Jag skulle faktiskt inte ha sagt något mera. Du har kommit med dina argument och vill dom inte ta åt sig så behöver du inte fortsätta diskutera med dom.

Massa pepp !

Som tur är så i frågasätter inte folk runt mig vad jag äter men kan förstå att det är grymt jobbigt.

Men ge igen med samma mynt och klanka ner på deras kostval. Tycker de då att du inte skall lägga dig i så kan du ju svara att då ska de inte lägga sig i ditt kostval heller. Eller så ingorerar du de bara helt.

Förstår inte vem som skall tjäna pengar på LCHF. Köper du vanlig mat från affären så är det väll ingen speciell som tjänar på det mer än vanligt eller vad man skall säga. Däremot som du säger pulverdieterna är ju framtagna av någon som vill tjäna pengar på dessa produkter och uttnjyttja folk desperation av att banta fort.

Men du just den där kommentaren " att du kommer bli fet " kan du ju vända till något bra. Om du har övervikt så kan ju det vara en motivation. För efter ett tag så märks de ju att du inte blir fet  utan tappar vikt och då vet de nog inte va de ska säga

Lycka till.
Folk är idioter, och ge inte upp.
En dag vaknar dom upp och inser att deom hade fel, fler och fler gör det.
OCh den fettskräck vi levt i tidigare är orsaken till alla västerländska sjukdomar och annat de tror att du kommer få.
Visa dom men låt dom vara nöjda.

Till komertarer som du kommer bli så trog och så vidare ödsla inte tid och energi på det.
Lev livet i stället. Det finns inga studier som visar att man skulle bli trögare eller att man skulle bli sjuk av lchf snarare tvärt om.

Men om du nu skulle bli lite trögare, så vad gör då det?
Då du redan är så smart så skulle det bara vara skönt att inte vara så klipsk längre.

Kör hårt. Forskare läkare osv börjar inse,

Grejen är att rabblar  man upp massa fakta för nån som inte är intresserad av att lyssna är det som att prata till en vägg.

Fräs till istället och säg att du sköter ditt, eller säg bara att du hindrar inte dem att äta som de vill så de ska inte hindra dig.

Typ "Jag äter LCHF och så är det med det" ^^

Bara le ditt outgrunliga leende……..

Jag blir mest road av såna kommentarer numera, jag har ju svar på allt. ;)

Skörbjugg, tja, det hade jag förr, men nu äter jag mer grönsaker än vad jag gjorde på "vanlig" mat. (Min vardagsmat var kött, potatis och sås, eller typ falukorv och makaroner, grönsaker kanske på helgerna.)

Att man blir dum, det är ju lätt att svara på nu, efter två år på lchf så är det ju bara att fråga om det är så att man verkar dum kanske.

Angående andra hälsoproblem så ber jag antingen om att de ska visa mig forskningsrapporten som bevisar det, eller så säger jag att jag hellre dör frisk (alltså som jag mår nu), än lever som jag mådde innan…

Eller om jag är på annat humör så bara säger jag att jaja, jag kommer att dö, kom med något nytt… Typ att de får tro vad de vill, jag orkar inte bry mig om varenda människa som har en åsikt.

Angående ditt sötsug så är det bara att bita ihop och hitta på så god MAT som det bara går, leta roliga recept, köp någon ny kokbok osv, för att få något annat roligt att tänka på. =)

Se dig som en föregångare, de andra har inte förstått sitt eget bästa, än.

I långa loppet så klarar du dig bättre och mår bättre än dina kompisar.

Man blir inte dum i brist på kolhydrater, tvärtom, det finns faktiskt en tråd som heter "man blir dum av brist på kolhydrater" eller nåt liknande. Den går att söka fram.

Jag är oxå nybörjare, det är vi som visar vägen, vill de inte se den så, är det deras problem. Men med tiden så ska de se att det är vi som har förståndet.

Stå på dig.

Lotta

Be dom läsa t.ex. Matrevolutionen innan de kläcker ur sig mer dumheter som de inte vet nåt om.

Själv har jag inte behövt försvara mig så mycket, och jag har inte varit speciellt tyst med att jag äter LCHF, tvärtom. Folk ser att jag gått ner i vikt och mår bra, och då någon ifrågasatt nånting har jag hittills alltid kunnat komma med en sansad kommentar som visar att de har fel, och oftast gett en lite minilektion ytterligare om nåt de inte känt till. Att kunna ha svar på tal och visa att man vet vad man talar om gör att man undviker att hamna i försvarsposition. Det lönar sig att hänga bl.a. här på KiF, läsa böcker som Matrevolutionen, och kolla in intervjuer och lektioner på youtube och andra sidor. Man lär sig massor. Är man osäker på varför man valt att äta lågkolhydratskost och inte kan teorin är det svårare att försvara sig mot ifrågasättare.

