Jag är mätt nu!
Tack vare alla goda råd och tips så är jag mätt nu! Jag åt en bastant lunch och nu har jag ätit en häftigt god middag! *burp* Grädde, creme fraiche och smör…det är livets goda! Tills jag hittar fler saker att snaska i mig…
// Shintaida
Vilken duktig elev vi har…
Numer pensionär i Nynäshamn
Bravo! Man mår bättre när man är mätt och nöjd ;o)

Jag håller med!
Gratulerar! och lycka till!
Grattis till dig!
Själv blir jag inte mätt, vad jag än äter. Har öst på med smör, smör, smör men det hjälper inte ett dugg. I morse åt jag 3 kokta mosade ägg med MASSOR av smör, och 1 paket bacon (urvattnat). Efter c:a 15 minuter kom hungern tillbaka.
Så har det varit i flera dagar. Det är något fel på mig.
Du kanske behöver det för att det skall hända nåt?
Själv tycker jag att jag står mig bättre på tex 100 gr stekt lax eller rökt makrill än på 3 ägg och 50 gr smör.
Testa att köpa stekfläsk istället för bacon nästa gång. Det ger llite mer tuggmotstånd när det är tjockare skivor och åtminstone min hjärna verkar tycka att det är mera "mat" än "tillbehör" (som bacon).
Tack för tipset! Ska prova stekfläsk. Fast baconet jag åt i morse var redigt tjocka skivor. Något obskyrt märke jag hittade på Lidl för endast 15:-/400 gram.
Lidl brukar ha bra bacon med mindre tillsatser än de svenska…
Numer pensionär i Nynäshamn

SSS har ju sina bantarbiffar för maximal mättnad och viktnedgång
Jag tycker att grillade tjocka revbensspjäll är det allra bästa för att hålla hungern borta och få fart på fettbrasan
Helstekt fläskkarré i lergryta eller stekpåse levde jag på under vår flytt när vi inte hade tid för vare sig planering eller matlagning.
Så här efteråt inser jag att det var det bästa vi gjort.
60% fett och 40% protein (vatten borträknat) gör att man kan äta det nästan som det är och vara nöjd med "pocenten".
Jag tog oftast lite gräddsås eller potkäs eller smaksatt smör till…
Var det ont om tid… en smörklick…
En karré går att skära i tjocka goda skivor när den är varm och u tunna med maskin när den är kall. Perfekt både och…
Jag kryddar gärna med lite vitlök och ingefära…väldigt spontant och kreativt och definitivt olika varje gång… minns aldrig vad som blev bra…
Numer pensionär i Nynäshamn

Karré och tjocka revbenspjäll blir ju bra nästan hur man än kryddar. Nu känner jag mig hungrig….ska nog gå och äta lite stekt rökt karré med stekta ägg.
Tja, i går hävde jag i mig 3 gigantiska karreskivor till middag, med c:a 50 gram smör till. Jag blev hungrig meddetsamma i alla fall. Och karréskivorna var marmorerade och feta och fina…
Bantarbiffarna äter jag rätt ofta. Jag blir inte mätt av dem heller.
Jag har tagit till mig det där om att man ska äta när man är hungrig, men det finns ju ändå någon slags övre gräns. Det konstiga är att förut, när jag åt kolhydrater och vegetariskt, då var jag inte så här hungrig som jag är nu. Jag kunde hålla mig mätt väldigt många timmar på t ex en frukost bestående av müsli, eller några grova smörgåsar med mosad avocado på.
Det är det jag säger, jag ÄR en anomali.
Kan det inte vara så att kroppen skruvar upp förbränningen på SSS och därför kräver mer mat? Du skriver ju att du kunde hålla dig mätt på kolhydratmat, kan det bero på att kolhydraterna effektivt stoppar din fettförbränning? Kanske därför du svettas så pass - kroppen känner att den får bra mat för första gången på många år och den vrider på alla kranar för fullt..? Vad jag har förstått så har din kropp väldigt mkt att reparera också. Den kanske jobbar för fullt på det nu när den får rätt byggstenar..? Och den skriker efter mer. Kom ihåg att det du äter nu inte bara omvandlas till energi. Mycket av det är kroppens byggstenar också(även fettet som bl.a. bildar hormoner). När du åt kolhydrater åt du ren energi. Kroppen skriker efter byggstenar.
Absolut ingen sanning, bara mina funderingar…

Stöttar reparations teorin som Saiva har!
Och så är polisen här igen och säger:
Du är en människa!
Du har en kropp som du håller på att reparera och det är ett stort bra projekt!
Är det något onormalt med dig så är det att du hänger i trots alla motgångar!!!
På dom och klå dom dvs. ÄT!!!!
Som jag nämnde i Shintaidas tråd, så har jag för mig att Sten Sture faktiskt körde med 4000-5000kcal / dag i nån period.
MEN! Ställ gärna frågan direkt till honom, där finns nog säkert en del visa svar ;) Vet inte om han kan ha skrivit nåt mer om detta i boken "Frågor och svar om min diet" då jag inte har läst den..

