Vägrar man eller inte tycker om att laga matär nog inte Lchf rätt väg. Har själv varit resemontör större delen av mitt liv så mat för mej har varit restauranger eller fabriksmässar.

Efter en olycka steg min vikt till 150kg drygt. Bestämde mej efter en hel del läsning om den här kosten och startade 2009-01-15. Mina färdiheter i matlagning sträckte väl sej till falukorv med pulvermos eller makaroner. Under resan gång har jag blivit allt mer intresserad av matlagning och utan att ljuga så har jag aldrig ätit så varierat och gott som jag gör nu+mina onda axlar är ett minne blott, rullatorn som blev en nödvändighet efter jag skadade ryggen är parkerad och -28,6kg på årsdagen gör inte ont det heller

Operation verkar ju inte vara nåt bra alternativ, ca 80% kommer tillbaka till startviken och många får svåra komplikationer efter ingreppen

Sen är ju frågan? Ska man prioritera andras välmående eller sin egen HÄLSA

Räknas koka ägg som matlagning? Koka en stor sats ca var tredje dag så har du färdigt i kylen att ta med när det behövs.

Som restaurang alternativ är nog sallad närmast, men det brukar inte vara något att jubla över.

Det är svårt om du inte vill laga mat, kan man komma runt det med "storkok"? Laga något på söndag och ta med må-on tex.

Rör ihop en burk tonfisk med 1 dl crème fraiche och en deciliter majonnäs, det kan man äta kallt och passar därför bra som matlåda för de som inte orkar eller vill laga mat.

Jag lagar mat, men jag tycker inte om det.

Lchf/gi är definitivt de bästa dieterna jag provat och de enda som fungerat. Var jag själv hemma var det inga problem med matlagning eller så, men då hade man lov och kunde bara ta dagen som den kommer.

Hur går man till väga att prioritera sin hälsa framför allt annat? Om jag prioriterar hälsan så faller allt annat samman.

Det låter som att du behöver lite mer stöd ifrån din familj? Din hälsa måste ju prioriteras även av dem, låt dem avlasta dig lite så du får tid/ork/lust att laga mat. eller laga maten allihopa tillsammans. eftrsom du redan lagar mat, gör bara lite mer när du ändå är igång, så du får över och kan frysa in portioner att ta med. jag gör alltid dubbel eller trippel sats med mat när jag lagar mat, så jag får äta de goda resterna! stek lite extra fisk, släng i ett paket köttfärs extra, eller vad du nu gör!

annars är ju ägg ett förträffligt livsmedel, som går att äta kallt som varmt!

Halverad avokado, färdigskalade räkor (på påse eller burk, kolla så det inte innehåller en massa tillsatser bara), en klick majonnäs = minsta möjliga ansträngning matlagningsmässigt. Om man orkar koka ett ägg till så är ju det väldigt gott också. Lätt att slänga ner i en låda på morgonen innan man drar till skola/arbete.

#5 He he. :) Det har jag tjatat om i flera år. Det enda jag får är "oj, du ser smalare ut" eller "oj, du har gått upp i vikt". Stöd? Vad är det?

Det där med ägg låter enkelt. Ska prova det. Hur länge kokar ni äggen för att få de hårdkokta?

Jag brukar lägga i äggen i kallt vatten och låta det koka upp, sedan när vattnet börjar bubbla sätter jag timern på åtta minuter. Det är hårdkokt för mig, men alla har ju olika sätt att koka ägg på.

Beslutsamhet, planering, förberedelse och lite mer planering.

Laga extra mkt mat och frys in matlådor. Låt familjen följa med på ditt mat tåg (dvs de får äta samma mat som dig) och komplettera med kolhydrater till de som vill ha.

För min del så har hela familjen tjänat på att jag prioriterat mig själv eftersom jag mår bättre är väldigt mkt piggare och orkar då med mkt som jag inte orkade göra förrut när jag gick i dvala pga övervikt, dåligt allmänntillstånd osv.

Men man måste ju ändå besluta sig och då ta tag i det extra initiala besväret. Som tröst ska jag säga i och med att mitt mattänk ändrat sig till att tänka LCHF desstå lättare flyter dagen på eftersom jag inte måste fundera ut vare "matsteg" jag ska ta. 

Dessutom så tänkte jag mycket förrut på vad jag skulle tysta suget med nästa gång det "skrek och vrålade" "vill ha nått goooott, nu!"