I ett skede i början (började i januari på riktigt) förklarade jag vid något tillfälle att jag experimenterade med att äta LCHF för att se vad som händer, men på senare tid har jag övergett den förklaringen. Man vet ju att det funkar och teorin kring varför LCHF funkar är vattentät.

Personen som bantat ner sig på lågkaloriskräp skulle du ha frågat om hon inte trodde kroppen tog stryk av att få näst intill ingen näring alls under en lång period? Om hon gått tillbaka och börjar äta samma mat som hon åt förut, kan du ju enkelt utmana henne om vem av er som har bäst vikt om 1-2 månader jämfört med idag… ;-)

Stackars, vad jobbigt du verkar ha det med kollegor/omgivning!

Men då har du en desto större anledning att visa att det funkar, att du lyckas och att du mår bra.. så låt dem inte ta din energi eller låta dig bli sårad! ´Tvärtom - tacka dem inom dig för utmaningen och sporrningen

…skrattar bäst som skrattar sist ;-)

*Styrkekram*

Vad är det saom egentligen provocerar dina kollegor? Är det maten du de facto har i matlådan eller är det ditt sätt att föra fram vad du tycker man ska äta? Jag tror inte att det är någon på mitt jobb som ens märker att jag inte äter kolhydrater. En köttbit med grönsaker eller en gryta med en hög grönsallad är väl en ganska normal tallrik tycker jag.

Varför inte skriva ut några exemplar av antingen foldern här på KiF, eller den som finns hos kostdoktorn.

Lägg fram dom på lunchbordet. Min erfarenhet är att folk inte vill läsa sådant som inte intresserar dom, men foldrarna är lättlästa och innehåller grundläggande information om lchf. Har du någon bra lchf-kokbok kan du ta med den och visa.

Hej

Jag toppar mina matlådor med grönsaker med lågt kolhydratinnehåll, som tex 100g spenat innehåller lite drygt 1g. Då ser matlädan nyttig ut.

Människor som beter sig så där vill inte lära sig något nytt utan vill bara verka viktiga. Att berätta och ge förklaringar är bara bortkastad tid.

I stället: Titta på den som klankar en stund och säg sen: Och tänk att jag inte har några kommentarer alls om vad du äter.

Eller: Tack för att du bryr dig men alla vuxna får bestämma själva vad dom ska äta. 

Sen säger du inget mer. Fortsätter dom på annat sätt så upprepa bara vad du tidigare sagt och varken mer eller mindre. Till slut så är det inget kul att klanka på dig längre. Lycka till.

Dom är ju bara okunniga

Ha överseende med dom och låt det rinna av dig som vatten på en smör-gås

åh vad jag gillar Qamillas "Titta på den som klankar en stund och säg sen: Och tänk att jag inte har några kommentarer alls om vad du äter." !!

annars tänker jag: ignorera, ät gott, och njut! säg bara "jaja" och visa inte att det rör dig nånting att de har svårt för att acceptera ditt val. låt dem hållas, de tröttnar snart om du inte ger dem något bränsle med motargument

Det har redan sagts men tål att sägas igen…

– Du gör inget fel!

– Kollegorna är de stora förlorarna!

Det är lätt att glömma när man blir ifrågasatt. Super-pepp från mig till dig med andra ord!!!

Precis som #10 skriver så har jag valt att inte diskutera min kosthållning på jobbet eller överhuvudtaget egentligen. Jag tycker att det känns lite sekundärt, och jag har ingen jättelust att frälsa världen. Frågar någon så förklarar jag gärna, men that's it. Min bild är att det är lättare att nå fram till folk som själva valt att intressera sig, än genom missionerande.

Ibland får jag någon fråga i stil med "vad är det du har i frukostlådan?" och svarar utan vidare diskussion "turkisk yoghurt och nötter", och möts av ett "jaha". Men nu underlättar det nog kanske att det är en mansdominerad arbetsplats ;) Pulverdieterna har inte slagit lika hårt där.

Visst låter det som att dina kollegor skulle må bra av att läsa Kostdoktorns bok, men jag tycker nog ändå att du ska försöka att låta deras kommentarer rinna av och satsa din energi på att ta hand om dig och inte dem.

Kämpa på! Trägen vinner!

Kram!

För något år sedan kommenterades min mat i lunchrummet med följande från en elak fan:

”Hur i helvete kan du äta sådan fet mat? Det är ju äckligt”!

Jag svarade ”spontant”:

”Du, jag kommenterar aldrig dina skor, vilka jag har en bestämd åsikt om, inför alla här runt bordet. Du skulle bara bli ledsen. Så jag tycker inte du skall kommentera min mat. Jag är övertygad om att du trots allt tycker om dina skor och du skall veta det att jag tycker om min mat”!

Nu skall erkännas att jag övat in detta svar till oavsett vem som klagat på min mat. Resultatet var gott. Den ”elake” lät mig vara ifred och alla andra likaså.

