Är så glad - de flesta "omställnings-besvär" är som bortblåsta! Hyn börjar se ut som tidigare, ingen värk - det känns som om jag äntligen sluppit ut ur en "trång tunna med skyhögt tryck i".
Jag märker att jag mår illa ibland av för mkt fett, men det släpper om jag petar i mig någon extra liten grönsak.

Jag undrar också om inte de extra vikterna som jag samlade på mig dessa två veckor börjar falla lite sakta… Jag varken väger eller mäter mig (vill inte bli fixerad vid så'nt, då tröttnar jag snabbt!) men det känns som om kroppen börjar "dra ihop sig" lite och samtidigt känns lättare… nu de senaste 2-3 dagarna. Jabba i så fall! :)

Skillnaden på den "riktiga hungern" och "kh-hungern" blir också tydligare nu!
När kroppen talar om att den är hungrig - så hojtar magen till, ibland tyst men ibland även högt… kurr kurr…
"Kh-hungern", som jag levt med i så många år, tror jag egentligen är ett Kh-sug. Och på mig märks "Kh-hungern" mer uppåt halstrakten!
Detta tycker jag är intressant! Att de olika slags hungerkänslorna känns på så olika ställen i kroppen. Jag vet inte om det bara är jag som upplever det så… men intressant är det i alla fall. Jag undrar vad det är som gör att kh-suget/kh-hungern känns kring halsen…? Det finns säkert nå'n förklaring till det…
Nu lyssnar jag inte så mkt på kh-hungern utan väntar på verkmästar'n i magen istället.

Så det blir lchf ett tag till :)

Det är bra och ge inte upp, häng du på tåget bara.

Det finns ju alltid lite omställningsbesvär för en del, du fick tydligen en farlig massa. Skönt att det har släppt.

Lycka till framöver.

Välkommen hit Andina. Du har haft en tuff start men det är skönt när det släpper och man börjar må bättre.

Lycka till i fortsättningen. Och skriv i denna tråd hur det går.

Tack snälla Ullebull! Jag hänger kvar!

Jag har ju blivit beroende av KiF nu oxå… :)

Helt OT!

Jag har nyss tittat på ett tv-program om Tsunamin för 4 år sedan.
Det ger 'en' perspektiv. Perspektiv på problem och problem… kolhydrater…

… … …

(Inte för att det ena utesluter det andra. Men ibland kan vi behöva lite "perspektiv" också… Åtminstone jag…)

Visst behöver man perspektiv, annars blir ens problem för stora.

Jag har aldrig tidigare noterat eller brytt mig om vad människor lägger ner i sina matkorgar/-vagnar när jag handlar mat. Jag har inte ens reflekterat över att det kan vara något av intresse…

Men nu, på sistone, när jag handlar mat så ser jag plötsligt med andra ögon! Jag ser, utan att vara "medvetet nyfiken" alls, eller egentligen, jag reflekterar över vad människors matvagnar innehåller…
Det är ju ENORMA mängder kolhydrater som de tar ner från hyllorna och släpar med sig hem!!! Barnmat som Vuxenmat. Nu när jag, dessa knappa tre veckor, läst in mig lite på detta med kh i kosten så har jag ju fått en del nya perspektiv på min egen kosthållning också, som ju nästan i princip helt har bestått av kolhydrater som den vegg jag är…
Jag blir faktiskt nästan chockad! Inte sällan ser man ju rent ut sagt "BERG" av kolhydrater i vagnarna. Det är inte många produkter man ser i matvagnarna som innehåller noll eller lite kolhydrater.

Jag är ingen fanatisk fan av lchf (ännu åtminstone… :) …) - särskilt eftersom jag ännu inte riktigt hittat "vägen" för hur jag ska äta utan att tvinga i mig djur. Men jag har bestämt mig för att ge det en ärlig chans, det är ju faktiskt första gången i mitt liv jag gjort något för att faktiskt gå ner i vikt och jag vill göra det helhjärtat.