Nu är suget tyst och jag kan tänka på och göra, en massa annat istället.

#9 Det är något jag lade märke till under de två veckorna jag körde dieten. Dvs att suget försvann. Kändes skönt. Dessutom kände jag mig väldigt lätt i kroppen.

Men att få familjen att äta samma mat går inte. Min sambo avskyr maten jag äter, typ och vice versa. han föredrar grillat och jag kokt. :P

Hej å välkommen=)

Jag är en nykomling vad det gäller LCHF, jag har en stor familj med 6 barn och en man. Innan jag beslutade mig för det här så satte jag mig och förklarade för resten av familjen hur jag trodde det skulle kunna se ut för mig och dom ang matsituationen. Vi äter "nästan" likadan mat, dock kan det ske på olika tider eftersom jag äter när jag är hungrig och inte kl17. Jag brukar göra små matlådor åt mig av sånt som blir över. Däremot har familjen börjat bli väldigt nyfiken när jag expreminterar med olika recept och så vidare vilket är skoj, mannen har hakat på i bara farten och äter som mig. Tala med din familj och berätta att du vill ha stöd i det här. Lycka till=)

#11 Jag blir imponerad av att du klarar av det med så stor familj. :) Tyvärr fungerar det inte att förklara för min familj. Vet inte hur många gånger jag gjort det och bett om stöd. Istället får jag huvudnickningar och ignorans dagen därpå.

Kan du inte bara laga din mat och äta den då och strunta i vad de tycker om de nu inte vill att du ska må bra?

Även om du hatar att laga mat, så kan det nog vara värt det för din hälsas skulle.

Jag förstår inte riktigt: menar du att det är du som lagar all mat, så som din familj vill ha det, och inte som du vill ha det?

Eller är det någon annan som lagar ibland, utan att ta hänsyn till dig?

För att vara rak på sak: varför går du (i så fall) med på det?

#14 Det är för bökigt för att gå in på här på ett forum. Kortfattat kan jag säga att jag och min sambo delar ansvaret för allt i huset kan man säga, men han förstår inte att detta är ett seriöst problem för mig. Jag känner mig helt enkelt inte hörd.

Hur som helst, nu var det inte detta jag frågade om. Det jag undrar över är hur gör ni om ni åker till t-centralen? Oftast tar jag, vad jag vet, det hälsosammaste alternativet där, dvs sushi. Men det är inte direkt billigt.

om mitt enda alternativ var att handla lunch där, så finns det väl någon pressbyrå va? Det brukar finnas förpackade ostskivor och smör, det funkar jättebra om du kan med att äta det bland folk, det har jag gjort många gånger om det krisar med lunch ute. Om du hinner springa in på nån matvaruaffär så är det bara att köra med ölkorv, ost, en tetra grädde om det kniper, färdiggrillad kyckling (fast marinaden kan vara knepig) m,m.

Och om det bara finns färdiggjorda baguetter, ta en med skagenröra och be om en plastgaffel, sen använder du bara baguetten som tallrik och äter upp fyllningen, men inte brödet.

Tycker inte att T-centralen har särskilt bra utbud av LCHF-mat. Kan du välja sashimi istället ("sushi utan ris") så gör det. Där borde du komplettera med mer fett för att förbli mätt, så kanske om du kan smita förbi Pressbyrån och köpa några paket bregott och några skivor förpackade ostskivor, så borde det funka. Eller ta en sallad med samma Pressbyrån-procedur.

Säger som tidigare talare.. ÄGG, ÄGG och åter ägg!!! Kokta mosade med mjukt smör.. typ 3 ägg o 30-40g smör e utmärkt luch/stort mellanmål.. Ägg med tubmajjo på, perfekt i handväskan, kokt ägg på tallrik med makrillkonserv, bara att öppna burken - klart! Jag brukar ha stekta ägg i matlåda och en makrillkonserv med till jobbet när det inte blev nån annan matlåda över från dan innan. Helt okej att ta fram i lunchrummet. Åsså kan man känna man e lite duktig som inte käkar "ute" varenda dag heller.

Eller på resande fot, alltid har man en pressbyrå i närheten.. köp ölkorvar, megagott och bra.. lite dyrt i längden dock kanske. Babybell ostar ett par st håller man sig mätt på en bra stund oxå. Fixa sån enkel "lunch" o käka ordentligt när du kommer hem sen.

