Du skrev inget om din ålder. Förr tyckte jag alla över 60 var urgamla, men när man är där själv så ändrar man åsikt.

Det trodde jag alla visste. Det stod i Expressen i lördags. Jag fyllde 70 i somras.

Mitt ena barnbarn fyllde 16 samma dag. Hon räknade så här. 1+6 är 7, 7+0 är 7. Då är vi lika gamla, för du är så barnslig mormor. Det har både barnbarnen och vår dotter sagt så länge jag kan minnas.

Låt oss fortsätta att vara barnsliga men utnyttja ålderns fördelar när vi kan, vill och behöver det.

Helena Hesselmark

Jag röstar för hatt och käpp - käppen är ju bra att peka el hötta med vid behöv ;-)

Det går lika bra med ett stadigt paraply som med käpp. Ser mer engelskt ut då Hatten är så klart obligatorisk

Ja du, alltid trevligt att får komma ut på en resa men… det där med hjälp, det varierar skall jag lova. Senaste exemplet var nu när maken och jag skulle till Cypern, jag förklarade att det var problem med att gå för makens del, "ok, inga problem, vi sätter handikappad och rullstolshjälp" sade den vänliga damen. Sturup haha, de kom inte med någon rullstol, jag snodde en själv, körhjälp kom vid boarding. Vi kom upp i luften och flygvärdinnan kom, knackade mig på axeln och undrade, "skall han ha något att dricka" Vad säger man? Maken satt en stolrad framför mig. Han är inte retarderad för att han behöver skjuts. idioter. Hemkommen till Sturup en vecka senare 01.30 så fanns ingen rullstol men 3 män som skulle bära honom, hallå, 130 kilo, haha. Rullstol kan betyda bärhjälp. Maken förbannad och gick i sakta mak in. Obs, inte en engångshändelse därav varningen, hoppas du har tur, käpp och hatt rek.

Helena, var beredd på att springa trots knäleden, det kan ju kärva till sig.

I övrigt ha en underbar resa och njut av tillvaron.

En liten hatt med blomdekoration känns obligatoriskt!

Hatt är definitivt ett måste!

Tack för tips. Jag har gått med käpp sedan 1994, dvs numera håller jag den mest i horisontell riktning, framför allt på köpcentra, det förhindrar oftast att man blir nedsprungen.

1994 blev jag överfallen på Zanzibar och rånad. Slynglarna stampade sedan på mitt högra knä och krossade det för att jag inte skulle kunna springa efter dem.

Nåväl, jag överlevde trots stigande tidvatten.

När jag väl kommit hem, blivit opererad ett par ggr skulle jag ha ett par nya sandaler.

Vi körde till ett stort köpcentrum, jag satte mig i min rullstol och maken puttade på.

I skoaffären agerade biträdet just precis som Ullebull skriver.

-Vad för slags skor ska hon ha? riktat till min make, över mitt huvud.

-Nej, du får prata med mig, för min make är dövstum, sa jag.

Det är ingen ovanlig reaktion från människor man möter, men det gäller att ta det med en glimt i ögat.

Jag har fåttt assistance många gånger under flygresor och det har oftast gått mycket bra. Trevliga pojkar och unga herrar som hämtar kaffe och vatten, ser till att man slipper köa för olika saker och är allmänt artiga.

Helena Hesselmark

Jag hade gått till en annan skoaffär… Blir så ledsen när jag hör sådana här historier. Folk har så mycket fördommar.