Så det var en 'nyttig läxa' att se mina reflektioner också (det visar ju på att jag tagit till mig lchf-tänket).
Jag kan tro att det är så här många kh-människor reagerar när de ser någon handla på sig massor med fet mat…

Man lär sig varje dag - om sig själv och andra…

#6 - Ja Mervi, hur ofta gör vi inte våra problem större än vad de egentligen är?! Höna av en fjäder vare nån som sa… liksom… :)

Andina - du har blivit väldigt reflekterande under din korta tid på forumet. Det känns jättekul att du delar med dig - både här i den egen tråd och på andra ställen.

Tack för att du är en frisk fläkt och lycka till framöver!

#9 - Tack för dina go'a ord Margareta!

Jag tror jag blir kvar här på KiF ett tag - jag suger åt mig allt jag kan. Det är en skön stämning och helt fantastiska människor som bjussar på sig själva, delar med sig och stöttar här. Och betr information om lchf och allt runtomkring det så är KiF en riktig Guldgruva!

Även om forumet kräver mycket av dig så hoppas jag att du är mäkta stolt över dess framgång! Du - i förlängning i form av KiF - har nått ut till såå många människor. 7000 medlemmar, som sedan sprider orden till sina omgivningar. Wow!

Hallå Andina!

Jag blir väldigt impad - Starkt av dig att hålla dig på banan trots alla dessa omställningsproblem. Fanatisk LCHF-are behöver man inte heller bli - utomstående kommer ändå att betrakta en med skepsism…  .. så du får nog dina "geek-poäng ändå!

Ditt humör och inställning i övrigt är det ju inget fel på. Och jag håller också med dig om Margareta - vad gjorde vi andra utan henne??!

#11 - Tack du också för go'a ord, Kaisakavat (vilket mysigt namn!)!

När jag upplever att någonting känns och "är" rätt, så har jag en jiddra envis läggning som kan vara bra när det är uppförsbacke. Den kan vara bra att ha ibland, envisheten. :) (Fast emellanåt fungerar den väl mer som en bromskloss… .)
Näe, nå'n fanatiker lär jag inte bli, men jag hoppas att jag förblir lchf'are - för det är i mina ögon ett så sunt tänk!

Så jag fortsätter att samla mina "geek-poäng" precis som ni andra.

Härligt!

Upplever att den extravikt jag drog på mig i början är "puts väck" nu. Skönt! Däremot är jag inte så säker på att kroppen börjat snylta på de fettdepåer jag hade från början. Men det får visa sig på sikt.

Jag har hållt mig till max 5% kh (mellan 12-20g) och ca 75-85% fett på senare tid. Proteinnivån har jag hittat också, den ligger bra.
Så jag känner mig nöjd.

Vad jag också har märkt är att jag dels blivit piggare när jag vaknar på morgnarna. Som den utpräglade nattuggla jag är har det tagit eeevigheter på morgnarna innan jag känner mig vaken. Timmatal!
Men nu är det som att jag vaknar - inte på en gång, men inte så långt ifrån! Var kom det ifrån?  Antagligen för att jag också sover djupare :).

Dessutom känner jag mig plötsligt STARK! Jag har, iofs, aldrig känt mig direkt svag, tvärtom, jag har alltid tyckt att jag känner mig stark… Men den "styrka" jag känner i mig nu, den tror jag inte att jag har känt tidigare… En fysisk styrka som jag inte kan beskriva egentligen.. jag bara känner mig fysiskt stark på ett nytt sätt… (hmmm… jag har varit duktig på att lura mig själv kanske genom livet… )

Jag undrar om mina inlägg kanske mer skulle platsa på en blogg, istället för att ta upp en massa utrymme i en tråd så här… de brukar ju användas mer för frågor od… Ska fundera på om jag ska lägga in mina dagboksnoteringar i blog-funktionen istället…

Men hallå!! Det är ju din tråd!!! Skriv för sjutton!!! Med det menar jag inte att du inte kan blogga - åxå ifall du vill!! Skriveli-skriv!!

