Lycka till Aniara!

Lycka till.

Har gjort likadant själv flera gånger. Men det är "bara" att börja om igen. Fattar inte att man aldrig lär sig, inte jag i alla fall.

Sitter här med värk i kroppen, taskig mage och en rejäl huvudvärk (inte från skålande utan ätande) och undrar varför det är så svårt att låta bli det man inte mår bra av. Som du säger: så är det när man är missbrukare.

Ett gott nytt på er alla.

Lycka till.

Lycka till! :-)

Själv frossade jag i glass & ett ½ ton choklad i går. Yum-Yum. Flera år sedan ja åt glass faktiskt.

/L

Lycka till! Är som du, en nystartare. Har fuskat egentligen sen en vecka i Bulgarien, september 2009. Då vägde jag 64, hade gått ner från 77 på bra LCHF, efter veckan i Bulgarien med All Inclusive, vägde jag 67 kilo. Nema problema tänkte jag, men kom aldrig riktigt in i det igen, jo på så vis att maten är bra, men de där små avstegen har blivit fler och oftare och småätandet har också blivit mer. Och sedan i somras har jag blivit större och större… nu vägde jag 71 i morse! Usch och fy! Jag är 161 cm lång,så egentligen skulle jag vilja hitta en platå på runt 60 kg, och bli där, men vi får se, nu ska jag ta tag i det!

Tillsammans ska vi väl lyckas se till att vi mår bra! Nu när vi går mot våren och ljuset, ska vi väl bli piggare, fräschare och smalare!

Lycka till med nystarten.

Verkar som vi är många här idag som gör det samma.

Peppkramar till dig och alla andra.

Tack alla.

#5 Jag är 160 cm, och jag skulle vara lycklig om jag vägde 71 kilo… Men man kan inte jämföra sig med andra. Vi har alla var och en sin match att gå. Jag är glad om jag kommer ner mot 80 i år, och allra helst innan jag ska gifta mig efter sommaren, så att jag kan hitta en fin klänning och inte se ut som en jätte-marshmallow bredvid min smale lille blivande make!

Det är inte lätt att jämföra sig med andra, så mycket spelar roll.

Jag själv är nöjd när jag guppar runt 70-71, och är inte lång, 164 står i passet, men jag undrar om jag når upp till det på riktigt.

Under julen gick jag upp 3-4 kilo så de vill jag ta bort i första hand.

Vill så klart under 70 men har man börjat från en vikt över 100 så känns 70 som himmelriket.

Lycka till!

Det blir ju dessutom lättare när man är hemma hos sig själv med sina egna matvanor och inte ska åka runt till släkten och äta det som bjuds hela tiden!

Nej , man ska inte jämföra sig med andra. Min toppnotering var ju 77 kg, så jag var himla nöjd när jag var nere på 64, det vägde jag innan barnen föddes, men att nu gå över 70 strecket igen..det känns så onödigt.

Klart att du kommer att vara fin till bröllopet, egentligen oavsett vad du väger.. men det är skönt att ha något att tänka på, som hjälper till när man är på väg att stoppa något onödigt i munnen. Jag har svårt att sätta upp mål på när jag ska väga så och så mycket, blir så besviken om man inte når dit, då vill jag hellre ta en dag i taget och känna att jag gjort bra i från mig om jag haft en bra matdag.

Jag äter också mycket bättre när det är vardag och jag går till jobbet. Hemma blir jag så hungrig(sugen)när det inte är samma ordning på mattider. Så jag får väl se fram emot att börja jobba på måndag…

Det värsta är att vi har en massa födelsedagar i släkten nu i januari och februari, men kommer jag bara igång bra med maten nu, så ska jag klara av dem också. Det är svårare om jag redan halvslirar, då är det lätt att jag tänker att det inte spelar någon roll om jag slarvar lite till.

LYCKA TILL

Ja precis, när jag är inne i LCHF-ätandet är det inte så svårt att hålla på det även när jag är borta, men när jag redan var så urspårad kändes det lite övermäktigt att hantera släktturnerandet och kolhydratabstinens samtidigt!

Jag pluggar mestadels hemma, och för mig funkar det hemma men är svårare när jag är på universitetet eller på jobbet. Eller nej, jobbet är inte så svårt eftersom jag ser till att ha matlådor och hålla mig till dem, men det finns mycket kakor där och även om de inte lockar normalt sett så blir det frestande om jag inte sitter riktigt stadigt i sadeln. Men den stora skillnaden för mig är när sambon jobbar så att jag får vara i fred här hemma och äta vad jag vill när jag vill! (Vad jag vill får jag äta annars också, men tiderna kan vara svårare att passa ihop.)

Och angående "lagom" vikt; enligt BMI-tabellen borde jag väga mellan ungefär 50 och 64 kilo. Det kommer inte att hända. Hoppas jag. Jag har varit "normalviktig", och det var inte en vacker syn, särskilt inte när jag befann mig i nedre delen av "normalvikt". Kinderna var insjunkna och handleder och vrister som pinnar. Min konstitution är sån att jag har ärvt breda höfter och stor byst från mamma, och kompakt kroppsbyggnad med mycket muskler i synnerhet på underkroppen från pappa. När jag vägde såpass lite tränade jag samtidigt en del, och hade riktigt biffiga lår- och vadmuskler.

Därför fnyser jag åt BMI. Jag tror mer på speglar (om man inte har förvrängd syn vilket iofs många har) och klädstorlekar. Nu har jag typ 46-48, men har ägt plagg i 52-54. Det vore trevligt att kunna handla i "vanliga" butiker och inte bara i tjockishörnan, för den är så trist. Vad vågen säger i det läget är egentligen helt ointressant.

Själv har jag lyckats äta till mig en inflammation i axeln i jul. Jag vet inte ens om det är möjligt, men det verkar onekligen så. Flera dagar i sträck med lite för mycket socker, och vips!

Så typiskt mig - eftersom jag inte går upp i vikt av lite fuskande, låtsas jag att jag är tålig och osårbar. Trots att jag konsekvent får förkylningar och värk istället.

Kör hårt mot 80-kilos-bröllopet!

Jag tänker titta in i den här tråden ibland jag också, på väg mot de där trevligare klädstorlekarna (jag har också svårt att förstå fascinationen för siffrorna som vågen visar).

Råkade hamna på någon TV-kanal igår som visade ett bantningsprogram från Nya Zeeland - ett antal personer som skulle försöka gå ner i vikt på lite olika sätt (kändes inte som att det fanns någon metod i det). De fick kolla på bilder av en kropp (datorprogram) och avgöra vilken som stämde med hur de såg ut, och vilken kropp de hoppades få. Alla, utom en, trodde att de var tjockare än de verkligen var. Jag tyckte i alla fall det lät som ett sympatiskt sätt att sätta målet på.

Heja Heja!

#14 Det är absolut möjligt. Innan LCHF hade jag inflammationer i både axlar och knän, och de kommer tillbaka som ett skott när jag äter socker. Främst knäna då. Jag trodde knäna slutade göra ont för att jag gick ner i vikt, men det första stora avsteget tog mig ur den villfarelsen. Några lussekatter och glögg, och PANG så kunde jag inte gå i trappor längre!

Socker är skit.

Lycka till! Är själv ca 160 lång och ligger på 73kg :) Vill gärna ner till runt 60 (eller bara minska fett% och öka muskel%) Fast jag börjar med lchf på ''allvar'' första gången nu :)

Nu är snart de flesta fällorna borta, så det klarar du säkert att börja om på.

Eftersom ni pratar om vad som hander med era kroppar nar ni ater sockar och spannmal sa maste jag tala om hur det paverkar mig eftersom jag undrar om nagon annan har haft samma problem.

Att utesluta socker och spannmal gjorde att min rosacea forsvann. Nar jag at spannmal kunde jag fa enstaka blasor som sag ut som herpes utslag … hande med ett par manaders mellanrum … det kliade forst och se'n blev de vatten/blodfyllda. Gissa, om jag undrade var de kom ifran? :0(

Nar jag ater helt spannmalsfritt sa har jag inte besvar alls.

#18 Ja nu är både lussekatterna, pepparkakorna och julmusten slut! Fast jag har visst lite glögg kvar - jäklars…

Äh, det går säkert skitbra!

Det där med klädstorleker är ju också en historia för sig. Jag väger 71 nu, och måste ha minst 44, men jag tycker att det var likadant när jag vägde 67. Får aldrig över jeansen över låren eller magen, däremot får jag en halvmeter över nere vid fötterna… tröjor och blusar kan variera, ibland M, ibland L. Konstigt är det iallafall!

#21 Jag har också problem med att få jeansen att passa pga kraftiga lår och ben. Övrigt har jag 40-42 just nu, eller 3 i kläder som har den storleksmärkningen.

Jag såg ut som skelett när jag vägde 57 och då hade jag 36 i kläder och det vill jag inte.

Lycka till!

Ja, kläder kan jag muttra hur länge som helst om! Jag är kort men väldigt bred över höfterna och nedre delen av magen, vilket gör att alla byxor som går runt mig glipar i ryggen och är flera decimeter för långa. (Jag har ett par jeans som nog ska föreställa 3/4-längd egentligen, men de passar perfekt!). Och klänningar och överdelar som går runt höfterna förväntar sig å andra sidan att mina axlar sitter ungefär en decimeter utanför öronen på vardera sidan. Inte lätt.

Lycka till! Här är en till som sitter med ont i lederna och är förkyld, pga att hela december har jag ätit FEL. Det började till advent, jag bakade saffransbröd och pepparkakor på smör och tänkte att det var i allafall bättre än köpebröd och det är ju alltid roligt att ha något att bjuda på haha. Sen blev det min födelsedag med stort kalas, kallskuren kalkon, potatisgratäng, sallad kakor och tårta. Potatisgratängen var så god och räckte några dagar. Janssons frestelse till jul och bondkakor och ischoklad. Igårkväll blev det bra mat, men kanske lite fel dricka och tilltugg. Idag vägde jag 101,5 kg till mina 168 cm. BEDRÖVLIGT. Nu gäller det att ta tag i mitt ätande.

Jag började med LCHF i augusti 2008 och vägde då 96 kg, gick ner några kg innan semestern på Rodos med all inclusive. Gick upp igen, men tog nya tag efter semestern. Kroppen har mått bra och jag blev nästan av med värken i lederna, men viktminskning har det inte blivit någon. Men som sagt nu har jag ont igen och har dessutom gått upp några kg. Nu får vi kämpa tillsammans.

Lycka till Aniara! Det kommer gå vägen ska du se! Och kom ihåg att det mesta du gick upp i jul bara är vätska som kommer försvinna typ direkt.

Lycka till Aniara!

Jag tror du fixar det. Jag har gett mig fan på att fixa det, jag också. Nu jävlar, som sagt!

Hej

Jag har varit med om en liknande resa som du, släppte taget och

gick upp med fart.

Jag hänger gärna med på din resa, jag väger också 93kg idag,

är 1.68cm

Kör på nu Aniara4, har följt dina framgångar och vedermödor i dina trådar.

Det är aldrig för sent att sätta foten i backen och bestämma sig för att hålla kursen, med god riktig mat och den inställningen kommer du långt!

rör mig själv i god fart rakt fram på vägen, där håller vi oss!

Du har gjort det förr - och kommer göra det igen!

Lyckospark!!

Jag hänger på tåget också. Ätit LCHF strikt 2009 med gott resultat. Började fuska mer och mer under 2010 och for i diket.

Omstart i måndags 101,2 kg. Var nere på 88 hösten 2009. Ska definitivt dit. Allra högsta drömmen är 80. Tänk vad olika drömmar vi har :)

Men har man sett! Jag har klarat hela den här dagen! Bakfull och dyngförkyld och jävlig har jag varit, men jag har inte trillat dit på några dumheter. Det blev lite för lite mat (framför allt för att jag åt frukost så sent), och lite mer kolhydrater än jag brukar sträva efter, vilket framför allt beror på att jag åt av köttbullarna som jag gjorde under tiden som jag sket i det hela och hade i både ströbröd och potatismjöl.

1½ månad är definitivt mitt längsta avsteg nånsin, och motivationen är ärligt talat lite svajig, men jag tror mest det är sockermonstret som viskar i mitt öra om att croissanter är goda och det vore synd att aldrig mer äta några såna. Konstigt. Före LCHF åt jag ALDRIG croissanter, men det senaste halvåret är det just såna som har varit den stora lockelsen.

Men inte idag!

Ja visst ja, jag skulle rapportera också: Som vanligt på en höft och utan att mäta och väga i detalj har jag ätit i storleksordningen 1819 kcal, 96g protein, 23g kh och 151g fett. Helt ok!

Helt OK grattis till första bra LCHF-dagen i år. Fortsätt så.

Hejja Hejja! Går med i din hejarklack!  Toppen att du klarade första dagen.

Hmm… Vi måste ha samma sockermonster. Mitt viskar också att croissanter är bäst och att jag måste äta minst en, eller två… :)

Jag behöver också peppning, så jag hänger på din tråd. Jag har ätit LCHF sedan 2006 och efter ett första år med "att unna mig bara lite chips" på helgerna åt jag helt strikt i över 2 år. Då fick jag alla hälsovinster och mådde allt bättre (har IBS, ME/CFS, svår insomni  och OCD) Gick också ner 4-5 kg utan att anstränga mig (har ingen övervikt, 48-50 kr till 156 cm så det var mer en parentes) Insåg att jag var extremt sockerberoende o inte kunde göra avsteg alls. Hade heller inte druckit alkohol alls på över 8 år pga sömnproblem och barnafödande.

