Har också sett programmet. Jag skulle ha velat att det kom fram att LCHF är en lösning för de som har sockerberoende. Ingen kritik mot KIA, utan mot de som gjorde programmet som kanske klippt eller inte vela veta mer om LCHF.

Det var bra att Bitten Jonsson och Åsa Pääjärvi också fick del i programmet, de båda har ju erfarenhet av detta och vet att sockret kan göra en "beroende". Det är ju svårt själv att sätta fingret på varför man gör som man gör.

Har också sett programmet.

Jag tyckte det var bra gjort av dig Kia34.

Jag själv känner mig nedstämd, känns så definitivt på något vis, känner mig stämplad för livet på något sätt.

Är det riktigt att man är som en alkoholist?

Känns inte roligt alls.

Har just nu en svacka dessutom och äter inte så bra alls.

Jag vet att jag kommer igen men känns deppigt just nu.

nikita3 on her way back!

Jag tycker också det var bra gjort av dig Kia34.

Jag känner igen alla dessa beteenden, som jag också har levt med sedan jag var barn tror jag. Men…förra sommaren när jag började med LCHF så vips försvann tankarna på mat, eller besattheten. Självklart lite återfall hit och dit men, det är likadant nu.

Ingen besatthet bara ett lugn.

Men samtidigt rädd att jag pga sociala omständigheter blir tvungen att äta någon kolhydrat som sätter fart på eländet igen.

Ja nikita3 visst är det definitivt på något sätt, jag tror aldrig man kan bli frisk och börja äta normalt igen (pratar för mig själv)Men försök äta bra igen!

För mig är den här kosten som en frälsning.

Jag tyckte också att Kia gjorde bra ifrån sig, hade önsakt hon hade fått mer tid att berätta om sin mat.

Visst är det tråkigt och jobbigt att tänka på att aldrig kunna äta sötsaker, men tänk så bra att vi har denna kost som ger oss mättnad och lugn. Och hälsan som blir bättre. Det stod i vår lokaltidning idag om att en amerikansk läkare gjort en undersökning att denna fettrika och kolhydratsfattiga kost var bäst när man vill gå ner i vikt och man fick bättre blodfetter och lägre Blodtryck. Så det är på gång.

Nikita 3: fokusera på allt det goda du kan äta, som var förbjudet innan. Man får sluta att stirra på det förbjudna. Kram på dig.

Jag såg också programmet och känner att Kia gjorde det jätte bra. Bra att hon fick berätta lite om sin kost i alla fall. Skönt att detta sätt att äta får med och mer ljus.

Vinklingen i programmet är jag också väldigt fundersam över, att vi skulle ha problem psykiskt är ju helt galet, det är ju den bilden som många har om oss. Vist att man mår dåligt av att bara gå upp och upp utan att kroppen lyder oss är ju deprimerande, men för den skull har vi ju inte mer problem med vårt psyke än en smal person har.

Satt just och titta på nyheterna och där pratar de om denna kost och en studie i USA som pekar på bra hälsoeffekter av mer fett-protein och mindre kolhydrater. Käns som att nu kommer detta att få ett erkännande. Så det käns välidigt bra.

Nej, det programmet ska jag inte se fler gånger. Rörigt och en massa flum. Då föredrar jag programmen där de tar itu med en person och tittaren får se resultatet.

Bra Kia!

Jag säger som en klok gumma hemma i byn. Om inte folk blev lurade att dricka brännvin så blev det inga fyllgubbar. Det här var på 60-talet innan "folk" visste att det hette alkoholist. Jag tycker att det är så med sockret. Blir vi inte hetsade till att äta socker och andra kolhydrater så kanske den här fetmaepidimin sjunker tillbaka ganska snabbt. Det framgick ju klart att kvinnorna var kostmedvetna efter dagens mått eftersom man köpte light produkter till stor del.Ang mentala problem så FÅR man om inte annat av att vara stor som en husvagn men jag är inne på samma som ovan att suget kommer inte från psyket utan från kroppen. Jag har aldrig tröstätit för när jag är deppad så matvägrar min kropp. När allt är vanlig och bra då äter jag. Inte i massor längre men "lite extra" och det visar sig tyvärr.

