Att klara av den 3:e veckan brukar vara den stora utmaningen, för den är alltid värst.

De som klarar den och sen fortsätter är vinnarna och många ger upp och säger "det här gick inte".

Kämpa på är alltså mitt råd!!!

DaMum 

Omställningsproblemen borde ju ligga bakom dig nu.
Har du ätit nåt nytt igår, eller en större mängd av nåt speciellt

Det gäller att vara lite detektiv  

 
Hur är det med vattenbalansen? Kanske har du ätit nåt som varit väldigt salt?

Sen kan det ju förstås bero på nåt annat än kosten. Det är ju alltid möjligt att man drar på sig nån förkylning också..

Det är kris i tredje veckan, även med de andra sk bantningskurerna. Det är konstigt men så är det. Hoppas du kan stå ut så kommer du snart må bättre. Kram på dig.

Eller är det lagen om alltings jäklighet?

Jag har haft en blää natt kallsvettats och varit uppe och kissat flera gånger….

Men jag säger till både dig och mig som Margareta VI GER INTE UPP!!!

Har du kört fakir i tre veckor fy tusan vad du är duktig!!

Jag läser för tredje gången Ät dig smal och han skriver ju också om tredje veckan som jobbig.

Det är att stå ut och så tror jag kanske inte man ska vara för snabb att ändra på något utan försöka stå ut!

(Ja det sista var lika mycket till mig som till dig)

Kämpa!!

Håll ut!! Dessutom är det enda man kan vara säker på, och det är att inte skulle det bli ett dugg bättre just nu om du åt en massa skräp,eller hur?? Låt dagen gå, vila ,läs, häcka framför TV-n, imrogon känns det säkert bättre! Hu var det ,du röker inte heller? Isåfall har du ju det att jobba mot oxå..men det är DU som bestämmer, glöm aldirg det!! Kram Pia

KÄMPA KÄMPA det blir bättre…du vet ju hur det var innan du började med detta inget att längta tillbaka till snart vänder det igen och allt känns toppen.

Håll ut bara,fall inte för några frestelser så ska du se att det är bättre i morgon..tänker på dig

För mej var också 3:e veckan piss!

Mådde skitdåligt och de gamla vanliga tankarna på att ge upp försökte smyga sig in i huvet…men det är bara att tänka att det går över…för det gör det!

Jösses va duktig/strong du är som kört "fakiren" i snart 3 veckor!!!!!

Kämpa på, detta klarar du! Har du fixat de ända hit, så är det ingen återvändo.

Gud vad ni är GULLIGA allihop! Tack för stödet och peppningen!

Jag känner inget direkt sug att hoppa av banan, det är inte på det planet. Mer olust och trötthet och värk och… ja, rubbet. Men det är kanske en begynnande infektion i kombination med denna magiska tredje vecka…

Fast ibland vet jag inte hur jag ska räkna riktigt. Jag började ju med LC redan före jul, lite smått. Åt fortfarande en del ovanjordsgrönsaker i ringa mängd, men absolut inget annat i kh-väg. Sen ramlade jag av några gånger; julafton, juldag och annandag t ex, där blev det lite Aladdinchoklad… Och på nyårsafton och nyårsdagen syndade jag rejält med både frukt och ostbågar. Sedan ramlade jag dit några enstaka gånger på ett par grova mackor, men sammanlagt så tror jag ändå den perioden funkade som en slagt nertrappning om man jämför med hur jag ätit tidigare.

Så - med risk för att upprepa mig - så började jag på riktigt den 8/1. Jag tror jag behövde de där veckorna innan som förberedelse, både kroppsligt och mentalt. Och jag vet att jag haft perioder av ketos innan 8/1, det har jag känt på både smaken i munnen och diverse andra utsöndringar…

Jag känner mig närmast ointresserad av mat nu. Försöker minimera matlagningen till det mest elementära, typ steka eller grilla kött eller fisk. Har inte ätit något annorlunda, utan kör på som jag brukar. Jag kan bli väldigt inspirerad av alla era härliga recept på röror och smörbollar och potkäs o s v, men när jag väl ska sätta igång själv så orkar jag inte… Tar osten och smöret direkt ur förpackningen i stället, klunkar grädden ur paketet, petar upp några skinkskivor ur förpackningen…

Men än en gång jättetack! Utan er skulle jag aldrig orka, det är ett som är säkert!

Kram!

Varje gång jag ramlar av med stärkelse oavsett vilken sort, tar det nästan 10dgr eller mer innan jag är i form igen.

Så lång tid tar det för min kropp att "börja om". Varför vet jag inte, men jag har gjort det så många gånger att jag VET det.

Därför skall Du kanske börja med att räkna från den dagen Du sist åt stärkelse.

Jag tjatar om kolhydratlistan på:

http://kolhydratiker.se/dokument/kolhydrater.htm

Klicka på kolumnen för stärkelse så att  den sorteras och gå igenom vilka produkter Du kan ha fått i Dig, kanske av misstag i början innan Du visste…

Hejsan! Du har fått en massa erfarenhetskunskaper här ovan så jag tänker bara göra ett tillägg el rättare sagt ett inlägg och fundering som jag faktiskt tror på.

Då jag avgiftades -96 från socker sa min psykolog att vecka tre är värst bara du kommer över den så blir det en vana att vara utan socker. Vecka tre var också värst då jag slutade röka efter 33 år som storökare - sen gick det hur bra som helst! Likadant var det då jag började promenera 60 min före förukost varje morgon. Har hört detta ett flertal ggr även från alkisar, narkomaner, tablettmissbrukare osv att tredje veckan är värst, kommer man bara över den så ….!

