kanske ska tillägga att jag är 57 år 168 cm lån o väger 86!!!!kg alltså överviktig!!

I övrigt hur mår du? Och hur sitter klädderna?

Ja.. kostregistrera i minmat och klistra in här sen så kommer du garanterat få en massa komentarer och åsikter!

Man behöver inte väga utan det går bra att höfta till det är ju inte gramet som är avgörande utan helheten!

Man kan iallafall säga som så att om man har väl tilltagna fettdepåer så skall man försöka få kroppen att vilja ta utav dessa!

Det gör man genom att tvinga kroppen att i brist på glukos använda fett som primär energikälla.. då brukar kroppens förmåga att bränna fett uppregleras och så småningom även förmågan att bryta ner depåfettet!

Det tror jag märks när man står sig längre på mindre mat!

Jag känner igen mig! Är kvinna, snarat 52, 158 cm och väger nu 88,3kg!

Jag går inte heller ner i vikt! Tvärtom! Jag började i april förra året och gick då ner några kilo. Se´n kom semestrar där jag åt nudlar mm. De kilo jag hade gått ner gick jag upp och nu händer INGENTING!

Jag äter aldrig potatis, ris, pasta, mjöl mm. Frukt, ja det är ibland på helgen en halv grape o granatäpple ibland.

Dricker rödvin på helgerna, ibland en vardagkväll (ett glas). Men det är inte annorlunda än när jag startade förra året.

Har börjat att träna 2 ggr/vecka.

Slutade väga mig för att det stressade men kände på kläderna att nu, nu är det MYCKET. Och japp här är jag nu snart 90 kg tung.

Titta in på Anna Hallèns sida, just det tipset om att kroppen kan bli så glad över att få fett igen, att den lagrar allt i början. Och det var tydligen inte ovanligt att en del går upp 2-3 kg men sen går ner.

Det finns nästan lika många åsikter om hur man kan gå ner i vikt med LCHF som det finns dieter (för LCHF är ingen diet!)

Man kan öka fettet, minska fettet, öka kolisar, minska kolisar, motionera, sitta i soffan, ta bort mejeriprodukter helt, öka mejeriprodukterna (t ex grädden), räkna gram eller äta så mycket man känner för, det verkar vara väldigt individuellt hur kroppen svarar.

Jag tror att det blir en ond spiral av allt. Man blir frustrerad och stressad av den uteblivna viktminskningen att stressen i sig självt påverkar just det.

Läste ett inlägg igår här på Kif om en tjej som inte gick ner något nämnvärt de första 6 månaderna, sen kom viktminskningen.Ganska intressant, tyckte jag.

Det är lätt att drabbas av panik när man läser om alla som lyckas så bra och själv känner man sig så frustrerad.

Släng ut vågen, säger många, och det är nog det bästa, men väldigt svårt för oss som vägt oss varje dag i många, många år.

Samma här har ätit Lchf i 2,5 år men har högre vikt nu än när jag startade. Gick ner 2 kg och höll det i 1,5 år, Sedan dess har jag ökat i vikt sakta men säkert. Äter heller ingen potatis ris eller pasta inga mjölproduker eller frukt inget socker . Är 68 år, 169 lång och väger 75kg, började på 72kg.

 Kroppen har verkligen omformat sej, är mycket rundare om magen och rumpan än tidigare. Alla byxor sitter tajtare än förut. Vet inte vad jag skall ändra på, beror kanske på rödvin som jag tar några glas till maten c:a tre gånger i veckan, överäter inte fett.

 Motionerar måttligt, med skidor på vintern,annars är det promenader och cykling som gäller.

Har kollat i Min Mat och det är helt ok, vet ej vad jag skall ändra på.

Fortsätter ändå för magen mår så mycket bättre, äter jag någon gång för mycket  kolhydrater kommer magen i olag, med knip och gaser som följd.

Kan tilläggas att jag sedan 20årsåldern vägt 60 kg tills jag kom i klimakteriet därefter lade jag på mej ett kg varje år, nu får det verkligen vara stopp.