#3 - Nikita3 - oroa dig inte för att du kan vara som en alkoholist. Nyktra alkoholister lever ett jättebra liv - precis som en kolhydratfri kolhydratiker!

jag är hellre en nykter alkoholist och/eller en kolhydratfri kolhydratiker än en aktiv alkoholist och /eller kolhydratätande kolhydratiker (phuu vilka långa ord!)

Jag håller med Gittan, tyckte programmet var helt värdelöst. Har ingen TV så detta var det första (och sista) avsnitet av "Vi äter oss till döds" jag såg.

Vinklingen var bedrövlig, Kia och alla andra framstod som ett pack psykfall. 

Jag håller också med läkaren att rent biologiskt så kan man inte kalla sockerberoende för beroende, eftersom effekten i hjärnan är annorlunda.

Men helt klart är det ju att de inbyggda kontrollmekanismerna i hjärnan sätts ur spel när man käkar SLV kost. 

Dock nämndes inte den biten med ett ord, utan deltagarna framstod som viljelösa, korkade mähän som inte visste bättre.

Sorry Kia, jag tycker du framstod hemsk i reportaget pga vinklingen som gjordes, men jag hoppas ändå att fler får upp ögonen för Kolhydrater iFokus trots det.  

Bitten var skitbra. Man borde byta ut Skipper mot BItten.

jag håller inte med läkaren som sa att socker beroende inte ska kallas beroende för att man inte blir hög på socker, sex, spel eller vad man nu är beroende av. Min son som är sockerberoende blir helt klart "full" och hög när han äter socker. Och sedan kraschar han när sockret (blodsockerhalten) går ner och blir i princip bakfull - ont i huvudet, dåligt humör, lätt illamående.

Samma sak om andra beroenden - fråga den som är spel beroende om han/hon inte blir hög av att spela - det säger de ju alla att de blir.

Så yutterligare en sak som många läkare har fel med. (Från början sa ju läkarna också att alkoholism inte var en sjukdom - nu klassar ju WHO det som en sjukdom………..)

Visst blir man "hög" på kolhydrater och beroendet påminner om beroende av många andra droger (aktiverar belöningssystemet….dopamin, serotonin).

Men Bookia, då!

Pasi, visst blir man "hög"…..jag har aldig påstått något annat. Men jag säger bara att man inte kan jämställa det med riktigt beroende.

Gittan:..vad? Har jag sagt något fel eller är det bara det att jag verkar tycka helt tvärtemot alla andra som sticker i ögonen?

Vad läkaren sa i programmet var att han inte ansåg att det existerade sockerberoende: eftersom man inte blir hög och får ett rus av socker, inte heller blir man blir bakfull. Det tror jag många motsäger sig som har upplevt både rus, bakfylla och abstinens just p.g.a socker…

Bookia: Självklart får du ha en "tvärtemot-åsikt"! Man måste kunna diskutera motstående åsikter med bibehållen respekt för varandras ståndpukter- utan att bli ilskna, även om det är lätt hänt när blodet svallar;)

Sockerberoende är (tror jag) både kemiskt och mentalt betingat och dessutom- som det sas i programmet- sker det ofta i det fördolda och är ålagt med en hel del skam. Så att en sådan här diskussion blir "het" får man ha i åtanke, med tanke på alla känslor som är inblandade, och således fingra med hänsyn på tangenterna- utan att för den skull hålla inne med sina åsikter. Vilken åsikt det än är ska man kunna lufta den om man gör det med lite hänsyn, vilket jag tycker alla visat hittills.

Läkarens argument är tämligen ihåligt…

Heroinister blir inte heller "höga" i bemärkelsen "speedade" eller "rusiga" utan fastnar i beroendet just för att drogen ger en mycket sällsam frid och gör så att missbrukaren sjunker in i sig själv och slutar bry sig om det runt omkring när den injiceras.