Jag känner igen det du beskriver om "styrkekänsla". Det är roligt när det kommer. Roligt åxå med förbättrad sömn/vakeneht!!

Gratulationer!

#14 -  Va' go' du e!!!

Tack du är bra go du med!

Wow! Vicken bild!!!

ämen oj… jag rörs till tårar!

Vilket underbart ställe jag har hamnat på!

Andina, eftersom du inte vill/kan äta djur ville jag bara dela med mig lite grann av mina egna erfarenheter.

Har varit veg i olika former i 16 år, de tre sista åren som semi-veg (fisk o skaldjur). Trodde uppriktigt sagt aldrig att jag skulle äta fyrbenta djur igen! Men så bestämde vi att vi skulle ha får som åkerbetare, och då kan man ju inte tvinga barnen att äta dem om man inte äter dem själv. Dessutom insåg jag att fåren äter ogräs, jag kan inte däremot inte äta ogräs men jag kan äta får. Så efter flera månaders övervägande med själv kom jag fram till att äta kött igen (i mitten av oktober -08), men att fortfarande hedra djuren så gott jag kunde. Ca 2 veckor senare halkade jag in på LCHF, som jag hört talas om men inte riktigt kunnat ta till mig p.g.a att jag nånstans visste att kött faktiskt är bättre människoföda än t.ex bönor.

Nåväl. Gick igenom ganska ordentliga omställningsbesvär, gick upp i vikt av lchf-godis, grädde och grönsaker/rotsaker under julen som jag fortfarande har kvar men har börjat konstatera ett och annat som jag tvingat min kropp att utstå under mina år som veg:

1. Veg-kosten består nästan uteslutande av kolisar.

2. Jag har ätit åt skogen för lite protein, vissa dagar förmodligen bara några gram. Lite bättre med fisk, men ändå alldeles för lite.

3. Har alltid fått vakta på min vikt. För att hålla den har jag upptäckt (genom MinMat) att jag förmodligen har legat på ca 1300 kcal/dag i säkert fem år = svält!

4. Jag får akne o hudbesvär av kolhydrater, och idag konstaterade jag att min kropp inte ens vill att jag äter 100 gr grönsaker en dag. De märktes nämligen på huden. (Eftersom min hud för första gången på över 20 år ser frisk ut, måste jag säga att det för mig känns som andligt hyckleri att inte äta animalier längre.)

5. Den tidigare misshandeln av kroppen har gjort mig superkänslig mot kolhydrater! Min kropp mår bäst av kött/fisk/ägg och fett. Helst inget annat. Tror också att denna känslighet gjorde att jag gick upp under julen och kroppen nu helt enkelt inte vill släppa fettet (nu när den äntligen har fått MAT). Så jag får nog vänta på viktnedgången.

6. Mjölkprodukter verkar innehålla för mycket kh för att de ska accepteras som fullgod föda åt den här misshandlade mamski-kroppen!

Jag försöker inte ge dig nåt råd, bara ge lite synpunkter från en omvänd f.d. vegetarian. Hoppas att det går bra för dig att fortsätta vara lchf-veg - för mig fungerar det dock inte alls.

Kram på dig!

mamski - … jag e ju inte Andina jag, det är ju till henne du skrev. Men jag tjyvläser och det var bra skrivet! Intressant att läsa. Tack för det från mej.

"-19 Hej Mamski! Och stort tack för ditt - bra - inlägg och dina synpunkter!

