Och jag ska verkligen äta ihjäl mig..

Och mamma du får äta LCHF om du vill.. Men jag kommer skita i detta. Och äta ihjäl mig.. Mamma, det här är inte ditt fel. men ajg komemr äta mig till döds.. spelar ingen roll vad ni säger. jag har bestämt mig.

Du frågar, vad tycker ni. Jag undrar: varför ska du äta ihjäl dig?

Därför. Jag är ett stort jävla fetto!! jag skiter i om man itne får svära!! om ni är så petiga om ni fokuserar mest på att jag svor och inte hur jag skriver så är ni verkligen sjuka! Jag orkar inte med detta liv!!

Prinsessan_Mimmi:
Jag tycker Du skall fortsätta äta LCHF-kost hemma, precis som Du har börjat.
Sen när det blir lov från skolan kan Du äta det hela tiden.
Att äta ihjäl sig tar lång tid och det verkar inte så kul precis, det skulle göra mamma väldigt ledsen.

jag skiter i hur alal andra ser det! JAg vill dö! Jag är ett jävla fetto. PUNKT SLUT! jag älskar mamma.. men ajg orkar inte.. jag vill inte </3

Du är ju inte så gammal. eller hur? Du har många år kvar att leva. Finns det ingen vuxen du kan vända dig till?

Varför vill du äta ihjäl dig och hur gammal är du?

oooo, inte bra argument…. att man är ung och har hela livet framför sig hjälper inte när man mår dåligt… snarare tvärtom, man har ett helt liv av helvete attplåga sig igenom…

Det var en fråga från mig till prinsessan Mimmi. Jag vet inte hur gammal hon är. Kom med ett bättre argument själv istället för att kritisera. Om det här är allvar så tycker inte jag att vi som svarar >Mimmi ska börja debattera med varann.

Prinsessan_Mimmi:
Varför har Du tagit bort hur gammal Du är på Din personliga sida? Det är många nya här som inte vet det.

Om de visste det hade de blivit förunderligt imponerade av att Du redan kan så mycket om kosten vi alla här på forumet försöker äta. Du är ju jätteduktig och vet precis hur det skall vara.

Gissa om Du impade på mig när vi träffades första gången och Du direkt ställde en massa kloka frågor till mig redan i hallen…

Det glömmer jag ALDRIG…

Att Du sen mår dåligt ibland är inte så konstigt, det är vi många som gör och Du har det inte lätt som inte får äta som Du vill i skolan. Det blir jättejobbigt det vet vi.

Förlåt, får bara höra det argumentet så ofta själv och tog väl åt mig för mycket..

Helt Ok Munkhammar! Men var är prinsessan? Kan vi prata med dig här?

Älskade barn!

Jag blir så ledsen när jag läser din beskrivning av hur du mår. Och jag vet att idag har det varit en tuff dag för oss båda. Många konflikter, och jag har väl inte alltid valt mina ord på guldvåg precis…

Känner mig så skyldig, eftersom jag vet att jag är den som är vuxen och ska hålla huvudet kallt. Men… ibland orkar jag inte, och då blir det fel.

Jag älskar dig precis som du är mitt hjärta. Vad du än väger, hur du än beter dig, så älskar jag dig över allt annat!

Du ska INTE äta ihjäl dig! Det kommer jag att se till! Så länge jag är din mamma - och det kommer jag att vara i evighet - så tänker jag se till att du får bra mat som du mår bra av.

Din skolsituation är jobbig, jag vet det. Men du är otroligt duktig och har fixat den här veckan som gick jättebra. Och det kommer att gå ännu bättre framöver. Tänk vad glad du kan vara som inte har några inlärningsproblem! Jättemånga har det att kämpa med också, men det slipper du. Att skolkompisar beter sig illa är tyvärr en del av verkligheten, och sånt kan man aldrig skydda sig emot. Jo förresten, man kan peppa sig själv och säga bra saker. Befästa positiva tankar, i stället för att tänka negativt om sig själv.

Kom ihåg min berättelse om vattendropparna och iskristallerna vännen min!

Älskar dig!

Prinsessan Mimmi:

Hade jag någonsin fått höra något liknande som din mamma just skrivit till dig av min mamma, hade jag inte suttit här med tårar i ögonen nu… 

Du har en jättebra mamma, och du själv är också jättebra, och tillsammans kommer ni att greja det här. Det kommer inte att gå fort, och det kommer inte att vara bekymmersfritt, men det går.

Och du kommer att må bättre.

Du får tro på mitt ord, jag som också varit ett mycket ledset barn en gång. Det blir bättre.

Och jag hade inte din starka mamma…

Kram på er båda. Sov gott.

Hej prinsessan-mimmi Sitter här och försöker komma på något klokt att säga . Men snörpet i hjärtat  åt det du skrivit känns. Känns gör också det din mamma skrivit och det är "stort" hoppas du kan ta till dig det och se att det finns en framtid för även dig. Du får inte nervärderar dig som ett "fetto"  det är ju ingenting du ÄR. Du är DU, prinsessan. Upp med nosen och visa det. God natt.

