Jag kunde inte ha formulerat detta bättre själv.

jag tror också många har den uppfattningen att man ska äta en viss procent fett, säg 70 %, vilket jag hade sett lite överallt innan jag började med LCHF.

Jag såg få framför mig att det fettet kom enbart ifrån smör, så jag föreställde mig att jag skulle äta en måltid med tex lite grönsaker, en kycklingfilé och så ett lass med smör som utgjorde 70% av tallriken. Riktigt så är det ju inte, men det var den uppfattningen jag hade och det verkar vara så många tror.

Fast media är inte intresserade av en nyanserad bild. De vill ju sälja lösnummer och det gör man genom chock och skrämsel…

Det är väl framför allt en av medlemmarna på iFokus som har fått mig att fundera över det här, en person som säger sig "inte tåla fett" och som har lagt in en signatur där hon är "motståndare till LCHF", efter att hon lite med buller och bång förklarat hur dåligt LCHF är och mer eller mindre lämnat sajten. Ett kostalternativ som är så provocerande att det får "motståndare" måste ju vara mer än ett sätt att äta? Och fundamentalisten som väljer att bli fiende till kosten kallar oss så klart religiösa fanatiker.

Men det är fler som klagar över "för mycket fett", och jag tror inte att det är ovanligt att man verkligen försöker äta för mycket fett. Bland annat i trådarna där folk nämner att de tar kokosfett eller smör i te eller kaffe, brukar just de tankarna luftas. Att ta en betydligt större mängd socker i sitt kaffe verkar däremot ingen se som särskilt märkligt.

Visst hänger det också ihop med fettskräcken som har inpräntats sedan länge, och som fortsätter att pytsas ut ifrån allas vårt livsmedelsverk. Vi bryter ju helt med en tradition som har inpräntats i oss i omkring ett halvt sekel. Vi äter fett, vi är inte längre rädda för att det ska göra oss sjuka, utan vi tvärtom hävdar att det som anses vara skadligt i stället gör oss friska.

Vi kan ju se att det är ytterligt provocerande för dem som står för motbilden, att man ska dra ner på fettet för att leva sunt. Fettsnålt och motion; blir du tjock så är det för att du är lat, inte för att du äter fel, eller också ljuger du om vad du äter och äter fetare än vad du tror. När man vänder på steken och blir smal av att äta fett, så är det ju ett hot mot hela den världsbild som många lever med och av.

Så det är så klart inte främst vi som äter LCHF som skapar den förvrängda bilden, utan det är i högre grad våra belackare, som kan göra vinster på att föra fram en felaktig bild av vad LCHF står för. Vi behöver bemöta det på rätt sätt; vi behöver bemöta det på ett sätt som får läsaren/lyssnaren att förstå att vi äter en vettig kost, som innehåller alla näringsämnen och inte utesluter några; en mer balanserad kost än tallriksmodellen.

#2 70% är ganska så rätt, men det som missas är att det är energiprocent och inte volymprocent.

Något som också ofta missförståtts är gräddglorifieringen som ofta är i media, att man ska äta mängder av vispgrädde och att fettet ska komma där ifrån. Jag hör till de som inte tror att det är särskilt nyttigt eller viktminskningsframkallande med decilitervis av vispgrädde varje dag. Fokuset behöver bort från mejerierna, kanske gör det det till mer paleo? vet inte, men jag är definitivt övertygad om att man mår för det mesta bättre om de flesta av kolhydraterna man äter kommer från grönsaker snarare än mejerier, vilka istället mer borde vara "kryddan".

Högfett delen är ju viktig så tillvida att man hamnar i en högprotein-kost om man försöker på både lite kolhydrater och lite fett (blir ju bara protein kvar), vilket ju inte är nyttigt och låg bakom mycket av kritiken som (oftast felaktigt) givits för Atkins. Men det är när det missförstås från energiprocent till att bli volymprocent som det blir tokigt.

# 5 Ja men precis, fast det är inet så som man uppfattar det som "utomstående" :) Jag och många med mig tänker på volymen!

Anledningen till att jag tvekade över LCHF när jag bara läst lite grann om kosten, var just hur sjutton jag skulle få i mig sådana gigantiska mängder med fett! :D

Jo, det är synd att folk tror att man ska vräka på med fett, och därför undviker kosten… En köttbit som är fet från början, en sallad (gärna med avokado och oliver) och sen någon rågad matsked bearnaise och kanske en liten bit kryddsmör, med sån mat kommer man lätt upp i siffrorna 75/20/5.