Jag har haft en hel del omställningsbesvär av att "bara" gå över till 'vego-lchf'. Men de har sinat ut mer eller mindre helt nu. (Hyn blev sämre av lchf, har alltid haft bra hy, men jag tror det är övergående också, det är nästan helt borta för tillfället i alla fall…) Kanske dyker fler upp så småningom. Jag ser omställningsbesvären som "positiva" trots att de kan kännas för dj-iga. "De är till för att ridas ut!" :)

Jag har också, precis som du skriver, förstått att jag har gått på svält i alla år! Läskigt när man inser det. Jag har nog förstått att jag gått på svält men inte förrän jag började föra in mina uppgifter på minmat.net så förstod jag hur mycket! Viktuppgången har jag också förstått beror på att "socker" jag fått i mig genom min mathållning (kh).

Min vego-fas i livet har vuxit fram inombords sedan jag var 4-5 år (sa redan då att 'jag vet att jag kommer att sluta äta djur' när jag blir vuxen, fast jag tyckte om kött, fisk och fågel) -  men inte förrän jag fick en nyårsmiddag med nästan helt rå lamm (som bara fick mig att kräkas) så sa min kropp också ifrån! Aldrig mer djur! Sedan dess har jag aldrig saknat att äta djur.
Jag är "djuridiot", som jag brukar kalla mig, så min vego-fas bygger på ett mentalt och känslomässigt tänk. À la, "hur kan jag äta upp någon som jag tycker om som 'individ?". Sedan barnsben alltså. Köttbullar och färdiggrillad kyckling m m var 'bara mat', inte djur (blindglasögonen på, medvetet och undermedvetet). Har aldrig själv tillagat en (rå) höna eller kyckling, t ex, för då "såg" jag djuret….

Jag har i ett par års tid fått upp en känsla som säger att jag kommer att börja äta djur igen! Jag har förstått att den känslan, som skapar tanken, kommer ifrån min kropp. Och nu när jag ramlade in på lchf, så är jag helt övertygad om att jag kommer att börja äta djur igen!!! Jag "vill det inte" - inte alls! Med mitt medvetande, det tar sååå emot att tänka tanken. Men, det "ringer" i mig dagligen nu, så jag tror nog att jag hamnar där! Men mitt medvetna jag måste antagligen "hinna ikapp" och det gör den genom att kroppen trycker på. Den dagen den "sorgen och lyckan"! :) Jag får ta det försiktigt i så fall…
(Har förresten börjat ge min kropp Omega 3 i form av fiskleverolja - vilket var otänkbart för mig för bara några månader se'n! :) Så jag tror att jag redan startat den resan tillbaka till "köttlandet".)

Jag älskar när du skriver att du "hedrar djuren så gott du kan"! Det är ju så vanligt att tänka så i många äldre kulturer (som ju lever av att äta djur). Jag högaktar dem som tänker så. Det att "Tacka för att du ger mig (ett gott) liv" - hur vackert är inte det?!?

Ditt inlägg kommer med andra ord som ett brev med posten! Precis det pepp jag behöver, eftersom min kropp och mitt inre signalerar "jag vill ha kött"!

#-20 - Kaisakavat, Du får sååå gäääärna "tjyvläsa" här! Jag blir bara glad!

Ännu en effekt sedan mitt inträde i Lchf-Världen:

Jag sover uppenbarligen 'djupare' nu - vilket är bra för kroppen… Antagligen en del i att jag känner mig så mkt piggare på morgnarna jämfört med tidigare…

Men - jag har inte lika mkt drömmar kvar i minnet när jag vaknar! Det är för mig en stor förlust!!

För drömmar har alltid varit en stor "passion" för mig (även det sedan jag var barn) och jag anser att det är ett av de bästa sätten att lära sig om sig själv. Men drömmar är ju också mkt mer…

Jag brukar säga att en natt utan drömmar är en "bortslösad" natt… :)
Jag hoppas att drömmandet kommer igång igen…

Andina - ni är flera här på forumet som inte ätit djur innan - hoppas du får träffa någon av dem som börjat - så får du någon att prata med.

En medlem - Catlin - fick vi lära hur hon skulle steka kött - hon hade inte gjort det innan.