Dom som säger att du blir trögtänkt kan du behandla på följande sätt: Titta förvånat på dom och säg: så du tror på vad dom skriver i Expressen och Aftonbladet! jag som trodde du var en kritiskt och tänkande person!

Själv har jag inte några problem med min kosthållning, folk vet vad jag äter och accepterar det, en del tittar t.o.m. intresserat på mina anrättningar och erkänner att dom är suktade

Jag sa en gång: "Vissa läser iForm och Aftonbladet - andra läser forskningsrapporter.. "

Det blev tyst runt bordet.. 

Du har fått bra förslag. Grunden är nog att försöka slappna av och strunta i dem. Men kanske också att säga ifrån ibland, för din egen skull, så du inte känner dig nedtryckt.

Något i stil med bustas förslag. Eller Qamillas. Rakt på sak, enkelt, så coolt som möjligt.

Känn stolthet över dina beslut och din förmåga att verkställa dem. De allra flesta av dem kommer att tröttna och inse att de hade fel.. även om de inte kommer erkänna det nånsin.

Go girl!

Jag brukar tänka att det är bättre att vara i framkant på forskningen än i bakkant.

Själv har jag faktiskt inte fått några negativa kommentarer, min omgivning har kanske varit så snälla att de hållit tillbaka. Ibland har något frågat hur jag gjort för att gå ner så mkt i vikt och då har jag enkelt sagt att jag tagit bort allt bröd, pasta, ris och potatis samt äter lite mer fett. Någon har sagt -aha,typ LCHF? och då har jag svarat ja på den frågan.

#17 klockrent!

Jag brukar säga åt dem att komma ihåg att titta ner från himlen efter att de dött så kommer de få se mig vara en av de som bär deras kista.

Tack för alla kommentarer.

Jag ska inte ge upp även vad folk säger.. Blir till att bevisa dem fel i stället.

Jag menar jag har redan gått ner 3kg och jag slipper vara hungrig! =)

Jag tycker inte ni ska tjafsa tillbaka överhuvudtaget. Om någon ifrågasätter, säg bara "okej" och fortsätt ät.

#24 tror det är det bästa sättet.

Jag personligen klarar i alla fall inte av att hålla tyst  fast jag ibland kanske borde… (nu pratar jag inte LCHF här utan i allmänhet)

Bustas levererade ju en fantastisk replik!  Sånt som man bara drömmer om att göra!

Men hur som helst så tycker jag att det är både oartigt och ett personligt angrepp att kommentera någons kost, och det tycker jag faktiskt att man kan påpeka på något sätt.

#26 Nej utgå från att personen är idiot och idioter argumenterar man inte med. Finns ingen som helst anledning att ge sig in på deras planhalva.

Kämpa på. Försök strunta i dem, du själv är det bästa levande exemplet på att det fungerar, med tiden blir de mindre kaxiga. Efter snart tre år på denna kost har jag erfarenheten att arbetskamrater småningom kommer med. Lycka till!

"Argumentera inte med idioter, dom drar ner dig på deras egen nivå och vinner tack vare erfarenhet."

Finns många taktiker att ta till, men för bästa effekt måste du ju kunna känna dig bekväm i den taktik du väljer. Men det krävs även lite finess med för att inte välja fel taktik till fel person.

Att bli riktigt riktigt arg är något som kan användas med bra effekt. Svenskar blir som regel välldigt ställda och det kan göra klart för alla att din mat är inte ok att diskutera.

Som total motsats har jag också använt total tystnad och tydligt ignorerat folk som snackar trams. Om man ändå inte svarar eller reagerar så tröttnar många.

Har en polare på jobbet som är gift med en läkarstuderande. När jag käkade shakes ficka jag höra att jag var vegeterian. Och nu när jag äter LCHF får jag höra att jag bara äter grönsaker… Nu är vi ju polare sen länge, även utanför jobbet, så har bestämt att han kommer få höra att han äter godis till sitt kött, och det under lååång tid framöver. :)

När jag och Rasmus var på ICA nyss så hörde man ett vrål: Rasmus, Majonäsen står där borta.. Sen gapskrattade dom och gick..

Vi bor tydligen i värsta byhålan eftersom de tycker detta är så kul. Men vi roar ju folk i allafall ;)

Andas andas, suck folk det finns alltså.

Ta bilen/bussen över bron till cittygross och handla kanske.

Fortsätt och bry er inte, läs Matrevolutionen av Kostdoktorn och ni kommer förstå och inse hur synd det är om alla som tror att det är synd om er.

#27 Det jag menade med det sista jag skrev var att man i första hand ska säga ifrån för att det är ett personligt påhopp. Säga ifrån utan att argumentera fakta om kosten. Jag håller med om att man ska undvika att ge sig in i en sakargumentation.