Jag upplever avsevärt minskad stress, oro och ångest, och kan inte härleda det till något annat än maten. Min situation är likadan som innan, om inte än mer osäker nu. Ekonomin är sämre, jag känner större press inför framtiden och jag blir oftare påmind om mina tillkortakommanden.

Jag "borde" må allt sämre.

Men i stället erfar jag varje dag med förundran att jag är lugnare än någonsin, har större förtröstan, håller huvudet kallare och kan hantera dagliga små katastrofer med större jämnmod än förr. För första gången i mitt liv känner jag mig helt utan minsta lilla Depression.

Jag skrev en text om detta för ett tag sen på min blogg.

Jag håller med om vad catlin skriver, både här och på bloggen. Tror att jag kan beskrivadet som att det inte är att jag mår bättre utan först och främst att jag inte känner av det dåliga längre.. flummigt =) jaja, jag mår inte dåligt längre, känslorna är stabila, jag trivs :)