Det har hänt mig många gånger under de 6 år jag hållit på.

Varje gång jag testat något av det jag normalt inte äter blir det alltid bakslag i någon form och jag kommer ihåg varför jag en gång slutade äta tex bröd. Degklumpen i magen är inget jag längtar efter normalt och ändå glömmer jag ibland bort hur den känns och måste testa för att komma ihåg. I år var det en bit av en lussebulle som slank ner och påminde mig.

nej inte hittills iaf. Men jag äter i princip samma maträtter som innan, fast minus dåliga kolhydrater. Tröttnar inte på det mer än jag tröttnar på vanlig mat…

Kul å höra att det är fler än jag som undrar för dom som slutar med LCHF ser man aldrig / sällan här.

Själv tänker jag inte börja äta kolisar eller fruktos igen.

Mina hälsovinster är för stora.

Efter varit mycket sjuk med en massa medisiner har jag sista halvåret kunnat ta bort alla (10). Var diabetiker 2 med insulin + 7 hjärtinfarkter med bypassop. + en massa till

Jag har ätit på LCHF vis i 17 månader. Och är nu fullt frisk. Min läkare vill inte se mig igen.

Mvh Kennet

Då gör du nog som de allra flesta gör helt enkelt.. det är få som "måste" vara superstrikta, oftast de som verkligen har någon grav sjukdom typ diabetes och liknande.

Det handlar ju om att hitta en matordning som fungerar i längden!

Huruvida det inbegriper någon limpskiva eller liknande beror lite från person till person.

För mig handlar det om att i huvudsak basera mitt energiintag på fett, feta matvaror och att göra så gott jag kan i olika samanhang i övrigt.

Grejen är väl att undvika att basera sitt energiintag på socker o mjöl.

Jag tröttnar stundtals när jag inte kan/vill äta det som bjuds borta el på restaurang. Försöker planera och undvika att problem uppstår men tycker det är jobbigt ändå.

Sedan tycker jag att mina hälsovinster som jag hade de första månaderna har försvunnit - sover dåligt igen, ledvärk, näsblod och håravfall……..

Korta stunder kunde jag känna att jag blev lite trött på´t - när jag i princip bara åt kött och smör. Å andra sidan fungerade det så himla bra, vilket uppvägde den ev. ledan.

Men jag har ändrat lite.

Jag äter väldigt varierat numera, men fortfarande väldigt LCHF. Skulle aldrig återintroducera spannmål, bönor och baljor igen, eller fel fetter, eller för lite fetter, eller socker utöver den gnutta som ibland följer med t ex i mörk choklad eller en duttt kaviar eller senap.

Äter animaliska proteinkällor, tillagade på olika sätt - tillsammans med grönsaker att alla möjliga slag. Grönsaker är gott och går att göra mycket med. Har en riktigt bra vegetarisk kokbok, ur vilken jag knycker tips.

Enkel matlagning.

Någon enstaka gång bakar jag LCHF-fika. Fungerar fint, är gott utan att trigga behov efter mer.

Jag har inte tröttnat på maten men jag har ett annat knivigt problem - jag har blivit finsmakare! Korven måste vara hemgjord… osten måste vara riktigt bra, typ engelsk stilton eller från lokala mejerier… köttet måste vara från lokalt naturbete… Allt annat smakar inte längre gott och jag undviker det. Behöver jag säga att min matbudget har gått upp?

Jo ibland känns det lite begränsat. Samtidigt skulle jag aldrig vilja gå tillbaka till hur jag åt innan. Visst händer det att jag fuskar någon gång ibland, men det brukar straffa sig i form av magknip och akne.

#7

Jo jag har börjat tänka så åxå. Men jag fuskar med att äta mer fläsk kött. jag måste spara in på något och då får det bli på det etniska.

Äter hällre gott och bra 1 - 2 gånger i veckan och sämre uppfödda grisar eller fågel dom andra dagarna.

Har helt enkelt inte råd att äta rätt körr / fisk 7 dagar i veckan.

Men äkta smör gäller hela tiden.

Mvh Kennet

Jag tröttnade lite någon vecka, och då lade jag till potatis i kosten. Men efter det återgick jag till det gamla igen. Ville inte ha extra vattenkilon! :)

KArbonpapper på Zepps inlägg. Jag betraktar det inte som avsteg eller fusk utan helt enkelt ett inslag i kosten.