Men förra sommaren kände jag mig "botad" från sockerberoendet (haha, jag vet, korkat) och började testa var min gräns gick. Tänkte att jag skulle klara bara lite, ibland. Ville så gärna kunna äta en liten bit choklad, dricka ett glas rött vin ngn gång ibland, äta lite rotfrukter när vi var på middag hos vänner, äta lite vispad grädde,  osv. Det blev rätt trist att bara äta ost, ost, ost (allergisk mot nötter, får eksem och grädde gillade inte magen). Älskar verkligen ost men det blev för trist. Så jag började testa…

Först ut under semestern var rött vin. Sen croissanter på hotellet. Först en liten. Sen två. Sen fyra. Om dagen! Sen lite chips. Lite choklad. Insåg direkt att jag inte kan äta LITE. Avgiftade mig från choklad + chips men tänkte att popcorn kanske skulle gå bättre? (haha, korkat igen). Och så har det rullat på. Inte ätit fel varje dag, men periodvis under 1,5 år. Hållit mig under veckorna (oftast) men sen gjort avteg på helgerna. Och sen tar det ju ett par dagar att avgifta sig, och så är det helg igen. Har ätit bra frukost och middag, och gjort avstegen på kvällarna. Inte så stora men tillräckliga… Avstegen har varit chips, choklad, popcorn, vin (1-2 glas på helgen).  Föll in i gamla mönster.

Ett annat problem är när jag kraschar i min ME/CFS. Då jag ligger utslagen helt eller inte har sovit mer än ngn timme per natt veckor i sträck kan jag säga till maken att han inte får komma hem utan en påsa lantchips eller 4 croissanter… :) Då jag behöver snabb energi för att orka stå ut med att bara vara. Inte bra.

Har gått upp 5 kg raskt igen (egentligen inget större problem, väger nu 53 kg så det är absolut inte vikten som är problemet). Men sömnen är extremt känslig för både choklad och vin. Magen pajjar när jag äter lite rotfrukter (IBS). Mina tvång (OCD) blir värre. Chipsen gillas inte av mina jeans.

Men nu har jag bestämt mig. Inte mer! Tillbaks till ägg, kött, makrill, smör och bearnaise. Och ost. Och paprika. Vet att jag kan. Att det går.

Klarade gårdagen. Motade iväg monstret med ostchips. En dag i taget nu.

Hej affeejit! Ja visst är det lurigt! "Bara en", jo tjena. Jag testade att köpa hem ett paket Cheerios, som var en av mina laster förut, och det var en läskig upplevelse. Det var helt omöjligt att äta en tallrik - det var som att autopiloten tog över, och det var bara med stor ansträngning som jag lyckades stoppa mig själv efter tre stora tallrikar.

Och ME-krascher är ett sattyg. Allra värst var det när jag bodde ensam och varken kunde handla eller laga mat när de satte in. Men hallonkräm är ju nyttigt, eller?

Jag har också varit i ett läge ett bra tag där jag varit trött på att äta LCHF och velat vara mer "normal", på ett sätt som jag inte var i början. Och ärligt talat har jag inte varit helt motiverad att avsluta snedsteget efter att ha börjat upptäcka hur mycket saker man kan äta om man inte undviker kolhydrater… Tänk att bara äta det man är sugen på, rätt och slätt! Det var nästan så att jag började överväga att inte gå tillbaka till LCHF, och tänkte att "äh, jag får väl vara tjock då". (Ledvärken och huvudvärken tänkte jag bort just då.)

Men nej, nu ska monstret bort! Vi klarar det, vi har ju gjort det förut! Hälsan är viktigare än alla smöriga croissanter i världen, så det är bara att bita ihop och kämpa. Heja oss! Nu blir vi glada och friska(re) igen!

Jag önskar dig många varma lycka till! Klart att du fixar detta

Jag önskar dig många varma lycka till! Klart att du fixar detta

Jag tror inte det är vi som är korkade. Jag tror det är Sockermonstret som är dj-t smart, och som dessutom känner till alla svaga punkter. 

Lycka till!

Jag har själv kört igång idag. Slängde precis bort ett halvt paket Ballerina och 4 chokladbollar som blivit kvar efter helgens kalasande. Sitter med en tallrik äggröra m bacon, avocado och en stor kopp kaffe med Grädde/mjölk.

Har kört förut och vet hur bra jag mår av att äta LCHF, men är huvudet dumt får kroppen lida…

Nu kör vi!

Jag är på! Stör mig på ITRIM reklamen här bredvid… alla vet att måltidsersättning ÄR TOTAL WASTE OF TIME AND MONEY!!

Nu kör vi, vi äter tills vi blir mätta, massa fett och proteiner och mår skitbra på vägen mot allas våra målvikter, och målstorlekar!

Nu kör vi!!! Jihaa…!

Heja oss!

Jag är sjuuuuuuuuuuuuk och har hosta och lite feber, men jag vet faktiskt inte om det är bra eller dåligt i sammanhanget. Jag känner mig i alla fall inte så vansinnigt sugen på dåligheter än så länge. Smuttar på lite te här efter äggbrunchen så känns det fint.

Skrutt. Hoppas du kryar på dig snabbt!

Haha, nej "bara en" funkar inte för oss som blivit övertagna av sockeraliens. Det är precis som du säger, som om autopiloten går på. Jag stannar ibland inte förrän jag ätit upp en hel 300 g chipspåse (tyvärr ibland även de med solrosolja, som jag verkligen skyr som pesten, känner mig iaf lite nyttigare när jag äter Lantchipsen… haha, förnekelsen är stor!) Det går verkligen inte att stoppa. Trots att logiken säger NEJ så styr kroppen själv mot påsen.

Lustigt med våra cravings. Cheerios har jag aldrig fattat tycke för. Däremot chips i alla former, kexchoklad, mjölkchoklad, ostbågar, kanelgifflar (kunde äta en hel påse själv), smörgåsar, pasta + ketchup…

Ja, krascherna är ett sattyg. Har insett att jag ibland måste ha lite chips för att stå ut. När det blir för tungt att bara finnas till. När jag  inte ens orkar ta mig till kylen där det finns kokta ägg… Men krafterna inte räcker till mer än att bara vara. Jag har också tänkt tanken att skita i allt, att det är värt det, bara jag får min påse chips! Min man gillar när jag är rund, så för hans del får jag gärna gå upp 10 kg (inte bara bra). Men det brukar bara vara en kort stund, efteråt får jag betala priset o inser att det var sockermonstret i mig som talat.

Jag  har inte bott själv sen jag fick ME (insjuknade ett år efter att jag träffade min man), kan bara tänka mig hur det är för alla ensamstående med ME… Förstår att många tar till skorpor, kräm, Cola och godis. Jag är så tacksam för att jag har en man som gillar att laga mat och som stöttar mig i min LCHF-livsstil och som nu äntligen kör strikt LCHF själv (han har kört LCHF-light i flera år, periodvis). Även om han inte alltid lyckats, har han verkligen försökt stoppa mig när mina cravings kommer!

Ah. Hallonkräm… åt jag jämt innan jag började med LCHF. Det och makaroner/tortellini med ketchup. Chips och choklad. Och skumgodis (inget fett i ju!). Snacka om att jag måste haft näringsbrist….

Idag har det blivit makrill till sen frukost, lowcarb-burgare (hemgjord) till middag och ostchipsen är klara. Ska nog gå vägen ikväll.

Japp. Nu gäller det. Hejja Hejja oss! Vet att vi kan. Känner mig väl motiverad, behöver bara tänka ME och inflammationer för att påminna mig själv. Nu kör vi! KRAM

Klarade mig idag också, fast sötsuget slog till lite grann efter middagen. Men det blev chokladäggmjölk istället för glass och jag är nöjd ändå!

Siffrorna slutade på 1871 kcal, 90g protein, 12g kh och 164g fett, så det är ju närmast perfekt, även om jag hade tänkt att det nog är bra att äta lite mer i början, så kan jag se över energinivån när jag är omställd och stabil. Å andra sidan har jag ju inte gjort något annat än att ligga på soffan och slösurfa hela dagen, så jag behöver kanske inte mer.

Nyårslöftet att inte tillbringa så mycket tid på nätet går inget vidare med andra ord, men det får jag ta itu med när förkylningen går över!

#43 Tortellini har förekommit en hel del här de senaste dagarna, uj så lätt det går att ha i kylen (färsk) och bara koka upp på ett par minuter och hälla en skvätt ketchup på så har man en smarrig middag! Fast nog har det känts lite näringsfattigt på nåt sätt…

Nu ska jag göra en djupdykning i medicinskåpet, lite Bromhexin, en pust Ventoline, och en slurk Cocillana borde göra att jag får sova hyfsat! Febern verkar ha lagt ner, så jag kanske slipper ta mer Ipren/Alvedon.

Mest irriterande förkylningssymtomet nånsin: klåda i örontrumpeten. Händer mig varje gång jag blir förkyld, och det driver mig till vanvett!

Men Aniara…varför har du färsk tortellini i kylskåpet? Det är ju som att en alkoholist skulle ha en flaska sprit i kylen! Vi ska inte ha såna grejor hemma i skåpen *tar Aniara i örat och leder henne mot brieosten och salamikorven*

Hej Aniara4! Lycka till - jag är med och hejjar på dig. Se dig själv till sensommaren där du går bredvid din blivande make och du har på dig en jättefin blåsa och är flera kilo lättare. Den största kampen som du har sitter mest i huvudet så försök att tänka rationellt när sockergrisen knackar på. Det här kommer du att klara galant, det är jag övertygad om. Carpe Diem, i morgon är första dagen på resten av ditt liv. Kramis

#46 Men jag har ju inte det NU! Det var i december när jag hade bestämt mig för att strunta i kolhydraterna och äta vad jag ville fram till nyår som tortellinin återvände till kylskåpet.

Och brieost vill jag inte ha, ost är det äckligaste jag vet!

#47 Tack för peppen. Fast jag håller inte med om att det mest sitter i huvudet. För mig är sockerberoendet något väldigt konkret fysiskt. När jag får sockerabstinens blir jag yr, matt och orkeslös, får ont i huvudet och kan må lite illa, och kan absolut inte koncentrera mig eller göra någonting öht. Så jag tänker snarare i termer av drogavtändning. Tar man sig bara igenom abstinensen blir det ganska lätt sen, men faller man till föga en enda liten gång får man börja om från början igen!

F.ö. går det bra än så länge, jag har redan kissat ut 2 kilo, eller ska jag kanske säga liter, och klockade in på prick 91 kilo i morse. Så det var väl vattnet det, nu ska jag börja knapra på fettet också!

Du är väldigt duktig!

Jag är också duktig, men jag svettas som en gris på nätterna. Kan det vara sockret som klöser sig ut ur porerna tro?

#48 ber om ursäkt för det där med tortellinin, jag missförstod dig eftersom du skrev i inlägget daterat den 2 januari att det funnits i kylskåpet "de senaste dagarna". *Funderar genast över vad vi ska fresta med istället för ost*

Pepp-kramar från Karin

#49 Jag svettas också på nätterna, det måste vara för att vi är så duktiga och jobbar så hårt!

Aniara har du läst Sockerbomben? Jag läste den i november och efter en hösts avsteg (lösgodis i mängder!) så förstod jag äntligen mitt beroende bättre och den boken har verkligen hjälpt mig att tackla det hela bättre, fick så många AHA-upplevelser när jag läste att det inte var klokt. Har varit abstinent från socker (och alkohol och nikotin eftersom de bara hjälper till att hålla uppe beroendet) sen 25:e november vilket känns lite som en seger.

Lycka till iallafall! Det är skitsvårt de första dagarna, men du klarar det!

Det verkar ju gå bra för dig Aniara, snyggt jobbat!  

Hejjar från sidlinjen!

Äääääsch, nu blev det ju en glass i alla fall på kvällen! En Magnum Gold. Borde inte haft den liggande i frysen…

Det blev dock ingen kolhydratkatastrof, dagen slutade på totalt 2144 kcal, 91g protein, 36g kh och 184g fett, och det finns ju folk som ligger på den nivån för jämnan och kallar det LCHF! Det enda dumma är att sockermonstret kommer att få ny kraft.

Men i morgon är en annan dag.

Det är bara att köra på. Ve dig om du halkar av!!!

Upp igen! Det är lite isigt nu, lätt att halka… Hejja!!

Mmmm. kall fläskfärs till brunch!

Det bidde liksom ingen frukost på nå vis. Måste skärpa mig där också.

mitt fosterbarn hade klåda i örat och fick en öron/ögonsalva (fast den var rinnande i tuben) av doktorn, man droppade i några droppar tre gånger om dagen och det blev bra efter bara någon dag!

Svettas som en gris och pissar som en häst, inte konstigt att man har gått ner tre kilo på tre dagar!

90.2 i morse.

