Anders-S

Jag håller med dig. Bara tanken på att stympa en kropp för resten av livet borde ju avskräcka alla…Om jag förstår saken rätt så riskerar dessa människor som har gått igenom en operation en massa komplikationer + att de får brister och måste äta tillskott i mängder resten av livet..

Det som är den största skammen - tycker jag - är att vi är så totalt blinda. Och det hela började med Ancel Keys om jag har förstått det hela rätt…för att fortsätta med light-djungeln och alla margarinerna.

Numera när jag går och handlar i en affär så har jag upptäkt att den till stor del är uppbyggd på kolhydrater, det finns så många hyllmeter som är helt ointressant för mig och ur handlarens synvinkel så är jag kanske inte den bästa kunden….

Jag har tittat ibland på ett amerikanskt program om far/son som är doktorer och opererar kraftigt överviktiga personer.. Vid ett tillfälle hoppade jag till i soffan när son-doktorn står och pratar med en patiens och säger.. - du förstår väl att du aldrig mer kan äta kolhydrater?!!!… snacka om  bluff o båg!!

Monica

Läste precis om en kvinna som avlidigt under en GBP-op pga att läkarens slarv med kroppspulsådern. Tydligen inte helt ovanligt att sånt händer, men det är naturligtvis inget man nämner från läkarhåll.

Gunnell

jag satt precis o kollade in kostdoktorn's sida och läste om samma sak + andra artiklar som han hade där…

Monica

Mooniq: Ja det är verkligen ruggigt! Snacka om att spela rysk roulett med människor.

Gunnell

Det som är MEST ruggigt är alla dessa personer som ser operation som ENDA UTVÄG för att få  ett annat liv…

När jag tittade på den amerikanska fet-doktorn så blir jag så ledsen över lurendrejeriet.. Om de opererar för dyra pengar och säger till sina patienter att det är slut på kolhydraterna.. så kunde dom väl bara börja med att säga- inga kolhydrater under 5 månader, så ser vi hur resultatet  blir - men det e klart - de tjänar ju inga miljoner på det.

Nästa grej jag reagerar på är: När dessa personer opererat sig och tappat vikt i rasande fart så får de massor av lös hud. En operation som privatpersonen oftast får stå för själv.

Monica

Mooniq: Jag klarar inte av att kika på program som fett-doktorn - tycker det är så ruggigt hur man skor sig på utsatta människor. Hoppas verkligen att LCHF slår igenom rejält så att folk fattar att man inte ska äta en massa skräpmat med låg fetthalt och massor av kolhydrater.

Men allt handlar ju om pengar som sagt…

Nått som jag tycker är hemskt, är att många som opereras har någon form av sockerberoende/ätstörning. Gör man något åt det? Nej! Man siktar inte in sig på orsaken utan gör så som man många gånger gör inom vården, man gör något åt symptomen. 

Ungefär som forna tiders lobotomering, man opererar bort symptomen och kvar får man en människa som är stympad, och som får andra problem istället. Nu drog jag det kanske långt, men jag är så trött på att allt ska medicineras och åtgärdas så "enkelt" som möjligt. Jag jobbar inom psykiatrin och om ni visste vad många som vräker i sig socker och kakor/godis och helt klart har ett beroende. Inte får dom någon "riktig" mat heller. Vi måste av besparingsskäl dela ut mat från storköken. Mat som inte jag skulle vilja äta. Pytteportioner dessutom. Medeciner delas däremot frikostigt ut. Medeciner är bra när det inte finns någon att prata med.

Det som sparas i maten, ser ju bra ut i bokföringen. Men vi får ta hand om människorna som försöker begå självmord och misshandla andra eller slår sönder en hel lägenhet. Vi märker skillnad. Ge männsikor det dom egentligen behöver. Någon som lyssnar och gör något åt problemet på insidan. Någon som hjälper till att visa vad som är bra mat, som ger en glad och frisk kropp och hjärna. Något som verkligen hjälper mot ätstörningarna/beroendet som många har.

#7 Dessutom gör sig läkemedelsföretagen stora pengar på all medicin som manglas ut! Ju sämre mat folk äter dessto mer mediciner behövs det.

Håller med om att det hemskt hela den här industrin med fett-op. Som du säjer så går man på symptomen men tar inte reda på varifrån de kommer.

Jag har själv blivit av med mitt kolhydratberoende tack vara LCHF - det hade ingen op i världen fixat!

#8 Jag hade också tidigare sockerberoende och samtidigt hetsåt jag. Först när jag var av med min hetsätning, p g a att jag gjort upp med min bakgrund och mej själv, så gav jag mej f-n på att jag skulle bli av med sockerberoendet.

 Det gick, men fy f-n vad det var jobbigt! Jag hade abstinens så jag skakade… Helt sjukt egentligen! Har sett att man kommit på att socker är mer beroendeframkallande än opiater…..  ( det märkte jag tydligt på jobbet häromdagen, tänkte strunta i sockerskålen på bordet till morgongröten till brukarna, det höll på att bli upplopp…! Så nu står den där den ska, fullt tillgänglig hela dagen på bordet….)

Ingen operation hade hjälpt mig heller från att bli av med mitt sjuka förhållande till mat. Det är ju när man jobbar med orsaken som man blir hjälpt!

#9 Ja, det är helt sjukt hur beroende man kan bli av socker och kolhydrater. Jag var inte medveten om det förrän jag hade fakirat ett tag och upptäckte att nåt hade hänt med mitt kolhyratsug (har inte varit sockerberoende). Då förstod jag hur beroende jag hade varit i hela mitt liv tidigare. En riktig aha-upplevelse kan jag säja.