Ibland så kan känna leda när det gäller maten men det gjorde jag väl förr också innan LCHF. Jag brukar göra små avsteg när jag känner för det och det funkar. Jag äter mycket grönsaker men har begränsat mjölkprodukterna som yoghurt och grädde.

Jag kommer att fortsätta med LCHF då jag mår bra av det, speciellt magen.

Lite olika där från er, roligt att höra av era erfarenheter, då är ni iafall inte mer än mänskliga, även ni faller någon gång tillbaka men verkar alltid hitta hem igen, vad skönt för er. Men jag är helt lost däremot och inte alls hemma, vad skall jag ta mig till? Hur skall jag äta? *sliter mitt hår av ren förtvivlan* :o(

Nej, du är inte ensam! Vi ledsnar så in i vassen mellan varven..och då tar vi en helg med både pasta och potatis. Sen återgår vi till kolhydratfritt,,,,och gör ingen mer affär av det.

Precis som Du inledningsvis antyder så klokt - detta är ju inte en fråga om trosuppfattning. Utan var och en måste för sin personliga del göra en form av "balansräkning" och komma fram till vilket pris man är beredd att betala, vilken insats det är värt, vad utdelningen blir etc av att äta på det ena eller andra viset.

För egen del kan jag visst se att somligt får försakas - sådant som jag verkligen älskar i matväg. Men när just priset för dessa "kompromisser" blir för högt är mitt val enkelt. Det behöver ju för den sakens skull inte innebära kadaverdiciplin in absurdum. Vem ska döma? Jo bara jag själv och min egen uppfattning om vad som är ett större välbefinnande i mitt fall. För visst har de där "sugarna" verkligen tappats ett antal gånger under resans gång när jag inte tyckt mig se de positiva resultaten… Men i dag, här och nu känns valet enkelt - och då märkligt nog upphör suget efter de där kolhydratrikare alternativen.

Zepp tänker av någon anledning alltid lika som jag:-)

Jag tillhör dom som tror att vi alltid ätit det som funnits till hands, oavsett vad det varit. Det finns folklag som dagligen äter stärkelse och dom klarar sig bra. Dom kanske inte har samma fina tänder som jägarfolk, men dom behöver ju inte gnaga kött på samma sätt med deras tänder hela tiden…vart var jag?

Jo..håller man sin vikt och sin hälsa även med diverse utflykter i det förbjudna för en renlärig LCHF:are så är det väl inga större faror på taket. Detta känner man själv och alla får faktiskt inte stora magproblem av en skiva julvört, även om några råkar få det.

En liten nackdel är väl om det går åt h..vete så ska man inte skylla på LCHF, eftersom man inte kan svära vid "ät dig ned i vikt" att man ätit LCHF:-)

Kommer ihåg den här Tommy-killen som rasade i vikt, hela 85 kilo på LCHF. Sen fick han en ätstörning på köpet och gick sedan ut i tidningar och skyllde allt på LCHF. Det enda problemet var att han aldrig åt LCHF när han hade sin ätstörning.

Jag säger så här..som vi sa till varann när vi var på turne med punkbandet..

Var och en sköter sitt!! :-)

Hm…. jag tycker att LCHF går att variera in i det oändliga. När jag började intressera mig för LCHF för några år sedan (innan jag fattade vad de gick ut på egentligen) tyckte jag att de va de tråkigaste nånsin… liksom massa majonäs eller vadå? Det var likadant när jag blev vegetarian för 13 år sedan (är ej veg längre) då tänkte jag "fan då… vad ska jag äta nu!?" sen efter några år kunde jag bara vegetariska rätter inget annat. Nu är det samma med LCHF, jag tänker bara i LCHF banor :D ÄLSKAR maten!!!

Tinas Taiwan - min blogg

Kaksmulan, vill du berätta varför du äter LCHF? Om du äter det p g a nån sjukdom så kanske det är värre att återintroducera kolhydrater. Jag menar om du har diabetes t ex. Vi har ju alla olika anledningar till varför vi äter som vi äter. Jag vill ju gärna minska lite i omfång (vikt) och för mig skulle det vara förödande att börja äta t ex pasta för det triggar mitt godissug nåt alldeles fruktansvärt. + att jag får ont i magen av bröd.

Bra tråd! Skönt att många erkänner sina avsteg!