Sen, visst att man kan tycka det ätr trist att laga mat men för att få ut fulla nyttan med att käka/leva LCHF så bör man ju iaf ha lite koll på vad maten innehåller och vad den gör med en. Detta inspirerar till matlagning. Annars så om gubben din lagar "vanlig" middag, skit i potatisen o lägg på en klick kryddsmör på köttbiten/biffen istället. Att blanda ihop lite kryddsmör själv kan ju knappast räknas som MATLAGNING eller? Sen kan familjen säga vad de vill, du har ju iaf inte "besvärat" dem. Och de vill väl för f*n inte förlora sin kvinna/mamma i förtid eller?????

Och tänk på det att för att kunna ta hand om och bry sig om andra måste man oxå vara hel som människa och kunna bry sig om sig själv.

Tack för tipsen alla! Tur att man tycker om ägg!

#18 Det är verkligen svårt att bryta ett mönster som har levt i min familj sedan generationer. Typ tillbaka till 1800-talet. Hur det var längre bak vet jag inte då jag inte vet något om de personer som levde då. Tittar jag på min mamma, mormor osv ser jag samma sak, dvs göra allt för andra men inget för sig själva. Jag har lovat mig själv att aldrig bli som dem, men tyvärr är jag det. Jag försöker få allting annat att fungera runt omkring mig och då blir min hälsa lidande.

Jag tar ett steg i taget men det tar tid. Jag har visserligen lyckats sluta röka och många andra småsaker. Nu är det vikten som ska ordnas samt att börja bygga muskler.

Hur länge håller ett kokt ägg i väskan?

T-centralen har ju en Coop vid tunnelbaneuppgången som ligger mot Centralstationen! Där kan man köpa allt möjligt, från tonfisk/makrill på burk, tubmajonnäs etc, och det kostar inte skjortan heller.

#21 den affären finns inte kvar längre. Hela centralen byggs om just nu och är ett enda renoveringsobjekt, känns det som.

Har tyvärr inte fler tips än dem du redan fått, men kan instämma i att det inte är lätt att hitta LCHF-mat på universitetet. Lantis är inte direkt något kulinariskt mecka!

Kokta ägg och skinkrullar med smör är min räddning många gånger.

#20 Ett ägg håller bra länge.. har dem skalade i kylen ett par dagar utan problem, i rumstemp. funkar åtminstonde en hel dag. Aldrig provat längre. Behåller man skalet på borde det kunna hålla ordentligt länge.. Mycket är ju bara inbillning att allt blir så dåligt så fort det är utanför kylskåpet mer än 10min, det mesta håller sig längre än man tror. T.o.m ostrullar med smör i klarar sig bra utanför kylen så länge det bara inte är såå varmt att smöret smälter helt. Ser man bara till att maten är väl förpackad (gladpack är en suverän uppfinning) så funkar det mesta att ta med ut en dag.

Och känner man sig ändå osäker kan man ju ha en piffig liten kylväska med sig!

Jag tycker också att "bunkra" upp lite extra portioner, när du lagar mat, kan vara ett bra tips när du inte vill handla "färdig mat".

Du kan ju t ex också göra pannkakor/crêpes enligt recepten i denna tråd.
Och här hittar du en nystartad tråd med fyllningstips som förhoppningsvis fylls på allt eftersom.

Vill du äta bröd så finns ju goda recept på lchf-bröd som du kan göra. Min personliga favorit är Missaz' "Pones" - i tråden "Bröd med brödsmak". Kan tro att resten av familjen kanske också gillar nå't av bröden.

För mig är PLANERING A och O!!!! Vet att det låter hur tråkigt som helst, men jag gör matlista för några dagar framöver och ser till att det finns vettiga ingridienser hemma. Min familj äter ungefär som jag, förutom att maken och barnen kompletterar med kolhydrater oxå. Vissa dagar tex. när jag jobbar kväll, tar jag med mig ngt enkelt att värma på jobbet, tex. omelett eller crepes med nån god fyllning och så fixar maken något till sig och barnen när de kommer hem tex falukorv och makaroner som jag inte vill ha, eller oxå så gör jag mer av "min" mat och sparar i kylen till dem om de vill ha det.