#58 Ja, men jag får klåda i öronTRUMPETEN och det är lögn i helsicke att komma åt! Man vill bara dra en flaskborste mellan halsen och örat och riva som fan!

kan inte medusinen passera genom trumhinnan? Verkningen liksom menar jag?

Tre kilo! Grattis, själv har jag haft ett par bra dagar, men idag trillade jag dit på kolasås, åt direkt ur skålen i kylskåpet, så sött och gott, och så onödigt! Men imorgon är en annan dag

#61 Tveksamt. Hursomhelst så går det över fort och är definitivt ingenting att springa till doktorn för. Det är bara lite irriterande när det inträffar.

#62 Vad gjorde skålen i kylskåpet? Ut med eländet! Och i morgon gör du andra val.

Ja, nu åt min man upp det sista, så nu är det problemet borta. Sista resten efter alla bjudningar. Men det är väl konstigt, att egentligen tänkte jag slänga den igår, för jag visste ju att den var farlig. Däremot chokladsåsen i skålen bredvid, den rör mig inte i ryggen…likadant om det finns choklad hemma, inte intressant, men lösgodis, det är en styggelse. Det är tur att man lär sig hur man själv funkar, sen gäller det bara att leva efter det också. Det är den svåra biten!

Härligt Aniara - Superduktigt!!!

Lena69 - Släng!! Fy, kolasås är ondska!

Idag blev det mycket mat. Men bra mat!

2431 kcal, 102g protein, 11g kh, 223g fett.

Men jisses! Gick upp för ett tag sedan, och drack en rätt stor mugg kaffe med kokosfett och vispgrädde, som vanligt. Och nu svettas jag som en tok! Tog en dusch, men det känns nästan bortkastat. Men det är väl bara bra antar jag, visar att ämnesomsättningen skjutit fart - om det är inte är tidigt klimakterium förstås. ha ha.

Hur går det för er andra nyårslovare?

Det går ganska bra att hålla LCHF. Chokladasken på jobbet får de andra äta upp, lösgodiset som sambon uppenbarligen lät köpa till mig får han äta upp själv. Motion är det segare att komma igång med; långpromenader lockar inte i det här väglaget (is med snö ovanpå)

Konstaterar som du att jag är varm, vilket kan behövas. Och hungrigare än vanligt, hungrig mest jämt känns det som. Ska ta med dubbla matlådor till jobbet idag tror jag.

Har inlett 2011 med ännu striktare LCHF (ligger på 5-7%) vilket verkar sätta fart på cirkulationen… Sitter som ni här och svettas. Eller är det bara kaffet månne…eller klimakteriet här också he he.. Kvittar vilket just nu för jag ogillar att frysa :-)

Bra att det går bra för dig! :)

Hittills har det gått bra för mig också. Jag har väldigt ont i huvudet och svettas mycket men annars känner jag mig duktig.

Unga tjejer - då vet ni vad ni har att vänta (kanske) när ni har kommit upp i 50-årsåldern Lena, kolasås mm går att slänga ut, vi är så uppfostrade att man inte slänger, utan ska äta upp allt…. därför ser/såg vi också ut som vi gör/gjorde,

-3 kg är ju toppen, hejja!

Jag har gått på chipsavvänjning. Druckit grönt te med vispad grädde för att få bort suget. Funkar väldigt bra, om man bortser från att det ibland blivit 4 koppar te med grädde vissa dagar… Men först måste jag få bort suget, sen kan jag dra ner på mängden (lärt av erfarenhet).

Märker direkt att tvången blir bättre när jag lägger av med chips, choklad och vin till helgen. Stor skillnad. Sömnen blir också mer stabil.

Har också märkt att jag fått sämre hy när jag fuskat. Inte mkt men ett par små plitor har dykt upp under hösten. Nu börjar hyn bli slät och ren igen. Tänk om jag vetat detta i tonåren!

Vikten pendlar +/- 3 kg hela tiden just nu, siktar bara på att komma i mina jeans, maken tycker att det blir vansinnigt dyrt att köpa nya hela tiden ( trots att jag hittade de senaste på Gina Tricot för 199 kr) Bytt strl 3 ggr på ett drygt år. Men det är bara kosmetiskt och inget som egentligen spelar ngn roll.

Jag har aldrig räknat i Minmat. Borde kanske börja men har inte riktigt haft kraft till det. Så jag vet inte alls hur jag ligger. Skulle uppskatta det till mellan 10-30 g/dag i snitt (fuskandet borträknat), där den största delen nog är ost och grädde. Mår som allra bäst när jag äter ägg i olika former till frukost och kött/fisk + smör/bea till middag och gul paprika till. Lunch äter jag sällan då jag går upp rätt sent om dagarna o står mig länge på frukosten.

Kokosfett vill jag gärna använda igen. har testat i perioder men det verkar pajja min sömn helt, så jag har insett att jag får avvakta tills dess att sköldkörteln är mer stabil (har Hashimotos). Var ju ovanligt känslig (enligt läkaren) för Levaxin, tappade sömnen nästan helt på 25 microgram under de månader jag testade (har enbart homeopatiska preparat för sköldkörteln idag)

Igår klarade jag av att ge barnen lantchips helt utan att ens bli suktad! Stor bedrift. Ibland har jag snott & ätit upp barnens chips… ingen höjdare, jag vet. (och ja, vi har lantchips o mörk choklad till barnen på helgerna, kanske har helt fel men det känns bättre än godis…)

Hoppas att vi alla gör kloka val idag!

Hej igen!

Tänkte bara berätta att det går bra fortfarande, inga snedsteg sen den 4/1. Efter att de första tre kilona rann ut har det stabiliserat sig, men jag har i alla fall varit under 90 de senaste fyra dagarna.

Snart vill jag nog börja dra åt skruvarna en liten aning till, för jag har planerat att köpa en väldigt speciell klänning efter sommaren, och man får liksom mer att välja mellan om man har en mindre storlek. Nu blir det strikt i 8 månader, finns inga ursäkter för avsteg innan dess!

Hur går det med chipsen affeejit?

Kan tillägga att de senaste två dagarna ser närmast perfekta ut i Minmat - runt 1900 kcal, strax över 100g protein, 10g kh och runt 160g fett. Ska försöka fortsätta så!

Vad roligt att det går bra! =D

Duktig, är du!

Och det där klänningsinköpet blir ju speciellt. Viktigt att hitta den man verkligen verkligen vill ha.

#75 härligt Aniara!, låter ju som att du är mitt på vägen igen! Och som sagt, bra sporre där med den speciella klänningen!

Jag funderar på att göra som många andra och beställa från Kina, men det känns lite läskigt. Men då kan man beställa precis som man vill ha den, kombinera flera modeller, ändra detaljer osv, och så förstås beställa precis efter sina egna mått. Det svåra är ju bara att jag inte vet hur mycket jag lyckas gå ner de sista månaderna!

Och i butiken sa den jättetrevliga tjejen som hjälpte mig att prova att om man vill beställa en annan storlek av någon modell som de har, så bör man göra det fyra månader i förväg också.

Kanske helt enkelt får räkna med sömmerskekostnad för att lägga in den på slutet? Kaisakavat, vad gör du i slutet av sommaren?

Ingen aning.. nåt olämpligt gissar jag..

# 22 och 23, Aniara och Mervi, jag vet att jag kommer med detta inlägg lite sent, men när det gäller kläder och om ni gillar Jeans, så har jag ett tips! bonprix.se , skriv "tina" i sökrutan och där dyker det upp underbara jeans, för 149kr. Kläderna på bonprix är ganska stora, så jag brukar beställa 44/46 under kategorin "mjukt fall". Jeansen fick jag på mig i stl 44, men strl 46 sitter perfekt! Den korta modellen beställer jag förstås, jag är 159 cm lång och har alltid annars fått sy upp jeans. Mjuka, härliga, dem bästa jag någonsin haft och väldigt prisvärda.

Lycka till nu Aniara!

Bra att du är duktig!

Jag är också duktig.

Så duktig faktiskt att jag inte ids skriva på Facebook hur duktig jag är för det kan verka stötande. :)

Lurigt det där med klänningen.

Jag har köpt ett mönster från USA på en klänning (inte en sån klänning) men jag vill inte sy den förrän synderna från Jul är förintade.

Vågar inte väga mig just nu. Men i morgon har jag varit duktig i två veckor.

Bra jobbat, fru Sandelin!

Jag tycker faktiskt klänningarna som finns att beställa från Kina är finare än de jag har sett i affärerna. Jag gillar inte när det är en massa rysch och pysch och tyll och broderier och strass och grejer. Hellre några mer "rejäla" dekorationen, tycker jag. Sen försöker jag hitta en med kombinationen v-ringad och draperad, det är inte så lätt eftersom det mest är axelbandlöst just nu, och även om man kan ha en sjal eller bolero så passar det inte min kroppsform så bra. Mitt axel-bröst-parti är liksom lite stort och runt, så det passar bättre att "skära av" det med axelband och gärna rätt djup v-ringning.

Men jag får fundera vidare om det är värt att ta risken…

Nu har jag vägt mig och det var inte roligt. Nu jävlar här också. Jag ska utarbeta en foolproof masterplan!

nuptales.ie är en bra sida, där kan man fylla i vilken sort man vill ha.En vän till mig hitta stans klänning där.

#83 Men du kanske vägde ännu mer innan du skärpte till dig? Hur som helst, nu har vi ställt om till den rätta vägen igen (den ENDA rätta, du vet ), nu är det bara att börja jobba med det där överflödiga igen. Du har ju gjort det förut, och jag gissar att det du har att bli av med nu inte är någonting alls jämfört med hur mycket smalare du har blivit på det stora hela!

Det förstås. Men jag tycker inte att det känns nån skillnad på kläderna ännu. Kroppen vill ha kvar varenda liten godissmula som minne kanske. :)

Vi ska köpa en kvarts oxe av min bror i Februari också så då blir det nom nom nom! Frysen full av kött är praktiskt.

Tycker knepet är att väga sig en dag varje vecka istället för varje dag. Så slipper man stirra sig blind på "shit ett kg upp! vad åt jag.." och får en mer vettig syn på viktnedgången och ev stopp.

#88 Folk fungerar olika. Reagerar man på det sättet du beskriver ska man såklart inte väga sig varje dag.

För mig funkar det bäst att väga mig varje dag och skriva upp vikten i en bok (tillsammans med siffrorna från MinMat). Då känner jag att jag har koll på den långsiktiga trenden och blir också medveten om hur lite sväningarna betyder. Jag skulle inte vara nöjd med att väga mig varje vecka, eftersom jag inte skulle veta om den ena veckan lång en ovanligt hög mätning och den andra ovanligt låg. Men så blir jag inte nojig över vikten heller. Jag tänker snarare "Jahapp, ett kilo upp, kan det vara mens på gång kanske? Ja ja, vi får se vad det står i morgon.". Dessutom har jag ju gått ner rätt mycket och har fortfarande perspektivet att vad jag än väger idag så är det bra mycket mindre än 110.

Faktum är att jag alldeles nyss förundrades över att jag vägde exakt samma som igår (88.6), det händer inte så ofta!

Jag vill också ha en bror med kor. Undrar hur det funkar att hålla en flock på en innergård på Kungsholmen?

"En bror med kor!" - ljuv poesi, inte bara språkligt.

Jag har en kusin med kor och en kusin med får.. men har inte kontakt med den sidan av släkten just. De bor ju på fel ställe - d v s inte i närheten av där jag bor. Fast det händer att köttbitar letar sig förbi mamma och hit..

Så duktiga ni är som stannar on track!

Om vägning, jag brukar skippa vågen när jag vet att den kommer visa "vätskekilon" t ex. Annars spelar det inte så stor roll. Den visar det den visar, just då..

Har ingen aning om hur det funkar med att beställa klänning från Kina, men en skräddarsydd tror jag är toppen! Då får du exakt den modell du vill ha, drapering, V-ringad, osv. Jag skulle beställa en i mått som gäller "nu" och sen räkna med att ändra den lite i sista sekund med sömmerska här hemma. Jag köpte en klänning i rätt modell och tog in den precis innan bröllopet för att den skulle sitta som jag ville  (det blev inte alls så dyrt, men det var ju 10 år sen, om två veckor…). Du kommer att vara så vacker på er stora dag!

Inga chips!! Har nu hållit mig sedan nyår och är så stolt! Häromdagen, då jag var helt kraschad o sovit illa i en vecka, fick jag ett enormt sug men lyckades mota bort det med jordnötter och en stund senare var suget väck.Yay!

Har dragit ner på vispgrädden, bara en kopp per dag just nu, och dessutom fått ner "suget" och mängden mat (när jag har sug äter jag mer och oftare).

Skickade syster till ostbutiken häromdagen och har sedan dess karvat på tre goda ostar (pesto/basilika, rosmarin, kummin), fungerar utmärkt för mig som substitut när jag är däckad. Lite långt att ta mig till stan bara för att få tag i dem. Vår butik i grannkommunen som alltid haft dessa ostar har slutat ta in dem…

Märker att magen är mindre svullen och vågen har rört sig sakta nedåt, -1 kg. Jag väger mig nästan dagligen, mest för att se hur  olika saker jag äter  påverkar. Men lägger inte så stor vikt vid enstaka siffror utan för bok veckorvis. Sen vet jag att när magen sväller pga IBS så kan jag öka +10-15 cm i omfång och ett par kg på en kväll och att det försvinner när magen blir glad igen…

Kor på Kungsholmen låter som en god idé! Lite dåligt med gräs för dem att beta bara på innergårdarna?