Fyra år med LCHF. Jag är trött på all den kvalmiga smaken. Ett äpple eller en apelsin lättar upp. Jag saknar hälsovinsterna, men jag äter nästan aldrig "det vita". Jag blir bara jtockare om magen, och det gör mig ledsen. !76 cm 75 kg. När jag började vägde jag 70 kg, och tyckte det var för mycket. Jag är för övrigt frisk, förutom att jag har fibromyalgi, och den har inte blivit bättre.

Ja det gäller nog vad man än äter - att försöka förnya sig och variera rätterna man äter. Visst kan man tröttna om det blir för enformigt, det är ju bara mänskligt

Även jag håller med zepp - att det gäller att hitta det som funkar i längden.

#6 Kaisakavat, om du åt BALJOR så förstår jag om du mådde dåligt! Lite hårdsmält kanske?

Tack för er respons. Det är en sådan blandning på dels varför man väljer LCHF och hur man sedan använder den nya kunskapen. En del framstår som mycket disciplinerade och strikta, andra tänjer på gränserna lite och kör mjukisvariant, medan åter andra försöker men trillar av linan med jämna mellanrum hur mycket de än försöker, det går helt enkelt sisådär för dessa personer.

LCHF fungerar nog för många men långt ifrån alla, och jag tror inte enbart att det har med avsaknad av karaktär eller disciplin, så varför blir det då så här, om det är menat att vi skall äta på detta sättet? Har vår vetebrödsdiet sedan småbarnstiden förstört för oss, som vissa menar? Det verkar som om många har svårt att hålla sig till ett visst sätt att äta oavsett om det gäller "livsstilsdieter" eller bara en trälig vanlig bantardiet. Att lägga om kosten och sedan hålla sig på banan verkar många gånger tuffare än att ta sig till en presidentpost eller att vinna en miljardvinst.

Är det inte så, att även om LCHF är ett mer hållbart sätt att äta på, så går det inte att komma ifrån att även detta sättet att äta på ändå är förknippat med vissa "förbud" och bör-borde-icke-ajabaja"-regler, eller hur jag skall säga. Jo visst anpassar man det efter vad man tål, men så länge man inte blir sjuk av bröd eller ris men ändå mer eller mindre totalförbjuder dessa livsmedel, så blir det lätt att man skuldbelägger sig om man vill äta av dem. 

Det kanske är något enklare att hålla sig på banan om man av olika medicinska skäl anser sig må så mycket bättre av LCHF, har man inga större problem så blir det knepigare att motivera sig, eller?

Jag tror att det är upp till var och en hur man väljer att se på kosten, vilka "glasögon" man sätter på sig, så att säga. Om man väljer att se kolhydrater (eller vad det än må vara) som "strikt förbjudna" då blir de säkert förknippade med skuldkänslor. Skuldkänslor förbättrar ingenting så jag försöker att inte se på kosten på det viset.

Har en bit som inte funkar för mig längre men som jag gillade i början. Äggstanning som är gjord på ren vispgrädde (till "lådor" i ugnen och pajskalslösa pajer). Det smakar helt enkelt inte gott längre, men det löste jag ganska enkelt med att helt enkelt byta ut mellan en tredjedel till hälften mot vatten eller buljong beroende på vad jag lagar. Gjorde en milsvid skillnad för mig. Grädde i allmänhet börjar jag tycka vinner på att spädas mer i mat nu - annars smakar det lätt som någon nämnde "kvalmigt".

Äter även mycket sällan bacon längre, vilket jag åt mer i början.

Men förutom det så blir min mat sällan särskilt kvalmig eller "stabbig" - kanske för att jag äter de flesta av mina kolhydrater som grönsaker snarare än mejerier och så.

Men jag tror att "förmågan" att hålla sig till det man bestämt sig för att äta oavsett vad det är tror jag dels handlar om inställningen till det - att acceptera att "så här måste jag äta", att få det andra att inte bli ett alternativ, samt att fokusera på att hitta alternativ och lösningar på de problem som blir. För vissa kan det säkert vara ren "diciplin" och de kan hålla sig till "vad som helst" om de bestämt sig, men för de flesta fungerar nog inte det så bra. Det är nog egentligen bara de som ganska lätt kan hålla sig och inte har så stora "begär" som klarar med att tillåta sig att "fuska", försöker man tillåta sig att "fuska" om man är en person där det leder till en spiral av värre och värre val, då kommer det inte att fungera förräns man inser att hur orättvist det än må vara så kan man inte det.