Ibland när jag är på språng och inte har tid att värma maten så är det "plockmat" som gäller, tex. avocadohalva med lite räkost på tub, kokt kallt ägg, oliver, ölkorv, babybelost, eller om man hemma gör ett litet foliepaket med brieost och vad man vill ha att ta med i handväskan, lite paranötter om man tål det. och en flaska vatten….

Eller…. En termos med äggmjölk, man kan göra soppa på det, eller smoothie om man mixar i några bär, eller Kaffe-latte osv.

Vet inte om jag har tillfört så mycket annat än svammel, men jag önskar dig ett stort lycka till och hoppas du kan ta dig igenom det här utan operation, för sätter du inte hälsan i första hand nu och ser till att du kommer på fötter igen så går det ju ut över resten av familjen oxå, önskar att resten av din familj kunde inse det, STOOOR PEPP-KRAM till dig /Hanna

#27 Tack för peppandet! :) jag blir rejält peppad bara av att surfa runt på den här sidan. Ska definitivt prova recepten Andina nämner. De verkar väldigt lovande. Själv har jag bara provat ett pizzarecept som bara är underbart! Vet inte om det redan nämnts här på forumet, men Här är länken.

#7

Den bästa investring jag gjort i köksapparater är min äggkokare som jag köpte för c:a 10 år sedan, kostade 170kr och funkar kanon forfarande trots flitigt användande. Inget passande utan den talar om när äggen är klara. Äggkokare hittar man på Biltema, Jula,  Elgiganten mfl från 99kr och uppåt

När du väl börjar så kommer stresser förmodligen lätta också. Mitt humör och stresstålighet har blivit mycket bättre. Lycka till.

Jag vägrar börja laga mat mer än jag redan gör för det kommer bara få mig att börja må ännu sämre och dieten kommer leda till ett större misslyckande.

Jag har visserligen lyckats sluta röka och många andra småsaker.

Det känns som om du slår knut på dig själv Nellieclind. Du är inte rättvis eller snäll mot dig själv. Du liknar att sluta röka vid "andra småsaker"

Jag vet att det kanske låter som ett oöverstigligt berg för dig med LCHF och matlagning så här i början men du har ju också gjort det som jag räknar som något av det allra svåraste av allt:
DU HAR SLUTAT RÖKA!!!   HATTEN AV!!  

Förringa inte din fantastiska prestation!!  Ta det lugnt så här i början. Om du stressar på så kanske du återgår till rökningen vilket är värre än att trappa upp LCHF i lugn och ro. Ge familjen lite tid men försök vara bestämd med att du inte vill äta kolhydrater längre men ta det lite lugnt. Du kanske inte kan kräva att de ska ändra på allt för att du vill det samtidigt som du bör få ändra på det du vill utan att bli stoppad.

Man behöver inte starta ett världskrig. Utelämna helt enkelt kolhydraterna och lägg till fett. Se till att alltid handla så att du har vad du behöver hemma istället för att vänta på att han ska göra det som du ber honom om. Om han inte förstår nu så kanske han gör det efter ett tag. Sedan är det väl inte det viktigaste att han ser om du gått ner några kilo efter 2 veckor? (Även om jag förstår att sådant uppskattas) Det måste ju vara viktigare att må bra, slippa värken och framför allt slippa operation. Han måste inte förstå din önskan till det här i början. Han kanske är rädd att du ska tvinga honom in i något han inte alls vill?

Om matlagningen är ett stort problem så kan väl du laga din mat och han sin utan att gräla så får bägge det de vill ha. (LCHF är mycket lättare och snabbare.) Sonens mat får ni kanske dela på då om han inte vill göra extra till honom om de ska äta likadant. Vad jag förstår av din kommentar så lagar du ju en del mat idag också. Det är bara att byta ut ingredienserna till färre.

För mig blev matlagningen mycket enklare efter LCHF. Förut har jag försökt knåpa ihop så att det skulle passa alla på olika tider men nu så behöver jag i alla fall inte bry mig om min egen mathållning längre. Under tiden andras mat tillagas så steker jag bara upp en liten köttbit till mig och lägger till fett. (fakir) Jag lagar alltid maten men jag smakar inte längre av. Vill de krydda extra så får de göra det själva.