Med utgångspunkt från mina erfarenheter och det jag hört så tror jag att det är så att den första veckan har man en enorm kraft och hjälp av beslutet, andra veckan så är man fortfarande besluten men börjar vackla lite och tredje veckan så kommer saknaden av hur det var innan beslutet. 

H Cina -27,5 kg

Tack ska ni ha!

Jodå, jag förstår att vecka 3 är tuff. Det har jag också vetat inna, så på sätt och vis är jag mentalt rustad tror jag.

Vad gäller mina "avsteg" så har jag koll på dem. Vet vad som innehåller kolhydrater och inte, så det finns ingen risk att jag missat några. Har stenkoll på mina "missgärningar", hehehe!

Jag känner att jag gör rätt som börjar räkna f o m 8/1. Det var första helt kolhydratfria dagen, och så har det fortsatt. Det ska nog gå bra det här.

Vilket underbart stöd ni är! Kram till er!

PS Åt nyss en tidig middag bestående av en stor och smarrig biff, några grillade "drumstick" samt en redig klick SMÖR!!! Underbart! Och jag blev så där go-mätt också, vilket jag oftast inte brukar bli. Antagligen åt jag tillräckligt av allt, så tolkar jag det.

Kram igen!

Rätt tolkat för "go-mätt" skall man blir!

Heja på DaMum! Snart har det gått en dag till och du kommer närmare att avsluta den 3:dje (hemskveckan).

 Det kommer att bli bättre, håll ut!

Också för mig innebar vecka tre att det blev jobbigare, jag "peppade" mig själv genom att påminna mig om vad jag läst i SSS bok. Dvs att de flesta avhopp som sker, de sker i vecka 3. och det gick vägen! Säkert kommer vecka 3 komma och gå och rätt vad det är så är du inne i vecka 4, 5 osv… *peppkramar!!*

Da Mum!

Jag hoppas inte bild texten föreställer dig.

Som du ser kommer jag att hugga som en hök på varje spår av självförakt!

Om man räknar från den åttonde så var det då jag började min ner trappning så det är kanske tiden…

Men vad braatt du fick i dig en härlig middag och du 20.37 nu är den här dagen nästan slut.

I morgon är vi ännu en dag på väg!!!

Ni är för underbara, mina peppande änglar! Tusen miljoners tack och många, många kramar!

Mezza, bilden ÄR faktiskt rätt lik mig! Och det handlar inte om självförakt, mer om självironi… bättre förekomma än förekommas.

Har nyss slabbat i mig några skinkrullar med en fyllning av riven ost blandat med smör och lite kryddor, en slags "snabb-potkäs". Det satt fint.

Känner mig lugnare nu. Det beror till 99,99% på er mina vänner!

Kram och tack!

 Härlig läsning i den här tråden… sånt gillar jag!!!

Okej Da Mum man mår bra av att förekomma men som sagt jag vaktar…(ser det inte ut lite som en body guard)

Vad skönt att du mår bättre!

Sov gott!!!

Sov gott mezza och allihop!

Sov gott!

Vad menar du med fakirkost? Är det helt utan kolhydrater eller 20 g ?

Fakir brukar vi kalla när man äter så lite det bara går… i våra sammanhang behöver inte 20g vara lite faktiskt, för det är många som inte når upp till det trots att de inte äter fakir precis.

dvs 5-10g eller så…brukar det bli på fakir, riktigt noll vet jag inte….

Kan inte dina besvär bero på att du satt din gräns för lågt?

Jag har känt mig lite risig under knappt en vecka… migrän 3 gånger (milda anfall dock, och det har varit stora väder- och tryckändringar, som jag kan vara lite känslig för) dålig aptit, lite illamåendekänsla och värk i axlar och armar… Trött var jag också, sov massor, och jag har förvånat frågat mig varför LCHF inte längre funkar!

Det blev ju lite si och så med matlagningen, men jag var noga med att ändå inte göra direkta avsteg, och då jag inte kände mig hungrig men ändå måste ha något i mig fick det bli te (ibland kaffe) med MASSOR med smör och grädde… 

Nu har det gått över, och så här i efterhand tror jag faktiskt att jag hade en släng av influensa… i tisdags då jag skulle repa med bandet hade trummisen lämnat återbud, pga akut magsjuka, han fick åka hem från jobbet! Så det verkar ju som om någonting går…!

Då jag var mitt i det undrade jag som sagt vad det var för fel med LCHF, nu i efterhand känner jag att det var tack vare LCHF som jag inte blev sjukare! Och att det blev tämligen kortvarigt!

Skriver det här bara för att säga att man kan nog få lite slängar av ett och annat, och att man kanske tvivlar på kosten då man är mitt i det. Men jag vet ju inte om det är det det handlar om i ditt fall, DaMum, men om du håller ut kommer du säkert igenom det, vad det än beror på.

Hej alla!

Det är nog som ni skriver, en salig blanding av allt möjligt. Vecka 3, begynnande förkylning samt en del förfärliga besked… Mer om det sistnämnda i en egen tråd under "Out of topic".

Jag tror inte jag satt gränsen för lågt. Tvärtom, jag tror jag mår bäst av att äta så få kolhydrater som jag bara kan. Dessutom förenklar det saker och ting för mig, jag slipper hålla på att räkna och kolla, vilket alltså inte är min starka sida. Jag håller mig till en fett- och proteinfördelning som funkar bra.

Det är faktiskt inte så att jag har känt något direkt sug efter kolhydrater. När jag skrev om att jag känner mig låg o s v, så var det mer ett allmäntillstånd. Tycker att jat klarar av ätandet hyfsat. Men visst, mår man tillräckligt dåligt psykiskt och fysiskt så är väl risken för att man gör felsteg större. Så jag tackar er än en gång för ert fina stöd.

Många kramar och hoppas ni alla får en fin dag!