Rätt likt hur jag reagerade på en stor godispåse eller fem nybakade frallor i avskildhet en gång i tiden.

Kia tycker jag gav iaf ett sunt och "jävlar-anamma"-intryck i slutscenen, men håller med om att psyk-kopplingen förmodligen är helt ute och snedseglar.

MVH

med risk för att få mothugg-jag upplevde inte att det vinklades till en "psyk-problematik". sen tror jag personligen att en del människor överäter pga att de får kickar av socker och mjöl, sen finns det de som överäter pga tröst, då menar jag att de kanske varit med om saker eller mår dåligt över annat. själv så  tuggar och frossar jag för att jag går igång på kolhydrater och vill bara ha mer och mer och mer.

själv kände jag så väl igen mig, det där att gömma muffinspapper/godispapper längst ner i soporna för att ingen ska se, och att bli irriterad om någon vill ha sista biten (som jag tänkt till mig själv när alla gått hem).

sen tyckte jag också att det kunde varit intressant med mer förklaring för tittarna om vad LCHF innebär, men man kan ju inte få allt här i världen!

Ni är så söta som skriver så fina ord till mig. Jag tycker kanske också att vinklingen blev lite knepig i vissa lägen men samtidigt inte för att leva som sockerberoende är inte speciellt psykiskt lätt och det har tagit tid för mig att få ordning på psyket innan jag kunnat ta tag i viktproblemet något jag då nu kämpar med. Lchf äter jag för att jag mår bra och jag hoppas att en viktminskning kommer att komma som följd till detta..Visst jag pratade mycket mer om kosten men allt kan man inte få med och det är klart jag tycker det är synd.

Så till kritiken jag fått. Hade bestämt mig för att inte säga något men ja jag är sådan som person så jag måste säga ngt helt enkelt.

Gittan…. Världen är inte så enkel alla gånger att man får se resultat utan kanske är det bra att man någon gång får se någon som är i början innan resultatet kommer så de som också är i början kan få sig en kick. Själv är jag sådan att jag ständigt ser program där resultatet redan är gjort och då sitter jag här med mina 60 kilo övervikt och tänker det där tar ju 10000 år för mig att klara av. Det blir för lång sikt för mig liksom.

Sen Bookia, ärligt talat vet jag inte riktigt vad jag ska säga till dig för jag tänker INTE sjunka ner till den Nivån som du gör med dit inlägg här. Det finns sätt att säga saker på sen finns det sätt att säga saker på därför tror jag att jag avstår att ens kommentera ditt inlägg.

Till er som inte gillade det jag gjorde, det rör mig inte i ryggen för jag är stolt över det jag gjort och det krävdes ett mod som bara jag personligen kan säga är något av det största jag behövt göra på mycket länge.

Sen en sak till Socker beroende DET FINNS…..

Så nu fick jag det sagt med viss risk att jag får skäll men ibland måste man säga vad man tycker men igen det finns sätt man kan säga det på.

Mvh Kia

Jag är helt klart imponerad av Dig Kia34 och det kände jag redan när vi åt lunch Du och jag att detta kommer Du att fixa.

Du gjorde det ändå ÄNNU bättre än vad jag hoppats, eftersom jag upplevde Dig så OERHÖRT rakryggad och säker i rösten därtill. Det är inte lätt med en TV-kamera igång…

Häftigt var det!!! Som att känna en kändis…

*haha* Kände mig lite utvald, tänkte att "wow, henne "känner" jag ju- nästan!"

Som jag skrev på ditt inlägg Kia34 var det du som fick mig att hitta hit. Hade aldrig hört talas om LCHF innan efter lite läsande förstod jag att jag är beroende av socker. Börjar jag med en macka kan jag inte sluta trots jag är mätt. Pasta o potatis kan jag vräka i mig. Choklad längtade  jag efter ständigt. Har inte mycket övervikt ca10kg men vad jag alltid fått kämpa för att det inte ska bli värre. Har vägt mer men med våld gott ner i vikt. ÄNTLIGEN mår jag som en prinsessa inte hungrig mellan målen äter mycket o gott o går ändå ner i vikt. Du får världens största kram Kia34 som vågade ställa upp i tv. För första gången på många år känner jag glädje med mat.