Ska jag iväg så slänger jag ner oliver, ägg, ost, räkor eller tonfisk med massa majonäs, vevar runt och har en perfekt matlåda. Eldorados svarta oliver innehåller inga KH. Det finns oändliga variationer, även med skinka, ölkorv osv. Det kan inte räknas som matlagning att flytta saker från en burk till en annan, eller att skära några stavar skinka eller ost.

Det måste även bero på intresse. Det är kanske viktigt för dig att skriva ner för/nackkdelar med LCHF så att du ser dem framför dig? Är det värt att ändra kosthållning för DIG? (Inte de andra)
Vad blir konsekvenserna om du inte gör det?

Matlagningen är mindre komplicerad med LCHF om man inte ska försöka återskapa gamla välkända måltider på nytt LCHF-sätt men det behöver man ju inte börja med. Steka en fisk/köttbit med smör till är inte avancerat.

Jag undrar varför du ska lägga tid på att handla på T-centralen? Är det inte massor av folk där, långa köer? Det måste gå fortare att slänga ihop en låda hemma. Planera dina inköp. Skaffa en extra burk av allt (ex majo, oliver, tonfisk, musslor, skinka, etc..)så att du alltid har allt hemma. Mycket smör eller kokosfett ska finnas!! 

Skriv ner en lång lista på all mat som inte behöver tillagas och som bara går att packa ner till skoldagen så är det enkelt för dig i affären. Då har du alltid något gott att äta utan att först hitta en affär inför varje måltid. Det skulle jag själv få nervkollaps av. 

Här ovan har du fått massa bra tips och råd av massa kloka människor. Dra nytta av dem. Jag hoppas att det ska gå bra för dig!!

Skönt att höra att du börjar komma loss lite, Nellieclind. Det är inte lätt att förändras, och det tar tid också. Men det går!

Glöm inte att det bästa du kan göra för din omgivning är att ta väl hand om dig själv.

Oj usch då!! Förlåt mig för det långa men framför allt DUBBLA budskapet. Det var verkligen inte meningen!! 

Tack för stödet, Solrosen!  Fast jag måste nog säga att att sluta röka var en småsak för mig i jämförelse med viktminskningen som är en rejäl utmaning. Jag slutade röka tvärt efter över ett års mentalt förberedande. Rökte slut på paketet jag hade hemma och tog ingen ny cigg på morgonen dagen därpå. Drabbades aldrig av abstinens eller svårigheter alls. Hade t o m köpt nikotintuggummin men de kom aldrig till användning. Idag har jag varit rökfri sedan augusti 2008. Tiden efter det har varit den värsta hittills i mitt liv stressmässigt. Men jag har aldrig fallit tillbaka, har inte ens fuskat. Idag kan det gå veckor innan jag ens tänker på ciggaretter.  

Med andra ord känns det som att det handlar om mental förberedelse, vad man än tar sig an. Sluta röka eller gå ned i vikt.

Jag har viljan att gå ned i vikt. Jag har lyckats gå ned 50 kg en gång förr, men med mindre bra metoder och fixering av vågen. Inte så bra. Idag vill jag gå ned hälosamt och GI är nog den metod som passar mig bäst.

När det gäller min familj så vet jag att det är ett dött lopp att försöka få förståelse från dem. (menar min mamma osv) För de har aldrig förstått mig. Så har det varit hela mitt liv och när jag sitter och lyssnar på deras prat vid släktträffar förstår jag varför de är så självdestruktiva. De är inte ens medvetna om att de är det! Deras samtal kretsar runt negativitet dvs hur dåligt de mår, deras mediciner och krämpor och att de borde gå ned i vikt samtidigt som de stoppar i sig kaka efter kaka. De får det att låta som om det är så OTROLIGT synd om dem också. Det gör mig ledsen …  De har alla också problem med hälsan på ett eller annat sätt och absolut INGEN är normalviktig. Övervikten ligger på ca 30-50 kg, hos varenda en av dem. Min mamma, mormor, mormors systrar osv … Detta har jag försökte fly ifrån hela mitt liv men det är inte så enkelt …

Men men … jag vet vad jag vill vara och jag vet hur jag vill må. En dag kommer jag dit.

Du har ju tagit dig ur den negativa spiralen nu och insett att du måste förändra - då är ju halva ditt slag vunnet! Eller en bra bit iallafall. Så länge du inte ger upp kommer det gå bra!

#36 Kommer aldrig ge upp. :)

Det låter riktigt starkt tycker jag!!   Med den inställningen kan du ju bara inte misslyckas!!

