Läsvärd artikel! Precis så här uppfattar jag situationen i Sverige idag. Får det fortsätta så här finns det snart noll trygghet för någon.

Jadu….håller inte med om det som skrivs tbh. Ren sosse propaganda.

Att man som borgare skulle eftersträva ett samhälle med A resp. B människor håller jag inte med om. Vet människor som i S-kommuner står HELT utan ekonomisk ers. från samhället…vad kallas det?

Det är inget fel att ge morötter till de som bidrar mest, hade det inte varit för dem hade vi inte haft något välstånd att fördela åt de som av olika (oftast legetima) anledningar har det svårare.

#3 Det där var väl att ta i. Jag som arbetslös bidrar ff till allas välstånd med skatt, trots att jag har liten inkomst som idag har högre beskattning än den som har en vettig lön. Jag "straffas" dubbelt kan man säja: inget jobb, taskig inkomst och högre beskattning än för den som jobbar. Det medför även andra nackdelar: min köpkraft är låg, mycket låg. Min inkomst går till att betala fasta utgifter och till mat, mycket annat har jag inte råd med. En gammal bil har jag men det är en prio för att lättare kunna ta jobb om jag skulle få nåt, eftersom kollektivtrafiken inte funkar överallt där jag bor - en bil är nästan ett måste. Men egentligen har jag inte råd med den heller om jag ska tänka mig ha råd att köpa kläder och annat, i nån ordning.

När jag jobbar har jag högre inkomst och betalar gärna procentuellt lika mycket skatt som nu, för att vårt välfärdssysten ska fungera. Problemet idag är att många inte klarar sig på A-kassa och sjukpeng för att leva ett rimligt liv och måste därför gå till Soc. Är det ett bättre alternativ? Alla får ju betala det via skattsedeln ändå. Eller tycker folk att såna människor kan bo på gatan? Än hur det är så betalar vi alla skatt (utom de som får Soc.bidrag) och skattetrycket är högre på de som har minst. För mig är det orimligt.

Jag har personligen bidragit med väldigt mycket skatt genom åren och många många års avgifter till A-kassan och det känns för j-ligt att jag idag straffas dubbelt för att jag inte lyckas få ett fast jobb. Att folk som har jobb behöver än mer morötter kan jag inte se nån rimlighet i. Hur mycket pengar ska folk ha egentligen??

Jag (som har ett jobb) kommer få ytterligare sänkt inkomstskatt efter nyår om jag förstått saken rätt. (har iaf fått sänkt skatt de senaste åren)

Idag flaggar landsting och kommuner för att de kanske måste backa på det redan ingångna avtalet för sjuksköterskor om en lönehöjning på 2% med hänvisning till den rådande krisen. Vad liknar det?

Jag har för varje skattesänkning funderat över om inte dessa pengar behövs någonstans? Och, jo tydligen så behövs de!

#3 Det är just det som är problemet; vi har snart inget välstånd kvar att fördela. På grund av för mycket morötter och gruppbestraffningar av sjuka och arbetslösa. Långa handläggningstider och överklaganden är inte gratis.

Kan bara gå till mej själv….lågavlönad arbetare som fått mer i plånboken och faktiskt därigenom konsumerar mera. Detta bör rimligen gynna samhället och skapa mer jobb , eller som nu i den världsomspännande lågkonjunkturen dämpa folks spariver. Att fler är arbetslösa nu än samma tidpunkt förra året beror till absolut största delen på lågkonjunkturen.

Sen måste jag inflika att det känns lite märkligt när nära släktingar till mej har mer netto än vad jag har och de har gått utan arbete i flera år.

Håller med!

Ibland undrar man ju vad 17 som händer med människor så fort de blir politiker i riksdagen. Borta och glömda verkar ideologin och värderingarna vara som drev dem från början… Finns det inga människor som kan behålla sin etik och värna om de svaga i samhället fastän man själv får andra möjligheter och en annan lön?!?

Tror nog också att de flesta som kan, gärna betalar lite mer i skatt så att skyddsnäten i samhället samt vård och omsorg verkligen finns och fungerar. Hellre det än 500 kr extra i min plånbok varje månad…

Att ha en politik där man inte tjänar något på att arbeta är inte hållbart. Jag kommer ihåg när jag hade ett lågavlönat arbete inom industrin, blev av med jobbet, fick a-kassa och insåg att jag pga att jag slapp resekostnad till och från jobbet faktiskt inte förlorade något på att vara hemma. Det är sjukt!

Jag tycker att det är bra att inkomstskatterna sänkts. Jag tycker att den borgerliga regeringen gjort mycket bra. De har även gjort en del som inte är helt OK enligt mig, men det finns nog ingen regering eller parti som man alltid i alla frågor kan hålla med!

Oavsett bra/dåligt som nuvarande regeering gör så väljer jag hellre dem än sossarna, då jag ser en socialdemokratisk regering i princip som ett straff mot vårt land. Det är MIN åsikt.