Härligt att höra, birmalover!! Du skrev:"Börjar jag med en macka kan jag inte sluta trots jag är mätt. " Det känner jag så väl igen! Jag var likadan och om jag slutar med LCHF så vet jag att vägen dit fortfarande finns utstakad i hjärnan. Tyvärr, men så är den bistra sanningen.

Nu har jag läst inläggen lite noggrannare…och jag tror att jag förstår vad Bookia menar. Hennes kritik är nog snarare mot själva programmet än mot Kia eller deltagarna.

Men jag kanske är överdrivet konflikt-lösande här…

Vet du vad Birmalover… Att då har jag nått mitt mål. För om jag bara kunde hjälpa och upplysa en enda person så var det mitt mål och därför tar jag dig birmalover och kramar en extra gång och säger lycka till och välkommen hit.

Dina ord värmer

Kram

Magma… En LCHF träff detta bara måste ske snart… Visst hade det varit roligt. I sthlm kanske var som. Det är billigt med tåg till sthlm för de som inte bor där (inkl. jag själv)men många kanske är i närheten.

Vore verkligen en upplevelse! (Bor 25 mil från Stockholm, men med lite planering och prioritering så ska det väl kunna lösa sig…)

Absolut borde vi ha det…

DaMum och jag har redan viltflygande planer om att utse restauranger som skulle ställa upp och ge oss EXAKT rätt mat, med rätt fetter och utan tillsatser…

Hade varit så trevligt

Men herregud…..är det jag som inte kan formulera mig eller bara du Kia som inte kan ta kritik. Om du läser mitt inlägg igen så står det klart och tydligt att jag kritiserar AVSNITTET och hur det är klippt och vinklat, inte dig.

Nu kanske du tycker att du framställdes rättvist så min kritik av programmet tog du personligen. Då får jag be om om ursäkt för så var det inte ämnat.

Frågan gällde ju hur man tyckte avsnittet var, och jag skrev ju vad jag tyckte. Synd att man ska bli påhoppad för att man har en åsikt om något.

Bookia.. Jag kan ta kritik tro mig det har jag inga problem med men det är nog mer sättet du skrev ditt inlägg på som gör mig illa berörd och som gör att ja, det blir en personlig grej, då man vill försvara sin heder.

Dina ord du använder med pack psykfall, viljelösa korkade mähän och att jag framstod som hemsk i programet…. Jag kan ta kritik men inte när det skrivs på det viset, för då ja då blir det genast personligt.

För även om det är avsnittet du menar så är vi som var med i det programet människor som kanske blir illa berörda av att någon efter att ha sett ett sådant program tycker att det var så dåligt att man skriver så om det.

Vet inte om du förstår vad jag menar här men att göra ett sådant program är för INGEN människa lätt, då man lämnar ut så pass mycket av sig själv och vem vill höra sen då att någon tycker att man framställdes som ett psykfall och ett korkat viljelöst mähä? Hur hade du själv känt? 

För programmet och jag i programmet blir ju liksom samma sak.  

Då i det läget kan jag tycka personligen att det räcker att skriva att jag tyckte inte det var bra för jag gillade inte vinklingen.

 Och ja, faktiskt tyckte jag att jag framställdes rättvist för inget de sa var osant utan min story, sen kan jag oxå tycka att de lämnade ute en del saker som jag hade velat ha med men i det stora hela så var det rättvist.

Och ta det inte som ett påhopp från min sida för det är inte meningen, då ber jag om ursäkt att du kände så.

Att du sen tyckte programet var värdelöst det är inget jag säger något om för åsikter får alla ha. 