Mental förberedelse kräver också sin man (kvinna) och det kan inte vara lätt att sitta mitt bland din släkt och försöka få gehör för dina rop på hjälp. Om det är som du säger så vill de ju inte se att de själva skulle kunna göra något åt sin situation istället för att klaga om allt de borde göra. Om jag var du skulle jag kanske avböja några kafferep för att rensa hjärnan. Är din sambo åt släktens håll så blir det kanske inte så lätt för dig. Du kanske t o m kommer att bli släktens "svarta får" NÄR du lyckas.

Men som du säger.  Allt är mental träning och på de här sidorna får du söka den hjälp och pepp du behöver för att hålla i linan. Så gör jag. Min sambo tycker att jag tjatar för mycket om LCHF så jag pratar här istället. Vi är inte ovänner för det.

Jag håller på dig.  

jag tror att man behöver intala sig att detta är vardagen att äta så man mår bra. och ge sig själv tid , för att gå upp i vikt är inte gjort på en handvändning och inre att gå ner i vikt heller. men skillnaden är att ner i vikt vill alla men inte upp.

Lycka till

#38 Min sambo är hälsan själv. Han är noga med vad han äter, är vegetarian och läser alla innehållsförteckningar. Just pga det har han aldrig i sitt liv haft några beroenden. Han förstår inte, eller rättare sagt, kan inte leva sig in i vad jag går igenom. Han fattar inte hur jag bara inte kan låta bli den där colan eller kakan. Han växte upp i en familj med bra och avslappnade matvanor. Jag däremot växte upp i en familj som aldrig hört talas om ordet NÄRINGSLÄRA och gärna gav mig en 500 g chokladkaka, eller två, till kvällsmat, när jag var barn. Med andra ord har jag haft socker i mitt blodsystem sedan småbarnsåldern. Jag är med andra ord omringad av motgångar från alla håll.

Kan dra ett exempel:

Jag kommer ursprungligen från Polen och när jag och min son var där och hälsade på senast gav min mormor min då 6-årige son en kasse full med godis!!! Flera kg godis i en kasse som var stor som våra 2,5 kronors papperskassar på ica! Tror ni det hjälpte att protestera?

Jag var också "nyttig" vegetarian förut och trodde stenhårt på att grönsaker var livselixiret, men ack så fel jag hade. Det märker jag idag när kroppen försöker återhämta sig efter endast veg. protein. Nästan inget fett osv.

Om han nu tycker om att läsa så kanske en bok av något slag skulle hjälpa? Det finns massor att välja på. Jag började med Annika Dahlgrens bok om LCHF och vilka sjukdomar som kolhydraterna kan dra med sig. Sedan har jag även läst Sten Sture Skaldeman som på ett rätt enkelt sätt kan förklara det där med sockerberoende för olika typer av människor. Att man inte ens behöver äta chokladkakor för att bli fet. Det räcker med exempelvis grönsaker, bönor och annat "nyttigt". Det beror på vilken kropp man har!! Du och din sambo har tydligen väldigt olika kroppar.. 

Så mycket godis verkar ju inte så bra. Kan du inte tacka och ta emot för att sedan portionera ut det på lördagar? Jag lovar att din son inte kommer att komma ihåg hur mycket där var från början. Kasta lite vartefter om du vill det. Man måste inte spara på sånt man inte vill ha.

Hoppas att du hittar ett fungerande trick!! 

Min sambo är inte rädd för fett.  Jag avundar hans diet som är hälsosam och bra fördelad. Han har ätit så här i stort sätt under alla år vi varit tillsammans. (Ca 10 år). Han är med andra ord en riktigt attraktiv karl med vältränad kropp som inte lider av några beroenden överhuvudtaget, någonsin. Allt är, med andra ord, på de rätt ställena! He he.  Hans största problem är väl att han inte får äta vilt kött så ofta han önskar.  Ibland undrar jag vad han såg i mig när vi träffades, ha ha!

Läsa böcker gör han redan. Har ett tiotal i bokfyllan som han köpt som handlar om mat.

När det gäller min sons intag av socker kan jag kontrollera bättre än vad jag kunde kontrollera mig själv i den åldern. När jag fick sådana påsar var allt borta inom några dagar. Min son får lite då och då ut kassen, så som du skriver.