Menar förstås att du redan idag ju är strålande vacker och kommer att bli extra fin som brud på den stora dagen i din klänning!!

Korna kanske kan beta vid Landstinghuset? Och då och då lägga en stor, rykande mocka framför fötterna på… vissa politiker?

Haha.. Ser det hela framför mig..

Klänningen.. Tror måttbeställa enligt nuvarande mått, för att sedan lämna in för justering strax innan Den Stora Dagen, är bästa tänket här. Tag hjälp med måttagningen av ett proffs.

Du kommer att vara så underbart vacker, Aniara!! Jag menar du ÄR ju vacker som du ÄR. Och utifrån dina tankar kring modell på klänningen, så är det lätt att konstatera, att du dessutom har mycket god smak!

Eftersom det är ganska gott om tid kvar, så tror jag att jag väntar lite till, kanske beställer i mars eller så när jag ser hur det utvecklar sig med vikten nu när jag är hyfsat strikt igen. Då är det ändå ett halvår kvar, eller lite mindre om jag beställer en bit in i mars.

Har konstaterat att de som jag provade i butiken är för dyra (ca 6000 - 9000). Ska kolla på en billigare butik som har många stora storlekar, men att döma av hemsidan är deras klänningar inte lika fina. Men det är värt att åka dit och kolla i alla fall.

Annars är alternativen att antingen beställa direkt från Kina (det finns ett företag som verkar pålitligt och har många fina klänningar, och möjlighet att kombinera och ändra efter behag) för ca 2500, eller beställa via en tjej som tar mått och beställer, förmodligen också från Kina, för ca 4500. Det kanske är värt de tusenlapparna för att dels garanterat få rätt mått, dels slippa osäkerheten i att skicka flera tusen i förskott till Kina och hålla tummarna för att det kommer en fin klänning sen.

Men som sagt, jag lär planera in en korrigering strax innan oavsett hur jag gör!

Låter himla förnuftigt, ditt resonemang.

Och jo, det finns tid. Beställa "i tid"  så inte panik uppstår, men det är ju lugnt än.

Och så ska det förstås vara snörning och inte dragkedja, icke att förglömma! Då blir den ju mycket mer flexibel, och dessutom lättare att anpassa till mina kraftigt varierande mått - stor byst, hyfsat smal midja, och jäääääääääääääättehöfter! När jag tänker efter är nog höfterna det stora problemet eftersom klänningen oftast är rigid så långt ner, men å andra sidan brukar inte höfterna ändras så mycket när jag går ner i vikt. Så om jag beställer en som sitter tajt över höfterna, och i övrigt passar på den yttersta snörningen, så borde det kunna bli bra!

Och så tror jag att jag väntar till april.

I övrigt går det rätt bra här. I förrgår åt jag alldeles för lite, men det var inte mitt fel. Vi hade marinerat karrékotletter till middag, men just som sambon drog på ugnen blev det svart. Vi trodde en säkring hade gått, men det visade sig snart att hela kvarteret var mörkt - inte huset på andra sidan gatan, men väl ett stort hus ännu längre bort, märkligt nog. Vi tände ljus och väntade ett tag, men strömmen visade inga tecken på att komma tillbaka. Så till slut sket vi i det hela och gick och la oss. Köttet fick sova på balkongen eftersom vi inte ville öppna kylskåpsdörren i onödan. Strömmen kom tillbaka mitt i natten, det märktes eftersom sambon fått för sig att alla lysknappar skulle stå åt andra hållet. Jag försökte säga att vi skulle tänka efter vilka lampor som var tända istället, det var ganska få så det borde ha varit lätt att bara släcka dem, men han skulle prompt börja TÄNKA, och sen var det kört. Varenda lampa i huset gick igång när strömmen kom tillbaka. Ingenjörer!

Rejält jävla förkyld är jag också, hostar och ynkar och är tvungen att ta äckelsockrig cocillana. Eller tvungen, jag har alltså inte fått den utskriven nu, utan det är en gammal flaska som stått här i snart två år, men jag kan inte sova om jag inte tar det. Men det tycks inte ha triggat mitt sockermissbruk än i alla fall!

*S* Ja, ibland kan det helt klart bli för mycket tänkande.. Ser framför mig hur ni dividerade i lysknappsärendet..

Hoppas ni fick sätta tänderna i köttet sen i alla fall. Helgerån om kött går till spillo ju!

Se till att mota bort den eländes förkylningen!! Lots of smör, eller nåt!

Nu börjar jag bli en liten aning frustrerad. Jag har duktigt hållit mig på banan sen nyår (med den där förbaskade glassen 3/1 som enda undantag), dvs fyra veckor nu. Första veckan tappade jag vattenkilona (3st), men sen har det inte hänt nåt mer. Jag ligger mellan 1800 kcal/dag med kolhydraterna runt 10, precis som jag tänkt mig, men vikten ligger nästan osannolikt prickstilla på 88.7. Och måttbandet säger samma sak.

Nu skulle jag egentligen inte bry mig så mycket om det, utan tänka att det tar den tid det tar, och jag slipper i alla fall migrän och knäinflammationer, om det inte vore för en liten detalj.

Jag såg en klänning igår. En brudklänning. Och den var det ljuvligaste jag sett, och SÅ mycket jag. Problemet är bara att den är slät. Jag har varit helt inställd på att jag ska ha en som är draperad över magen, för att maskera "volangerna" (Ja, nånstans ska man ju ha volangerna om man nu inte vill ha dem på klänningen!) De hade bara en storlek 40 att prova, utan att dra igen dragkedjan då, och de försäkrade mig att när jag fick en måttbeställd skulle den inte alls smita åt över valkarna på det där viset, men jag är inte övertygad. För den är fortfarande slät och inte så tjock. Det kanske kommer att se bra ut när jag står rak och håller andan, men så fort jag rör mig kommer jag att vara rädd att den ska lägga sig runt en valk.

OM jag lyckas gå ner minst fem kilo och dessutom har en riktigt bra gördel borde det kunna funka. Men de ville att jag skulle beställa snart för att hinna få den och göra alla eventuella efterändringar. Och jag måste ju veta först om jag kan klara de fem kilona eller inte!

Hade det varit en annan modell hade jag lätt kunnat beställa en som passar (eller är lite tajt) nu, och sen kanske sy in den i augusti. Men nu handlar det inte om vilken storlek jag ska ha, utan om jag öht kan ha den modellen. Lyckas jag inte krympa magen är hela klänningen körd!

Måste erkänna att jag nu fått en anledning till att hoppas att jag får prova Levaxin. Jag klämde ju fram ett TSH på över 2.5 sist och fick en ny provtagningsremiss, och om jag gör om bravaden kanske det betyder att jag får prova. Jag blir ju liksom lite inspirerad (och avundsjuk) när jag läser om andra som testar och både blir piggare och äntligen börjar minska i vikt.

Hej Aniara! Härligt att du hittat klänningen med stort "K" i så god tid!

Hur har du det med andra "hypo-symptom"? Eller är det fler i familjen som har sköldkörteldysfunktion? Jag tror att ju fler symptom du kan rada upp och om andra släktingar har problem så är det lättare att få provmedicinera med Levaxin.

Jag provmedicinerar Levaxin sen 17 december, och jag kan inte påstå att min vikt har gått ner fast jag kör strikt LCHF. Men jag även läst att för en del kan det ta upp mot ett år innan det händer nåt i kroppen. Däremot är jag av med min hemska huvudvärk och jag kanske inte fryser lika mycket om fötterna. Orken har definitivt blivit bättre.

Lycka till och hoppas det går bra!

Åh, kan förstå din kärlek till klänningen… håller tummarna för att allt snart löser sig, att du hittar ett alternativ som passar! Snörning låter smart, tänkte inte ens på det alternativet, mkt bättre än blixtlås. Borde finnas även i vanliga klänningar!

Hoppas att du får testa Levaxin, det kan nog definitivt vara en faktor i det hela, både vad gäller ME och vikt. Jag testade ju i drygt 3 månader och tappade ett par kg utan att ens försöka (men att jag också tappade sömnen helt gjorde att jag inte riktigt kunde njuta av varken kraftigt ökad energi eller mindre höftomfång…)

Jag har ff inte rört chipsen, även om jag varit nära ett par ggr. Har använt grädde som substitut, kanske inte helt klokt alla ggr, med tanke på att det kan bli 4 koppar te med grädde per dag ibland… Men bättre än alternativet (att dyka ner i chipspåsen!) Har tappat 2 av de drygt  5 kg jag gått upp senaste året (då jag testat mig fram för att se om jag klarar av "liiiiite" kolhydrater, popcorn, choklad, bär, chips… det tog mig över ett år att erkänna för mig själv att jag ff INTE gör det! Men man måste ju testa!)

Är just nu inne i en tuff period med flytt, vilket tar krafter som jag inte alls har. Försöker hålla ut tills vi är på plats.

Igår firade vi 10-årig bröllopsdag med middag på lokala Värdshuset. Såå gott! Åt en hummersoppa med liten västerbottenpaj  i (utan deg!) som var alldeles fantastisk… Nu vet jag vad jag ska försöka få till hemma i köket! Är så glad att jag idag klarar av att äta mjölkprodukter (var helt utan i över 20 år när jag trodde att mjölk var problemet). Personalen tittade konstigt på mig när jag beställde in grönt te med "lite vispad grädde (utan socker) vid sidan om"!

#99 Jag tror ingen annan i min släkt har haft hypo, och även om jag har väldigt många av symtomen så skulle de lika gärna kunna förklaras av min ME. Men om det nu skulle finnas en möjlighet att sköldkörteln är en del av problemet, eller som Kaisakavats läkare var inne på att den kan ha blivit skadad av sjukdomen, så är jag såklart intresserad av allting som eventuellt går att förbättra. Mot ME finns det ju i nuläget ingen bot, i alla fall ingen som går att få tillgång till i Sverige.

#100 Bra jobbat att hålla dig undan chipsen mitt i allt! Tycker inte du ska bekymra dig alltför mycket om det där teet med grädde, det är ju oändligt mycket bättre än alternativet. Kul att ni hann fira bröllopsdagen också trots flyttbestyr och annat. Jag vet ju hur lite ork du har till både roliga och nödvändiga saker.

På min tioåriga bröllopsdag (som inträffar om mer än 10 år) ska jag vara smal, frisk, rik och lyckad, ha ha!

Har tänkt jättemycket på dig och ditt läge. Vi är så himla lika i våran krämpa-flora.. och att det här med att ME och sköldkörtel liknar varandra så mycket att man lätt negligerar att fler saker kan pågå samtidigt.

Min USAiska kompis har just fått konstaterat allvarlig grad av hypotyreos och hon har haft ME sedan hon i princip var barn. Och då hon konstaterat ME, så har hon inte brytt sig om att gå till doktor trots att fler och fler symtom poppat upp.

Ett mönster. Kanske stämmer det inte för oss allihopa. Eller kanske gör det det?

Vi knagglar vidare.

Om klänningsfunderingar. Önskar jag kunde trolla!! SÅÅ MYCKET vill jag att du ska kunna ha just den klänningen du förälskat dig i. Att känna dig precis så underbar, just då - Underbart!!

Kan tyvärr inte trolla. Men kanske du kan trolla själv.. med lite hjälp.

Håll i tråden, om du tänker efter så HAR du faktiskt förlorat kilon i höst och tills nyss - TROTS den ödesdigra semestern med påföljande dikeskörning är du tydligt under 90. Alltså är det inte någon omöjlighet att kilona kan fortsätta avta.. eller hur!?

Och som du är inne på - om du behöver Levaxin och det funkar, så kanske det ger en extra skjuts.

HÅLLER ALLA TUMMAR!

Målet är att du ska må så bra som det bara är möjligt!

P.S. "Lyckad" kan med fördel bytas ut mot "lycklig".

Målbilder är bra, låter som en bra plan! Är säker på att du kommer att nå dina mål både vad gäller vikt, pengar, lyckad och lycklig!

Ja, just nu tar jag till allt för att undvika chipsen och chokladen, så grädde i stora lass får vara ett ok substitut fram tills dess att jag får kraft att ta itu med det… Trodde att jag skulle gå ner i vikt av all stress med flytten, men tyvärr verkar den metoden inte funka på mig…. Är jätteglad att jag kom iväg på bröllopsmiddagen, behövde verkligen komma utanför dörren och få känna mig "frisk" ett tag. Också värdefullt för barnen att vi åker iväg hela familjen och gör saker tillsammans ibland. Det är ju annars alltid bara maken som tar barnen på äventyr. Var värt ett par dagars återhämtning efteråt!

Igår överraskade maken mig med att göra egen hummersoppa till fredagsmyset. Lycka! Att jag sen brände fast ostchipsen, som skulle höra till soppan, på smörgåspappret, gjorde inget (hmm, ja, maken köpte fel o jag var så trött att jag inte såg att det var smörgås- och inte bakplåtspapper).

