Jag har flera, både här på Lidingö och i Santiago de Cuba. För vissa mer sega sorters kött kan man fä det bra mycket mörare i tryckkokare, och min fru använder den för bönor bland annat. Det går ganska mycket fortare och spar bränsle/el att använda tryckkokaren.

De som jag har här hemma är alla gamla svenska tryckkokare från Moderna Kök med lock av typ FlexSeal. De finns såvitt jag vet inte att köpa nya numera, men man kan hitta dem i andra hand billigt. Den är min absoluta favorit bland tryckkokare, bland annat för att den är lättare att diska än många andra. På Kuba har vi lite blandad kompott av kinesiska och ryska modeller i aluminium, och en italiensk rostfri som jag har tagit dit. Jag föredrar absolut rostfritt; aluminium verkar lösas ut när man använder kokkärl av aluminium, åtminstone blir det med tiden gropar och porer i materialet.

De tryckkokare jag föredrar har alla lock som förs ner under kanten av kärlet och låses, endera som FlexSeal, eller genom att formen är oval, som på den italienska, och man vrider den till rätt läge, så att den tätar under kanten på kärlet. Vi har också en kinesisk elektrisk tryckkokare, som har samma sorts lock som en del tyska varianter, men det är fler delar att hålla reda på och de är inte lika lätta att diska.

De gamla tryckkokarna har så klart åldrats en del, och manometern i Moderna Köks tryckkokare kan läcka. Den bästa lösningen på det är att helt enkelt plugga igen den, vilket jag har gjort på två av mina lock. Säkerhetsventilen är en annan detalj som inte längre finns att få tag på. Den går att tillverka, men det kan vara enklare att skaffa en från något annat fabrikat och anpassa hålet i locket till den.

Om man använder tryckkokaren vettigt kommer den aldrig att lösa ut säkerhetsventilen. Det gäller att inte överfylla, och man får inte koka sånt som pluggar igen ventilen. Därför kan det vara idé att ta den största modellen man kan få tag på, det är ingen vinst med en liten tryckkokare, men det är mycket större risk att den ställer till med något.

Jag har varit med om två incidenter, den ena hemma hos mig, när manometern i locket sprack och innehållet i kokaren delvis sprutade ut genom den öppningen. Det blev lite att torka upp. Den andra var hos släktingar i Miami, där de kokade bönor och hade överfyllt kokaren och dessutom hade för stark värme. Det pluggade igen ventilen, och när trycket steg löste säkerhetsventilen ut, och en stor del av innehållet sprutade upp i taket. Den sortens händelser är inte att leka med, för det som kommer ut är mycket hett. Det enda man kan göra är att backa undan. Eftersom det finns en säkerhetsventil exploderer en tryckkokare inte vid ett sånt fel om man inte har pluggat igen säkerhetsventilen, men det är ändå så pass allvarligt att man kan få brännskador, och köket ser inte grant ut efteråt.

Så det är mycket viktigt att man inte överfyller en tryckkokare!

Det underlättar också om man har koll på hur stark värme det är. Med mina tryckokare kör jag med plattan på högsta tills det börjar pysa när jag petar till vikten. Sedan slår jag av plattan ett par minuter och vrider den sedan till läge 2 som ger precis lagom tillskott av värme för att hålla trycket uppe. Temperaturen brukar hålla sig kring 130° i mina kokare.

Efter att det har kokat färdigt är det viktigt att låta kokaren svalna tills det inte längre kommer ånga. På de tyska och kinesiska kokarna sitter inte vikten löst, utan den stoppas av en gänga om man försöker lyfta den. Det är mycket viktigt att man inte försöker lyfta av vikten, man kan bränna sig hemskt på den heta ångstrålen om kokaren fortfarande ger ånga.

Men om man vet hur man ska hantera kokaren är den väldigt bra, och den kan användas till måga maträtter. Men sedan jag gick över till LCHF har jag inte använt den mycket, eftersom det enda kött som behöver den är sånt som är hårt och segt. Det brukar bli mört på omkring 10-15 minuter med tryck.