Igår fyllde jag ett halvt år på LCHF-kost! I händelse av att det skulle kunna inspirera någon till att göra samma resa så ger jag er här min berättelse.

Jag är en 26 år gammal kille som stadigt har lagt på mig kilon från de övre tonåren framåt. För två år sedan gjorde jag mitt första försök till viktnedgång och lyckades då gå ner 6 kilo på tre vårmånader genom att äta lite mindre och motionera mer. Men så kom semestern och jag började rucka lite på min dagliga rutin, vips så var jag tillbaka i mina gamla hjulspår! Det var en prövning att avstå sockerfyllda produkter under de månaderna och jag trodde då aldrig att jag skulle kunna få mitt sötsug under kontroll. Jag minns till och med en dag där jag bestämde mig för att ”ge upp”, det var väl meningen att jag skulle vara fet och sockerberoende. För hur skulle jag kunna leva utan choklad, ostbågar och inte minst Coca Cola? Jag kunde lätt dricka 1,5l om dagen och det var det bästa jag visste!

Och så för ungefär sju månader sedan började jag inse att det hela var utom all kontroll, om jag fortsatte på samma väg skulle det inte finnas någon hejd på hur stor jag skulle kunna bli. Så jag drog igång med samma taktik som förra gången, det var gröt och knäckebröd blandat med mycket motion. Det höll ungefär två veckor och inte gick jag ner något nämnvärt heller. Min mor hade tidigare ätit LCHF i en omgång med ett bra resultat, men jag trodde ändå inte på det och missade inget tillfälle att pika henne för det. Hon började äta LCHF igen ungefär samtidigt som jag gjorde mitt andra motionsförsök. Men när det inte blev någon motion pga bristande motivation tänkte jag för första gången tanken på att testa hennes ”konstiga” diet. Och så en oktoberkväll bestämde jag mig för att testa LCHF i en månad. Jag lånade Skaldemans första bok av min mor och sträckläste den första dagen. Den gjorde mig mer positivt inställd och det var viktigt i det skedet, tack SSS! För min första tanke var nästan att jag skulle testa det en månad för att bevisa att det INTE funkade.

Men funkade gjorde det! Övergångsbesvären bestod av huvudvärk i fyra dagar men tack och lov höll jag ut. Sedan dess har jag haft huvudvärk två gånger totalt. Min stora hälsovinst är att jag har helt blivit av med mina migränproblem som var mycket stora de senaste åren. Dessutom har jag inte varit förkyld en enda dag i vinter. Innan kändes det som om jag var en bacillmagnet, ständigt småförkyld och problem med bihålorna. Hälsovinsterna känns ju minst lika bra som viktnedgången!

Vikten ja, jag inledde min resa på 113 kg med ett BMI på ca 33 vilket klassas som fetma. Idag väger jag 87 kg och har alltså gått ner 26 kg till ett BMI på ca 25 som precis faller under kategorin normalvikt vad jag kan förstå. Således har jag viktnormaliserats på 6 månader! Från fetma, genom övervikt och in i normalvikten. Jag tror själv att jag har någonstans runt fem till sju kilo kvar att gå ner, men det får ge sig. All vikthets är som bortblåst och jag är nöjd med min kropp idag, visst vill jag gå ner lite till men om det så tar mig ytterligare ett halvår dit är jag nöjd! När vågen inte går neråt mer så anser ju min kropp att jag är klar och då får man acceptera det.

När det gäller maten har jag inte mätt eller räknat på något speciellt. Var det mycket kolhydrater i ett livsmedel åt jag det helt enkelt inte. Jag har bara ätit mig mätt på naturligt fet mat. Mycket kalorier har det blivit, jag roade mig med att räkna lite på det där i förra veckan. Så till alla er som fortfarande inte kan skaka av er kaloritänket, släpp det! Antingen är jag en alien eller så är det inte så enkelt som kalorier in och ut! Dock har jag ätit ganska strikt med kolhydrater vilket föll sig naturligt för mig. Jag älskar kött i alla former så det är vad jag har ätit mest av ihop med gräddsås eller kryddsmör och en och annan grönsak när jag var sugen på det. Naturligtvis har det blivit några avsteg, några skivor stekt potatis har slunkit ner vid ett restaurangbesök och i julas blev det lite väl mycket av ischokladen. Men jag behövde inte kämpa många dagar innan jag var inne i lunken igen och mitt sockerbegär la sig! Förra helgen gjorde jag något jag varit nyfiken på länge. I ett planerat avsteg åt jag en rad med Mjölkchoklad och drack två klunkar Coca Cola. Chokladen var grymt god, jag ska inte ljuga där. Men till min stora förvåning så var Coca Colan inte alls vad jag kom ihåg den som. Den kändes mest sötsliskig och jag var tvungen att fråga min vän om den smakade som vanligt. Jodå, det var jag som hade förändrats! Sedan dess går jag förbi läskhyllan utan att ens tänka på att den är där. Något som för ett halvår sen vore fullkomligt otänkbart. Jag minns så väl första gången mina vänner skrattade åt mig när jag hämtade ett glas vatten och nobbade Colan. De tänkte naturligtvis att det aldrig skulle hålla i sig och jag kan inte klandra dom för det. Idag är det ingen av dom som skrattar åt min ”kontsiga mat” längre.

Om jag kunde komma över mitt Cola-missbruk så finns det hopp för alla! Mitt tips blir att göra som jag och sätta ett kortsiktigt mål som känns möjligt. Inte ett viktmål utan ett tidsmål hur länge du ska ge kosten en ärlig chans. Låt sedan framgångarna på vägen bära dig! När man känner sig lättare och/eller friskare är det inte svårt att motivera sig till att fortsätta på den inslagna vägen. Men det gäller att stålsätta sig de första veckorna för det blir mycket lättare med tiden.

Någon motion att tala om har det inte blivit tyvärr. Men jag har som mål att komma igång med det nu till våren. Hela kroppen känns lättare och jag är nyfiken på hur mycket mer jag kommer att orka! Så till er som är där jag var för 6 månader sedan vill jag bara säga, kör hårt! Hoppas att ni har fått inspiration av min resa och vågar ta steget att testa själva!

Hälsningar
Christoffer