Tror också att Kaisakavats läkare är inne på rätt spår. Att det kan vara ME som skadar sköldkörteln. Minns att D Petersen sa ngt om detta när vi diskuterade vid middagen för några år sedan. Önskar att fler läkare såg sambanden. I mitt fall anser VC inte att det är ngt problem, trots biopsi och diagnos på Sophiahemmet och sköldkörtelproblematik i släkten, och trots att jag blev så väsentligt mkt bättre av Levaxinet,  eftersom att blodproven är "normala" (även om de åker berg-o-dal-bana). När Levaxin inte fungerade för sömnen vill de inte låta mig testa ngt annat (därav det alldeles för dyra förhållandet till kinesiologen sedan 3 år). Inte heller ta reda på varför jag mår som jag mår.  Min husläkare verkar mest vilja bli av med mig, så jag undviker henne i det längsta… Hoppas att du får hjälp och att det åtminstone kan göra dig lite bättre! Även om det inte botar ME så kanske det gör skillnad i vardagen…

Ursäkta en fråga bara, vad är ME?

# 106 Myalgic encephalomyelitis.. även kallad Chronic Fatigue Syndnrom CFS eller på svenska Kroniskt Trötthetssyndrom.

Kolla t ex här.

Aaaahh….ok! Visste inte bara vad förkortningen var. Tror jag har läst på Turtles nånstans att många kvinnor som får diagnosen ME (bara för att inte läkarna vet vilket fack dom ska stoppa patienterna i) egentligen har fel på sköldkörteln!

Tittar förbi och hälsar: Håller tummarna för din kampanj, Aniara och lycka till med klänningsbestyren.

Men ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH!

Den här dagen får gärna vara slut snart, för den har inte gått särskilt bra.

Det började med att jag var tvungen att baxa mig upp på morgonen (jag är inte bara svårt morgontrött utan har yrsel m.m. på morgonen som gör det extra svårt) och tränga in mig på sardintåget till universitetet. Orkade bara inte försöka be någon sur och trött resenär att ge mig en sittplats, så jag hängde och slängde i ena armen med min tunga väska och min morgonyrsel hela vägen. Sen ska jag uppför en stentuff uppförsbacke, vilket är en av de saker min sjukdom gör nästan omöjlig. Kom upp till slut och kommer till lektionssalen. Där sitter en lapp om att föreläsningen är inställd.

Jag åker hem igen och sover en stund, åker sen tillbaka hela vägen igen för eftermiddagsföreläsningarna. Det är segt men det går. Men föreläsningarna gör mig ännu mer medveten om att min examensuppsats har en usel design och stora metodologiska problem.

Sur, trött och hungrig klämmer jag in mig i rusningstrafiken igen och lyckas ta mig hem. Tvingar mig själv att handla på vägen, för fast affären ligger nära vet jag att jag inte kommer att ta mig ut igen när jag väl sjunkit ner i soffan.

Planerar köttgryta med högrev till middag vilket tar ett tag (passar bra eftersom sambon kommer hem sent). Om jag ska orka måste jag äta något direkt. Äggmjölk passar perfekt, och jag har ställt fram två ägg på bänken på morgonen för att de ska vara lagom rumstempererade när jag kommer hem.

Knäcker äggen, kokar upp smör och vatten i kastrull. Mixar äggen och låter stavmixern stå kvar i kannan. Vänder mig mot kastrullen. Kannan tippar, och hälften av äggen rinner ut över bänken och ner på golvet. Svär en smula. Häller över det kokande vattnet och mixar, sen tar jag itu med torkandet.

Äggmjölken blir lite blaskig, men det är ingen katastrof. Ska bli gott ändå. Ställer den på soffbordet, dunsar ner i soffan, sträcker mig efter datorn, och slår ut äggmjölken över ryamattan.

Allvarligt.

Det räcker nu.

Nej! Det var ingen bra dag! Ibland är det som förgjort…

Hoppas att du får en bättre imorgon!

Men jösses, stackars dig!!  Vilken daaaaaaaaaaag!!

Usch!!!! *klappar om* Hoppas morgondagen blir bättre!

Det fixar sig med uppsatsen! Den behöver inte vara perfekt, bara bra nog!

Och OM den behöver justeras lite, så får man lov att göra det efter opponeringen. I all oändlighet.

Hoppas det blir en bättre dag idag.

Idag är en bättre dag, fast jag har en gräslig värk överallt! Var tvungen att dra mig upp tidigt en dag till, och det är en annan sak jag har extra svårt för. Klarar att gå upp tidigt en dag, men inte två i rad. Men det gick! Och idag pratade jag med en annan föreläsare om mina statistikproblem, och hon var mycket mer positiv och sa att det kommer en lösning längre fram i kursen.

Nu är jag hemma, lunchen äten, och jag ska ta mig en middagslur, because I'm worth it.

Trodde vikten kanske hade börjat baxa sig lite, lite närmare 88-strecket de senaste dagarna, men idag skuttade den glatt upp till 89 igen. Måttbandet är också lika långt fortfarande. Det vore så trevligt om jag kunde få en tydlig indikation på att jag kommer att kunna skala av några centimeter det närmaste halvåret, för jag har kommit fram till att jag verkligen, verkligen vill ha den där klänningen, men om det är så att vikten har gått i varaktigt baklås vågar jag inte beställa den.

Jag väntar en månad till och ser vad som händer!

åh, förstår precis vad du menar med svårigheten att ta dig upp tidigt två dagar i rad… (jag är likadan, är zombie och helt väck fram till lunch varje dag, kan ibland samla kraft för att göra en stor ansträngning en dag men aldrig flera i rad).  Fantastiskt att du klarade det, hoppas att du kan återhämta dig lite nu! Du är så värd en eller två middagslurar, minst.

Så skönt att statistikproblemet tycks vara nära en lösning!

Håller tummarna för att måttbandet blir kortare snart! Kanske köra den i torktumlaren, då blir den kanske kortare? Fast. Då blir väl antalet cm fler? Hmm…

Jag tror att stressen sätter stopp för viktnedgång i makens fall. Ser att han äter helt strikt (nästan SSS-nivå) utan att gå ner. Han  jobbar typ 12-18 h/dygn året runt sedan 4 år (startat flera företag). Under lugnare perioder (semester o likn) går han däremot ner, på samma kost… Funderar på om det kanske kan vara en faktor för dig?  Jaja. Tänker bara högt…

Ska affirmera och visualisera, se dig i den fantastiska klänningen! Förstår att du blev störtkär i den!!

Ja, idag var det inte lätt, det blev mycket automatkaffe! (Tur att den nya kaffeautomaten gör helt ok kaffe.) Lyckades svara på fel fråga på föreläsningen för att jag satt och och tänkte på annat och fick för mig att jag skulle göra en insats när ingen annan verkade kunna svara. Eftersom jag inte hade hängt med svarade jag på ett annat exempel på listan.

Stressen kan jag nog inte göra så mycket åt just nu, för jag måste ta mig igenom kursen, men jag kan åtminstone göra som jag gjorde idag och tacka nej till jobb på veckans enda lediga dag!

Nästa projekt blir begäran om omprövning av FK-beslut. Efter ett halvår har jag fått avslag på ansökan, och avslaget grundar sig helt på det gamla läkarintyget och inte det nya och bättre. Det var en hel del strul i somras när jag skickade ansökan och intyget, så jag ringde extra för att kolla att de hade rätt läkarintyg. Jag fick ingen sammanställning av aktuella handlingar innan beslutet som man ska, så jag vet inte säkert om de har tappat bort läkarintyget IGEN, men det är bara ytterligare en sak att påpeka…

#117 Lider med dig! Man måste vara frisk för att orka vara sjuk

Dagen är bättre än igår, men ändå blä. Skrutt!!

Inte likt dig att vara förvirrad sådär som på föreläsningen.. Jobbigt nu! Men gräv inte ner dig för det, du är ju skitsmart. Bara dåliga förutsättningar för tillfället.

Klokt att inte jobba, men det är ju sk*t med den uteblivna inkomsten.

FK-beslut.. Får rentav riktigt ont i magen när jag läser om vad du behöver ta tag i. Jag fick också avslag (gissar att du menar varaktig sjukersättning) men sitter inte i sjön i och med återförsäkringen. Så jag kan låta det ligga och mögla ett tag. Det kan inte du.

Avundas dig INTE!

Be strong! Stöttar dig i anden för allt jag bara kan!

Skickar över lite energirika vibbar till dig *sprak*

usch vilket kämpande somliga måste ha för att ens klara vardagen, det är så orättvist, och så Försäkringskassor och CSN och allt vad det är som ska sätta käppar i hjulen som om det inte var nog ändå!

Men Aniara, borde du inte kunna få färdtjänst!? Verkar totalhemskt med ditt kämpande bara för att komma till skolan! Du borde ha en limo med privatchaufför som väntar utanför som belöning för allt ditt kämpande! Om jag hade varit miljardär skulle jag fixat det åt dig!

Håller HELT med Pennylane - Limo med privatchaufför åt Aniara!!!

Stressen är min största fiende också!

Vad är det för kurs du läser?

När Gud hade skapat jorden tittade Sankte Pär ner på den och sa: I Afrika har dom torka, I Sydamerika har dom översvämningar, I Nordamerika har dom tromber, I Öster har dom jordbävningar. MEN Sverige slipper ju undan ALLA katastrofer…
DÅ log Gud illmarigt och sa: DOM HAR FÖRSÄKRINGSKASSAN ;)

Men Gud så bra , vi är verkligen inte förskonade från katastrofer. Vi har ju även Livsmedelsverket …..

Tack alla. Jag har faktiskt funderat mer än en gång på att söka färdtjänst, men processen tar lång tid och kursen slutar sista februari. Och det är bara 1-3 dagar i veckan som jag börjar 9 och måste åka när det är som jobbigast (fast backen är förstås en mardröm varje gång oavsett). Sen kommer jag att behöva gå dit några gånger till för uppsatshandledning, opposition osv, men mestadels kommer jag att sitta hemma och skriva tills jag förhoppningsvis tar examen ganska snart!

Fast nu har jag börjat tänka på att jag ska börja jobba sen, och jag vet inte om jag fixar rusningstrafiken varje dag, så jag kanske borde söka av den anledningen, fast det blir förmodligen svårt när jag inte har nåt konkret jobb att referera till.

förstår att FK stressar rejält och att den inte går att göra ngt åt just nu. Minns hur det var innan jag fick igenom min ansökan, inget jag önskar ngn… (och jag slapp ju ändå allt vad överklagan osv heter).  Hoppas innerligt att det går vägen för dig, att de letar fram rätt intyg och gör en korrekt bedömning. Så att du kan få lite mer lugn o ro och fokusera på uppsats och jobb. Du kämpar enormt och om de inte ser det är de galna!!

Jag har också funderat på färdtjänst men inte tagit tag i det. Just nu jobbar jag ju inte (o tidigare jobbade jag hemifrån) men jag behöver ju skjuts överallt, läkaren, terapeuten, behandlingar, osv och kan inte hämta mina barn i skolan eller handla/göra ärenden själv. Har ofta försökt åka kommunalt eller köra själv och tar mig i bästa fall dit, men aldrig hem igen. Allra minst in till stan, dit tar jag mig aldrig själv. Närkommunen kan funka. Ibland. Om jag är utvilad och samlat skedar. Min mamma, man eller vän skjutsar mig när jag behöver åka någonstans. Men färdtjänst känns så definitivt för mig… dumt kanske? Men hade jag ett jobb jag behövde åka till varje dag skulle det däremot vara en annan sak. Då ska de få skedarna gå till att jobba, inte ta sig dit/hem, eftersom att vi tyvärr måste välja och oftast inte kan både och!

FK gör mig ju iofs mer irriterad än stressad, eftersom jag överlever ändå. Men det vore ju trevligare om min sambo inte behövde försörja mig! Jag hade räknat med avslag på den här ansökan, men jag hade inte räknat med att de skulle slarva bort läkarintyget! Så jag bråkar mest för principens skull.

I natt har jag i alla fall sovit ut, och jösses vilken skillnad det gör för måendet! Kanske t.o.m. orkar ta itu med att dammsuga upp potatismjölet i ryamattan som legat där i två dagar sen jag jag hällde ut äggmjölken. Tror det har sugit upp det mesta nu!

FK är nog den största irritationskällan i detta land. Tragiskt, med tanke på att de finns till för att hjälpa folk, inte stjälpa Och det är så fruktansvärt respektlöst att slarva bort papper som de gör. Inte första gången jag hör om det…

Härligt att du fått sova!!!

Idag har jag sett en sjua! 87.5 stannade vågen på i morse. En vägning gör ingen sommar, men kanske börjar jag ändå äntligen göra en buckla i fettreserverna. Före semestern var jag och nosade på 86.8, men sen nystarten vid nyår har jag legat nästan löjligt stilla på mellan 88.5 och 89.

Jag börjar få lite, lite hopp om den där klänningen!

Annars var jag och provade fler klänningar igår och det verkar nästan omöjligt att hitta en som inte smiter åt över nedre delen av magen där hängbuken sitter. Jag vill verkligen inte att underkanten av hängbuken ska synas igenom…

Sen väntar jag på paket från utlandet med en rejäl "miraclesuit" som jag hoppas ska hålla in bättre än mina Flexees som jag har när jag provar klänningar. Men jag räknar med att kanske behöva köpa flera gördlar innan jag hittar rätt. Kanske den som Trinny&Susanna har på Debenhams (fast den har axelband, så då måste jag ha det på klänningen också, vilket jag iofs vill, men vi får se vad jag hittar!).