Finns även en debattartikel i DN idag om att dödligheten för äldre kvinnor i bröstcancer har ökat eftersom de inte diagnotiseras eller opereras i tid.  Resurserna används till onödiga viktoperationer!

#9

Blir faktisk upprörd av vad du skriver ang. sockerskålen till "brukarna", jag förmodar med det att du arbetar på något gruppboende eller annan instution. Eftersom jag själv är assistansberättigad, alltså brukare, fast inte på något boende och arbetar med att utbilda personliga assistenter och vårdpersonal på boende så måste jag få påpeka att du gjorde ett absolut oförlåtligt misstag där. De som bor där har valt att äta socker, de ska alltid i möjligaste mån få leva sitt liv i sitt hem så självbestämt de bara kan och att du lät bli att ta in sockerskålen var lika kränkade som om någon helt plötsligt satte in margarin i din kyl och sa att det är inte bra för dig att äta smör.

Ingen människa får sätta sig till doms över någon annan, och även funktionshindrade har rätt att välja själv så långt det går och de har uppenbart inte valt LCHF kost.

#12: Mmjaa.. I sak har du rätt, självklart ska alla få leva sina liv som de själva har valt.

Men samtidigt kan jag inte se att det är fel att åtminstone försöka att slippa ställa fram sockerskålen.

Vad man väljer eller inte väljer, har ju en del att göra med vilken information och vilka kunskaper man besitter om alla tänkbara alternativ. Jag undrar om dessa brukare fått ta del av information om socker, dess beroendeframkallande effekter och dess skadeverkningar? Och ominte- kan man då säga att de gjort ett aktivt val? Eller står sockerskålen där av gammal vana, för att det "alltid varit så" eller för att "man har ju socker på gröten"?

Om däremot ananas78 vägrat ställa fram sockerskålen när det blev protester, då hade det varit en helt annan sak och då hade jag hållit med dig till fullo. Att försöka göra sitt bästa för de man jobbar för kan aldrig vara fel, och nu blev det ju brukarnas vilja som fick råda.

Ett litet PS: Om jag arbetade på att boende där förslagsvis personer med alkoholproblem bodde, då skulle jag ju inte ställa fram lättöl på bordet till maten…

Jag håller med dig Karin, men förstår hur Ananas78 och Magma tänker.

Jag tycker det är skillnad på om det är ett boende eller ett sjukhus.

Ett sjukhus kan gott servera lchf-mat och ha socker som en särskild kost om så önskas alla är ju inte sockerberoende och ska heller inte betraktas som det.

Jag kan hantera alkohol och förväntar mig att kunna köpa och dricka vin närhelst jag önskar utan att någon säger åt mig att inte göra det.

Däremot, om det är ett boende, ett särskilt boende för den som är psyksikt sjuk, då är det en hemmiljö och då ska ingen sätta sig till doms över vad jag äter, utan det är mitt val. Det finns inga hinder i världen, att informera om lchf, att själv dela med dig av egna erfarenheter av lchf och stödja den som vill pröva…

Vi som har en funktionsnedsättning har så många som bestämmer över oss, så jag tycker att en aldrig så välvillig personal som säger åt mig vad jag ska och inte ska göra, är ett hinder för mig och lägger hinder ivägen för att jag ska leva ett så självständigt liv som det bara går.

Jag förstår att ni vill väl, men det är på era egna villkor ni vill väl…

Jämförelsen med margarin var bra och skulle av alla lchf:are betraktas som ett övergrepp.

Fortsätt debattera vetja!

Ville bara kommentera sockerskålen som blev så debatterad….

Självklart har jag inte tagit ifrån någon sockerskålen eller nekat någon sockret…. I det här fallet föreslog jag att: - idag kan vi prova torkad frukt i gröten istället för socker och sylt. Tyckte det kunde vara ett bra sätt att dra ner på den enorma sockerkonsumtionen. Men det föll ju inte i god jord, så nu blev det ju istället torkad frukt och en tre msk socker på varje tallrik + socker i kaffet…

Sedan det här med rätten att själv bestämma…. Det är en svår fråga tycker jag, spontant har ju alla "rätt" till det. Och självklart ska man aldrig "köra över" någon.

Men att lirka och servera ny (bättre) mat tycker inte jag är fel. Det finns mycket som så att säga blir ett övergrepp för personer som inte alltid får bestämma själv. En godman, övervakare, drogtester, det här med medecinering som man inte alltid kan bestämma över…

Personerna vi arbetar med är ju sjuka. Det är inte alla som har en sjukdomsinsikt. Och då tycker jag inte att man kan få  bestämma allt själva, då hade det blivit vanvård. Vissa hade inte ätit alls utan bara drogat, en del hade bara levt på socker och aldrig duschat. Förstår ni? Det funkar inte. Men jag tycker att ordet bestämma har en sådan negativ klang…. Det handlar ju mer om att rekommendera och att ofta ofta lirka lite….

Många gånger krävs det även att man måste vara både bestämd och konsekvent på vårt arbete. Allt beror ju på personen. Jag anser inte att alla alltid kan bestämma allt själva. Då skulle ju inte behovet av vård finnas. Alla med psykiska sjukdomar/handikapp skulle isåfall få klara sej bäst de ville i egna lägenheter…. Sedan är det en helt annan sak att respektera personen man jobbar åt. Att man ser värdet i människan och inte dömer. Men det utesluter inte att jag måste dra gränser ibland eller ibland försöker att få dem att testa nyttigare mat.  