Och jag drömmer som attan!  Faktiskt nästan lite jobbigt, för jag drömmer oftast på morgonsidan och vill då inte vakna ur drömmen utan vill ju veta fortsättningen… Så många av mina drömmar blir liksom inte avslutade ordentligt. Är tröttare när jag drömt, eftersom dessa drömmar efter omläggningen till lchf är mycket intensivare och mer levande än tidigare. Kanske är det köttet jag äter nuförtiden? 

Mina drömmar har blivit mycket mer "harmoniska" - drömde massor av konstiga stressdrömmar förut - inte numera!!

#23 - Ja, jag har sett att det finns fler vegosar som gått över till djurmat igen. Det är så skönt med detta forum man 'vet' att det stöd man behöver och kommer att behöva finns här!

Kan nog komma att behöva hjälp med tillagning också :)! Jag brukar säga att jag verkligen har tummen mitt i hand' när det gäller matlagning! Tack och lov har jag hittills sett till att ha 'goda kockar' runt omkring mig… :)

#24 - Åh vad skönt! Det inger hopp!  Jag undrar om jag inte annars skulle sluta lchf-linjen… bara för att hitta drömmarna igen…
Ja, det är ju när vi inte är i djupsömn som vi drömmer som mest (på morgnarna t ex när vi är på väg mot uppvaknande) - åtminstone minns vi dem bättre då. Det är ju i "vargtimmen" det börjar bli aktivt…

Kanske innehåller kött även "drömnäring", det verkar ju så på dina drömerfarenheter?!? Nå't för SLV's listor över näringsinnehåll !

#25 - Vilket härligt bevis och vilken bekräftelse du får genom dina drömmar! De visar ju på att din kropp och ditt inre är mkt mer i harmoni nu jämfört med tidigare. Det är bara att gratulera!

/Hoppas ni haft många go'a drömmar i natt!

Fick idag upp ögonen lite till för hur jag äter. Tack vare hjälp här på KiF med att uppskatta vikten på min äggmjölk (som ändå har varit en 'stomme' för mig i mitt lchf-ätande). Eftersom jag inte har investerat i en matvåg (ännu - men det är hög tid nu märker jag!) så har jag "höftat" lite (mycket kan man ju uppskatta något sånär, eftersom man vet hur mycket en förpackning innehåller) när jag skrivit upp vad jag äter. Men äggmjölken har jag lyckats missa totalt! Hur korkad får man vara…?

Jag har lagt in nya "äggmjölks-värdet" nu och kollat hur jag ätit hittills på lchf. Jag vill kolla att jag inte äter för lite kalorimässigt.

Ren Katastrof!
Många (!!!) av mina lchf-dagar har jag legat en bra bit under 1000 kcal ca! Ibland 1000-1300 kcal. En eller två dgr över 1500 kcal.
Visserligen har jag ett mkt stillasittande arb numera, men ändå…
Snacka om att ha burit "heltäckta skygglappar" för ögonen!

Jag förstår inte vad min mättnadskänsla kommer ifrån!

Nu är det dags för matvåg (så jag får ett realistiskt grepp om siffrorna) och ångvälten (att trycka ner maten med…)!

Att det ska vara så svårt att få i sig kalorier!!!
Trodde aldrig någonsin i mitt liv att jag måste hålla koll på kalorier…! För att få "upp" dem dessutom är ännu märkligare…

Från att ha försökt att läsa in mig på lchf och försöka vända mitt 'matliv' till en lchf-inriktad kosthållning - från början för att gå ner i vikt - har jag alltså fått vända mitt fokus till att "komma ut ur svält" - d v s få i mig tillräckligt med kalorier! Och ändå stanna kvar inom lchf - och fortfarande som l-o-vego.

Generellt äter jag väldigt lite grönsaker nu (ovanjords förstås…) och "massor av" ägg, ost och annat fett (smör, kokosfett). Jag är "fascinerad" av hur svårt det ändå är (för mig) att få i mig tillräckligt med kalorier. Fortfarande får jag fortfarande i mig, i genomsnitt, 1200-1300 kalorier. Och jag tycker att jag äter mängder. Nå'n enstaka gång kommer jag upp till ca 1500 kalorier.
Men skam den som ger sig…!