Jag tänkte mer på att de skulle handla om mat på DITT sätt. Att hans diet funkar är ju jättebra men din gör ju inte det.

Har han böckar av de författarna jag nämnde? Har du själv läst dem? Det skulle förmodligen vara bra även för dig om du inte gjort det än. Själv fick jag en del AHA-upplevelser under läsningens gång. Han kanske skulle förstå dig på ett annat sätt än idag? Det kan ju vara värt ett försök…

Mitt tips är: köp en äggkokare, då blir det enkelt att koka några ägg. Till äggen kan man äta sill, laxröra eller makrill i tomat eller nåt annat du gillar. På de flesta matställen är det väl bara att säga till om ingen potatis, ris eller pasta som ingår i rätten.

Med en frukost med bacon och ägg kan man också klara sig utan lunch.

Matlagning blir ju enklare om du inte behöver koka potatis eller ris till och om det blir rester är det  bra matsäck.

Själv äter jag gärna salami om jag blir sugen.

#34, jag tog bort det ena av det dubbla inlägget…

Hur gjorde du det?? Jag är mäkta imponerad!! Jag har försökt Deleta men jag är nog inte så haj på sånt här… 

Tack för hjälpen i alla fall. Sånt där är lite skämmigt..

#46 Man kan redigera, eller ta bort sitt inlägg under en timme efter att man har skrivit det, genom att klicka på "hantera inlägg". Därefter är det bara sajtvärden och Medarbetare som kan göra det.

Nellieclind - massor av stöd och support kommer här från en som kämpar i en liknande uppförsbacke vad gäller brist på respekt för mitt behov av att äta på mitt sätt. Men, som du påpekat - nu pratar vi om vardagsmatens problematik istället!

Finns det inte en krog vid Östra station som serverar husmanskost? Är inte det rätt ok om man hoppar ris/potatis? Ibland får man ju försöka ta ett hyfsat alternativ snarare än strikt rätt, hellre än macka som är "usch"! Har du bråttom på vägen - eller kan du göra ett stopp vid en annan station som har bättre utbud - tex Ö-malm? Vet nån någon i Sthlm som säljer ta-med luncher som är lchf?

Min nödmat är rostbiff eller skinka med mozarella - men det är ju lite svårt att äta "i handen"…

Kämpa på syster! Vi klarar det…

Viktminskningen blev som vanligt det sista man prioriterade eftersom man tvingades lägga all energi på annat.

Hej Nellieclind! Om jag var du skulle jag försöka tänka annorlunda mot citatet här ovan. Vem tvingar dig att lägga all energi på annat än viktminskning? Är det du som gör det, eller är det någon annan? Och med de problem du har med övervikten måste din omgivning ju förstå att du måste prioritera att ta itu med den. De vill ju att du ska må bra! Jag läser lite mellan raderna och misstänker att du inte riktigt tar dig själv på allvar. Då är det lätt hänt att omgivningen inte heller gör det. Om du visar dem att du menar allvar med att ta itu med vikten, så hakar de nog på så småningom.

Hur går man till väga att prioritera sin hälsa framför allt annat? Om jag prioriterar hälsan så faller allt annat samman.

Vad är det värsta som kan hända om du prioriterar din hälsa? Och exakt vad är det som kommer att falla samman? Utom dina knän och leder..
Jag håller tummarna för dig!

Du skriver att du inte får någon förståelse för ditt problem, men ärligt talat- om du väger 110 kg till 167 cm så fattar jag inte hur man kan undvika att se! Bekvämast så kanske? Men nu ville du inte ha några åsikter om hur ni lagt upp matlagningen hemma, så därför tipsar jag bara om två saker:) NÄR du väl lagar mat- för jag hoppas att er son får lagad mat hemma- så laga stora grytor med vad du nu gör, t.ex köttfärssås. Då har du matlådor för några dagar.

Dessutom investera i en liten, smidig kylväska så kan du ha med dig ölkorv, ost, salami, skinka, kanske keso och en liten flaska med grädde, avocado, och en flaska med äggmjölk. Lycka till!

#46  AHAAA  Då förstår jag lite bättre. Ska tänka på att vara lite kvickare nästa gång jag tabbar mig. 

#42 här har vi inget annat än viltkött så det vi kompliterar med är smör och grädde och cremefraiche. vi varierar kanske viltet lite men det blir mest älg i alla olika valörer.