Som vanligt när man försöker övertyga någon annan i en sådan här känslig fråga, så gäller det att vara försiktig. Om man själv inte har något väldigt konkret exempel på någon annan i ens närhet som har blivit frisk/bättre genom en kostomläggning, så kan ens påpekanden tas som grova förolämpningar. Alternativt måste man känna att personen man försöker övertyga verkligen vill lyssna.

Själv har jag en svägerska (och dessutom en i min systers mans släkt) som jag ser verkar må ganska dåligt av sin diabetes. Men där känner jag att det är inte ens lönt att öppna munnen. Hon visar tydligt avståndstagande till vår kost utan att vi (jag och min fru) ens har knystat ämnet med henne. Vad vi än säger så kommer det nog inte att falla i god jord. Möjligtvis om några år, om hon ser att vi fortfarande mår bra och debatten i samhället har kommit längre.

Vänd dig till dem som vill lyssna i första hand.

Det finns mycket att läsa på nätet men kan i bland vara svårt att hitta Eftersom en del handlade om Bregott contra den gula skosmörjan som Dr Dahlkist säger så bifogar jag lite info

http://www.konsumentsamverkan.se/11verk/kampanj/saker/m-fakta.html

 http://www.2000taletsvetenskap.nu/nyheter/becel.htm

Dagens kostråd i sådana här fall känns onkeligen lite som att be en brinnande man försöka släcka elden genom att badda flammorna med en bensin indränkt bomullstuss.

Jag har själv upplevt den här "frälsningsivern" och försöker nog alltid berätta om min kost; men konstaterar ofta att det är upp till var och en att fatta beslut hur man lever och vad man äter…

Har en bror o hans familj som helt vägrar tro på något av vad jag säger, och de kämpar hela tiden mot "allt fett och kalorier" som de sätter i sig..

och min son, även om han tror på vad jag säger, klarar inte av att börja ta ansvar för sin mat även om han helt klart skulle må bättre på många sätt att äta LCHF (vikt, dålig mage osv). Det är så mycket enklare som en ensamstående att laga färdig mat som man sätter i mikron…

Min lösning är att berätta, men inte tvinga på. Vill någon dö i förtid är det hans/hennes eget val. De anser ju att VI gör detta dåliga val och att vi kommer att dö i hjärtattack pga fettet!

#0 yngwie

Jag förstår verkligen din frustration! Själv råkade jag in i samma sinnesstämning igår när jag pratade lite med en granne vars fru har åkt in och ut på sjukhus i flera år för hjärtbesvär. Ambulansen har varit här och hämtat henne 5-6 gånger över jul och nyår.

Senaste gången hade sjukhuset sagt att nu kan de inte göra mer. Nästa gång hon får problem så är det lika med döden.

Jag har informerat grannarna flera gånger om kolhydraternas inverkan på hälsan och inte minst på hjärta och kärl. Men de vill bara inte ta till sig. Och dessutom är de vegetarianer och tycker på så sätt att det inte finns orsak att prata mer om kosten. De sitter där och mular i sig mängder med grönsaker och frukt och bröd och tillagar precis allting med billigaste tänkbara skitolja från varuhusen.

Jag blir galen men man kan inte frälsa alla tyvärr.

Det är värst med människor i den närmaste kretsen som man ser en stadig försämring hos och som man inte kan nå fram till hur man än försöker.

När väl sjukdom har slagit till ordentligt är det ofta försent eftersom dom då aldrig skulle våga vika det minsta från vad sjukvården rekommenderar.

Snarast blir det då ännu mindre fett och mer fibrer och man får stå och se på medan sjukdomen accelererar.

Man får försöka ge så mycket info som man tror just den personen kan ta till sig och glädjas åt dom fall där man lyckas tränga igenom muren.

Att jag äter LCHF är mitt val. Mitt val.

Skulle inte falla mig in att försöka "omvända" människor omkring mig. Jag är inte frälst, LCHF är ingen religion eller sekt. Det är något som jag mår bra av. Det är inte den enda kosten på jorden, och det finns människor som mår bra och lever längre överallt. Jag skulle bli tokig om någon i min närhet, på mitt jobb etc skulle börja predika sin kost för mig. Blir folk nyfikna på vad jag äter och frågar kan jag svara, sen får dom söka sin egen information och göra sitt eget val.

# 7 - ditt förhållande till omgivningen är kanske det bästa; men jag som är en öppen person som pratar vitt o brett om allt möjligt har svårt att hålla tyst när mat o hälsa kommer på tal.. skall försöka ta till mig av dina åsikter!

det är sant som du säger; det finns människor som mår bra trots alla typer av olika kost; vi är så olika.

