Det finns säkert ett paralelluniversum där "du" blir tjockare och tjockare ju smalare du blir här. Och omvänt naturligtvis.

Du förbränner det som energi.

Och när man förbränner och vikten minskar, så tar det så klart en väg ut. Det är genom dina lungor det mesta går ut, du andas ut koldioxid efter att ha andats in syre. Kolet kommer från fettet (eller kolhydrater). Så det man förbränner går alltså ut via utandningsluften. En mindre del tar vägen genom njurarna, dår framför allt salter med kväve och en del spårämnen går ut.

Så den naturliga vägen ut vid förbränning är via andningen. Det som kommer ut bakvägen är sånt som kroppen inte vill hantera, det har aldrig passerat genom tarmens slemhinna. Till stor del är det omvandlat av tarmbakterier, och genom slemhinnan tar vi då upp sånt som ska in i vår kropp. Men fettet som hade lagrats i din kropp kan inte ta den vägen ut. Tarmslemhinnan är i stort sett enkelriktad.

inressant, det visste jag inte.

man utgår bara från, på nåt sätt, att "allt" kommer ut bakvägen..:-)

Varför utgår man från det? Kroppen lagrar ju fett för att kunna använda det som energi/näring i framtiden, inte för att skicka ut det bakvägen…

#3 Tack för förklaringen. Har funderat själv ang detta.

Inkanyezi> Det där var en av de mest pedagogiska förklaringar jag sett i detta forum. All heder åt dig!

Inkanyezi tack för förklaringen!

Jag fick en 'sinnebild' av din förklaring, Inkanyezi… en bild av någon som andas ut 'fetdräkten' i frostig vinterkyla…

Jag tror jag måste ta fram papper, penslar och penna!

* * *

Intressant är det - jag har aldrig uppfattat min andedräkt som (f d) fet/fett… !

Det förklarar varför mina glasögon alltid är så flottiga!