Är det inte ett medvetet val från din sida att äta just bär och grädde? Är medvetna val fusk? Eller menade du att du inte tycker att bär och grädde är LCHF?

Det är ganska enkelt; alla har inte noll sug. Det behövs inte ens att man äter mat som ger en sug, det kan räcka med stress eller sjukdom för att suget skall finnas där och gör det svårt i olika grader att avstå.

Okej, Nej det är ju egentligen inte fusk det var därför jag gjorde "" . menade bara på det närmsta jag kommit fusk när jag har varit sugen på något gott :)

Jo givetvis så är ju alla olika och står i olika situationer. Tänkte bara om det är något som kan komma när som helst. Om man börvara orolig att man kanske kommer i en period där man känner sig skit sugen man ska försöka vara extra försiktig med vad man handlar hem till barnen så man inte åker dit själv.

#2 Tror att det är väldigt individuellt hur man känner sug, vilket säkert beror på andra faktorer annat än kosten. T.ex kan betingat ätande ("har alltid haft nått gott på fredagskvällen"), ätstörningar (tröstätande etc) vara sådant som man kanske inte blir helt kvitt. Dock bara spekulation.

Personligen har jag haft lite sug ett par gånger. Dock inte så mycket att jag gjort ett avsteg.

Jag hade inte heller behov eller sug på långt över ett år. Har ätit LCHF i (hmm minnet) fem år och blir sugen på både bröd och godis och glass emellanåt ibland utan orsak ibland är det en tröst. Dålig tröst men oftast väldigt god för stunden och jag har bestämt mig för att det är bättre att ta den smällen än att må dåligt och anklaga mig själv.  Jag faller ju inte in i något hetsätande och behöver inte något sött dagen efter.

Ja, jag kan visst förstå behovet av att fuska. Jag har alltid haft ett sug efter sötsaker och ingen annan kost har lyckats så bra med att få mig att avstå från det som LCHF, men att säga att suget är helt borta vore fel.

När jag är riktigt motiverad så hjälper den här kosten mig att avstå ifrån det söta eftersom jag ju faktiskt aldrig blir hungrig på det där sättet som annars. Men när mina vardagliga cirklar rubbas och jag blir stressad så kommer det tankar ur det omedvetna som får mig att vilja äta godis.

För mig är godis, glass och chips t.ex. sammanknippat med tröstätande, belöning osv. och eftersom jag har tänkt så i hela mitt 47-åriga liv så tar det givetvis tid att bryta de invanda reaktionsmönstren.

Ivåras var jag motiverad och avstod för det mesta ifrån allt godis, glass, kakor, chips osv. och det kändes inte som nån stor uppoffring. Men när sommaren närmade sig kändes tanken på att inte få köpa den där dajmstruten då och då som outhärdlig. Så starkt sammanknippad med sommar är denna min favoritglass att jag bestämde mig för att tillåta mig att äta den då och då. Men det blev oftare än jag tänkt mig och jag slarvade även på andra sätt och jag började gå upp i vikt.

Jag hade bestämt mig för att börja äta strikt LCHF igen när sommaren var över, men det visade sig svårt att släppa taget om sötsuget. När till slut byxorna som satt så löst i våras åter började strama om magen fick jag motivationen tillbaka och nu är det stopp på allt vad sött heter

Men jag har tänkt mycket under sommaren på hur en stor del av sötsuget faktiskt sitter i hjärnan och inte i magen. Jag trillade dit massor av gånger och köpte godis trots att jag inte var hungrig och egentligen inte kände nåt sötsug, men det var invanda situationer där jag förr hade köpt med mig nåt att stoppa i munnen och när garden väl var nere så klarade jag inte att stå emot.

Egentligen tror jag att många av oss kolhydratmissbrukare har delvis samma problematik att kämpa med som alkoholister och det kan nog ta många år innan vanans makt släpper.

Det är också något som jag möter hos många som jag beskriver LCHF för, att de inte kan tänka sig att sluta äta potatis, pasta, bröd osv, och just brödet kan jag förstå. Det är så mycket som har så många positiva associationer som man måste välja bort. Doften av nybakad fralla, den där frasiga skorpan och det fluffiga vita brödet, smöret och pålägget. Sorry, men inget LCHF-bröd i världen kan ersätta det!