Omfånget har inte minskat - men jag får väl ta tag i det lite längre fram när jag vant min kropp att få i sig tillräckligt med kalorier och annat så den känner sig trygg med mig…

Men det är seeeegt… Känns trist att en månads lchf inte har givit något som helst resultat vad gäller det som jag hoppats på från början, d v s "omfångs-förändring"!
Å andra sidan har jag fått andra aha-upplevelser och insikter - mår bättre, känner mig piggare o s v - så det är väl bara att traggla vidare…
LatFia/GeUppLotta i mig har bara lust att ge upp, samtidigt som det känns nästan omöjligt att bara tänka tanken till att gå tillbaka till samma kosthållning som B4-lchf.

/En svältande överviktare

Det känns som att jag lite då och då "nosar" på fettförbrännings-brasan! Det känns som att kroppen "vill våga" - men inte riktigt törs gå över tröskeln med båda fötterna.
Jag kan inte riktigt beskriva det, men det känns ibland som att "nu så, nu har det satt fart" och någon dag senare så är denna känsla som bortblåst. Det är en "fysisk" känsla - inte en mental/ psykologisk känsla.
Och jag har sett att det hör ihop med dagar då jag faktiskt lyckats ta mig upp ganska bra i kalorimängder - då kommer denna "jahapp, nu så!"-känsla och jag är mkt varmare i kroppen.
Men se'n kommer dagar då jag inte 'har möjlighet' att 'bry mig om' kalorierna - och då är den "brinnande känslan" borta igen..

För mig är detta positivt! Jag tar små myrsteg till att skapa tillit i min kropp! Och något litet gram har jag nog lyckats skaka av mig, gissar jag…

Framför allt - jag mår strålande med lchf-ätandet!

(Jag har t o m börjat "smygsmaka" på köttprodukter igen! Heureka!!! En tesked köttfärs eller korvgryta eller så. Ibland sväljer jag, men ibland spottar jag ut… :) Jag har även börjat ta omgega 3 i form av fiskleverolja.)

Inga påtagliga förändringar jämfört med senaste inlägget… Men jag känner mig nöjd och tillfreds med mitt lchf'ande! Så jag stampar fortfarande mina myrsteg framåt, ett efter ett.
Eftersom det "stökat till sig" radikalt i mitt privatliv så har jag fått lite svårare att "hinna" äta och tillräckligt bra ibland - men inte varje dag, så jag tror att det jämnar ut sig i förlängningen.

Jag har också märkt att om jag äter alldeles väldigt lite grönsaker, eller egentligen, för mycket fett, så verkar det som att vikten hellre drar sig uppåt än neråt (fortfarande microgram-vis… :) ). Jag börjar ana hur fördelningen helst ska se ut för närvarande, för att energin ska omvandlas till en strålande brasa för förbränning… … ana…

Optimistisk fortfarande!

En fundering som ibland förbryllar mig och ibland gör mig så f-bannad:

Hur kommer det sig att våra livsmedel i så stor utsträckning består av socker/kh??? Hur kommer det sig att livsmedelsindustrin har satsat så enormt hårt på att tillföra "socker" i, näst intill, allt???

Den enda förklaringen jag själv kan komma på - är ju att det skapar mersmak, d v s mersug! Och att det ger oss en "kick" - så att vi vill ha mer (när "kicken" dalat).

Och kontentan av detta blir för mig att
det **ENBART handlar om pengar!!!
**Om vi kickar på och kickar av så handlar vi mer…

Men det är ju så dj-a (ursäkta "sväret"…) idiotiskt! Guden Mammon som vallar in sin skock i socker-/kh-fållan!

