder eftersom jag varit med i VV sen 1977 och faktiskt lärt mig en hel del om socker/godis under de 20 åren där.

Allt sen 1993 har varit undantag, även om de också förekommit periodvis. Jag blir besatt av godis om jag börjar och därför vet jag numer att jag aldrig får börja. Jag har en plan och det är att MÅSTE jag köpa något så får det bli ett paket skivad ost tex Wästgöta kloster. Dem kan man äta direkt ur paketet.

Häromdagen försökte jag lura med mig min yngsta dotter på en äppelpaj på mcDonalds. Det är säkert ett år eller mer sen sist. Gissa om hon fnittrade när det var 10min väntetid och det hann vi inte. Haha, mamma, det var inte meningen sa hon skadeglatt. Det fick bli kaffe med ostdip istället.

Jag försöker INTE låta präktig, vill bara berätta att vanans makt fungerar även motsatt och det är tröstrikt när man hållit på länge, för BOTAD blir man nog aldrig.

Jag har inte heller problem med godishyllorna, har inte köpt och käkat godis sedan 2004 om man inte räknar mörkt choklad och några enstaka gånger vid jularna och påsken.  Men jag blir inte sugen på det när jag ser hyllorna i affären.

Jag går med målmedvetna steg bort till hyllan med mörkt choklad, resten ser jag inte. (Håller andan så att jag inte ska lukta det heller.)

Dröm om min förvåning, sen jag startade med Lchf så är jag inte längre speciellt sugen på godis och kakor….

 Visst, när jag flippar ur, så slinker de ju ner (Då slinker allt ner), men generellt så är det otroligt hur detta dämpar suget 

 Jag mår nästan lite illa när jag passerar kolhydratshyllorna….

Jag märker, som Folke, att jag inte ser godis och liknande som riktigt ätbart längre. Och den effekten kom ganska fort. Riktigt mörk choklad är väl OK men sött godis smakar ganska illa när man inte är van tycker jag. Om jag får "matfrossa" nån enstaka gång så dyker jag på osten och påläggsmaten. Denna effekt är mycket starkare nu när jag äter extremt lite kollisar, fakiren har jag visst hört att det kallas? Känns än så länge enklare än att äta "lagom" kolhydrater. Men potatis och grönsaker har aldrig varit nån stor favorit hos mig i alla fall "Veggies are food, for our food animals" Tillbaks on topic: Sara40, Du gav dej själv svaret där tror jag. Ät en bit innan du går till affären i alla fall. Vad jag själv skulle behöva är något nervlugnande så att jag inte blir vansinnig medan jag försöker hitta köttbitar som inte blivit sockrade, haha. Jag menar, sockrat bacon? WTF?

Det är skönt att ha någon fördel av sina eländiga sjukdomar i alla fall.. När man är fd insulinandvändare så kan man ju inte äta godis även om man vill… Isåfall skulle jag vara tvungen att gå på apoteket och köpa en insulinspruta också… och såååå sugen kommer jag aldrig att bli!!!

Jag som alltid varit en godisråtta av stora mått har inte varit sugen på godis alls sedan jag började äta på detta vis. Bryr mig inte om alla hyllmeter med godis heller. Bara förundras över hur stor del av butiksytorna som innehåller kolhydratmat… Tänk vad de skulle kunna spara in i lokalhyra om de slängde ut allt sånt…

Och Sara… du har inte drömt - det fanns en sån lag, eller överenskommelse, eller vad det nu var…

Jag ser dem, vet vad de smakar, vet att det är gott men känner inte att jag behöver dem. Visst jag har åkt dit 2ggr nu sedan jag började men inte alls i samma mängd som tidigare och jag kan utan problem se nybakade bakelser av alla dess slag och färggladhet och bara passera.

Blir jag sugen så gör jag hellre mat eller tar ost och salami. De dagar jag vet att mitt godissug ökar (alla kvinnor har det - för det mesta) så gör jag iordning något i kylskåpet som jag kan ta av :)

Jag åt godis.. hoppades att det inte skulle vara gott längre.. Det var det. Kakor och sånt är inte gått längre iaf. Men lösgodiset både smakar och luktar gott.. Min socker knarkade hjärna har inte släppt det på de två månader jag har hållit på.

NancyAlke: Vilken tur för dig att du är insulinfri.. Suget blir garanterat mindre om man vet att man måste via apoteket för att äta socker.. Själv är jag typ etta… och måste alltid ha insulin iaf. Ingen större skillnad mao..