DaMum det kan inte vara vanlig hunger du kanner efter sa mycket mat, kanske har du nagon obalans i kroppen. Eller att allt som har hant dig och allt som du gar igenom gor att du ersatter kanslorna for detta mot hungerkanslor. Jag ar ingen specialist omradet, daremot ar vi nog manga har som har forstaelse for att du har det besvarligt och maste kampa mer an de flesta. Men med den mangden mat ar det omojligt att vara hungrig efter mat. Jag ar aldrig hungrig och maste tvinga mig att gora iordning lunchen. Idag at jag tva timmar senare an familjen. Vet inte om det ar bra eller daligt!
Hej DaMum, kul att se dig här!!
Jag är lite tudelad… Å ena sidan- är det ren, fysisk hunger du känner, så ät. Du behöver kanske inte en hel måltid igen, kanske det räcker med lite tilltugg, ost, oliver etc? Det är antagligen bara en övergångsperiod och din kropp vet vad den behöver- det är när hjärnan ska in och lägga sig i som det blir bekymmer…
Å andra sidan- kan du redan helt och fullt särskilja sug från hunger? Det hade jag stora problem med i början, kanske för att man på kolhydratkost hela tiden har det där suget. Så när jag pre LCHF kände minsta hunger eller sug, så tog jag tillfället i akt att- hurra!- få äta någonting. Igen. Fortfarande kan det där trassla till sig ibland, med "vad är sug och vad är "begynnande" hunger"? Om du är tveksam någon gång, så vänta 30 minuter och gör något annat och se om du fortfarande är hungrig efter en halvtimme. Igår kväll åt jag en tallrik köttfärsröra, riven ost och tacosås och efteråt kände jag att asch, jag är ju hungrig! men en stund senare så var jag plötsligt proppmätt! Hoppas det reder ut sig snart, lycka till:)
Det är svårt att skilja på hunger o sug. Jag har samma problem. Men nu när jag inte vet om det är hunger eller sug, så tar jag upp mittt marsvin och pussar och kelar med honom ett tag. Är det sug, så försvinner det. För jag vill inte bara ta upp honom en liten stund - tycker jag lurar honom då. Så han har blivit mitt antisug, helt enkelt. Jag hejar på Dig, Damum!! // Shintaida
Jag har också svårt med suget. Men samtidigt är det svårt att vänja sig vid att inte hela tiden behöva tänka på nästa mål/mellanmål. Det är nästan planeringen av det som jag saknar och som gör att jag känner efter om jag är hungrig hela tiden. Men det släpper väl med tiden antar jag…
Hej allihop och tack! Vad ni är gulliga!
Jorå, jag tror nog jag kan skilja på sug och hunger. Sug är liksom förhandlingsbart, medan hunger är ICKE förhandlingsbart.
Det jag upplever så snart efter måltid, är helt klart HUNGER. Det SKRIKER i magen och mitt innanmäte vrålar efter MAT!!!
Idag åt jag SSS-bantarbiffar till middag. Det blev c:a 300 gram härliga, drypande feta biffar. Till detta rent smör i stora bitar och så en slags gucka på lite isbergssallad blandat med creme fraiche. Efter 10-15 minuter var jag hungrig igen.
Tror inte det är några känslor jag försöker döva med mat, för det har jag aldrig gjort. Trots min morbida övervikt, så har jag faktiskt aldrig varit någon som tröstat mig med mat. Tvärtom, jag tycker att jag måste tvinga mig att äta, även när jag är hungrig. Det här handlar mer om en ren, fysisk känsla. Lusten till mat är konstigt nog inte alls på samma nivå som hungern.
Om jag tar lite ost för att dämpa den värsta hunger, skjuter jag bara upp problemet. Jag blir halvnöjd en liten stund, och så börjar det på igen.
Men det kanske går över. Jag har säkert en väldigt lång inkörsperiod eftersom jag är så himla fet.
Kram till er alla!

Fast rent logiskt så borde ju du också behöva mer mat för att reparera din kropp eller hur?
Mezza, du har rätt. Fast jag har aldrig varit någon storätare egenltigen (tro´t den som vill). Jag äter betydligt mer nu än jag gjorde förut när jag åt "vanlig" mat.
Däremot har jag känt sådana här hungersensationer tidigare. För några år sedan när jag deltog i en viktminskningsgrupp (suck!) på min vårdcentral, hade jag dessa hungerattacker rätt frekvent.
Jag är nog tyvärr ändå rätt övertygad om att jag kommer att bli det här undantaget som bekräftar regeln… Alla kommer att lyckas gå ner i vikt, utom jag.

DaMum - Hur mycket åt du per dag förut (kalorimässigt)?
Din kropp kanske kräver mer än vad du stoppar i dig eller "tror" är lagom nu!?
Kan det vara så att din kropp inte lärt sig att känna mättnad ännu utan söker fyllnad?
Pasi
De senaste 10 åren har jag i genomsnitt haft ett kaloriintag på någonstans mellan 800 och 1500 kcal/dygn. Jag har alltså levt helt fettsnålt, helt vegetariskt i perioder, veckovis bara intagit Nutrilett och annan sådan antimateria.
Jag har aldrig ätit särskilt stora pertioner. I hela mitt liv har jag förundrats över hur "alla" andra kan äta både det ena och det andra, medan jag bara ätit bråkdelar av det och ändå blivit så otroligt fet!