Min första förstamaj-demonstration någonsin -
beskriver min upplevelse av LCHF efter knappa 5 månader:

Tilläggas kan att min transformation tycks glida över till att bli en Morgonfågel - istället för den Nattuggla (och Rugguggla) som jag alltid varit… märkligt fenomen… Undrar just om det är en bestående transformation eller om den ingår i "omställningsbesvären"… 

:)

Jag har de senaste veckorna ibland inte hunnit och ibland bara inte "iddits" att lägga in mitt matintag på minmat.net. Jag har ju börjat få en uppfattning om vad jag kan äta för att hålla nere mitt kh-intag till runt 20 g/dag och för att lyfta upp kaloriintaget…

MEN - jag är så bra på att lura mig själv!!! Skrev ner, ur minnet, hur jag ätit under några dagar bakåt i tiden… och minsann, inte har jag hållt mig till några 20 g kh per dag inte!!! Näpp, en 10-20 g till har det b'itt! Kaloriintaget har jag lyckats hålla uppe något i alla fall - ca 1800 kcal per dag i alla fall.

Vad lätt det är att "blunda" och lura sig själv! Och tro på det! Genast sätter den lilla kh-djävulen klorna i en och manipulerar en…

Nej, det blir nog mer minmat-registrering hädanefter igen…

Efter en riktigt stökig vår och sommar med mycket runt omkring mig som hindrat mig att fokusera varken på mig själv eller min mathållning kan jag ändå säga att jag inte glidit bort från lchf det minsta - utom vid två tillfällen, då jag gjort 'medvetna val' att äta "vanlig smörgås" på konditori resp landgång. Men jag har inte mått dåligt alls av de avstegen och eftersom jag inte väger mig så vet jag inte om jag hamnade i något "viktstillestånd" eller inte.

Jag gissar att jag totalt sett inte gått ner speciellt mkt - men dock lite. Vissa dagar upplever jag att spegelbilden visar på att jag minskat i omfång - likaså känns det så på kläderna - andra dagar är det som att jag inte alls förlorat ens någon millimeter.

Men jag har "släppt vikten/omfånget"! Jag har haft så mkt annat som upptagit mitt liv att detta med min vikt har haft i princip "noll betydelse"!
Däremot har jag hela tiden upplevt att jag mår så oerhört mkt bättre rent fysiskt och även psykiskt av att hålla mig till lchf! Jag upplever att lchf verkligen balanserar! Jag är övertygad om att jag har orkat med detta år (min mans sjukdom och död) mkt bättre och 'starkare' än om jag varit kolhydrat-kickaren som jag alltid varit tidigare! Även fast jag alltid upplevt mig som ganska 'stabil, stark och balanserad' kan jag känna klar skillnad - jag har varit mycket mer 'stabil, stark och balanserad' än tidigare. Jag är säker på att det har hjälpt mig mycket och det hjälpte mig att vara ett 'stabilare stöd' för min man! Helt klart!

Från att inte ha ätit djur på ca 25 år (känslomässiga skäl) har jag lite då och då "övat" i att äta fisk. Någon gång provade jag köttfärs och korv - men bara minimalt. Ännu så länge har jag hållit mig till Makrill och Lax. Har provat Sardiner också (som jag älskade som barn) - sardin på burk - men fy! Inte ens katten tyckte om det!

I går, och idag, har jag tagit ett steg ytterligare. Jag har ätit lite grillad kyckling!!! Och det var lika gott som jag tyckte det var "då"!!! Lite obehagliga tankegångar försökte tränga sig på - men de stoppade jag undan.. .med framgång!
Katten, papegojorna och jag - alla åt vi kyckling -  - och vi alla tyckte lika mycket om det! Så vi har haft kycklingfest i helgen! (Pappisarna bryr sig inte alls om att det är deras 'kusin' de äter… - jiddra kannibaler…!)

Måste bara få skriva ner det - jag har ätit kyckling på hur många år som helst! Och jag är så glad för det!!!