Hoppas du kan förstå vad jag menar här och förstå varför jag reagerar på det du skrev.

Och hoppas detta inte blev ett allt för rörigt inlägg

Jag tycker programmet och programserien är BRA! Det visar ju problematiken som följer med överätande av olika orsaker och att fetma inte enbart beror på att man gillar att äta pizza och hamburgare el.

Visst…det vinklas väl lite enkelt ibland!  Men detta program riktar ju sig till en bred publik.

Jag tycker det var jättestarkt av dej Kia att ställa upp i programmet, och Du framstod som en fullkomligt normal människa som många kan känna igen sig i. För man måste inte ha en enorm övervikt för att ha problem med sockerberoende. Alla narkomaner är inte överdrivet magra heller! Och alla alkolister har inte röd näsa.

Ibland blir man ju faktiskt less på liknande program där de tar med männsikor som är så extrema åt olika håll…så det blir  overkligt och sensationsstory över det hela. Som det verkar hittills…så visar de ju fetmaproblematiken ur många synvinklar, vilket är bra.

Tycker personligen att väldigt många har förutfattade meningar om varför man är tjock…och det vanligaste man för höra är att "det är bara att äta mindre"!!!!…och många tjocka äter ju faktiskt mindre än en normalviktig och går ändå upp i vikt!

Så jag ser fram emot de andra programmen för att se vad tar upp i dem! Och vad de kommer ta upp för problematik i dem.

 Hade övervikt varit enkelt att fixa…så hade dessa program aldrig funnits! Det finns så många orsaker till det…och det är det jag tycker detta program verkar ta upp!

Mkt å långt blev det…*pust* :) ….klart slut!

Jag såg programmet tillsammans med min sambo. Han har ingen förståelse alls att man inte kan låta bli att äta.

Själv har jag en ätstörning, det vet han inte om men jag har proppat i mig allt som finns i skåpen sedan han gått och lagt sig. Jag har bara suttit och längtat efter att han ska gå och lägga sig så jag kan sätta igång. Det här är något han inte vet om och jag vågade inte berätta hur jag betett mig.

Det jag reagerade över i programmet var att det jämfördes med missbruk… visst jag är matmissbrukare, det erkänner jag och det känns lite skämmigt. Man har lång tid sagt att alkoholmissbruk är ärftligt… det har fått mig att fundera lite. Mina föräldrar är/var alkoholister… jag har fått samma sjuka fast det yttrar sig i missbruk av mat i stället. Som pappa tröstade sig med brännvin tar jag till maten i stället.

Men första steget mot bli fri från beroendet är att erkänna det framför allt till sig själv. Jag är på god väg att bli en nykter matmissburkare.    Jag vet att jag får leva med detta resten av mitt liv.

Starkt jobbat Kia att ställa upp i programmet… jag hade inte vågat.

Oavsett vad som sägs av "forskare" om missbruk, så tror jag å det bestämdaste att det är samma receptorer i hjärnan som glappar efter tillfredsställelse, sen kan olika skäl göra att en del tar till alkohol/droger och andra "nöjer sig" med mat/shopping mm.

Det krävs mycket mer diskussioner kring detta och Mona-Stina jag tror absolut att Ditt matbegär är släkt med föräldrars missbruk. Jag känner överätare som är barn till extrema rökare, där barnen för "allt smör i Småland" aldrig skulle röka och då blev det mat istället osv

Ps: Min egen mamma var tablettmissbrukare en gång… och jag sa ALDRIG att jag ens tog smärtstillande…

Bullan: Du skrev "många tjocka äter ju faktiskt mindre än en normalviktig och går ändå upp i vikt!" Har du inte hört att tjockisar bara tror att de äter normalt eller mindre än normalviktiga? Egentligen så äter de mer än de tror.

Åtminstone är det svaret man brukar få, ibland inte uttalat men det syns i ansiktet på folk (läs: normalviktiga) vad de anser. Grr!!