Så visst finns det mycket förståeliga förklaringar till benägenheten att "fuska"!

Ofa kan de vara samma orsaker som gör att man äit fel innan man börja med lchf?

T.ex man mår dåligt på någo sätt och dövar sig med mat/godis/alkohol.

Kan vara all från Depression, relationer, stress, ekonomiska problem, ja vad som.

Det viktigase är att komma till insikt och försöker undvika fällorna, ändra på sin livsituation i stort. Tror att kbt kan vara bra här. Eller typ food addics annonymous.

Jag har identifierat några risksituationer: hunger, trötthet, PMS, och särskilt kinkiga sociala situationer.

Har jag ätit för dåligt och saknar energi är det lättare att känna sug efter saker som ger en snabb energikick. Åtgärdas genom bättre planering så att det inte plötsligt går 8 timmar mellan måltiderna.

För trötthet är lösningen också bättre planering. Nyligen avvärjde jag en sötsugsattack genom att genomskåda den och helt enkelt gå och lägga mig och sova middag. Tyvärr är det ju inte alltid man har möjlighet att göra det. Då brukar jag ta till kaffe istället!

PMS är svårt att undvika, så då är det väl bara att vara medveten och förberedd, bita ihop, och kanske trycka i sig lite mer av god LCHF-mat istället.

Sociala situationer brukar jag klara rätt bra, jag skäms inte för mitt sätt att äta utan brukar kunna lösa situationerna vänligt men bestämt. Jag har egentligen bara råkat ut för en ohanterlig situation, det var sambons snart 90-åriga norrländska farmor som bjöd på kaffe och helt enkelt inte kunde acceptera något annat än att man åt av bullarna.

Förresten finns det en situation till, och det är vissa speciella tillfällen där viss mat liksom hör till. Jag har inte så mycket problem med födelsedagar, firanden osv, men på sommaren när man sitter på stranden och just har badat tänker jag ofta att "nu vore det pricken över i med en glass". December är en annan, då jag brukar bestämma mig för att helt enkelt kliva ur en viss dag (inte jul!) och äta av risgrynsgröten, lussekatterna och glöggen. Sen slutar det alltid med att jag inte klarar att gå tillbaka nästa dag utan det brukar bli en veckas smaskande med migrän, ledvärk, svullnad och galet sötsug som följd, och sen en eller två riktigt tuffa veckor när jag ska komma över det hela.

Men det är ju upp till en själv att avgöra i förväg om man tycker att det kommer att vara värt det!

För att jag saknar vissa saker för mycket för att alltid   avstå och för att jag mår urdåligt om jag äter för strikt. Äter däremot aldrig godis men det har jag aldrig varit så förtjust i.

Förresten: jag tycker "fusk" är ett dåligt ord. Det antyder att man svarar inför någon kontrollinstans utanför sig själv, som man lite busigt försöker lura och äta onyttigheter i smyg.

När jag äter mer kolhydrater än vad jag egentligen bestämt ska ingå i min kost kan det ske på två sätt:

Antingen har jag med berått mod bestämt att just en viss sak en viss dag är så god att det är värt det jobbiga efteråt. Jag gör ett avsteg och står för det.

Eller så får jag ett återfall i mitt gamla sockermissbruk, vilket är dumt och irriterande, men jag försöker att inte fördöma mig själv utan bara snarast möjligt ta mig tillbaka upp på spåret igen, och samtidigt försöka lära mig något av incidenten så att jag är bättre rustad nästa gång en liknande situation uppstår.

Fuskar gör jag däremot aldrig.

Mäh, kan det helt enkelt inte vara så att det är för att "fusket" är nåt man tycker om…

Om jag fuskar på godis en lördagkväll är det för att jag fortfarande tycker godis är helt sjuuuuuukt gott. Går inte komma ifrån.

