Botgöring?
Om man "råkar" få i sig kolhydrater, t.ex om man är bortbjuden på restaurang med färdig meny och inte riktigt vet hur mycket kolhydrater som finns i maten. Vad är då bästa sättet att "botgöra" det på efteråt? M.a.o hur "får man bort" kolhydraterna så fort som möjligt igen?
Du kan inte "spola" bort kolhydrater som du ätit - de försvinner av sig själv under kroppens 'processande'.
Det bästa och det enda du kan göra är att 'återgå till' att äta LCHF.
När du skriver "botgöring" då tänker du kanske att du har "syndat" när du medvetet eller omedvetet ätit mer kolhydrater än du planerat. Jag föreslår att du inte alls tänker i de banorna!!! Det är ingen synd att äta extra kolhydrater ibland! Se det hellre som "avsteg". Ett medvetet avsteg från kosthållningen - d v s du väljer att äta lite mer kolhydrater än vanligt. När du gjort ditt avsteg så återgår du till din 'bana'.
Är ganska säker på att alla gjort omedvetna och medvetna avsteg - en del vill ha det så även framöver, det finns de som vill göra avsteg 1-2 ggr i månaden t ex.
Ett avsteg någon gång gör ingen skillnad, bara tillfälligt - det är det långa loppet som gör skillnaden.
På det sättet kan du faktiskt njuta av det gottiga som finns av maten oavsett om maten är lchf eller inte.
Allting är möjligt tills det är bevisat som omöjligt - och till och med då är det omöjliga
kanske bara omöjligt än så länge." /Pearl Buck ♥· Medarbetare på Healing

Ja.. det är väl tagelskjortan på som gäller vid botgörning.. fast jag är mer inne på det som Andina skriver!!!
Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.
risken är när avstegen blir dagliga; då är man borta från banan. När man märker det, borstar man dammet av sig o kliver på banan igen 
Jag har haft svårt det senaste halvåret att hållas där, på banan, och har börjat komma fram till att det kanske är stevian jag äter som gör att jag är "van" vid sött hela tiden - och då slinker annat än stevia enkelt ned.
så nu trappar jag ned mitt steviaberoende.
nån annan med samma erfarenhet eller åsikter om detta?
jag kapar väl inte tråden nu; det rör ju samma sak… nästan..
Man, född 1953, 166 cm lång, startvikt 94 kg
LCHF till och från sedan 2009. Nystart oktober 2017
Sockerberoende.

Håller med Andina. Många verkar tänka på mat i termer av synd, skam och straff, duktighet, späkning osv. Tänker på en äldre kvinna jag känner som verkar tro att gamla torra bullar är mindre onyttiga än färska varma - som om det är själva njutningen som är "fel".
Kanske Mindfulness kunde vara till hjälp här, ni vet det där med att observera utan att döma? "Nu åt jag en fet köttbit till middag, jag är mätt och nu ska jag gå en promenad." "Nu valde jag att äta godis. Det smakade gott i munnen och jag blev pigg. Nu har jag ont i huvudet och är trött. Nu är jag sugen på mer godis. Jag väljer att äta ost."
Har man redan ett krångligt förhållande till mat och kanske äter av känslomässiga skäl, så vinner man på att försöka skala av alla kvasimoraliska, vidskepliga och känslomässiga associationer till olika maträtter, och förhålla sig så torrt och sakligt som möjligt till maten. Det är en bulle, inte personlig moralisk konkurs!

Om det får dig att må bättre kan du väl ta en intermittent fasta dagen efter och bara äta på kvällen…
Medarbeterare på Kost