Det är helt och hållet en fråga om proportioner, eftersom vi ju alla vet - oftast genom egen, smärtsam erfarenhet - att kolhydrater + fett = viktuppgång. Ska du äta mer fett, så måste du minska på kolhydraterna om du inte vill gå upp i vikt. Men hur mycket, det verkar vara mycket individuellt.

#1

Viktuppgången beror inte enbart på kolhydraterna utan att man äter för mycket. Alla målar ut insulinet som den enda boven när det gäller viktuppgång och att kolhydraterna är ett 'gift' men det är inte sant. Läs gärna denna tråd "omöjligt att lagra fett utan insulin??".

#0

Jag kör något åt det hållet som du gör, lagar allt från grunden, baserar maten på fett och protein men håller ändå ett högre kolhydratintag än normalLCHFaren och det fungerar finfint.

Som regel äter man midre av något om man äter mer av något annat.

Och äter man mer fetare mat så blir man som regel mättare på mindre portioner helt enkelt såtillvida man har ett fungerande aptitsystem.

Annrs så är det lika mycket energi i en kalori fett som i en kalori kolhydrat.

Och mig veterligen finns det ingen vettig anledning att äta mer än sitt energibehov.

Jag kör också LCHF i mindre strikt variant. Utesluter pasta/potati/ris och socker så långt som möjligt. Det har fungerat fint för mig.

Jag blir mätt mycket fortare och äter mycket mindre.

Strikt?

LCHF står för lågt kolhydratintag och högt fettintag. Det finns ett brett spektrum inom den idén, och om en "normal" tallriksmodell innehåller 300 g kolhydrater och man går ner till 100 g, så har man ju onekligen sänkt andelen kolhydrater, oavsett vad som hände med fettet. Om man dessutom har ökat fettet från omkring 100 g till omkring 200 g, så har man dragit ner 200 g på kolhydrater och ökat 100 g på fett och får i sig i runda slängar lika mycket energi. Det betyder att om man är i en uppåtgående spiral när det gäller vikten, kan ökningen möjligen fortsätta - om inte: Större andel fett mättar mer och man står sig längre, så det totala intaget kanske minskar med tiden genom att man inte blir lika hungrig.

Jag är inte helt säker på teorin in och ut, så det kan finnas hormonella orsaker till både uppgång och nergång, eller precis var på kroppen fettet lagras in. Jag har ätit LCHF i ungefär två och ett halvt år utan restriktion, och jag har varken gått ner eller upp under den tiden, men bukfettet har minskat och musklerna har ökat. Jag kan tänka mig att det totala fettet kanske har minskat lite, men att det nu inte sitter inne i buken i samma grad.

Jag har varit "strikt" en tid, genom att undvika kolhydrater helt, och nu äter jag mellan 60 och 80 g per dag, där de största källorna är rågbröd och honung. Jag har aldrig haft stor övervikt, och när jag samlade på mig drygt tio kilo för mycket, så skedde det under en lång tid, tjugo år eller mer. Ytligt sett var jag väl på så sätt ganska "viktstabil" också under den tiden, men så småningom hade jag en gubbkula, som jag nu är av med.

Jag väger mig någon gång mest på skoj, men jag märker ju på svångremmen om jag blir tjockare. Hittills har det sakta men säkert blivit ett hål mindre med omkring ett halvårs intervall. Jag tror inte att det kommer att fortsätta särskilt långt, kanske ett hål till, men sen finns nog inget bukfett kvar.

Så jag tror att det skiljer på hur störd metabolism man har, och vilka ärftliga förutsättningar man har för att lägga på sig fett. Det jag tror är skadligt, inte bara för folk som har lätt att bli feta eller är predisponerade för diabetes, utan för alla, är att ständigt fylla på med så mycket kolhydrater vid varje mål att man praktiskt taget aldrig kommer i ketos. Genom att äta måttliga mängder kolhydrater kan man komma i ketos snabbare, eller "djupare"; det är inte ett till/från-tillstånd, utan det går efter en glidande skala. Mänga av oss mår säkert bra av att ha måttliga mängder kolhydrater i kosten, frågan är så klart bara vad som är måttligt. Tallriksmodellen förefaller omåttlig.

Jag började inte med LCHF för att gå ner i vikt, utan för att förbättra mina blodfetter och få allmänt bättre hälsa, och så har det faktiskt funkat.

Bara som en liten inflikning;

det gynnar inte LCHF-kostens rykte att använda ordet "fanatiker" för de som försöker minimera mängden kolhydrater till det yttersta. ALLA väljer helt SJÄLV vilken nivå av kolhydrater man anser sig ha råd med, de flesta har verkligen en ORSAK till att minimera mängden.

Tack för alla svar!

Känns som att det absolut är värt att pröva.

#6 Förlåt Jag ville absolut inte såra någon utan har full respekt för att man av olika anledningar väljer en viss sort kosthållning.