Hmmm, undrar vad hungern kan bero på då!?
Jag tror iallafall på att lyda kroppen…och se vart det bär hän, den kanske vill ha jättemycket nu för att återställa muskler och annat som skadats av den tidigare energifattiga kosten. Hoppas på det bästa iallafall!
Tack för tips!
Jag ska försöka äta mig själv ur huset nu då…

Det blir spännande att se hur det går..
Jag jobbar just nu på att ätamer också eller ja inte mängd kanske men FETT!!
Känner igen tankarna….
Många andra säger till och med om mig att jag alltid ätit så små portioner..
Varför DaMum skulle du och jag just vara "ufon".
Nej vi kan inte skylla på det alla är sina egna orginal var och en på sitt vis och jobbet vi har är att hitta vår alldeles egna livsbok!
Gud va klokt det lät!
Jag skulle kanske blivit präst ändå…
Kram på er alla olika!!!
*fniss*, vad rolig Du är Mezza! // Shintaida
Jag är nog med i ufo-klubben är jag rädd…
Numer pensionär i Nynäshamn

Jaha och Folke som ska åka till månen….
Som sagt var..
Vilken blomma lägger man märke till på ängen den som ser ut som alla andra eller den som är annorlunda!
Jag gillar dom annorlunda!
Men jag tror det är lite tonårs rester som släpar, ni vet va som alla andra,
en i gänget och det där!
Finns alla andra eller kan vi möjligen tillåta alla att vara med ovasett vikt ,färg, storlek på näsan, dålig humor ,bruna ögon eller vad ni vill!
Margareta du som själv har skapat det här forumet och allting,
HÄR FÅR BEVISLIGEN ALLA VARA MED!
Jag är lycklig igen över att ha hittat hit!
Yes, fast INTE riktigt alla…
Vi har motat bort några faktiskt.
De som klankar på att vi äter "ensidigt och inte efter tallriksmodellen" får vänligen söka sig till ett annat forum….
Fast vi är snälla mot dem också (åtminstone i början) för
"de veta ju inte bättre…"
Numer pensionär i Nynäshamn
Här är härlig stämning
Man måste väl ibland ha en tramsig tråd också! Många goda skratt har jag allt fått! Någon som kan en torr historia??? Gillar att fnissa och skratta! // Shintaida
Vi brukar flippa ur här ibland, men vi är seriösa också, så blandingen är väl ganska lagom tycker jag…
Numer pensionär i Nynäshamn

Jag sitter oftast och ler när jag sitter här (både åt roliga och omtänksamma kommentarer) och även om jag inte alltid kommenterar allt så lägger jag märke till dem iallafall….när jag inte ler så skrattar jag! Ett underbart forum, faktiskt!
Amen!
Alla dom timmar jag inte kan sova på, så sitter jag och läser många inlägg…jag har lärt mig mycket på det, ska ni veta!
// Shintaida
Gott sällskap ger det också under vargnätterna i januari förlåt februari
Hej hälsar en nykomling!
Det som fått mig att bli medlem på denna sida är att ni är så himla gulliga mot varandra. Det är uppmuntranden, humor, stöd, hjälp, ja helt enkelt en massa kärlek…..utan att bli alltför tårdrypande; en mycket trivsam stämning!
Nu är jag oxå med i fighten mot kilona och välbefinnandet. Here we go!!!!
pussåkram
Välkommen Mysis!
Trevligt att höra!
Det gläder oss givetvis eftersom det är så vi vill ha det.
Numer pensionär i Nynäshamn
DaMum, jag håller med alla här som säger att du ska lyssna på kroppen och faktiskt äta trots att du precis ätit! Jag tror fullt o fast på att kroppen behöver anpassa sig och "förstå" att den nu får mat, RIKTIG MAT som den kan ha nytta av och då vill den ha MASSOR!! så var det för mig de första månaderna! Nu ett halvår senare har allt stabiliserat sig och jag äter nog hälften nu mot i början, men vissa dagar vill kroppen ha mer och då äter jag :) Fortsätt lyssna på din kropp så kommer även du att så småningom börja gå ner i vikt…men låt det ta tid! Nuförtiden har jag en energi som jag inte har upplevt på många år och DET är fantastiskt :) kämpa på!!!
Ja, du är inget UFO iallafall! :D Människor är olika varandra och så är det. Jag tror att mångas dåliga självförtroende har med just detta att göra, att vi har fått höra att vi ska vara normala och som "alla andra". Speciellt i Sverige, tycker jag att det är så. Alla ska passa in. Man ska stå i ledet och inte avvika.
Tråkigt och dåligt, tycker jag! Mångfald och olika sorters människor är BRA! :D