Sedan läser jag många gånger om många (oftast kvinnor) som "inte gillar tung mat" men ändå gett sig på att basera maten på kött och gräddsåser (alternativt går in på yoghurt och bär vägen och fortsätter ha sug eller inte får några resultat) - istället för att tänka lite vidare och välja mat som upplevs "lättare" än så kompakt mat. Går alldeles utmärkt att äta mycket sallader, etc istället. Låter man bli att stoppa grädde i omeletten utan gör den på vatten istället blir det också lättare mat. Skaldjur och fisk finns ju också.

Gillar man som jag mackor och pasta funkade det mycket bättre att prova igenom alla möjliga lchf bröd tills man hittar en man tycker är god nog, och äta mackor när man vill. "Pasta"-behovet tillfedsställs med att jag lagar pasta såsen ändå och äter med strimlat zucchini, vitkål eller helt enkelt isbergssallad regelbundet nog för att det stora suget efter pasta inte ska dyka upp. Väntar man tills man är super sugen så funkar inte alternativen alls lika bra och försöker man avstå helt om man inte är diciplinerad nog så "faller man dit" förr eller senare när man gått länge nog och fokuserat på hur sugen man är och hur synd det är om en själv som inte får äta xx.

Framförallt tror jag det är viktigt att anpassa lchf variant som passer mer ens preferenser, att leta efter hur man faktiskt kan det *innan* man tröttnat på allt eller ta alternativet att "fuska" om man är en sån som har svårt att hålla sig till sin "diet".

Jag förbjuder mig inte att äta något alls, tillåter mig att äta vad jag vill, även vit flugsvamp.. men jag har ännu inte kommit till den dagen då vit flugsvamp står högst upp på min önskelista.

Vi får se vad som händer den dagen då det inträffar.

Jag vill förstofrämst äta gott, nyttigt och varierat, har även jag dagar då jag är trött på matlagning, planering och tänka på proportioner o sånt.. då äter jag allt som oftast falukorv med ägg.. det går fort att laga och sen så tröttnar man väldigt fort, så snart vill man ha riktig mat igen.

Maten blir som sagt inte stabbigare än vad man gör den.. och en av de främsta vinsterna med kosten är grundligt underskattad tycker jag.. nämligen det att man håller sig mätt på rätt lite, sällan sug och cravings.. man ägnar överhuvudtaget betydligt mindre tid på att tänka på mat.. den mesta tiden man ägnar det är när man handlar.. har man då tänkt rätt slipper man det sedan.. då man har det mesta/bästa hemma.

Lite offtopic: Jag tycker mycket om att baka, nä jag ser inte ut som nidbilden av en bagarmadame, men likväl skall det smakas /avpå, men det funkar bra, det är alltför sött för att ätas mycket av. Folk runtom blir gott glada iafall, och jaf vet ju precis vad bakverken innehåller och vilka tillsatser som saknas…;o) Mao så är inte ens bakgotter mig förbjudet, men i rimliga mängder. Synderska jag är!

Zepp: nej, tycker inte heller att man skall förbjuda sig själv vissa saker, men jag tror att ganska många gör det, inkl mig själv, oavset sätt att äta på. Hursom är det en dålig idé, det lockar som beknt än mer då, men en del kanske måste ha nollvision för att må bra?

Jag har ätit LCHF snart i 3 år. Jag äter inte så strikt, äter mycket grönsaker till maten och till fest ät mörkchoklad och lite frukt, bär eller nöter, men inga spannmålsprodukter (om man inte räknar leverpastej dit)

Jag tycker inte att LCHF mat är mer enformig än min tidigare fett fattiga mat. Jag tycker inte att fil och musli är mer varierande som jag i princip åt varje frukost i 40år än ägg och bacon, sekta eller som omelett.

Jag saknar inte många rätter kanske  blodpalt och pärgröt men inte så ofta. Jag skulle tro att jag får ont i magen om jag äter mat baserat på mjöl, har ätit någon mjölbaserad sås av mistag och fått magknip, så det undiker jag.

Förutom mjölmat förbjuder jag inget, men jag blir striktare och striktare med åren. Jag äter mycket mer varierat nu än tidigare.