Måste allt vara helt svart eller vitt… Du är inte sugen nu. Men det kanske kommer. Eller så gör det inte det. Eller så blir du sugen men fuskar inte. Eller så fuskar du. Fast fusk är ju inte omedvetet, så för mig är det inte att fuska, där är att välja annorlunda en dag.

För mig är det oerhört mycket relaterat till livssituation för tillfället, är allt normalt och "ok" är det inga större problem att hålla mig till det jag planerat. Under perioder med stark stress är det lite svårare, då blir det oftast lite sämre val (och gärna i början för lite mat, vilket senare oundvikligt leder till glupande hunger), och sämre val gör i alla fall för mig att jag riskerar att göra ett ännu sämre val nästa gång osv.

t ex en billig falukorv pga tids eller pengabrist blir lätt lite för mycket jordnötter som lätt leder till att glass känns som ett bra val osv. Medans funkar livet ok så väljer jag aldrig den billiga korven och inte heller de andra, de känns helt enkelt inte värt det.

Men precis som Aniara ovan tycker jag fusk är ett dåligt ord, och att tänka i de banorna hänger i hop med att det är någon annan som bestämmer vad man får göra, det är ju faktiskt en själv som gör valen vad man tycker är ok och inte och det just nu. Vad som är ok för mig idag kanske inte är det imorgon och tvärt om.

Jag brukar aldrig känna sug, och i princip äta strikt jämt MEN idag åt jag 25 gr Beef Jerky med 5,8 g kolisar/100g - och fick världens sug! Tyckte det var ett smart val att ha med tillsammans m ägg, smör o babybel men uppenbarligen inte.( har varit på resande fot hela dagen) Så suget kan komma när man får i sig ngt som man uppenbarligen reagerar på el inte "tål". Det lustiga är att jag alltid brukar säga att jag inte har ngt sug el är lättriggad på kolisar……men det var jag visst vad det gällde Beef Jerky

Jag brukar aldrig känna sug, och i princip äta strikt jämt MEN idag åt jag 25 gr Beef Jerky med 5,8 g kolisar/100g - och fick världens sug! Tyckte det var ett smart val att ha med tillsammans m ägg, smör o babybel men uppenbarligen inte.( har varit på resande fot hela dagen) Så suget kan komma när man får i sig ngt som man uppenbarligen reagerar på el inte "tål". Det lustiga är att jag alltid brukar säga att jag inte har ngt sug el är lättriggad på kolisar……men det var jag visst vad det gällde Beef Jerky

Jag fuskar när jag mår dåligt. Jag har alltid tröstätit, i hela mitt liv. Så när jag bråkar med en av de viktigaste personerna i mitt liv så är det ibland svårt att stå emot ostbågarna och glassen. Trots att jag inte ens tycker att stbågar är speciellt gott längre. Sen, när vi är sams igen och jag ska försöka återgå till lchf så kommer suget efter kolhydrater och det är svårt att komma över - det tar någon vecka.

Jag har märkt att jag får sug när jag ätit ute på lunchen. Det är svårt att hitta bra mat och det mesta är utblandad med mjöl eller innehåller kolhydrater på annat sätt. Då kommer suget som ett brev på posten. Ibland orkar jag inte diskutera och då äter jag en liten bit. Det gör mig mest irriterad eftersom jag inte ens är sugen. Sen har vi PMS då jag bara måste ha en liten chokladbit. Det är inte hela världen tycker jag.

#13 vad är det som innehåller kolisar i Beef Jerky? Trodde faktiskt att det bara var torkat kött?

#16 Den innehåller dextros. Köpte den på Bodystore.se .Tänkte som så att det inte var värre än en ruta mörk choklad som jag äter då och då. Blev ju bara 1,5 kolisar på den portion jag åt men ändå fick jag toksug……

Ska göra egen på lövbiff istället - blir perfekt att ha som reservmat på kontoret o i skogen.

Recept beef jerky

Jag ska berätta varför man fuskar:

Socker  e gott!!