Mona-Stina: Har du läst Bittens bok "Sockerbomben"? Där står en del om samband mellan matmissbruk och andra typer av missbruk, om du skulle vara intresserad av att läsa.

Nu äntligen har jag sett detta inslag på Vebb-TV och ger mig in i diskussionen bättre sent än aldrig.

Kanon Kia! Tycker du framstod som rak och med insikt om ditt missbruk och tro på framtiden utan matproblematik. Kunskapen och hjälpen har du. Du farmstod som stark och att detta går. Det hjälper nog andra att våga ta tag i sin situation.

Men jag kan inte påstå att jag tyckte illa om vinklingen. Jag anser att det är ett missbruk eller ett beroende men vad för namn det än har gör ju inte saken bättre. Psykologiskt kan jag också skriva under på, då hela vårt väsen är just psykologiskt och ett problem är det vi har så psykiskaproblem, ja, men visst låter det illa men så känner jag att det är. Inget att skämmas över bara att acceptera. Som han sa att mycket skuld och skam ligger i detta.

Att vara barn till alkoholmissbrukare sätter sina spår, vi är fyra syskon varav tre helnykterister, min äldre syster föll tyvärr för tyngre droger i väldigt unga år men har nu gått över till alkohol. Hellre det måste jag säga… svårt att välja mellan pest och kolera.

Jag och min yngre syster äter och äter och äter… och brorsan har nog med sina egna problem. Men samtidigt vill jag inte skylla mina föräldrar för mina problem, det är ju jag som är svag och inte kan stå emot.

På äldre dar har maten blivit någon slags belöning när jag gjort något bra eller tröst när det gått åt helvete. Bantningsresor har jag gjort en del men naturligtvis gått upp igen och det är just att försöka ta tag i saken innan det går för långt som är så svårt. Man faller för frestelsen, får ångest för att man ätit och äter för att döva ångesten. Ett riktigt jäkla ekorrhjul har jag snurrat i.

Nej Magma, jag har inte läst den boken och i ärlighetens namn är det bara det sista året jag erkänt för mig själv att jag är matmissbrukare och det är bara min allra bästa vän som jag talat om det för. Kankse jag ska försöka få tag på den. Tack för tipset.

Jag tror också på att det finns ärftlighet i missbruk och hurvida sen missbruket artar sig det vet man aldrig.

Mitt har lagt sig i mat . Det svåra med ett matmissbruk är ju att man INTE kan sluta äta. Man kan sluta dricka och ta droger men mat MÅSTE man ju ha.

Så det gäller ju att tämja begäret och det bästa är LCHF för då får man kontroll. Så tror jag.

Tack igen för era ord om programmet det gör att jag känner mig stolt över vad jag gjort.

Kram Kia

Du SKA vara stolt. Mycket starkt gjort… jag hade inte vågat.

Jag lyfter på hatten för dig Kia.

Vilken spännande diskussion och svallande känslor!

Jag tycker att du var jättebra Kia34, inget snack! Jättestrongt och jättetufft att öppna sig så totalt inför både kameror och tittare som du gjorde.

Att sedan programmet vinklas så att själva problematiken bagatelliseras och de drabbade beskrivs som "psykfall" är jättetrist. Åter ett bevis på det som Skaldeman skriver i sin bok; om inte alla "riktiga" kostråd fungerar så är det fel på individen, inte kostråden! Det är ju ungefär vad det här programmet säger, det märktes tydligt redan i första avsnittet tycker jag, där man pratade mycket om att de överviktiga inte lyckas "sluta äta".

I kväll kommer avsnitt 3 och det ska bli intressant att se hur de går vidare.

Kram!

Det är möjligt att de andra framställdes som psykfall (vad vet jag jag var så jävla nervös när programmet gick att jag kunde inte koncentrera mig) S*

Men jag tyckte inte att jag framställdes som ett psykfall oavsett hur de vinklade det. Och detta har inte med min insats att göra då jag själv känner att JA, de kunde pratat om annat som jag tagit upp men då det inte gjordes så blev slutresultatet bra ändå.