Prinsessan Mimmi!

Jag är också en bråkig, dum och elak mamma till en älskad obstinat tonåring. Vi har ständigt olika åsikter om både det ena och det andra. Beroende på vilka andra händelser som påverkat så utvecklas dagens familjedrama till allt från ett litet smågräl till stormigt världskrig.

Mina tre tjjejer har under de sista 18 åren ( 6år mellan varje tjej) under varsin period också hotat med att de ska dö gm att ta livet av sig på ett eller annat sätt pga att de är tjocka, fula - Ja alla fel som de kan komma på eller bara för att det känns jobbigt i största allmänhet att leva just nu. Även jag har varit tonåring och känt så mer än en gång.

Min mamma brukade ofta säga då jag skrek till henne - Du ska slippa se mig för jag ska dö! Helt lungt sa hon - Vilken glädje kommer du att få av det, är man död så varken ser, hör eller upplever man levande ting! 

Lika snopet kom jag av mig varje gång då jag insåg att hon faktiskt hade rätt - Jag skulle ju inte få uppleva att alla blev arga på mamma el mina tyranner som hade varit så dumma mot mig så att jag måste ta livet av mig för att jag inte stod ut. Nej jag skulle ju vara borta, inte finnas till eller få uppleva att någon saknade mig då jag faktiskt var död.

För så är det är man död så är man borta för alltid och lever kvar som ett minne som gm åren bleknar bort och till slut är det ingen levande som kommer ihåg att man funnits - Ganska skrämmande eller hur?

Så nog är det bra mkt bättre att få vara med och se hur din framtid kommer att bli när du blir stor - Tänk vad spännande! Varje levande individ är unik och speciell, vi lämnar efter oss ett unikt avtryck att just vi levt under vår livstid. - Det är du och bara du som kan lämna efter dig ditt alldeles egna unika avtryck och utan dig så finns det inget avtryck efter dig. 

Kram Cina

Ni peppar väldigt bra! :) Jag är jättetacksam över att ni vill peppa mig.. Men ajg har bestämt mig. Mamma säger att inte det går för mig, men i skolan tänker jag! Halva tallriken med ris. liten del kött och lite grönsaker.. =/

Snälla Mimmi, ät inte ris! Vi bryr oss mycket om dig här och vill att DU ska må bra! *stora kramisar* Ät kött och grönisar. INGET RIS!! Du kommer antagligen att må dåligt om du äter ris. *kram*

Hej mimmi

orden du skriver bränner i min själ. Då jag har en son som är yngre än dig som säger just dom orden till mig Fast inte att han ska äta ihjäl sig utan att han ska sticka en kniv i sitt hjärta och bara dö.

Orden brinner i min själ och vill bar ta dig och min son till en plats där Ni  kan må bra och har allt det stöd och värme som Ni så väl behöver.

Sträcker ut till dig och min son och hoppas att Ni inte vänder mig ryggen

Vet att det kan vara svårt att se den där lilla strimman av hopp och ljus långt där borta men försök att se den och följ den smala stigen som lerder er hem. Till all den värmen och tryggheten som Ni så väl förtjänar. Där i dörren där de varma ljuste och hoppet finns står jag och din mamma å väntar på Er med öppna armar

För den lyckligaste dagen vi upplevt var när dom la Er i våra famnar och den värmen svor vi att alldig ta bort från Er

Ni är våra guldklimpar och Ni är ddom som ger våra liv mening

Så ta nya ta och kom och möt oss i dörren. Kry in i våra famnar och värm Er

För vi älsakr er mer än livet själv

Kramar Från en mamma som älskar sin son och en som vet hur din mamma känner för dig

Mimmitjejen!

Jag är specialpedagog och jabbar med skolbarn hela dagarna. Det gör så ont i hjärtat att höra hur jobbigt du och din mamma har det just nu. När man är i din ålder kan man utveckla svår ångest, det tillhör tyvärr åldern. Ett av mina barn mådde urdåligt och var mobbad när hon var nio år. Hon har haft mångs ledsna stunder, men är idag en glad och trygg tjej på tjugo år. Att du dessutom har det jobbigt med barnen i din skola är fruktansvärt och det är inte ditt jobb att det skall bli bra i skolan .DET ÄR DIN SKOLAS JOBB!!! Det finns en lag som kom under förra året och där står att ingen skall behöva bli illa behandlad i skolan. Löser inte din skola ditt problem tycker inte jag att du skall gå dit förrän de gjort det! Kramar till dig och massor av lycka till till dig och din mamma.

#20

ibland känns det bara så jävla meningslöst!! jag orkar inte mer helt enkelt.. men jag försöker ta åt mig. så tack för ni pepapr mig :)

Du är stark och tuff. Du fixar det såklart, men du måste få stöd!