Grattis till det och lycka till med fortsatt köttätande om det är det du vill.

Tack Nobban7! Ja, jag vill verkligen "lära mig äta djur" igen - jag vet att hela jag mår bra av det, på alla plan. Jag håller på att lära mig att uppskatta och 'omvärdera' vad djuren kan ge mig på ett nytt sätt, ett "sätt" som jag alltid varit medveten om och hålilt med om - att respektera djuren, vara tacksam för det de ger en, även i form av mat - men inte kunnat ta till mig i praktiken. Men jag förstår nu även 'fysiskt' att det är så vi är tänkt att leva - människan och djur - tillsammans - i vått och torrt - den enes liv, den andres bröd - liv ger liv! 

Men det går trögt - hjärnan, som förvisso är en del av kroppen, ett kroppsorgan, och kroppen i övrigt har delade åsikter! :)

Men - jag kan i alla fall härmed konstatera, att Vegetarian… det är jag inte längre!!!
Hurra!!!

Tack alla f d vegetarianer på KiF, bl a "mamski" (#19) - utan era beskrivningar av era lchf-resor hade jag nog tagit bra mycket längre tid på mig för att välja bort den vegetariska kosthållningen! Ni har inspirerat mig mycket.

Numera äter jag djur varje dag. Heureka!!! Det trodde jag nog inte för ett år sedan. Jag anade att jag skulle börja äta djur igen, men inte förrän "om länge"… Under hösten och vintern har jag dock 'övat' på att äta "djurmat". Fortfarande så äter jag kanske inte riktigt lika mycket av kött/fågel/fisk som jag egentligen borde eller vill. Men det blir mer och mer av den varan för varje dag.

Vad jag har upptäckt, dock, är att jag tyx bli mer hungrig av att äta djur! Jag vet inte om det är det vanligaste - men lite 'förunderligt' känns det. Jag hade nog trott att det skulle bli tvärtom… (Jag tror inte att fisk gör mig lika 'mer-hungrig' dock). Men kanske är det också en "omställningsfas" och att jag fortfarande är kvar i en så'n fas? 
Äter mindre av ost och mjölkprodukter nu jämfört med första halvåret - särskilt sedan "djurmaten" stegat in i mitt liv igen. Men även grönsakerna har minskat i mängd på min mattallrik. Lite trist - eftersom jag ju egentligen älskar grönsaker… men jag är inte längre sugen på dem… Så då får de väl vara då.

Jag har inte kollat hur jag äter (på minmat) på länge - kanske börjar bli dags för det nu. Jag både gissar och tror att jag åtminstone har kommit upp i bättre nivåer när det gäller protein och kaloriintaget. Men kanske inte tillräckligt ännu, för min kropp…

Sedan jag börjat få i mig mer djur så märks även förändringen på kroppshyddan! Jag antar att jag går ner i vikt (väger mig ju, som sagt, inte), åtminstone tycks den "för feta utanpåsidan" förändras - jag börjar skymta en 'kvinnlig figur' igen och i mindre skala än de senaste åren, inte bara en oformlig hydda av utanpåsida som döljer skelett och inkråm. (Och det finns de som tror att jag gått ner upp emot 8-10 kg… av utseendet att döma… men det vågar jag inte tro… "alla överdriver ju alltid"… ;) )
Jag är också glad för att min byst blivit mindre (inte bara "plattare")!!! ;) Det är något som har stört mig, rejält, i många år, min stora byst.

"Säcken börjar ta form!" ;) Jippiiie!

P.S. Något som jag upptäckt är gott (fast det i mina öron låter konstigt) är att någon tesked/matsked bearnaisesås i köttfärsröra är jättegott! Fick ett ryck att prova när jag upptäckte att beasås inte var en höjdare längre för mig (som det varit tidigare) och försökte klura ut hur jag skulle göra för att få slut på beasåsen… Nu köper jag hem beasås lite då och då igen, just för att klicka ner lite i köttfärsröror…