Grattis! Alltid kul när vågen är nere och pillar på en ny siffra även om den bara skymtar förbi.

Jag beställde magbrallor från TV-shop förra veckan. Har inte fått dem än men jag hoppas de är bra.

Tycker alla klänningar verkar felsydda. :)

Hon som hade brudbutiken var iofs befriande ärlig, men lite trist när hennes slutsats blir att jag nog inte ska ha någon av hennes klänningar (och hon hade ett helt gäng i min storlek) utan gå till en sömmerska och få en skräddarsydd istället!

Hade hon bara felsydda???

Grattis till 7:an! Kör hårt! Heja dig!

#134 Haha, nej, de var nog sydda så som de flesta ser ut! De flesta är inte 160 cm med ett höftmått på 123 cm och sen en VÄLDIGT kort överkropp till det! Mina revben går nästan ihop med höftbenen, så det blir tvära vinklar mellan DD-kuporna, hyfsat smala midjan, och så raskt ut igen!

Fattar jag väl att det var så du menade .

Men jag menar att om de inte passade så var de felsydda!!! Liksom kläderna får ju passa kroppen  annars är det fel på dem!

Känner mig helt plötsligt lyckligt lottad som är 160 med skitkorta ben och normal torso. :)

Grattis till fina siffror, Aniara!

Åt rätt håll, definitivt.. och du kommer inte bara få prinsen - du kommer dessutom vara snygg som fanken!!

"Alldeles, alldeles Underbar!"

Håller med glitterfisk - det som inte ser snyggt ut på oss är felsytt!

Hej!

Här kommer mitt första inlägg! Det är Aniara som lurat in mig i de här dummheterna. Jar "råkade" börja innan jag var ordentligt förberedd för jag struntade helt enkelt i att lägga i pasta/potatis/ris i matlådan och plötsligt försvann två kilo! Då kunde jag ju inte bara lägga av eller? Men jag måste säga att det här med att äta mer fett och inga kolhydrater känns som en vit fläck på kartan för mig som den gamla fettfobiker jag är. Jag vet knappt hur man gör när man äter mycket fett!

Efter de där två kilona tog det däremot stopp. Kanske är det att förvänta eftersom min kropp är mycket vältränad! Ja i konsten att leva på ingenting alltså! Har jojobantat sedan jag var 14 så det kanske tar ett tag för min kropp att ställa om. Det känns ju trösterikt att Aniaras siffror äntligen kryper neråt. Men fyra veckor kan man alltså få vänta på att något ska hända på vågen? Nå, men under tiden håller jag ju sötsaksbegäret i schack och det är jag väldigt glad för!

GRATTIS till nya siffran! De där siffrorna alltså… de må vara fåniga, men de kan ändå konsten att göra en nöjd och glad - när de går åt rätt håll!

Ville bara kika in med lite pepp, eftersom jag gärna vill följa din resa. Extra roligt är det ju när man stöter på någon som man ligger lite lika med, storleksmässigt.. identifikation och allt det där

Iaf, fortsatt lycka till Aniara!

#137 Det märkliga är att jag har korta ben också, sitter alltid och dinglar med fötterna på bänkar och bussäten… Det är liksom höftpartiet som är tar upp typ en tredjedel av min längd!

#138 Klart jag kommer att vara skitsnygg, tänker pressa hela sommaren och vara brun och smal när det är dags! (Och prinsen kommer också att vara snygg med solbränna, då kanske han rentav kan ha lila som jag vill utan att se blek ut:)

#139 Välkommen! Hoppas det funkar för dig med, annars får jag dåligt samvete. De där två kilona var nog mest vatten, men nu när du har det avklarat kan du ju börja gå loss på fettlagren! En varning bara, du kommer förmodligen att få behålla bysten.

Här är en till bänkdinglare! Haha..

P.S. #139: Vi brukar alltid råda nykomlingar (i synnerhet) att starta en egen tråd under "Medlemmar", där man beskriver sitt utgångsläge och samlar alla frågor och funderingar man har. Det brukar komma svar väldigt fort, men det är lättare att komma med tips när man har hela bilden samlad på ett ställe liksom. Och jag tycker det vore extra kul att följa hur det går för dig!

Jag kom på att det formodligen är som du säger just precis när jag klickat på enter!  Lycka till Aniara! Jag minns hur jag själv kämpade som en besatt när jag skulle gifta mig för 25 år sedan. Lyckades tvinga ner mig själv till 55 kg. med någon fettfobisk svältkur. Det höll ju inte särskilt länge förstås. Det var Maj och till jul samma år vägde jag 59 kg. Håhåjaja. Nu fortsätter jag i en egen tråd!

Sjuan verkar vara här för att stanna, 87-nånting i flera dagar nu.

Idag fick jag paket från Utlandet med min "Miracle suit". Jag beställde två stycken i olika storlekar, och var inställd på att kanske behöva skicka tillbaka den ena eller båda, men den största passade perfekt nu, så förhoppningsvis är den mindre perfekt i september.

För skojs skull kontrollmätte jag, och tänkte att den minskade både midjan och höftmåttet med 4 cm. Fast det visade sig inte stämma - när jag tog av mig den mätte jag igen, och det visade sig att jag krympt mig själv med minst en cm, så den drar bara in 3 cm!

Den jämnar också ut valkarna riktigt bra, så i kombination med att det faktiskt verkar som att jag har baxat mig av platån så kanske jag kan ha den klänning jag helst vill!

Hoppas, hoppas, och håller tummarna för dig!

Hurra! Du får kränga på dig den och gå och prova den.

#147 Det går ju inte eftersom den ska måttbeställas! I butiken finns bara en i storlek 40, och SÅNA under gör inte den där gördeln!

Fantastiskt att de passar. Det är ju alltid lite "chansning" med att beställa sånt.

Små steg åt rätt håll mot din dröm.

Hej Aniara! Hur gick det med dina funderingar om sköldkörteln och Levaxin? Tog du några nya prover?

Jag tog nya prover förra veckan, och borde ha ringt doktorn igår för att fråga om dem eftersom han nog bara jobbar på onsdagar (pensionerad egentligen), men det glömde jag. Förra gången ringde han själv, så nu har jag fått för mig att han gör det när proverna visar nåt och därför kanske de var normala nu?

Ska nog ringa och lämna meddelande i receptionen att jag vill ha provsvaren, så ringer han upp nästa gång han är där. Det är så det har funkat förut.

Vore ju typiskt om det jäkla värdet har masat sig ner under 2,5 nu igen bara för det! Nästan alla gånger jag har testat förut under åren (sparar alla provsvar) har det legat mellan 2.4 och 4.0, dvs normalt enligt alla läkare men kanske grund för att i alla fall få testa Levaxin om rätt läkare hade sett dem.

Bli piggare, kunna vakna på morgonen, inte behöva rensa hår ur avloppet stup i kvarten, slippa vara isbit varje eftermiddag (jag är lite udda där - vaknar jättevarm men blir kallare och kallare under dagen!), och kanske få lite snurr på min jäkla övervikt - det vore trevliga saker att få uppleva! Jag vet ju inte om Levaxin verkligen är lösningen på de problemen, men det skulle ju inte göra nåt att få ta reda på det. Har jag riktig tur kanske jag skulle kunna slippa vakna med magknip varje morgon också!

Grr. Skrev ett jättelångt inlägg och så försvann det

Alltså. På den här sidan hypo.2info kan du hitta massor med intressant läsning och enligt den här artikeln "ny TSH-gräns" så finns det ett antal läkare som rekommenderar att TSH-gränsen ska sänkas till 2,5.

Som jag skrev i ett tidigare inlägg så har jag ju inte gått ner i vikt sen jag började med Levaxin för 1,5 månader sedan, men jag har i allafall stoppat förra årets oförklarliga viktuppgång.

Jag är inte lika frusen, sover som en stock, bättre slemhinnor i näsa och mun samt att den ständiga huvudvärken är borta. Och orken i "huvudet" är definitivt på väg tillbaka även om kroppen inte hänger med än.

Stå på dig och lycka till!! Peppkram från Karin

#152 Jag vet det, det var ju just därför jag kontaktade den här private endokrinologen när vc-doktorn tyckte att dett TSH på 3.5 var alldeles finfint, alla symtom till trots. Visserligen kan ME förklara alla dessa symtom, men jag tycker ändå det är värt att pröva om det går att förbättra genom att hjälpa sköldkörteln.

Som jag skrev i #151 har TSH nästan alltid legat mellan 2.5 och 4.0 på vårdcentralen, men nu när jag äntligen träffat en läkare som känner till den nya föreslagna gränsen som du länkar till så har det envist hållit sig därunder - 2.44 förrförra gången… Men förra gången var det alltså över 2.5, så nu hänger det på det senaste om jag ska få testa eller inte.

Så håll tummarna!

Självklart håller jag tummarna!

Om jag kommer ihåg rätt så läste jag nånstans på Hypo2-sidan att "Kroniskt Trötthetssyndrom" är en väldigt praktisk etikettering på folk (läs kvinnor) som dom inte vet vad dom ska göra med.

Min förståndiga (kvinliga) gynekolog berättade att både kroniskt trötthetssyndrom och "klimakteriebesvär" egentligen kan vara symptom på sköldkörteldysfunktion. Just pga att det drabbar så många kvinnor i sin bästa ålder.

Hittade artikeln om ME här.

#154 Det är sant att "Kroniskt trötthetssyndrom" används som en "slaskdiagnos". Men ME (G.93.3), korrekt använt och diagnosticerat, är däremot en neuroimmunologisk sjukdom med tydliga inslag av immunförsvarsstörning (avvikelser i NK-celler är det mest karaktäristiska, men det finns många fler). Att det är virusrelaterat är helt uppenbart för alla som sysslar med det. Det är alltså helt fel som står i din artikel att det skulle vara en stressjukdom. Det är väldigt olyckligt att man valt det namnet på svenska, det förvirrar diagnosticeringen oerhört och gör att sjukdomen lätt förväxlas med kroniskt trötthet i största allmänhet.

Det senaste spåret är ett nyupptäckt retrovirus, alltså ett virus som liknar HIV. Detta publicerades i Science hösten 2008. Forskningen sen dess har dock varit lite spretig, så det är oklart exakt vilken roll just det viruset spelar.

Jag hade ett "klassiskt" insjuknande efter en svår körtelfeber som jag aldrig blev frisk efter, men förmodligen finns det ett steg före det som gör att immunförsvaret inte klarar av att hantera den utlösande infektionen.

Som sagt, de flesta av mina symtom förklaras mycket bättre av ME-diagnosen än av hypo, men det är ändå värt att utreda. Inte minst därför att det är möjligt att sköldkörteln kan ta skada av att gå en lång tid med en sjukdom som ME. Och jag har haft ME i snart 20 år.

Jag brukar åka på internationella konferenser där de världsledande forskarna rapporterar om sin forskning, så jag har rätt bra koll på vad ME är och inte är!

Så här diagnosticeras "riktig" ME.

Som du ser räcker det inte med att vara trött…

Intressant! Tack för din långa förklaring, nu förstår jag bättre.

Sen tror jag också att en del som egentligen har någon form av Hypo felaktigt får diagnosen Kroniskt trötthetssyndrom bara för att läkarna inte tittar efter rätt saker. Jag är dock rätt säker på att jag själv inte är en av dem.

Jotack! "min" endokrinolog sa till mig att det kunde finnas 2 orsaker till mitt "förändrade sömnbeteende". Antingen sköldkörteldysfunktion eller Depression. Och mina sköldkörtelprover var inom gränsvärdena så det kunde inte vara sköldkörteln.

Undrar vilket blodprov som visade på att jag hade Depression?

Jo, det där med besvärlig diagnostik känner vi med Sjögrens Syndrom väl till! Ni vet, man går till doktorn och gnäller lite "Jag är så trött" Jaha, säger doktorn, inte särskilt imponerad eftersom alla säger att de är trötta, vi ska ta ett hb och sänka… Alla sådana prover är strålande för mitt vidkommande, jag borde vara pigg som en mört!

Nästa gång hos doktorn: "Jag är så torr i munnen!" Doktorn: "Jag skriver ut xerodent"

Nästa gång: "Jag känner mig så irriterad i ögonen" Doktorn: "Kanske lite ögondroppar kan hjälpa? Sitter du mycket vid datorn?"

Nästa gång: "Jag hostar jämt även om jag inte är förkyld" Doktorn: "Det är astma! Jag skriver ut seretide discus!"

Jag fick inte rätt diagnos förrän jag, som den värsta hypokondriker, satte mig med papper och penna, surfade på nätet och kryssade för, i tur och ordning, de symtom jag hade på Sjögrens Syndrom. Sedan skrev jag ett ihop ett helt A4 med alla krämpor och besvar lämnade över till doktorn och sa, sist men inte minst vill jag nämna att min mor hade Sjögrens Syndrom… Då äntligen trillade poletten ner och en utredning gjordes som visade på Primär Sjögrens Syndrom.