Nej inte vräka på fett men använda fullfeta produkter istället för lättprodukter. Jag mäter inte fettet, vräker inte på heller, tar lite så som jag tycker känns mera lagom. Har aldrig haft någon diarré pga fettet.

Jag håller med trådskaparen att det är synd att vi framställs som om vi vräker i oss smör och fläsk, dricker grädde osv.

Det är svårt att få nykomlingarna att förstå detta med E %.

#8 Ja, missförstånd gällande E% är nog huvudproblemet. Vi måste vara tydligare på den punkten.

Jag tror att den del av missuppfattningen beror på att vi säger att vi ska 'ersätta kolhydrater med fett'. Då tror jag att man ser mängden. Exempel: Om jag tar bort två potatisar så ska jag äta fett i lika stor mängd (som två potatisar ungefär)… En uppskattning av mängden/volylmen på tallriken…

Och då blir det ju vajkalle… För skalar jag bort en massa pasta, ris eller potatis så lägger jag ju inte till lika mycket fett (i mängd) på tallriken… (Det skulle se ut det, som den pastatokiga person jag va'…! ;) ) 
Men jag tror våra förklaringar uppfattas så…

NEJ!!!!

Börja inte snacka energiprocent och sånt tjafs! Som trådstartaren skriver är det där som den här enkla idén hamnar vilse. Det är ju så enkelt:

- mindre kolhydrater (mycket få  behöver ned i extremlåga nivåer)

- naturligt fett och protein

- Ät när du är hungrig

Allt tjafs om några procent hit eller dit, mejerivaror eller ej, ekokött osv är finlir för den intresserade som vill gå vidare.

KOMPLICERA INTE ETT ENKELT BUDSKAP!

#10 precis vad jag trodde först :)

(#12 - aaah, jag har visst läst tråden väldigt slarvigt… ;) )

Någonstans på vägen tappar man bort att ersätta energin från kolhydrater med energin från fett, så att folk föreställer sig att det handlar om att sätta i sig jättelika mängder fett. Jag tror att man behöver formulera budskapet på ett mer tydligt sätt, så att det uppfattas rätt. LCHF har två komponenter, LC, som står för sänkt andel kolhydrater, och HF som innebär höjd andel fett. Det betyder ju inte att vi ska äta mer, utan när man byter energi från kolhydrater mot energi från fett, äter man mindre mängd.

Grundbulten i missuppfattningen är säkert att det finns intressenter som vill förlöjliga vårt sätt att äta och framställa det som galenskap, men vi måste lära oss bemöta det och framställa "fettkosten" och "fettdoktorns" råd på ett sätt som gör att människor förstår. När till och med enstaka av medlemmarna på KiF hoppar av och väljer att vara "motståndare till LCHF", då finns det en svaghet i hur budskapet har förts fram.

#11 Man kan göra det enkelt för sig genom att äta minst lika mycket fett i gram som protein och kolhydrater tillsammans då blir det automatiskt över 70% fett.

#15 Det blir inte så enkelt, när man inte har helt klart för sig hur många gram protein eller hur många gram kolhydrater respektive fett som ingår i en rätt. Proteinet i en köttbit kan ju vara kanske en fjärdedel av vad den väger, medan resten är vatten, fett och ben. Fett som innehåller vatten har större vikt än torrt fett, så att den feta biten av en köttbit ser mer ut än det torra fettet i vällagrad ost, som ju också innehåller betydligt högre andel protein än köttet.

Jag tror att vi behöver ett enklare budskap som är lättare att ta till sig; t.ex. en tallriksmodell baserad på LCHF.

Jag tror att man kan "sälja in" konceptet genom att göra snygga bilder av LCHF-rätter, precis så som de kan se ut. Halva tallriken kött med en klick kryddsmör och den andra halvan grönsaker, kanske förvälld broccoli, förutom de färska. En tallrik med lax och några pyttesmå nypotatisar med skal på; en smörklick till potatisen och en klick sur grädde med färsk hackad gräslök och halva tallriken med sallad. Det finns massor att göra när det gäller PR för konceptet.