På vårt boende lagar vi bara frukosten, än så länge. Och det finns ingen möjlighet i världen att alla kan få bestämma vad de vill ha om alla skulle vilja ha olika varianter av frukost. Nu tror jag i och för sig att de är nöjda som det är, det blir gröt och smörgås och ibland ägg. Och alla vill alltid ha det som dom alltid äter…. Men det skulle inte fungera att alla fick sin vilja fram om de nu ville ha olika typer av mat.

Det är inte alldeles enkelt det här med självbestämmande, men det får inte gå till överdrift åt något håll…

#15: Jag instämmer i allt du skriver. Jag har arbetat inom den kommunala vården i 17 år nu, och har upplevt verkligheten precis som du beskriver.

min pappa älskade socker, men drog in på det hela sitt liv, när han blev dement och hade cancer och inte så lång tid kvar, då fick hans kärlek till sött blomma ut, jag låtsades inte se när han smugglade ner jelly babies, godis syrran tog med till honom från England, i tekoppen! Tyckte han kunde få njuta av det han tyckte bäst om sin sista tid i livet… jag hade nog blivit rätt sur om nån personal satt sig till doms över honom och förvägrat honom det.

"jag hade nog blivit rätt sur om nån personal satt sig till doms över honom och förvägrat honom det."

Självklart, vem skulle inte det!

Enligt mig är en förutsättning för att göra ett bra jobb inom vården att man är intuitiv, empatisk, flexibel och klarar av att bedöma olika situationer utifrån deras unika förutsättningar- och dessa förutsättningar är aldrig likadana från den ena gången till den andra.

Varför kan man inte servera olika frukostar på ett boende? det handlar ju bara om lathet, det är faktiskt så att alla på ett boende har egna pengar, de har sin pension och de måste inte alls äta det som personalen dukar fram. Efter alla år jag jobbat med personer som jobbat på boende och sen börjat som personliga assistenter och sett vilka framsteg gravt utvecklingsstörda kan göra genom att kanske bara få två val - fisk eller kött till middag - i början, när de förstår att de inte längre är kuvade av personal som alltid vet bäst, och de inser att ibland gör man fel val och ingen blir arg eller irriterad.

Klart att de säger att de gillar frukosten, de har ju inget annat val, de har inga valmöjligheter och de har aldrig blivit lärda att ta plats i sitt eget liv, de är instutionsskadade, det är jättevanligt.

Att jämföra att man inte serverar öl till folk som är på behandling, som de själv valt eftersom de är alkoholmissbrukar mot att inte ge socker till människor för att de bor på en instution pga. funktionshinder är verkligen skrämmande.

Den alkholberoende kan när han vill avsluta behandlingen och gå ut och supa sig redlöst full, om han vill, det är bara ungdomar som kan tvångsintas pga. missbruk. Alla människor i Sverige har en mänsklig rätt att leva hur man vill, det är tillåtet att vara destruktiv i vårt samhälle men om någon har ett mentalt funktionshinder tas den rätten bort och de ska leva perfekt och utan "synder". Självklart är personalens roll att de inte ska äta bara socker eller leva på bakelser, men rollen ska vara att stötta i rätt tänk, inte förbjuda. En utvecklingsstörd man vi jobbar för älskar efterrätter och godis, han är även diabetiker och då blir det personalens roll att hjälpa honom att hitta balans, inte att ta bort det goda. För om han hade varit frisk isitt tänkande är det vad han gjort, han hade slutat äta bara godis och bakelser men lärt sig njuta av en bakelse i veckan och lite godis på helgen. Det finns också en chans att han skitiit i alltihop och fortsatt äta bara skit, vem hade kunnat hindra honom. Bara för att man har ett funktionshinder ska man inte behöva bli överkörd av andra utan respekterad och bli hjälpt att förstå konsekvenser.

I fallet med sockerskålen skulle man på det sätt som de boende kan ta till sig förklarat att socker kan vara farligt om man äter för mycket, pratat om det länge, försökt få dem att prova med en tsk mindre på gröten osv, det ska vara deras val, alltid. Och om de inte tycker om gröt/fil eller vad det nu är så kanske man kan byta frukost, mackor, ägg, smothies på frukt brukar kräva mindre rent socker. Jag avskyr gröt om den inte är fullproppad med socker så när jag blev diabetiker så började jag helt plötsligt inte äta äcklig gröt utan socker utan jag slutade äta all gröt.

#19:Ojoj… Har du ens läst inläggen? Eller tolkar du in lite som du själv vill?

Du skriver att det bara handlar om lathet, att personalen kuvar de boende (i detta fall ananas78 eftersom det är hennes arbete som drog igång detta) och att"…Klart att de säger att de gillar frukosten, de har ju inget annat val, de har inga valmöjligheter och de har aldrig blivit lärda att ta plats i sitt eget liv, de är instutionsskadade, det är jättevanligt."

Hur fick du det till det?! När hon egentligen skriver att:"Självklart har jag inte tagit ifrån någon sockerskålen eller nekat någon sockret…. I det här fallet föreslog jag att: - idag kan vi prova torkad frukt i gröten istället för socker och sylt."