Så kan det vara ibland att man själv får ställa diagnos men inte tala om för doktorn vad man har för det gillar de inte utan man måste severa alla ledtrådarna på en silverbricka, lite lätt manipulativt sådär.

#161 Jodu! Man måste vara frisk för att orka vara sjuk

#161 Precis så är det! Sen får man ju inte söka för mer än ett symtom i taget, så det är inte nödvändigtvis ens eget fel när man kommer sådär med allting uppdelat.

Fast ibland hjälper det inte med "subtila" hintar heller. Jag fick veta för ett tag sen att mitt ferritin var högt, och det tyckte läkaren bara var bra. Jag tyckte dock att det verkade ligga väldigt högt över gränsvärdet, och sa lite försiktigt att jag reagerade lite eftersom jag har hemokromatos i släkten. Neeeeeeeeej då, sa doktorn, då har man myyyyyyyyyyycket högre värden! När jag kom hem googlade jag förstås, och såg att man visserligen ofta har högre värden när det upptäcks, men då är man oftast rätt sjuk också. Så jag laddar för att gå till vårdcentralen och be att de kollar järnmättnad bara för säkerhets skull. Jag behöver liksom inga dyra gentest i det här läget, men jag skulle faktiskt vilja ha lite koll på det. Men jag drar mig i det längsta eftersom jag är så trött på att bli betraktad som hypokondriken varje gång jag kommer dit med en ny sak!

Håller tummarna för att ditt värde visar ngt denna ggn, så att du kan får testa Levaxin! Finns det möjlighet för dig att ta en biopsi? Mina värden var ju "normala" (åkte dock berg-o-dal-bana från ena ytterkanten till den andra) men biopsin visade kronisk inflammation.

Jag tror liksom du att vissa nog fått ME/CFS-diagnos av slentrian, lite slasktratt,  men att vi är många som har reell ME. Själv tog det mig 8 år innan jag fick diagnos och mina VC-läkare ansåg mig vara som en trassligt garnnystan, med så många olika symtom som de inte visste vad de skulle göra med. Först när jag kryssade i Kanadakriterierna o insåg att listan blev i princip full, förstod jag att ALLT hängde samman. Alla konstiga symtom som jag aldrig ens gått med till läkaren. Dit gick jag bara med de allra mest AKUTA symtomen. Eftersom att man bara får ta ett i taget skulle det ju ta ca 50 besök för att gå igenom dem alla!

Va kul att gördlarna funkar! Är det inte kändismammorna som använder sådana efter förlossningarna för att "krympa"? Hoppas att de kan hjälpa dig att komma i din drömklänning!

Själv har jag hamnat i chipspåsen igen. Har haft ett par tuffa veckor med flytt och samtidigt gjort en punktion på en knöl i bröstet. Oron tog över glädjen över nya huset och efter att ha pressat mig långt över mina gränser har jag nu kraschat helt. Veckan före beskedet kunde jag nästan inte äta alls, drack bara te med grädde och tvingade i mig ett ägg (inte en diet jag rekommenderar). När jag sen fick goda nyheter, att det var fibroadenom, godartat tumör, blev jag så lättad att jag tog en liten skål chips. Dumt, jag vet…

Min kinesiolog sa att det KAN vara grädden som gjort att jag fått en ny knöl (haft två st likadana i 20-årsåldern). Vi ska kolla vid nästa tillfälle vad jag reagerar på och inte. Jag har gått på regelbundna kontroller sedan jag var ca 20 år. Har inte ätit mjölkprodukter sedan tonåren år och börjat äta grädde först i somras (ost har jag däremot ätit i flera år)…  Det enda jag ändrat i kosten det senaste året är grädde o att jag börjat dricka rött vin efter nästan 9 år helt utan alkohol. Har varit så glad att jag hittat ngt som jag kan äta (tål inte nötter o är mkt kolhydratkänslig) Blev så lessen och var så kraschad igår att jag dök ner i barnens påse med Lantchips när familjen var på släktmiddag utan mig. Får jag inte äta grädde kan jag lika gärna äta chips, typ. Behöver jag säga att jag mår PYTON idag? Magknip, svullen mage. Dåligt samvete. Urk. Inte värt det. Men när jag kraschar kan jag inte alltid stå emot… Jaja. Bara ta nya tag. Vet bara inte vad jag ska mota iväg suget med om jag inte kan äta grädde…

Men allt är ju egentligen bra! Flytten är avklarad, bröstet är friskt och det är väl egentligen inte sagt att du inte kan äta grädde? Imorgon är en annan dag! Heja affeejit!

Styrkekramar och lycka till!

#164 Ok, du har haft en skitjobbig period som avslutades med en dikeskörning i chipspåsen med efterföljande magont. Då är det bara att ta ett djupt andetag, borsta av sig dammet, resa sig och gå vidare. Ja inte bokstavligen förstås, du lär nog behöva parkera dig på soffan ett bra tag framöver tills skedarna kommer tillbaka, men med din styrka och lite tålamod kommer det att gå galant. Särskilt när "faran över" sjunkit in ordentligt.

Be nån köpa ett par riktigt goda ostar åt dig, det kan du väl i alla fall äta? Om det inte vore så långt åt fel håll skulle jag komma förbi med ett par godbitar från vår franska deli - fast jag är rätt kraschad själv, så det är nog säkrast att jag låter bli!

Min ortostatiska intolerans med blodtrycksfall om morgnarna har den senaste veckan utökats med POTS, ett spännande nytt symtom som jag hört mycket talas om men hittills inte prövat på själv. Ansträngningen i fredags att kliva ur sängen, gå på toa och sätta igång kaffebryggaren fick pulsen att börja tokskena och fortsätta med det minst tio minuter efter att jag lagt mig på soffan med benen högt. Det var mycket irriterande, jag behövde göra mig i ordning och gå på föreläsning, och det är svårt att duscha med benen i högläge utan att blöta ner håret. Eller få vatten i näsan. Men när jag väl lyckats hälla i mig kaffet rättade det till sig så att jag kunde dyka ut i snöstormen och få mig en uppfriskande promenad till och från tunnelbanan eftersom bussarna inte gick.

Snart klar… snart klar… snart klar…

Du är en kämpe, Aniara! Heja dig!

När du är klar är snön borta också! Just nu är du nog lite pressad och det kanske påverkar viktnedgången negativt, så när allt lättar så kanske du också gör det och så ringer bröllopsklockorna! 2011 blir ett bra år!

#168 Jaaaaaa! Jag ska ta examen och gifta mig, det är världens bästa år! Ska bara ta mig igenom den här perioden…

#166; hmm, duscha liggandes med benen högt utan att få vatten i håret eller näsan? Låter som en rejäl utmaning! Skönt att det gav med sig efter hand och att du lyckades ta dig iväg. Vilken bedrift. Tänk va mkt kraft det kan ta att öht komma hemifrån…

Själv har jag bara haft POTS-symtom vid ett par tillfällen, men det var riktigt obehagligt. Har däremot nästan dagligen fördröjt blodtrycksfall och häromdagen fick jag kraftig yrsel och höll på att svimma/kräkas inne på badrummet. Fick slänga mig raklång på golvet o ligga där länge. Brukade ofta få det tidigare när jag kraschar hårt. Men det var länge sedan nu… Skrämmande med alla nya konstiga symtom som poppar upp emellanåt…

Du ÄR snart klar! Det kommer att bli bästa året hittills för dig! Hejjar på dig och vet att du klarar det!

#165 + 166; Tack söta! Japp. Bara att borsta av sig o börja om. Har gjort det förr o vet att det går. Blev bara så enormt ledsen av att inse att grädden kan vara ett problem för mig, o när jag är kraschad har jag ingen kraft eller marginaler. Då halkar jag lättare ner i chipsskålen… Och med allt som varit de senaste veckorna brast det för mig. Tycker att det har varit så skönt att kunna ta lite grädde i teet för att hålla suget på avstånd. Ska se till att maken handlar hem goda ostar, räkor, avocado o massa annat som kan funka som substitut! Du är så välkommen ut på vischan Aniara, när du vill, med eller utan ostar!

Men det är som sagt inte säkert att grädden är boven. Läkarna säger att de inte har en aning om varför man får godartade knölar, det forskas bara på elakartade… Men kan ändå inte låta bli att fundera kring om mitt "fuskande" det senaste året spelar in? Jaja. Inget att göra annat än att fortsätta vara så strikt jag klarar av!

Jahaja, det verkar som om det där 87-nånting var den vanliga pms-viktdippen. Det senaste halvåret eller så har jag ju fått den märkliga vanan att väga MINDRE före mens istället för mer som vanligt. Jag trodde inte det var dags än, men helvetet kom en vecka tidigare än förra månaden. Hormonspiralen stökar väl till det. Jag har f.ö. kommit fram till att det nog inte bara beror på att spiralen börjar bli gammal att mensen har kommit tillbaka efter ett par år utan, för när jag föll av vagnen i november-december försvann mensen igen! Det tycks alltså vara LCHF som normaliserar även sånt som man inte vill ha normaliserat. Jag skaffade ju spiralen för att slippa skiten!!!

Nu har i alla fall vågen stannat över 88 igen de senaste tre dagarna. Inga stora skillnader, jag vet, man jag skulle gärna vilja baxa mig över kanten på den här jäkla platån nu! Två år är ganska lång tid att stå still när man fortfarande drar 48 i brallor.

Men jag tror jag är vätskesvullen just nu, kissar mindre än vanligt och får märken av strumporna. Så har jag tur får jag väl börja springa på toa snart och se var jag hamnar då!

Annars är det väl bara att fortsätta traggla på med fläskfärs och minmat.

Hur går det för dig affeejit? Börjar du ana slutet på kraschen än?

# 171 Aniara, googla lite på myxödem. Det kan vara ett symptom på Hypotyreos. Det finns lite "nyptester" man kan göra på sig själv.

Jag vet vad myxödem är. Har inte det problemet. Bara vanlig menssvullnad!

#173 så bra! Då går det väl förhoppningsvis över snart

#172, Ja, det brukar det ju göra. Bara att vänta tills toaspringet infinner sig…

Bläh. Menssvullnaden släppte, åter på 87-nånting ett tag, sen började magen jävlas. Fick en av mina nattliga IBS-attacker eller vad fasen det är häromnatten, vid 3-tiden som vanligt, och satt på toa med hinken i knät (fast den behövdes aldrig som tur var, men jag trodde verkligen att jag skulle behöva den…) med kallsvetten droppande samtidigt som jag var så yr att jag var seriöst rädd att svimma och ramla av stolen. Ensam hemma var jag också just den natten… Sen har jag mått illa och känt mig urk i ett par dagar, och hemfallit åt begränsat kolhydratätande för att dämpa illamåendet. Nu pratar vi inget frossande, en liten Twix-glass igår och ett Digestive-kex idag typ, men dumt är det, jag känner att sötsuget återvänder, liksom vågen återvänder till sina kära åttor 88.8 idag, vad är det för jävla vikt?

Tänker att det är skitsamma för nu ska jag skriva hemtenta en vecka framåt och huvudsaken är att jag klarar det, men jag vill verkligen inte äta mer kolhydrater nu.

Men sen fick jag ett intressant telefonsamtal från endokrinologen. Mitt senaste TSH var 3.6nånting, så nu ska vi börja testa med Levaxin. Han är fortfarande lite störd över att det inte verkar finnas i min släkt, men jag tror som Kaisakavats doktor att långvarig ME/CFS kan få sköldkörteln att fungera sämre. Kanske. Jag tröstade honom med att jag vet väldigt lite om min pappas släkt.

Nästa vecka ska jag dit, direkt efter att jag lämnat in sista tentauppgiften (en ska in på måndag och en på onsdag)! Håll tummarna för att det funkar! Tänk… tänk om jag skulle kunna bli piggare, gå ner i vikt igen, och inte vara en tunnhårig brud i höst!

#176  Ooooh spännande! Hoppas verkligen för din skull att det kommer att hjälpa! Jag tycker definitivt att min ork har ökat i allafall.

Ja, i bästa fall får jag mer ork och skriver klart min uppsats på nolltid, i värsta fall får jag bara en massa biverkningar och får skjuta upp examen lite till…

Det här är verkligen spännande och hoppingivande nyheter! För det är inte alls otroligt, att du kan bli hjälpt.

Håller tummarna så de blir knallblå och riskerar att ramla av. Symboliskt förstås, men ändå!

Snällt av dig förresten, att trösta doktorn! *kluckskratt*

Förhoppningsvis blir det inga biverkningar. Enligt Fass finns det inga biverkningar på Levaxin

Enda biverkningen är om man får för hög dos. Det är inte ett dugg bättre att ha för hög ämnesomsättning än för låg. Lagom är bäst! Som vanligt. Lycka till!

Jag ska sluta läsa böcker!

Här får man kvalificerad underhållning direkt ur verkliga livet.

Och riktiga super hjältar får man lära känna också…

Jag vet inte vilket som är mest spännande kampen mot sjuk vården?

Kampen för klänningen?

Eller tentan?

Fast jag ser med spänning fram emot vidare öden och äventyr!

Good luck!!!!!

#182 Haha, tack ska du ha, kul om mitt svamlande kan intressera någon annan.

#183  Hm.. kanske undertecknad ofta är lite otydlig av sig, men förtydligar härmed: Jag gillar åxå det du skriver. Givande, spännande och underhållande.  