Det teoretiseras för mycket kring kosten och ätandet. Man bör i första hand lyssna på kroppens hungersignaler eller brist på sådana och inte tvinga på kroppen saker, brukar jag tänka. Så länge man äter naturlig och näringsrik mat som människokroppen kan hantera så kan det knappast bli fel (såvida man inte lider av ätstörningar). När man är hungrig så äter man och när man är ohungrig så låter man bli, och skippar grubblandet över kalorier och gram hit och dit ("äter jag för lite?" , "äter jag för mycket?") - kroppen vet inte vad det är för nåt, men den strävar alltid efter att läka sig och fungera optimalt. Grubblandet och teoretiserandet är i mina ögon bara ett hinder för detta! Det finns ingen anledning att vräka på med fett, men det finns heller ingen anledning att fundera alltför mycket om man nu skulle känna att man vill äta några skedar smör direkt ur smörasken, som jag gör ibland =)

#17 Det finns ett problem med hungersignalerna och det som man kan tro är "naturlig och näringsrik mat", och alla som har problem med sötsug tillsammans med intag av kolhydrater är hårt drabbade av det problemet.

Hungersignalerna störs, och hela metabolismen störs för väldigt många, av alltför mycket kolhydrater i kosten. Det är därför många av oss hamnar i en uppåtgående spiral av höjt blodsocker som leder till ökad insulinutsöndring, och som i längden kan leda till okänslighet för insulin och diabetes typ 2.

När man har störd ämnesomsättning kan man inte lita på hungersignalerna, och det är där LCHF kommer in som en återställare av relevant hunger. Det kanske inte funkar fullt ut för alla, men för väldigt många fungerar det. Men så länge man kan känna sig hungrig utan att egentligen behöva mer energi, finns risken att man bygger på med mer fett genom att överäta, och det är precis vad som kolhydraterna gör med oss, och i synnerhet vissa av dem, som är direkt olämpliga som människoföda (HFCS - majssirap med högt fruktosinnehåll).

Vi kan hoppas att en vettig lågkolhydratkost med lagom mycket fett återställer kroppens naturliga hungersignaler, så att man inte överäter, men helt säkra kan vi inte vara att det gäller alla. Ibland kan det vara idé att mäta och väga, dels för att se att man inte äter mer än rimligt, och kanske viktigare, för att se att man får i sig tillräckligt av essentiella näringsämnen.

#16 Jag tycker det är busenkelt, men jag är nog ingen bra representant för genomsnittsmänniskan iofs.

Jag tycker också att det är busenkelt, men det vi ser här i mängder av trådar pekar på att det inte är fullt så busenkelt i alla fall. Jag tror att vi kunde vinna på en enklare bild av LCHF än att det handlar om aritmetik.

Jag tror också på detta med att sprida en positiv bild av den fräscha och lockande mat LCHF kan vara! Jag har inte råkat ut för det där att folk stirrar äcklat och upprört på mina matlådor, tvärtom! Mina fetaostfyllda färsbiffar med ostgratinerad blomkål och broccoli till fick häromdagen god respons från pastaätarna intill.. LCHF behöver ju inte vara något helt uppåt väggarna " konstigt" där man bara dricker kaffe med kokosfett och äter vispgrädde i stora lass liksom och aldrig får i sig något med färg.. Kanske är det svårare för dem som äter UFO eller fakirar men för mig som snittar på kanske 30 gram kolhydrater om dagen är det ingen som ifrågasätter när jag förklarar, de flesta känner ju ändå själva att pasta och bröd inte är särskilt hälsosamt.. Sen kan det tilläggas att jag inte kallar min kost för LCHF när folk frågar eftersom ordet har getts en negativ klang, viamedia och kändisar som Paulun, jag förklarar istället hur jag äter med ord och då brukar folk tycka att det låter vettigt och respekterar mitt val.

Men samtidigt är människor olika. Jag kände det som en stor tröst att kunna räkna på hur mycket mat jag behövde äta när jag började med LCHF, tills jag lärde mig hur det skulle vara. Jag tyckte inte heller att det var svårt. Men så är jag ingenjör också…

Jag har någon gång roat mig med att kalla det iso-diet (fritt efter Paulún). Lika mycket fett kött som grönsaker på tallriken. ISO betyder lika mycket, lika mycket av varje av det som jag äter.

#16. Jag blir förvånad över dessa rätter du presenterar. För mig är lchf kött/fisk/smör/ost i första hand, med vissa tillägg av grönsaker. Varken du eller jag är nya i det där men ändå så har vi en ganska olik bild av vad lchf är - fantastiskt! Typiskt mänskligt.