Men enligt dig ska man inte ens få föreslå? Du skrive rju längre ned att "Självklart är personalens roll att de inte ska äta bara socker eller leva på bakelser, men rollen ska vara att stötta i rätt tänk, inte förbjuda."

Ja, nu var det ju just det hon gjorde!

Du skriver också att det är "skrämmande" att jämföra med att inte ställa fram alkohol till folk som är på behandling för sitt alkoholmissbruk. Ännu en övertolkning.

Det jag egentligen skrev var:"Om jag arbetade på att boende där förslagsvis personer med alkoholproblem bodde, då skulle jag ju inte ställa fram lättöl på bordet till maten…"

Det är ju ingen omöjlighet att människor kan ha haft- eller har- alkoholproblem även om de inte bor på behandlingshem eller är under behandling?! Utan under andra boendeformer?

Tack magma för dina kloka (och vänliga) inlägg!

Och Karinsch, respekt och inlevelseförmåga ska man inte bara praktisera mot brukarna, utan det gäller även mot andra männsikor. Jag håller med magma, läs inläggen noga innan du lägger in dina egna tolkningar, är det något som är oklart, är det ju bara att fråga, eller? Orkar egentligen ine kommentera det du skriver, men måste bara göra ett inlägg om det du skriver om att alla ska få välja sin egen frukost, och att det handlar om lathet från vår sida, eftersom vi bara gör en gemensam sådan.

Det är så dumt det du skriver! Om du jobbar/jobbat inom vården så vet väl du också att resurserna är i proportion till pengarna. Och pengar finns det inte gott om i alla fall inte i min kommun….

 Det ska sparas och tyvärr har i alla fall inte vi (personal och brukare) möjlighet att besluta vart pengarna ska gå. Vi får vara glada som läget är nu att vi får laga frukosten, och att den inte också kommer från storköket…. Sedan kan jag hålla med dig om att det vore idealiskt om alla kunde få bestämma sin egna frukost i större utsträckning, och jag kan lova dig att jag gärna skulle laga mat om så i flera timmar. Men tyvärr vi har även hand om 69 personer utanför boendet, så det låter sig inte göras……

Hej! Synd att ni som jobbar inom vården går i försvar, jag tycker det är kloka synpunkter från både Karin, Magma och Ananas, bara ur olika perspektiv , och jag tycker det är bra att också funktionshindrades röst får höras, för vi hör ständigt om nedskärningar i vården, och knasiga prioriteringar och förstår inte varför ni blir så hätska, alla skriver ju utifrån vad vi tänker just då, och sprunget utifrån vad vi tänker precis när vi sitter vid datorn, följer en diskussion som jag hoppas vi kan hålla på en nivå där ingen beskyller den andra för ovänlighet, vi  vet inte hur Karin såg ut eller hade för tonfall, och vi vet inte heller hur Magma, och Ananas lade anletsdragen vid tillfället. Fortsätt gärna att dikuter, för det är intressant med tankeutbyte men strunta i att försvara med hjälp av att berätta för den andra vad hon känner när hon skriver. Jag ser fram emot fortsättningen!

Att diskussionen hettade till kanske har att göra med att resonemanget blev att röra sig med ord som skrämmande, kuvande, lathet, oförlåtliga misstag osv?

Håller med TS om att viktoperationerna känns väldigt högprioriterade just nu.Har själv flera ytligt bekanta som gjort operation det senaste året…med mer eller mindre bra resultat.Självklart måste man som någon skrev här ovan ta reda på varför man äter fel om det nu har orsakat övervikten.Känner en som fortfarande äter skräpmat trots operation…

Reagerade också på  #19  som skriver Den alkholberoende kan när han vill avsluta behandlingen och gå ut och supa sig redlöst full, om han vill, det är bara ungdomar som kan tvångsintas pga. missbruk.

Du har faktiskt fel där…man kan visst omhänderta en missbrukande vuxen person som är destruktiv.

Såhär står det i LVM(lagen om vård av missbrukare) 

4 § Tvångsvård skall beslutas om, 
1.någon till följd av ett fortgående missbruk av alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel är i behov av vård för att komma ifrån sitt missbruk,

2.vårdbehovet inte kan tillgodoses enligt socialtjänstlagen (2001:453) eller på något annat sätt, och

3.han eller hon till följd av missbruket

a.utsätter sin fysiska eller psykiska hälsa för allvarlig fara

b.löper en uppenbar risk att förstöra sitt liv eller,

c.kan befaras komma att allvarligt skada sig själv eller någon närstående

Så här blir det ofta när jag är ute och debatterar och föreläser. Självklart går vårdpersonal i försvar, de gör ju ett så bra jobb, tycker de. Och det gör de om man ser efter gamla omsorgstänket. I dagens nya lag LSS så ska även de på gruppboende ha så mycket självbestämmande som det går och personalen är de som ska visa vägen till detta, inte motarbeta.

Problemet är att de jobbar ungefär på samma sätt som tanterna i Matakuten på tv, på det sätt de alltid gjort och som de blivit lärda- Alla ställer sig uop i enad front och försvarar varandra.

Men uppenbarligen är det ni som inte läser hela min text eller så väljer ni att missförstå, vilket alltid är ett enkelt sätt att slippa tåmka efter och bli arg istället. Det är ok, även hos den ilsknaste brukar det lägga sig och då finns förmodligen ett litet frö sått som gör att ni tänker efter.

Jag ta upp två av era feltolkningar:
1. Sockerskålen.