Jag kan verkligen bli sugen på en riktigt god pastarätt. I Göteborg finns en riktigt fin pastaaffär på Kungsportsplatsen som säljer väldigt fin färsk pasta och goda såser till. I början av LCHF-perioden hände det att jag fuskade med liite pasta, men det är inte värt det längre. Jag blir förstoppad och får ont i magen. Jag låter barnen njuta av detta ibland och äter själv av såsen och köper god ost och skinka till. Jag tror det finns många här som har funnit att vissa fusk helt enkelt inte är värda njutningen för att det kommer så mycket surt efter. Mörk choklad däremot är ett fusk som funkar väldigt bra ur magsynpunkt. Men det är dåligt eftersom sötsuget hålls igång.

Här är en som har tröttnat på LCHF….eller snarare att laga mat stup i ett, det orkar jag tyvärr inte. Och att bara äta ost och ägg hela tiden är inte en höjdare.

Mådde dock väldigt bra av det….utom när jag gjorde avsteg….vilket är den andra anledningen till att jag slutade….vill så gärna äta mina vänners goda mat! ….att inte kunna göra det är som att frivilligt bli allergiker….

Men om jag skulle blir rik och kan anställa en personlig kock så skulle jag gärna börja med lchf igen…och då skulle jag ju kunna bjuda mina vänner istället!

Om jag vore tvungen att äta strikt LCHF skulle jag antagligen tröttna ibland. Men nu äter jag fritt av grönsaker och mejeriprodukter, vilket gör att maten är lätt att variera.

Jag funkar ungefär som Zepp - ingenting är förbjudet för mig. Bara mer eller mindre lämpligt. Bröd, ris, pasta mm är mindre lämpligt och därför baserar jag inte min kost på det.

Kolhydrater äter jag för att det är gott, tradition osv. Inte för att få näring. Det får jag från riktig mat. Jag ser väl på kolhydrater som andra ser på godis. Inte nyttigt, men trevligt i måttliga mängder vid vissa tillfällen.

Så ikväll blir det lite Jansson - med potatis och mycket grädde och ost.

Hej förstår inte allt klagomål på LcHf. Om den inte passar så är det ju bara att återgå till den kost de åt innan som tydligen var så mycket bättre och som de mådde så bra av.

jag lagar inte så värst mycket, det är ju lättare egentligen med LCHF, t.ex. slänga ner en lövbiff i stekpannan och steka en minut på ena och en minut på andra sidan. En klick bea eller kryddsmör (som man kan ha färdigt i kylen) Klart! knaske lite paprika till. Eller så gör jag cole slaw, super snabbt och enkelt.

Jag tycker inte heller att LCHF är jobbigare att laga än vanlig mat. Det kan ju i och för sig bero på att vi alltid varit noga med att äta lagad middag i den här familjen. Men om man har dåligt med inspiration tycker jag att det är lätt att komma undan avancerad matlagning med LCHF OCH med vanlig mat (som barnen äter). Stek kött, fisk eller kyckling. Värm lite surkål eller skär upp färska grönsaker. Koka en kastrull med potatis. Klart! För mig har LCHF betytt en insikt om hur mycket näring det finns i animalisk föda, att det är där som den huvudsakliga näringen finns. Då blir det inte så himla kvistigt att variera grönsaker och andra tillbehör för barnen (potatis etc) i det oändliga.

Känner likadant som dig, tycker det blir begränsande, saknar grönsaker då jag kört mer potein,fett

Saknar brödet, saknar valmöjligheten, men inser dock att det inte är så stark karaktärs drag hos mig, att jag klarar äta kollisar, potatis, sött då går jag lätt tillbaka till ett liv med viktuppgång, och suget kommer tillbaka…..

Drömmen är att hitta en balans som funkar, motion, mat och rutiner… inte där än..

Kämpa på å fuska lite då å då det brukar göra att jag är mer strikt efter fusket…

God jul och god fortsättning

Jag tycker med det är otroligt begränsande och tråkig mat, fast jag äter ju LCHF för diabetessjukdom.

Men för en månad sen gav jag upp, hellre lite mer insulin, bra humör och njuta av maten under december, har naturligtvis inte ätit massor med kolhydrater varje dag men tillåtit lite mer ris och potatis, ätit några lussekatter och risgrynsgröt. Vräkt i mig på två julbord av det jag tycker om. Passat på att äta allt jag saknat, som riktigt vörtbröd, janssons, stek med potatis och redd sås, blodpudding, knäckebröd med ost och senap. Plommonspäckad griskarré osv.

Efter nyår blir det diet igen, trist med nödvändigt.

Jag känner ju inga andra förbättringar i kroppen, förutom blodsockret, snarare mår jag sämre, går inte ner i vikt.

