Jag äter ganska strikt LCHF, men igår kväll gjorde jag egen jordgubbsglass. I morse vaknade jag svintidigt med kurrande mage. Min mage gör annars inget väsen av sig alls. Så, det du har känt är nog en följdriktig reaktion.

Nötter tillhör den kategorin som ger högst individuella reaktioner. Du kanske tillhör dem som inte tål nötter så bra, vilket ger att du får acceptera reaktionerna eller avstå från dem.

http://johannaskost.blogspot.com/2008/07/om-att-ha-matbegr.html

Jag var hungrig som en varg de första veckorna (kanske t o m månaderna) när jag gick över till lchf-mat! Jag gissar att det handlade om en omställningsprocedur och 'förvirrade mättnadskänslor'.

Och kanske berodde det även på att kroppen fick "mersmak" av något ämne (fett?) som den inte hade fått på länge, d v s hade brist på. När sedan kroppen väl fick'ämnet' igen, så började den "ropa efter mer" tills en balans i kroppen uppnåtts?

Varför jag funderar på om det kanske ligger nå't i den teorin beror på, att när jag ökade mitt proteinintag genom att övergå till att äta kött/fisk/fågel igen (efter att ha varit l-o-vegetarian i många år) - ca ett halvår efter mitt inträde i lchf-världen - så fick jag samma slags 'varghunger' en kortare tid igen! Nu har jag inga problem med 'varghungern' längre och äter gladeligen både fett och djur. Mättnadskänslorna har 'stabiliserat sig'.

Är man kolhydratkänslig, och särskilt i början av kostomställningen, så kan nog kolhydraterna spela spratt med en - så att hunger och sug efter mer mat/sött/kolhydrater ökar.

Och, ja, jag tror att ett par veckor är en alldeles för kort tid för att prova om lchf passar en själv. Efter många års blandkostätande och skapande av obalanser i kroppen o knoppen, så ska det nog till mer än några få veckor innan man börjar se hur kroppen egentligen trivs med den nya mathållningen.

För mig - och så många andra - har det blivit en självklar livsstil.