Korrekt handlingssätt utifrån brukarnas synsätt skulle vara att personalen flera veckor före införandet visade torkad frukt, berättade vad det var och alla fick smaka. Sen jobbade man på det  några veckor, gav så småningom möjlighet till val - socker eller frukt, men tydliggjort att man inte får ha båda sorterna. Då kan man hoppas på att någon lärt sig gilla smaken av torkad frukt och hellre väljer det, men de som fortsatt gillar socker får behålla det.

Är någon diabetiker får man långsamt införa sötningsmedel, inte bara plocka bort över en natt.

De som bor på gruppboende i Helsingborg får köpa egen frukostmat och får hjälp med det som de vill ha om de inte gillar kommunens inköp, på de flesta ställen köps just frukosten in av boende och personal för att göra en hemlik miljö, det fungerar ju inte med lunch och middag men då kan istället personalen låta valet vara på tillbehör som gurka, lingon, senap och andra såser.

2. Självklart kan f.d. alkoholberoende bo på gruppboende eller andra instanser, men det har väl inte med den här diskssionen att göra, eller menar du att då ska alla andra kollekivt bestráffas och ingen få dricka alkohol?

Karinsch: Det jag inte tycker om med dina inlägg är att du använder sådant som jag tolkar som påhopp, du skriver att vi är lata, motarbetar, dömer, kuvar och att vi vårdpersonal håller ihop och tycker att vi gör ett så bra jobb och inte vill "tänka nytt".

Jag har inget emot en diskussion där man tycker olika, men jag tycker att man bör hålla den på en sådan nivå, så man inte går till personangrepp. Jag blir i alla fall upprörd när någon som varken sett mig eller det jobb jag utför, påstå att jag har egenskaper som dom du påstår, för jag antar att det är det som du menar?

För att kommentera det som du skrev om att vi inte är öppna för något nytt och att vi altid gör som vi har gjort och att vi tycker att vi gör ett så bra jobb:

Jag tror vi är många som arbetar inom vården som tar med sig jobbet hem. Vi tänker på det som vi inte hann, det där lilla extra som kanske hade behövts mer än städet/duschen och allt det som prioriteras först. Samtalet, fritidsaktiviteterna, sällskapet, det hinns ofta inte med. Det är sådant som politiker och chefer anser att vi inte behöver utföra, såvida det inte står något om det i personens beslut. Vi får istället kämpa med vårt samvete, det är svårt att säja nej till ett samtal när någon har behov av att prata. Då blir det att vi tar av våra raster eller lunchen, eller att man gör något för brukarna på fritiden.

Vi har många gånger sgat att vi inte får göra saker som inte är på arbetstid och inte på våra raster, för att visa för våra chefer/politikerna att vi faktiskt inte hinner. Men vi har ju samvetet och känslorna för människorna som vi jobbar med…. Det är inte lätt! Det enda som våra klagomål har lett till är att det har blivit bråk med cheferna de anser att vi måste "prioritera" och säga nej. Vi har till och med blivit tillsgda att inte prata med brukare som ringer,  i telefon eftersom de inte har det i sina beslut. Det är lätt sagt eftersom de ringer när de har ångest, eller pratar om suicidtankar…

Så Karinsch, jag påstår inte någonstans att den vård vi utför är perfekt. Det finns hur mycket som helst att förbättra. Men kvalitée hänger i mångt och mycket ihop med tid. Och är det tidsbrist, så måste vi utföra det som står i besluten först. Övrigt får vi som det är nu ta på vår fritid….

Jag anser att vi bör jobba stenhårt för att våra vårdtagare får en så bra vård/hjälp som möjligt. Men jag anser inte att man vinner något på att kritisera vårdpersonalen, som i de flesta fall, utför mycket mer än vad man är sagd att uföra, och kämpar på så man själv ofta kryper runt på knäna. Kritiken bör vi rikta uppåt, mot de politiker som bestämmer, och spara energin till just det och inte slösa den på att kritisera varandra. Det är ju där som besluten tas, och inte av oss…

Nu lämnar jag denna diskussionen, eftersom jag känner att vi har kommit långt ifrån ämnet som det handlade om från början….

Tydligen pågår lobbying för fler fetmaoperationer. Återigen tar SR upp ämnet och gråter över att "Överviktiga tvingas vänta på operation"

http://www.sr.se/ekot/artikel.asp?artikel=3224025

Faktiskt blir jag rasande arg! Det är dags att stoppa alla dessa onödiga fetmaoperationer. De resurserna behövs för andra mycket väsentligare operationer. Det är en skam för Sverige att man inte behandlar cancerpatienter, diabetiker, hjärt- och kärlsjuka i tid medan man offrar resurser på överviktiga utan att ens försöka med riktig kost.

 Ditt yttrande, anders:s,  skulle kunna tolkas som att du inte vill satsa resurser på överviktiga och det ställer jag inte upp på. Däremot skulle jag  önskat, att den man som intervjuades i Ekot imorse hade fått tips om lchf att testa medan han väntar på operation, det är alltid trevligare att rata än att ratas… Tänk dig känslan, att faktiskt kunna tacka nej till en operation därför att man hittat en bra metod som passar just mig… Jag har också snuddat vid tanken på viktoperation i desperata stunder men inser att jag kan fylla min lilla kvarvarande del av magsäcken med glass och fortfarande underhålla beroenedet och sen töjer sig magsäcken och jag sitter där med mina kilon igen om några år…

#28 Självklart skall man göra insatser för att bota överviktiga från sjukdomar som leder till övervikt men inte opererera. Naturlig kost med kolhydratrestriktion hjälper väldigt många och borde vara det man börjar med. Många överviktiga har näringsbrist. Den blir ännu värre när man gjort operation eller bantar genom svält. Först måste man bli frisk och må bra, sedan kan man gå ner i vikt!