Som tur är så är vi alla olika och sätter själva var vår gräns ska gå. Jag är en av dom som tillåter mig att äta "fusk" ibland just för att jag inet vill leva så strikt som ren lchf är. Däremot är det inte godis jag fuskar med isåfall utan mat…typ potatisklyftor eller pizza. Detta har jag bestämt mig för kan ske på lördag. Idag föll jag pladask i brödhyllan för det butiksbakade på ica…dom har en speciell sorts ciabatta som är helt underbar. Jag är och har aldrig varit nån stor smörgåsätare men idag blev det mitt planerade fusk!

Mitt sötsug är annars ganska obefintligt förutom om jag gått för länge utan mat tex…då kommer det dagen efter som ett brev på posten. Eller veckan före mens, samma sak.

Har märkt under årens lopp att för mig funkar denna variant bäst där jag en dag i veckan kan äta nåt jag längtar efter. Man ska ju kunna leva på det här sättet resten av livet och jag kan inte tänka mig att aldrig mer få äta vissa saker. Detta blir ett mellanting som känns ok.

Socker ÄR gott! :D

Håller ju med Eeelina :P

som sagt socker smakar gott, de känns lyxigt. o för oss som använder lchf som bantingsmetod…(.ja de e faktiskt väldigt hög procent här som äter det för att gå ner i vikt…..det framgår av inläggen om man läser)…så är de nog att unna sej det man tycker e gott, jag är övertygad om att många så småningom återgår till  "vanlig" kost när man uppnått sin målvikt o kanske går upp lite o så går man tillbaka igen för att gå ner lite……de e vad jag tror

Socker är gott.

Jag vill gå ner i vikt och slippa värk.

Det är bara att väga de två satserna mot varandra och bestämma vilken som just nu känns viktigast. Ibland känns den första viktigare och då är det mitt beslut. Det är bara jag själv som kan göra det valet.

Mitt enda skäl till att "fuska" är lättja och dålig planering. Plötsligt står man där på kvällen - det serveras lyxiga mackor på kvällsmötet och jag har inte hunnit äta kvällsmat innan mötet! Eller - det är lunchdags och alla andra drar till en närliggande thai/kinarestaurang. Jag låter bli att vandra 2 km extra till en restaurang där jag kan få biff med persiljesmör i min ensamhet, utan stannar med gänget och äter skräpmat.

Jag skulle behöva ha med mig någon sorts konservmat, som alltid kunde ligga väntande i väskan för att gardera sig mot sånt här. Men hur frestande är det att sätta sig hos A-lagarna på en torgsoffa och smaska i sig sardiner el.dyl. ur en burk, istället för att hänga med de andra in på thairestaurangen…?

Oj så många som har hunnit svara.
Har inte hunnit läsa alla men ska göra det.
Jo förstår nu varför dom flesta av er fuskar och vad det hänger ihop med. Än så länge är ju jag föräldraledig då jag börjar jobba kan det ju bli knepigare.

Är så jäkla rädd att jag ska åka dit. När jag skrev att jag inte känner sug i trådstarten så menade jag absolut inte så utan jag känner sug men klarar fortfarande att stå emot det. Dock så har mat inte varit ett tröstmedel för mig. Varit mer för att förut fick jag inte äta så mycket godis och hade aldrig mycket pengar till sånt då jag var liten så när jag flyttade hemifrån hade jag plötsligt råd med det mesta och god saker kom före allt annat, inklusive riktig mat och kläder som ju är mer behövligt.

Men ännu har jag ju inte gått igenom jul, nyår och alla dom speciella dagarna på året som faktiskt är dom svåraste att säga emot. Men jag och sambo kör ganska hårt med LCHF och hjälper varandra att säga nej till det vi inte ska äta. Och det gör ju det hela mycket lättare :)

Nu använde jag ordet fuska igen även fast vissa inte gillade det och visst är det ju så att fuska är ett dåligt ordval. Avsteg som någon nämnde det kanske man ska säga istället eftersom att det är upp till var och en vad man gör och inte gör :)

#25 "Fuska" är kanske mer att man suckar och köper falukorv istället för att leta efter något bättre, medan "avsteg" är när man sitter ner på en begravningsmottagning och välartat äter sin landgång…?