  Hej prinssesan_mimmi..blir helt ordlös…vet inte vad jag sa säga….snälla mimmi..om det inte fungerar   denna kost för dig…det tar tid att tappa kilon….har du o din mor pratat med någon läkare om vikten…själv har jag opererat mig…inte magsäcken utan dom tog bort massor av skin som hängde på magen…..pågrund av att jag fick stora öppna sår i hudvecket…..sen mimmi gör inte så mot din mor..hom älskar dig allt på jorden….låt inte din mor gå livet utan dig…..jag vet hur det känns att inte ha mitt barn hos mig…hon blev 27 år bara….det är en stor stor smärta att mista sitt barn…den smärta går inte att beskriva…hjärtar värker sönder..ögonen är söndergråtna….sänder all kärlek till dig mimmi…TAPPA INTE SUGEN….allt går med din mors hjälp…

ett tips…sätt  kiloras på varandra….ett halvår….den som har gått ner mest…får en belöning…tex bio/ liten resa/..m.m…av den som inte har gått ner lika mycket …eller säg till nästa sommar så åker vi till tex grekland..o är många många kilon lättarer..det kan ju sporra….småler nu..till och med den som har rastat mest..blir bjuden av den som inte rasa lika mycket..kram

Prinsessan_Mimmi: Jag kanbara säga att jag hoppas du snart mår bättre… Det är egentligen mobbarna det är synd om, som inte förstår bättre och som inte har mer innanför pannbenet! Det är med ord, blickar, tonfall som man talar om vem man är, det är på det viset man visar för omvärlden vem man är. De människor som inte ser och hör detta utan stannar vid det de ser med blicken, det kroppsliga, dom är det synd om för de går miste om så mycket!

Försök ha överseende med dom som inte fattar bättre, och sträck på dig, var stolt över att du har så mycker kunskap om LCHF och om hur din kropp fungerar! (Som de flesta i din ålder inte har en aaaaning om.) Var stolt över att du är vetgirig och över att ha en mamma som kämpar för er och som älskar dig!

Jag vet hur det känns att ha fött ett barn som inte finns hos mig längre. Mina barn skulle ha haft en storebror som aldrig ens fick en chans att leva. Livet är värdefullt, gör något av det! Ta revansch och utveckla dina gåvor- så småningom är det du som betyder allt för någon, och som kan ge stöd och glädje åt någon annan… Ibland kan lite värme betyda allt!

Prinsessan Mimmi: Jag förstår precis hur du känner dig. Jag var mobbad av mina klasskamrater för att de tyckte jag var tjock från första till sjätte klass. Jag var mycket deprimerad under den tiden och jag kunde inte se någon annan utväg än att ta livet av mig. Det enda som hindrade mig var att jag visste att min mamma och min syster skulle bli så ledsna och det ville jag inte utsätta dem för. Jag vet ju hur ledsen jag hade blivit om jag hade förlorat någon av dem.

När man är mitt uppe i det så kan man inte föreställa sig att livet kommer att bli bättre, men tro mig, det blir bättre! Sina klasskompisar kan man inte alltid göra så mycket åt, men du ska veta att det är deras egna osäkerhet och rädsla för att hamna utanför som gör att de måste trycka ner någon annan för att de själva ska må bättre. Det har egentligen ingenting med dig att göra!

Jag vet att det är svårt att tycka om sig själv när man är så deppig som du är just nu, men du är värd att tycka om! Du är vacker och fantastisk precis som du är! Försök att se LCHF som ett sätt att må bättre och bli mindre ledsen. Vikten minskar ju på köpet.

Kram på dig!

:) Jag vet itne vad ajg ska skriva.. ni är ju så trevliga

stora bamsekramar till Mimmi!!!

Hej La Belle Princesse Mimi!

Jag är en såndär mamma, du vet. Som din. Och jag har fem barn. Fyra tjejer och en kille. Några av flickorna är stora (20-25 sådär) och en är liten (8). Så det kanske redan är kört för mig…

Men du, det finns en smart sak som du kan tänka på: gör inget som är elakt mot dig själv. Nån annan skrev här att du har massor av tid framför dig. Och det stämmer. Du har ingen aning om hur du känner dig en annan vecka, ett annat år. Och att sabba för dig själv just nu (vare sig det gäller mat eller annat) gör dig bara ledsnare.

Och du är så smart! Du skriver hit och häver ur dig hela skiten! Det är nog det bästa du kan göra tror jag. För här finns ju en massa tjejer som alla har de gemensamt att de har varit lika gamla som du är just nu.

För en sak är säker… Man har alltid kvar alla åldrar inuti sig. T.ex. får jag ibland en väldig lust att bygga små hus i gräset och bland stenarna till små dockor och plastdjur, ungefär 4 år gammal. Eller småbarnsskutta sådär som man inte riktigt får när man är 46. Och jag blir ofta ungefär tolv år när jag är tillsammans med min mamma (- eller min storebror!!!), och då får jag bita mig i läppen för att bli vuxen igen innan det skiter sig totalt…

Och så är det nog med allihop här. Vansinnigt bra att du häver ur dig, princesse! Fortsätt med det. Konstigt nog får man bättre ordning på saker om man säger eller skriver dem… eller vad säger du?

Maia