Det är oerhört många speciellt äldre kvinnor som inte får den canceroperation eller hjärtoperation de behövt för att resurserna går åt till överviktsoperationer. Det är skandal!

 xJag håller med dig, men för att ditt resonemang ska gå att genomföra så måste den som söker vård för övervikt få träffa såna som vi som mår bra av lchf - jag har inte gått ner så mkt i vikt ännu men börjar bli på väg neråt vi skulle behöva nästla oss in i landstingen och göra föreläsningar och rita och berätta, förklara och missionera. Det kanske är förbjudet och räknas som att man sabotterar - vi kanske blir tagna av polisen för civil olydnad olaga intrång vad vet jag?

Jag fick precis veta att en god vän överväger operation. Hon har försökt sig på LCHF men det gick inte av någon anledning. Hon menar att det är den enda fungerande viktminskningsmetoden och det är där jag blir upprörd. Klart överviktiga vill operera sig när det trummas ut av experterna att inget annat funkar. Fettskrämselpropagandan gör dessutom att folk med ätstörningar blir ännu mer störda. Hur ska man orka kämpa både mot sitt eget beroende och mot läkare, omgivning och myndigheter.

Och på Läkarstämman konstateras att resultatet inte håller nåt vidare i längden, enligt sanningskällan Expresen…

#32 Ännu värre!

Hörde på Sveriges radios ekonyheter tt 125000 står i kö för operation  av överviktiga och en del av mig tänker: Jag vill operera mig för jag vill äntligen bli kvitt mina 35 - 40 kilo.

Samtidigt så VET jag att jag skulle äta en massa socker, dricka sötade drycker i värsta fall, äta glass som är lätt att få ner osv.

Vad säger ni om den uppblossade diskussionen, är det fler än jag som är kluvna fast ändå inte?

Såklart att jag vill att jag ska orka med lchf eftersom jag mår bra av det, såklart att jag vill gå ner i vikt samtidigt som jag är lite skrämd för vad kommer att hända nr jag nått mitt viktmål?

Och i min förvissning om, att det är sockerberoende jag lider av, så vet jag ju att lchf är den enda vägen att gå för att bli fri från beroendet.

Jag stod i kö för operation efter att medicin inte hjälpt mig, men som turligt nog beslöt jag mig för att testa LCHF och nu har jag gått ner 40kg och är ungefär halvvägs till mitt viktmål som jag tror att jag kommer att nå innan året är slut.

Hörde för första gången reklam för fetmaoperationer på radion idag. "Centrum för titthålskirurgi" stod tydligen bakom. Jag blev lite paff över att man får marknadsföra det här så aggressivt. Det känns bara så fel att höra reklam där en tant berättar om att hon minsann har gått ner 20 kilo och orkar gå i naturen igen, men inte ett ord om att det är helt jävla livsfarligt. Så jag kollade upp det hela när jag kom hem och hittade fler reklamjinglar på deras hemsida. Den sista känns nästan värst…

Här hittade jag alla "jinglar"

#36 Välkommen till kapitalismens baksida.

Nu har jag läst era inlägg här, och det är häpnadsväckande hur fanatiska ni är på detta forum!!!

Ni är helt emot viktoperationer, vilket jag inte är eftersom jag själv har genomgått en viktoperation för ca 8 år sedan. Kan säga att jag inte alls är stympad på något sätt, jag har faktiskt hela magsäcken kvar, även om den är bortkopplad! Jag mår förbaskat bra, ångrar inte en sekund att jag gjorde denna operation då den räddade mitt liv och höjde min livskvalitet! Med all respekt för er som har valt LCHF, så är det ju så att vi människor är olika, eller hur? Det finns inte en viktminskningsmetod som passar alla!

Och den här skrämselpropagandan ni kör med, får det att låta som att kirurgerna som utför dessa viktoperationer är pengatörstande mördare, som faktiskt mördar folk på operationsbordet! I så fall borde de flesta kirurgerna sitta inburade på livstid, dömda för mord!  Ni tycks tro att det är jättestor risk att dö på operationsbordet vid en viktoperation, vilket det faktiskt inte är. Risken att dö vid en sådan operation är inte större än vid andra operationer. Visst har det hänt, men hur många och hur ofta? Okay, en person som dör vid en operation är en för mycket kan man tycka, men som sagt, det gäller väl vid ALLA operationer, eller????

En viktoperation är och ska vara den absolut sista utvägen, dvs. när man prövat så gott som alla andra metoder och ingen har fungerat, då är det helt OK med en viktoperation tycker jag.

Jag reagerar mot denna sida, som i mina ögon är fruktansvärt fanatisk, ni är som en hjärntvättad sekt! Blir så less när ni skriver allt detta, och verkligen försöker skrämma skiten ur folk! Försök vara lite konkreta och håll er till sanningen, mycket av det ni skriver här är direkt osanning vad gäller viktoperationer! Skaffa er riktig fakta, och skriv inte bara en massa tyckande och antagande.