Den enda avvikelsen i det jag föreslog är väl potatisen, men det handlar om mängd. Om man är klar över att kolhydraterna ska vara en väldigt liten mängd, så är det inte så svårt. Det beror så klart också på hur känslig man är; alla har inte väldigt störd metabolism, och även om lite småpotatis ger en sockerkick, så tar en normalt insulinkänslig metabolism hand om sockret omedelbums utan några problem. Problemet med kolhydraterna är ju att det är för mycket och för ofta, så att man aldrig når ketos förrän framåt morgonen, och att den långvariga belastningen med tiden kan minska insulinkänsligheten och därigenom tvinga fram ökad insulinproduktion, som kan leda till diabetes typ 2.

De som får ett starkt sockersug av att alls äta kolhydrater bör så klart inte ha potatis på tallriken, men jag tror (precis som Paulún) att vi är allätare i så mån att vi kan äta kolhydrater och har ett system att ta hand om dem. Erfarenheten visar att det systemet inte bör överbelastas under lång tid.

Så LCHF kan ha olika innehåll för olika människor. Var gränsen går för hur mycket kolhydrater som kan tolereras är olika. Många hamnar i ketos relativt fort även om måltiden innehåller ganska mycket kolhydrater, medan andra måste dra ner dem till ett absolut minimum. Jag tror att vi har missat att delge utomstående den bredden, och genom många diskussioner här inne, där man talar om att utesluta alla mejerivaror eller till och med tomat och lök, på grund av kolhydraterna, så spär vi på bilden av en fundamentalism där alla kolhydrater är bannlysta.

Några av oss tål nästan inte kolhydrater överhuvudtaget, framför allt de som drabbas av okontrollerbart sockersug eller har stor insulinokänslighet eller är diabetiker. Några av oss får allvarliga biverkningar (fetma, högt blodtryck) av att äta kolhydrater, eftersom insulinet som frisätts lagrar in fett, men många tål faktiskt små mängder kolhydrater i alla måltider och större ibland. Det finns en väldigt stor bredd på symptom och problem med kolhydrater, och bredden på vad man kan äta som LCHF är ganska stor.

#25 Oj vad bra skrivet! Håller med varenda ord. Hur man äter LCHF kan variera så ortoligt och kosten måste anpassas till individen!

25#,

det du skriver är viktigt för det fortsatta kunskapsspridandet om kostens betydelse för hälsan. Människor är olika och några hamnar i yttelighetsskalan, men de flesta behöver inte vara så extrema i sitt kolhydratsminimerande. Jenny Ruhl på Diabetes Update har en bra förklaring till varför hon inte uppmanar till LCHF; många upplever det svårt att hålla sig till en "extrem" diet. Istället förespråkar hon att man äter så mycket (lite) kolhydrater som man tål utan blodsockerpåslag. Jag tycker det är en vettig filosofi. Alla behöver ju inte avstå alkohol för att det finns alkoholister. Jag är Typ1-diabetiker, men behöver inte helt avstå kolhydrater för den skull. Låt oss förmedla den bilden istället för att jag kolhydrater i soja, redning, grädde mm.

Tråden handlade väl till en början om att en del påstår sig inte tåla LCHF. Vad det anbelangar så tror jag att de flesta har märkt att det inledningsvis sker en anpassning till kosten som kan ta någon månad eller mer.
För min del så blev jag väldig lös i magen av fettet och kanske det radikalt minskade intaget av kolhydrater.
Efter den perioden kom en tid med hård mage istället.
Til slut var anpassningen klar och magen var som vanligt igen.
Inte som vanligt förresten utan mycket bättre än tidigare. Slut med gaser, sura uppstötningar, buller o bång.
Numera verkar jag kunna äta hur mycket smör som helst utan att bli lös, systemet har vant sig.
Det är ju inte särskilt konstigt att magen reagerar när den plötsligt får en helt annan diet att hantera, så alla som påstår sig inte tåla LCHF vill jag ge rådet att avvakta om det inte blir bättre efter en tid och att lägga om kosten steg för steg.

Klagomålen på LCHF-kost har många facetter, ett av de vanligare är att man inte går ner i vikt, eller att viktminskningen inte är så snabb som man önskar. Enstaka exceptionella viktminskningar som redovisas kan också få folk att tro att det handlar om en bantningskur, och att de undantagsvis mycket stora och ganska snabba viktnedgångarna är resultat som man kan förvänta sig. Den som är överviktig och inte når sådana resultat kan bli besviken över att inte se något direkt resultat på vågen. Det finns också exempel på ätstörda individer som tror att LCHF kan vara en fix för att bli riktigt smal.