#7 jag resonerar helt som dig. Att jag äter LCHF är inget jag måste basunera ut. Jag fokuserar på mig själv och mitt eget mående. Alla måste komma till sin egen insikt och åsikt. Att ha människor runt sig som försöker omvända en, har oftast negativ effekt, om inte annat så riskerar man att bli ovän med människor, och Det mår ingen bra av.

Det finns människor som blir sjuka av maten, droger, alkohol, rökning, mm mm. De måste själva känna att de vill sluta, själva söka information. Det är klart att man svarar på frågor när någon undrar, men i övrigt låter jag alla leva som De väljer.

Det skulle aldrig falla mig in att predika kost för den som visar att intresse inte finns.

Men hade ingen "basunerat ut" att något är fel med de gällande råden så kommer alltid status quo att råda.

Då kommer nya rön inte ut till dom som verkligen vill veta heller

Vi hade tex inte haft den här sidan heller utan var och en hade varit hänvisade till sin egen tro eller myndigheternas dekret.

Det som är tragiskt är ju när folk tror att dom äter på ett sunt sätt och verkligen ger sig den på att följa rekommendationer som istället leder dom i fördärvet.

Själv blir jag då f-b varje gång jag åker förbi en kyrkogård och tänker på att många som ligger där faktiskt gör det i förtid och på grund av att dom lydigt följt dom felaktiga gällande råden.

Jag försöker aldrig omvända någon. hur skulle det lyckas när jag fortfarande är gravt överviktig och alltså inte har några konkreta bevis.

Samtidigt visades igår i finsk tv en hjärtspecialist ,såg frisk och normalviktig ut, som sade att man skulle undvika mättat fett såsom smör, Själv drack han fettfri mjölk! Hans recept mot övervikt var motion.

Ja vem tror man på?

Jag tror också på att "sprida information" till dem som är intresserade. Jag svarar alltså på frågor - de uppstår när jag tackar nej till något i maten eller när det syns att jag minskat i vikt t ex - men basunerar inte ut någonting.

Jag har också full förståelse för att den som blir allvarligt sjuk inte vågar att prova "nymodigheter" som ännu inte är etablerade och som inte ingår i de "allmäna råden" från vetenskap, läkarvården osv. 
Att "våga prova" hör nog till dem som är minst rädda eller inte har några andra (etablerade och gängse) metoder kvar att prova. För övriga så skulle det nog bara kännas som att "spela rysk roulette" med sitt liv!
Jag förstår t ex, att min man som åkte på cancer, inte vågade (och inte orkade ta omställningsbesvären) satsa på lchf för försöka stärka kroppen o kanske mota cancerns framfart något.

Det är lätt för mig, som frisk, stark och pigg, att våga prova nya metoder. Men hur skulle jag reagera om jag fått diagnosen "en allvarlig sjukdom"? Nu, när jag hållt mig till lchf ett tag (ett år) så skulle jag nog inte ha några problem (eller…?) att fortsätta med den kosthållningen - men hade jag vågat prova lchf för drygt ett år sedan, om jag fått en allvarlig diagnos? Jag är inte så säker… Vet ni hur ni skulle "vågat"???

Jag tror att det kan vara bra att sprida ordet (om lchf) och berätta - men inte försöka övertala och pådyvla. Det är bra att "informationen" finns - men var och en måste få ta till sig den - **när denne är redo!  **Under tiden kan jag bara finnas där och vara ett stöd - på den "sjukes" villkor! Och det är väl vad vi alla vill ha när vi mår dåligt - stöd? Inte övertalningskampanjer.

Så, till trådskrivaren: Jag tror att de, som du har berättat om lchf för, har hört vad du har berättat, de har fått till sig informationen, vilket är bra. Sedan är det upp till dem att ta till sig den - när, och om, de känner sig redo att göra det.
Du kommer ändå inte att kunna tvinga dina åsikter på dem. Försöker du ändå att göra det, så slutar det istället med att ni går åt varsitt håll. Att hamra in åsikter gör bara ont. Tillåt dem att tänka och tro på sitt sätt, precis som du ju faktiskt tillåts att tänka och tro på ditt sätt. Någon gång kanske "tjejen", hennes pappa och/eller andra medlemmar i hennes släkt kommer att ta till sig lchf-tänket. Kanske inte förrän det blir ett "etablerat tänk" i samhället dock - eller, vem vet,  kanske förr (och i så fall delvis tack vare dig)…

Så jag menar - fortsätt att vara en "informationskälla" och ett stöd! Det gör du bra! Men försök att släppa din frustration - du har gjort det viktigaste redan.