Jag har själv prövat LCHF-kost en period och fann det ganska OK en kort tid, men sen blev det eländigt och trist, viktminskningen stannade upp och mig passade den inte, och det är bara att gratulera er som finner denna metod passande, men var vänlig och respektera oss som väljer viktoperation som sista utväg, för det är verkligen sista utvägen! Det är ingen quick-fix, det är ett hårt arbete som väntar när man väljer en operation. Det finns en del som saknas där, helt klart, såsom uppföljning efteråt vad gäller den psykiska delen, matråd och dieter får man via dietisten på sjukhuset, men att smutskasta viktoperationer som ni gör, det tycker jag är fruktansvärt lågt!!!!

Skaffa er ordentlig fakta, hör gärna med folk som har gjort dessa operationer och som faktiskt mår bra innan ni kritiserar, för de allra flesta mår bra, även om det finns ett mindre antal som inte mår bra efter en operation, men som sagt, majoriteten av de överviktsopererade mår bra och är nöjda med operationen. Jag förespråkar alltså ökningen av viktoperationer, behovet är stort, och det räddar faktiskt liv, tänk på alla risker med att fortsätta vara överviktig! Nej, många av er borde skämmas här, som bara kör med skrämselpropaganda och direkta osanningar! Grrrr!!!!

Tack för mig!

# 38

Jag är glad att viktoperation har fungerat bra för dig.

Däremot är jag väldigt trött på att bli kallad sekt-medlem bara för att jag äter mat som får mig att må bättre.

#38 Tråkigt att du tar den här sidan så personligt. Jag tror ingen här fördömer den som valt att göra en operation. Däremot tycker nog många att den som överväger operation borde få chansen att först testa LCHF och se om det funkar. Du säger ju själv att "En viktoperation är och ska vara den absolut sista utvägen". Men väldigt många som rekommenderas operation har inte prövat allt annat först.

Synd att LCHF inte fungerade för dig, men du hade åtminstone informationen och fick möjlighet att testa. Är det för mycket begärt att alla ska åtminstone erbjudas den möjligheten innan man tar till en stor bukoperation, med alla risker som ett sånt ingrepp alltid innebär?

Ni är så snabba att reagera och svara…

#39

Det är inte så svårt att se er som sektmedlemmar här, då jag upplever att ni är så helt frälsta att inget annat existerar, inget annat går knappt att ens diskutera. Det är ofta svårt med det skrivna ordet, det kan lätt missuppfattas och missförstås, men jag ser det som så tydligt att inget annat än LCHF existerar för er. Och därför skriver jag också att det bara är att gratulera att ni hittat något som passar för er, jag respekterar att ni hittat er metod, önskar att ni också kunde respektera andras val av metoder. OBS! Det är inte alla här som jag ser som sektmedlemmar, en del medlemmar är åtminstone lite resonabla, medan andra är totalt "insnöade" på LCHF, och inget annat går ens att diskutera, tyvärr, det finns de som inte alls respekterar att det faktiskt finns andra metoder som också fungerar, oavsett om det är operation eller någon annan diet.

#40

Ja, det kanske kan vara värt att pröva LCHF innan man väljer operation, men tänk då på att den överviktiga har testat typ 147 olika bantningsmetoder och ingen har fungerat, varför ska då den 148:e metoden fungera? Så tänker man rent mentalt! Även om LCHF kanske skulle fungera, så är det svårt att få in rätt motivation för "den ständigt misslyckade bantaren", om du förstår hur jag menar. Jag håller inte alls med dig att de som rekommenderas viktoperationer inte ska ha prövat allt annat först, för det är ett av grundkriterierna för att bli beviljad en viktoperation! Där var ytterligare en osanning i denna diskussion. Du ska verkligen ha prövat allt annat, så är det faktiskt, men inte ens det har ni koll på… Har man inte prövat "allt", så blir man helt enkelt inte beviljad en operation, åtminstone inte via landstingets försorg. Hur det är om man väljer att göra sin operation privat och betala dyra pengar vet jag faktiskt inte, men tror och hoppas att de också ställer lite krav på patienterna.

Risken med en viktoperation är inte större än vid andra operationer, det kan lika gärna gå åt skogen med en gallstensoperation! Återigen kommer ett argument om att det är stor risk vid bukoperation, ursäkta om jag blir tjatig, men det är inte större risker vid denna operation än andra operationer!

*har tagit bort inlägget*

Nej, det är inte större risk än andra operationer, den är lika HÖG. Det är ju det jag säger. Bukoperationer är alltid farliga, och därför bör man undvika dem om möjligt.

38 jag tycker du har en tråkig ton, vi är ovana vid aggressivitet här, vi brukar visst vara oense ibland, men aldrig uppmana varandra att skämmas, att inte reagera osv.

Vi är glada amatörer och skriver efter eget gottfinnande, egna erfarenheter, egna känslor och har, tycker jag, högt i tak där vi kan dryfta svårigheter och glädjeämnen.

Vi har aldrig träffats personligen och kan därför vara lite ut- och invända härinne, vi talar om sånt som vi kanske inte tar upp med vänner och bekanta eftersom många av oss lever med personer som inte har beroendeproblematiken.

En sak är jag nyfiken på vad gäller ditt arbete efter operationen.

Har du lyckats undvika sånt som trigger ditt sockersug?

Om jag skulle göra en operation så misstänker jag att jag skulle äta mjuk föda såsom choklad, glass och annat som är lite snällt för amgen att bearbeta, då skulle suget vara igång och jag skulle äta mer och emr och töja ut magsäcken sch sen sitta där med alla mina kilon på nytt.

Hur fungerar det? Snälla svara utan att skrika åt mig.