Så vi har ett spektrum av fel idéer om hur maten ska vara sammansatt, och orealistiska förväntningar på snabba resultat i form av minskad vikt. Media hakar ju gärna på just det där med viktminskning, och "experter" uttrycker varningar, grundade på brister i forskningen. En av de allra största missuppfattningarna är att LCHF, eller ketogen kost, skulle sakna viktiga näringsämnen. Det finns också farhågor om att ketonnivåerna skulle kunna urlaka skelettet, vilket inte heller har forskats om.

Det är faktiskt möjligt att det finns problem med alltför strikt lågkolhydratkost, och därför vore det välkommet med forskning om det; något som nu är möjligt när det är så många som självmant har valt att leva med mer fett och mindre kolhydrater. Vi är många här som har gjort det i flera år, och åtminstone jag har inte ännu upplevt några negativa effekter. Man kan också anta att en del av de positiva effekterna kan dröja ganska länge, varför korttidsstudier som har gjorts knappast är helt tillförlitliga vad gäller vare sig positiva eller negativa iakttagelser. Som exempel ser jag mitt eget Blodtryck och blodsocker, som inte blev stabilt förrän betydligt mer än ett år hade gått. För andra går det betydligt fortare. I en sexton veckors studie av typ 2 diabetiker nåddes positiva resultat mycket fort, och man kan undra varför försöket inte fortsatte över längre tid.

Det man hotar med är ju att vi ska bli sjuka av att äta ketogen kost; det talas om urlakning av kalk i skelettet och alla möjliga andra problem, men vi har så vitt jag kan se inte fått något negativt utfall av det slaget. Det skulle så klart vara intressant att få en mer samlad bild av hur ketogen kost under längre tid påverkar hälsan, och nu finns ju tillräckligt underlag för att kunna studera det. Jag tycker att varje belackare kan bemötas med just att det inte finns några studier som visar på problem, och att nu är det varsågot att göra den studien, om de vill påvisa vilka vinster eller förluster för hälsan som kosten kan ge. Jag misstänker att de är rädda för resultatet, som helt kan förändra deras världsbild genom att ogiltigförklara en stor del av vad de med stora uppoffringar har fått lära sig.

TACK för jättebra, värdefull info!

Tyvärr är det nog lätt att få en skev uppfattning om fettdelen i LCHF - inte minst med tanke på att det  i alla tänkbara sammanhang poängterats att det är viktigt att få i sig mycke fett, LCHF basunerats ut som fettdieten/ fettdoktorns diet, etc  - men också för att det sällan framhålls att fettet ska ERSÄTTA kolhydraterna - i motsvarande energimängd (inte volym, vikt).

Men troligtvis också för att det sällan eller aldrig getts några klara, tydliga förklaringar - inte heller getts några exempel på måltid där kolhydraterna är ersatta med fett - VAD fettet i LCHF-portionen har ersatt. Som t ex;

ICKE LCHF-portion   ……. g kokt potatis.

LCHF-portion; 50 g smör (FETTET, smöret ersatt  kolhydraterna i form av ……….g potatis = sammai enerigmängd).

Efterlyser detta!

Och också en förklaring till hur man ska tänka när man äter en hel del kolhydrater, t ex äter den där mängden potatis - om det då är självklart att man ska avstå smöret, eftersom det inte är några kolhydrater som ska ersättas med fett?

Är det verkligen så enkelt?

OK.

Energin i 150 g potatis (två medel) ersätts av ungefär 15 g smör.

2 Wasa sport = 12 g smör

Du har rätt, Det blir inga stora klickar inte. Och det är nog lite av mitt problem.

Mycket intressant tråd med fina betraktelser!! Inte konstigt att uttrycket "extremdiet" dyker upp titt som tätt när diverse tallriksmodellsdietister och annat folk ska uttala sig, så som lchf framställs ibland. Men eh, vad är extremast? Smör eller margarin? Vispgrädde som dessert ibland, eller pulvervaniljsås?

man kan äta allt, i måttliga mängder, arsenik också.

#31  Fettmängden har varit mitt problem, att försöka få i mig mycke fett, trots att jag så väl märkt att jag mått uruselt av det. Det är först på senare tid som jag fått upp ögonen för att det inte blir några stora FETT-högar, utan snarare fett-klickar - när man tänker på att man ska ERSÄTTA kolhydraterna i en tänkt portion med fett.

Å med tanke på att jag numera äter en hel del kolhydrater (som jag mår bra av) så blir fettmängden därefter.