När man som jag i långa perioder inte orkar laga mat överhuvud taget, då är det mycket svårare med lchf än vanlig mat. I princip all mat som är enkel dvs, utemat, mikromat, mackor, fil mm är inte speciellt lchf, i alla fall om man vill ha något variation i det hela.

#36 Micromat, mackor och fil räknar jag inte som vanlig mat.

Vanlig mat är för mig kött, sås, potatis och grönsaker. LCHF är bara att ta bort potatisen och göra såsen fetare. Alltså är LCHF snabbare…

Det verkar vara hur man definierar "vanlig mat" som är problemet. Har man ätit mellanmål istället för mat är det klart att det jobbigare att steka en köttbit och veva i lite creme fraiche.

Ett tips är att alltid ha majonnäs, avocado, rödlök och tonfisk på burk  hemma. Och färdigskalade räkor i frysen. Snabbt och lätt och väldigt gott. Kokt ägg och röd stenbitsrom till om man känner för det.

Med "vanlig" mat menar jag ju icke lchf mat förstås, bara för att dom flesta äter ju fortfarande så trots allt…

Hur hittar du lchf mat som du bara kan köpa och äta direkt? Max värma i mikron? Förutom specialbeställd utemat då som blir svindyr.

Det enda jag kommer på är pastej, ost, någon fiskburk, grillad kyckling….det går inte att leva månad efter månad på det, måste ha mer variation.

Tyvärr finns det inte mikromat i lchf variant än för oss som behöver…..vi får väl hoppas det kommer…..

Vad jag menade var att jag LAGADE mat före LCHF också så för mig är det enklare nu.

Har man ätit snabbmat=skräpmat då är ju all lagad mat jobbigare.

Om jag mot förmodan skulle käka något direkt från affären hade jag tagit ett paket med Bon Jour gräslöksost och en röd paprika. Men det är godis för mig…

Om man inte skall ha LCHF optimalkost utan kan ta kost med lågt innehåll av kolhydrater, tycker jag det går ganska bra att äta ute. Hambugare och varmkorv utan bröd, kebbab sallad , cesarsallad, briost mm. 

De flesta lunchresturanger jag varit på brukar det inte vara några problem att byta ut potatis pasta eller ris mot lite grönsallad. 

Snabb mat hemma makrill på burk, man kan koka ett paket ägg och man har kokade ägg i kylen bara att ät i en vecka. Man kan köpa ett paket 1½kg bacon på Willys stek bacon i ugnen och man har massor av bacon att äta direkt eller värm med stekt ägg eller omellet.

Ingen behöver äta LCHF kost om man inte vill, men vill man så tycker jag inte att det är speciellt svårt om man kan vara lite flexibel med e-tillsatser ämnen de gånger man äter ute.

Jo men då handlar det ju inte om huruvida man skall äta LCHF eller inte, utan om man skall äta vanlig lagad mat eller matsubstitut!?

Att inte laga sin mat riktigt och att ta en stor del av sitt fördointag från burkar och paket, med okänt näringsvärde är troligen oxå en viktig del i den västerländska sjukan.

Det finns inga genvägar till en näringsrik mat.

Sen så.. skall jag poängtera hur himla bra det är med all snabbmaten.. alla halvfabrikat, färdiga rätter, bara värma i micron, man behöver alldrig svälta, man behöver sällan ta med sig mat för säkerhets skull.. men jag innbillar mig alldrig för en sekund att de skall kunna ersätta vanlig lagad mat, det är för speciella tillfällen.

Jag har inte tröttnat på LCHF - tvärtom. För mig finns inget bättre alternativ.

LCHF hälsosam kost - inte minst tack vara att det är en kost som är fri från säd, ris, majs, potatis, socker, onödiga tillsatser. Sånt som jag inte tål.  Men man ska inte behöva VARA SJUK för att välja en kostmodell som är hälsosam - välja att avstå sånt som gör mer skada än nytta för ens kropp.

Ibland får man göra valet mellan att gå hungrig eller äta sk "skitmat".

En av nackdelarna med att byta ut t ex ris mot en grönsallad när man köper utemat är att man faktiskt bara får hälften så mycket mat….bukfylla alltså. När ett mål kan räcka till två icke lchf portioner får man bara en lchf portion….har man inte mycket pengar så får man äta "skiten" också för att bli mätt.

Men med en liten extra smörklick blir det dock både godare och mer mättande