#44

Synd att du tycker jag har en tråkig ton, men det är lätt att bli förb… när jag läser sådant som känns som att det är ett antal "besserwissrar" (stavas det så…?) här. Och jag tycker nog ändå att en del behöver skämmas här, jag står fast vid att det förekommer en del ogrundad skrämselpropaganda här.

Ska försöka svara på dina frågor:

Man blir inte av med sockersuget när man gör en operation, det är en ständig kamp! Däremot så reagerar man om man äter både sött och fett. Man får s.k. dumping, och då mår man inget vidare… Då får man yrsel, hjärtklappning, svettning, illamående m.m. Ganska obehagligt, det kan ta 10-20 minuter innan det går över. Det är en poäng med det, för man tänker sig noga för innan man stoppar något sött/fett i munnen, har man varit med om det en gång, så undviker man det. Man kan även dumpa på mjölkprodukter, då dessa åker snabbt ut i tarmen, men det är individuellt. Skulle du efter en operation försöka äta glass, choklad och annat mumsigt, så skulle du med all säkerhet reagera! Eftersom magsäcken blir bortkopplad efter operationen, så har du bara den lilla magsäcksfickan som maten snabbt passerar innan den åker ut i tunntarmen, och det går inte att töja ut magsäcksfickan, däremot så kan man "träna" sig till att äta större portioner, man kan också träna sig till att äta onyttig mat, så det gäller att sköta sig efter operationen. Visst kan man gå upp i vikt efter operationen, så att göra en operation räcker inte, en operation är ett verktyg, ett redskap, man får själv göra jobbet! Dvs. exakt som vid andra bantningsmetoder, men här är det lite hårdare, och det är ofta det som behövs, jag anser att en operation är ett mycket bra redskap för att gå ner i vikt. Jag tror att har man en gång haft problem med vikten, så får man fortsätta att kämpa resten av livet, oavsett metod, det finns ingen quick-fix, det handlar bara om att stoppa rätt saker i mun, och det är inte så "bara"…  

Hoppas du blir lite klokare på mitt svar och att du inte uppfattar mig som arg, och att jag inte skrikit åt dig.

Det är ju inte så enkelt att alla som provar LCHF rasar ner i vikt o känner sig lyckliga och glada….För en med ett BMI på över 40 kan det faktist handla om att operera sig eller gå en förtidig död till mötes, så även om operationen är en risk i sig, är det farligare att förbli fet.

Däremot gäller det ju att bryta sina ovanor efter operationen, annars kommer ju vikten öka igen. Har en kollega som opererades för drygt ett år sedan och som gått ner bra och även mått bra hela tiden. I början åt hon aldrig sötsaker, men idag har hon allt som oftast en godispåse vid sitt skrivbord. Det är bara matportionerna som fortfarande är mindre…

Men jag hoppas verkligen man in framtiden kommer ända på kostråd. Jag har själv inte lyckats gå ner med LCHF (försökt i fem år….), men senaste året har jag iallafall inte gått upp mer. Idag kör jag en lite egen variant och jag skulle inte få för mig äta några riktiga kolhydratsbomber för jag vet vad lite 'oskyldigt' bröd gör med mig och mitt blodsocker. Idag tror jag att jag faktist är på väg neråt, men som sagt, det har tagit fem år.

Tack för info och en trevlig ton, och bra att du tittar in till oss fortsatt lycka till

#46

Man blir inte lycklig enbart av en viktoperation heller, lyckan sitter nog någon annanstans…

Och jo, det handlar väl om att bryta sina ovanor efter en operation också, så självklart kan vikten öka också. Man kan ju träna sig till att äta godis också, även om man inte kan sätta i sig en hel påse godis på en gång, men delar man upp det i småportioner över en dag så går det ju att få i sig hela påsen. Men liksom, vad är vitsen med det då? Är man sockerberoende eller matmissbrukare, så måste man nog göra något annat, då funkar säkert inte LCHF heller… Eller kanske komplettera operation/LCHF med lite kognitiv beteendeterapi, så man också lär sig att förstå varför man beter sig som man gör, dvs. käpprätt åt h-e ibland vad gäller ätandet…

Kostråd får man efter en viktoperation, men det gäller ju att följa dessa kostråd också! Själv så försöker jag också att undvika kolhyrater så mycket som möjligt, då jag vet att det kan trigga igång så mycket som inte är bra för min kropp. Undviker pasta, potatis och ris, men tillåter mig en smörgås (grovt bröd) om dagen. Helt klart är kolhydrater en stor bov för många, så är det nog!

#47

Bra att du inte tyckte jag var arg i mitt inlägg, och bra du blev nöjd med informationen jag gav.

"Fetmaoperationerna ökar kraftigt" basunerar Aftonbladet ut. Vad är orsaken? Drastisk ökning av överviktiga? SLV har gett upp sina kostråd? Dietisterna har kastat in handduken? LCHF är på tillbakagång?

Nej det verkar som om lobbygrupperna har lyckats med att sprida sitt budskap:

"Lösningen för de allt längre köerna till fetmaoperationer kan bli Överviktscentrum. Det hoppas kirurger i Sverige som nu vänt sig till kommuner och landsting för att be om hjälp att försöka lösa den stora efterfrågan"

"Kirurgin ökar och det är vi glada för, men det är viktigt att den sker på ett kontrollerat och bra sätt, säger Ingmar Näslund, överläkare vid universitetssjukhuset i Örebro"