#184 Tack du med. Jag tycker ju naturligtvis själv att allt jag skriver är oerhört intressant och viktigt (märkligt nog framstår det inte alltid på samma sätt när jag läser igenom det i efterhand ), men har man tur så är det någon som blir inspirerad, vidgar sin erfarenhet by proxy, eller får en idé som kan appliceras på det egna livet. Det händer att jag refererar folk till den här tråden när de frågar på andra ställen hur det går för mig med LCHF:andet. Den frågan är ju inte helt enkel att svara på. Det går ju liksom hit, det går dit, det går runt en liten bit, kan man säga.

Sitter här med kaffebaljan och försöker få igång cirkulationen så att jag kan ställa mig i duschen utan att mina kompisar NMH och POTS följer med. Det är sista föreläsningen på kursen, så sen ska jag gräva ner mig i hemtenta och inlämningsuppgift fram till onsdag. Kämpa, kämpa, kämpa!!!

Eftersom jag har semester och bara ska mysa med ridläger planering

så lovar jag att skicka lite energi och styrka i bland.

vad är det för kurs?

Så jag vet vad jag ska fokusera på?

Jag vill helst inte vara så specifik med vad jag studerar med tanke på anonymiteten. Men jag har hållit på läääääääääänge, eftersom det är en lång utbildning och jag har varit sjuk en stor del av tiden.

Kan knappt tro att det är sant att det här är min sista föreläsning!

Men du efter som jag är en "fröken" så skickar jag en lite blandad pepp och stöd energi till dig den behöver inte alls var "ämnesspecifik"!

Fy bubblan vad du är duktig som står ut!

Men jag skrev just att annat inlägg där jag undrar om man inte blir lite kaxig av att äta LCHF..(eller också var du det redan innan).

I alla fall

Har du laddat pennan och datorn?

Något gott och energi rikt att dricka?

Sitter du bra?

Ok i så fall

Gör ditt allra bästa! Då vet du i allafall att du gjort så gott du kan!

Här kommer kraft och energi i mängder

Nästan läge för fira då, när sista föreläsningen är avbockad. Fast du har ju tentan först. Efter det..

Du Är verkligen duktig. Att inte ge upp/tappa stinget när det tagit lång tid och du inte mått bra. Snacka om att ha siktet klart inställt! Jag råkar ju veta vadförslags utbildning det är frågan om - och vet dessutom att rätt kvinna kommer hamna på rätt plats.

Lånar lite av "nästan-klar-med-utbildning-känslan".. här jag sitter och kommer ingen vart med mitt eget. Men det ska la lossna även för mig, framöver.

Grattis till sista föreläsningen! Vilken prestation, att ta dig igenom hela utbildningen med ME, hejja!!

Urk med IBS-attack! Hoppas att du slipper fler av dessa o att både suget och IBS håller sig långt borta från dig!  Jag vet alltför väl hur det är, har varit kallsvettig, krampat o svimmat otaliga ggr på toaletten, en av de tre ggr jag brutit näsan var just av den anledningen…

Åh så bra att TSH-värdet gav utslag så att du får testa Levaxin! Tror definitivt att du kommer att må bättre av det. Jag åt Levaxin under ca 3 månader och redan efter ett par, tre dagar blev jag som en raket! (nåja, jämfört med ME-snigeln iaf) Jag fick enorm ork, kraft, lust till allt. Städa, handla, åkte själv till IKEA (!), bjöd hem vänner, tja, kände mig nästan frisk ett tag. Det var en tydlig skillnad i kroppen och alla i min omgivning märkte det. Tyvärr pajjade ju sömnen för mig, men det innan dess var det de bästa veckorna jag haft sedan jag insjuknade i ME! Är därför övertygad om att sköldkörteln är ett av mina stora problem.

Håller tummarna för att du blir en raket som gör klart uppsatsen och får massor av energi att planera bröllopet!

Tack för allt pepp och uppmuntran. Sista föreläsningen var… lite småtråkig, ärligt talat. Men utsikten var fin. Tänk vad många gånger man tittat ut genom de där fönstren och drömt sig bort från tråkiga föreläsningar… Men no more!

Sen har jag handlat, ätit en tallrik kall stekt fläskfärs (hardcore-LCHF! ), sovit en timme, och kollat Facebook och KiF en stund. Nu är kaffet klart, så jag ska ta en stor balja kaffe med kokosfett och grädde, palla upp mig med kuddar i soffan (jag tänker inte så bra med fötterna neråt), och ta itu med hemtentehelvetet. Och nej, jag ska INTE bara städa bakom spisen först!

Hehehe… Helt klart hemtentadags. För vad gör jag? Kokar buljong!

Seriöst Aniara, skärpning!

TENTA! TENTA! TENTA! Vi VILL att du ska bli klar!!! Ett bättre liv väntar!

Hahaha.. oj, så bekant!!

Men du kommer till skott - HELT SÄKERT!!

(Buljongen blir säkert god och rent bakom spisen är inte fy skam..)

Och på nåt sätt - till slut- efter skrivångest och nån ny rynka i panna, brukar tentan vara inskickat och livet kan gå vidare. Man tvivlar lätt på det ett tag, men tröstar mig då med att till slut blir denna tenta med inskickad… Då känns det lättare och jag brukar kunna klöka fram ytterligare någon sida text…

Lycka till Aniara!

Hej Aniara! Har du börjat med Levaxinet? Jag är nyfiken på om du känner av några förbättringar än

Nej, jag ska till doktorn på onsdag och lägga upp en plan för behandlingsförsöket.

Annars går det rätt segt just nu. Fokuserar på hemtenta och inlämningsuppgifter. Jag har inte orkat registrera på minmat heller, men jag tragglar på med LCHF-mat som jag brukar. Väger gör jag mig däremot varje dag som jag brukar fast jag inte skriver upp det, och vågen ligger envist på 88-89.

Tänkte att jag skulle beställa brudklänning innan mars månads utgång, så jag får lov att bestämma mig snart. Hoppas att Levaxinet ska ge mig knuff i rätt riktning, men det hinner jag kanske inte märka nåt av innan det är dags. Dilemma.

#197 Hoppas verkligen att du blir hjälpt! Ökad pigghet och ork märkte jag av ganska omgående, samt att jag slapp iskalla tår och fingrar. Viktnedgången har det väl varit si och så med men jag har i allafall slutat att gå upp i vikt. Tror dock att utebliven viktnedgång har med andra hormoniella anledningar att göra. Hoppas, hoppas för din skull att det kommer att funka så du får lite mer ork till att börja med i allafall!

Ramlar in och säger hej. Har fortfarande inte internet hemma, så jag sitter på biblan.

Hoppas tentan går som den ska. Du har alla förutsättningar, duktig och smart som du är!!

Minmat - öööh, va e de??  (bestämmer mig typ varje dag för att jag borde provrega en period för att kolla läget, men det blir liksom inte..)

Aniara! Jag ska personligen själv se till att din bröllopsklänning passar! Jag kan sy, har symaskin och jag sydde själv min egen bröllopsklänning. Så om du beställer en klänning som när tiden för brölloppet närmar sig, visar sig vara för stor så syr jag in den. Sådeså. Promise!

Som sagt, man blir visst kaxig av att äta LCHF…

Tack Jojo, det känns bra att veta! Jag har en kollega som också erbjudit sig, hon är jätteduktig och har hand om kostymer för en teater, men du finns ju lite närmare!

Fast problemet med önskeklänningen är som sagt inte storleken - oavsett vilken jag väljer lär jag beställa den så den passar nu och räkna kallt med att sy in i augusti. Problemet är att om jag inte lyckas krympa ner mig en rejäl bit så funkar inte själva modellen. Som jag ser ut nu behöver jag lite barmhärtigt rynk över nedre delen av magen, och den här klänningen är helt slät…

Javisstja! Det har du ju sagt tusen gånger! Men den där mackapären som skulle trycka till volangerna då? Funkar den inte tillräckligt bra?

Inte tillräckligt bra. Den trycker in och jämnar till rätt bra (vilket samtidigt gör att midjan blir lite bredare när allt trycks uppåt ) men inte riktigt tillräckligt tycker jag. Det blir fortfarande som en korv över höfterna och nedre delen av magen…

De flesta som känner mig förstår inte vad jag pratar om, men till vardags (och ännu mer till fest) är jag jättenoga med att t.ex. aldrig ha tröjor som är kortare än byxgrenen, så jag har liksom alltid något som hänger och fladdrar över den delen.

Jag försöker att inte ha för höga förhoppningar på Levaxinet, men det är svårt att låta bli när man hör hur andra blir varma och pigga och minskar i vikt och kan sjunga igen… Jag vill också!

P.S. Så här ser mina sexiga brudunderkläder ut:

Det kommer att bli jättebra

Aniara lilla söta rara….

Jo du alltså jag har ingen aning om hur "söt"eller inte du är men nog tusan ska du kunna bli fin i den brudklänning du vill ha!

Beträffande underkläder och hålla in "strumpor"har vi ett uttryck i familjen som säger att funkar dom tillräckligt bra så blir resultatet att man behöver en väldigt stor mössa….

Hatt kanske???

Men du klart att du vill vara finast på er stora dag och du kommer att va det med eller utan Levaxin eller Jojos symaskin!

Jag tror på dig!!!!!!!!!!

Med eller utan mössa

Håller tummarna för dig idag Aniara, hoppas det går bra med "Levaxindoktorn".

Kram från Karin

#206 Men det räcker ju att trycka upp allt till bysten!

#207 Tack för tumhållningen, det kan behövas. Som sagt, jag försöker att inte ha för stora förhoppningar, men jag önskar verkligen att jag ska ha hittat en nyckel till åtminstone några av mina problem!

Jag har inte mått nåt vidare senaste tiden, varit trött och sötsugen (trots att jag inte gjort några avsteg), mått illa av och till (ett par gånger har jag tagit till Postafen när jag inte står ut) och känt mig allmänt blä. Men idag är min sista deadline och jag ska strax åka och lämna uppgiften, sen kan jag ta det lite lugnare. Jag har fortfarande en mindre inlämningsuppgift som måste göras relativt snart för att jag ska få poäng för den här kursen, och sen uppsatsen, men det ska jag nog fixa. Bara jag får sova lite först…

Och sen ska jag dra igång Minmat igen!

Suss gott!

Stress och press kan göra vem som helst illamående…

Förutom allt annat förstås.

Så nu sjunger jag godnatt visa för dig(jag tror det funkar med samma som jag sjunger för "monstret")

Zzzzz

Aniara - Kanske läser jag fel, men du låter lite moloken. Var inte det, det kommer bli bra och jätteroligt alltihopa! Examen inom räckhåll, sommar och bröllop!

Hur mycket du blir hjälpt av Levaxiner vet vi ju inte, men med stösta sannolikhet så kommer du bli hjälpt. Till en del. Hoppas det blir till en jättstor del.

Konstigt att du mår illa.. Brukar du göra det?

Inlämningsuppgiften.. tag tjuren vid hornen!!

Är hemtentan klar?

Kämpa på med alltihopa, så länge.  STOR peppkram!!

Typiskt fall av obalans mellan krav och förmåga. Du har fått pressa dig själv oerhört hårt i förhållande till din kapacitet med hemtentan och det. Och hur roligt man än kan tycka att det är med stundande bröllop så är faktiskt bara det enormt pressande och stressande!

Du ska se att bara du blir av med den där sista lilla förargliga inlämningsuppgiften så kommer det att kännas mycket bättre! . Sedan tycker jag att du ska satsa stenhårt på att göra så lite som möjligt framöver! Någon utbränd Aniara vill vi inte veta av . Och så lite Levaxin på det, det gör nog susen! Vi håller tummarna för det!

Blääääääh!

Hade en jobbig (fast egentligen bra) dag, var för trött och hungrig när jag kom hem, ballade ut och länsade sambons godislåda. Mådde jag bättre av det? Tja, i tio minuter ungefär…

Men sen skärpte jag till mig och lagade jag mat, och i morgon är en ny dag, då jag säkert få gå en tuff match mot sockermonstret. Som man bäddar får man ligga!

Annars var det som sagt egentligen en bra dag. Lämnade in inlämningsuppgiften, lämnade tillbaka en bok till biblioteket, drog lite på stan och njöt av solskenet (och åt två hamburgare utan bröd), och sen till endokrinologen. Han var otroligt rar, skrev ut Levaxin och diskuterade mina problem och vad jag kan vänta mig. Jag ska också göra en finnålsbiopsi för att se om det är nån inflammation.

Och som avslutning var jag på massage, inte helt fel!

I morgon ska jag ta första tabletten, det får bli en nystart på mer än ett sätt tror jag. Nu är den värsta pressen borta, även om jag fortfarande har en inlämningsuppgift som bör  komma in så snart som möjligt, uppsatsen såklart, och så en massa FK-skit som jag inte ens har orkat tänka på på sistone. Kanske i morgon. Eller i övermorgon. Men först ska jag ta sovmorgon!

Faktum är att massagen kanske gjorde att ditt blodsocker hamnade extra lågt. Jag hade en lång period en diabetiker som gick på massage hos mig, hon var ofta tvungen att ladda med lite druvsocker innan massagen. Hon fick också sänka sin insulindos så småningom!