Vinklingen är jag ledsen för den är precis som du skriver DaMum  att problematiken bagatelliserades . Och då maten jag pratade om då  INTE är sk "riktig" så vågar man inte prata så högt om det utan det gömdes något i slutet.

De kunde pratat mer om kosten som jag ätit och som jag äter idag anser jag också.

MEn jag kan hålla med dig i en del du skriver DaMum ang. SKaldemans sätt att se det på….

Åhh kom precis på att jag ska träffa honom på Söndag på seminariet så spännande det ska bli :)

Kram

"om inte alla "riktiga" kostråd fungerar så är det fel på individen, inte kostråden!" Mycket bra påminnelse från Skaldemans "ringhörna", tack DaMum!

Kia34!

Jag tycker inte heller att du - eller någon annan - framställdes som psykfall! Jag menade mer att relatera till den allmänna uppfattningen och programmets sätt att vinkla det hela. Därför satte jag ordet inom citattecken.

Vi som själva kämpar med vikt, har nog jättelätt att se bakom alla snedvinklingar som görs. Men allmänheten, de som inte förstår… Det är nog tyvärr de som kan uppfatta det här som att de medverkande i programmet framställs som aningslösa och att det hela är självförvållat.

Häromdagen upplevde jag en liknande reaktion när jag pratade om den här kosten. Satt i en färdtjänstbuss och det var samåkning med en annan resenär. Vi kom i samspråk, och plötsligt var vi inne på ämnet kost… Och jag började försiktigt berätta lite om nyttan av bra fetter, vådan av kolhydrater m m. Min medresenär blev jätteintressad, berättade att hon hade diabetes, och jag gav henne fler tips och råd. Till slut berättade jag att jag förgäves följt alla expertråd i många år, men bara gått upp i vikt, tills jag nu hittat LCHF och faktiskt lyckats gå ner några kilo sedan i januari. Berättade glatt om mina ägg- och baconfrukostar, middagar med stora smörklickar. Då vände sig chauffören om och riktigt GAPSKRATTADE mig rätt i ansiktet! "Det var det sjukaste jag hört!" vrålade han. "Det är ju FARLIGT att äta så mycket fett! Det vet ju var och en, att man ska minska på fettet och kalorierna och RÖRA på sig mer, då går man ner i vikt!".

Jag påpekade för honom att jag tillhör den kategori människor som inte kan motionera, p g a fysiskt handikapp, men det kunde han inte ta in. Och jag lade ner förkunnandet där, för just då kändes det som om allt skulle falla "på hälleberget".

Vad jag ville säga med detta, är att tyvärr, tyvärr,  tyvärr så råder det fortfarande ett mycket stort mörker… Den allmänna uppfattningen är fortfarande i mångt och mycket att tjockisar är dumma i huvudet, och ska skylla sig själva. Därför är det synd att det späs på av media, även om just "Vi äter oss till döds" kanske har för avsikt att upplysa och informera.

Kram!

DaMum allt det du skriver här håller jag helt och hållet med om.

Jag har fått min beskärda del med dumma kommentarer och menande blickar.

Och ja det tolkas ofta som man är dum i huvudet och borde skylla sig själv. Oändligt många diskussioner i detta ämne har jag haft.

Speciellt nu när jag vet att jag är sockerberoende och pratar om LCHF då är man ännu knäppare;) 

Ses vi på söndag DaMum?

Kram Kia

Que?

Vad har jag missat nu?

Söndag?

Jag ska sjunga i kyrkan på söndag, inte ska du väl dit heller…?

Nu förstår jag vad du avser med söndag Kia!

Jag har misstagit mig och trott att din fråga ang Hälsans Hus gällde konferensen 2/6. Nu såg jag att det var nu på söndag. Dit ska jag tyvärr INTE gå.

Förlåt en ärthjärna…

Kram!

Fnissar:)

Det ska bli så spännande på söndag

 önskar jag hann åtminstone att hälsa på er…