Jag är pensionär och nöjd, visst har man inte för mycket pengar men jag klarar mig med mycket mindre också, behöver inte använda bilen så mycket, inte så mycket kläder, har tid att laga maten och använda billigare råvaror. Jag unnar att de som jobbar har lägre skatt, ofta är de ju också familjförsörjare och behöver anskaffa mera saker till barnen och hemmet.

Jag har arbetat ganska mycket internationellt och sett att det är en liten del av världens befolkning som har det så bra som jag/vi har det, så jag känner mig ändå privilegierat och tror att livsglädje gynnar hälsan.

#3 Exakt så!

Ju fler som lever på egen intjänad inkomst och betalar in skatt på den, desto mer skattekronor att fördela i alla de olika svenska bidragssystemen. Och omvänt förstås… ju fler som härbergeras och får sin "inkomst" genom diverse bidragssystem, ju färre som bidrar till samma systems bärighet.

Pengar regnar inte som manna från himlen, de måste skapas.

Jag förstår inte det här talet om A- och B-människor. Lika lite förstår jag att ett temporärt (eller i förekommande fall livsvarigt) ekonomiskt samhällsstöd kan jämställas med en _inkomst_. Hur kan man anse sig berättigad till _skattereduktion_ på ett bidrag?

Det är många årtionden av luddig begreppsförvirring där man (läs socialdemokraterna) konsekvent har undvikit/inte tillåtit att benämna saker vid dess rätta namn som har bidragit till att människor invaggats i detta märkliga synsätt. Dvs. där alla pengar som "regnar" ner i den privata börsen anses vara likvärdiga inkomster, som ska/kan betraktas och behandlas på samma sätt. Det är inget hållbart synsätt som jag ser det. Men det gäller att hitta en balansgång så att det här samhället kan vidmakthålla iaf. delar av det som hittills har betraktats som "den svenska modellen".

vi har ju galet hög skatt här i sverige och jag tror att dom gör rätt för att i det långa loppet sänka den och för att alla ska få det bättre, hoppas folk ser längre än näsan räcker (och nästa val)

#10 Kul att läsa din upplevelse. Det du beskriver visar sannerligen att allt är relativt och att jämförelsevis så finns det väldigt många människor som (fortfarande) upplever Sverige som det ultimata trygghetsparadiset på jorden. Både ur privatekonomisk synvinkel, men även ur väldigt många övriga aspekter.

VH!/K.

Jag tycker det är helt fel att man ska kunna få lika hög "lön" efter man har slutat ett arbete, kan inte alls förstå hur ersättning är så hög utan att man gör något för det.

DÄremot anser jag att bidragen ska höjas men att kraven till dessa bidrag kanske skärps lite.Vissa krav måste man kunna ställa på de som ska ha bidrag, men inte inhumana krav.

Till sist är det ändå så att man måste ställa sig frågan, om det är värt med höga skatter för att de som inte kan försörja sig, sjuka och gamla ska få det bra.

Jag anser det. Jag betalar gärna hög skatt om jag vet att sjukvård och skola fungerar bra. Det gör den inte i dagsläget och det blir allt sämre när kommunen får mindre pengar.

Jag bävar för att vi får samma utveckling som finns i USA eller andra länder…

Nästan så att jag håller med den som skrev artikeln, jag har varit arbetslös sedan jag slutade plugga för 2 år sedan. Eftersom jag inte har arbetat något så har jag ju ingen rätt till någon A-kassa. Det leder till att de enda pengarna jag kan få in är de som kommer som bidrag från arbetsförmedlingen, detta bidrag är på nästan 3000kr i månaden. Efter som varken jag eller min sambo kan bo kvar hos våra föräldrar så har vi fått chansen att bo i samma hus som mina morföräldrar för övervåningen är från början en liten etta. Tack vare detta slipper vi betala hyra mot att vi hjälper dem med jobbiga saker villket är toppen.

Tillsammans tjänar vi 6000kr i månaden, på dessa pengar ska mat betalas, internet räkning, kläder som kostar skjortan och sedan har vi slutat gå till tandläkaren för det finns inga pengar kvar till det, man vill ju roa sig lite och det kan vi göra tack vare att mina föräldrar ger oss lite pengar ibland så vi kan köpa oss en bok eller film i var ibland. Vi söker aktivt jobb eftersom vår största önskan är att kunna köpa ett eget hem, vi har inte valt att vara arbetslösa och vi får slita för att klara oss. Vid slutet av varje månad är vi näst intill panka.

Jag har inget alls emot mamma och pappa, jag förstår att dom inte har råd med mig, och ärligt talat vägrar jag bo skild från min sambo utan honom har jag inget. Jag blir så ledsen när man läser i tidningarna att alliansen vill dra ner vårt bidrag för att tvinga oss arbeta, som om mindre pengar skulle ge oss ett jobb villket skämt. Det är snarare svält dom eftersträvar, jag hatar när folk antyder att jag är en lat ungdom som bara sitter hemma och lever gott på mina pengar för det gör jag fasiken inte, jag vill ha ett jobb mer än något.

#14 Det går inte att få lika hög inkomst som arbetslös på enbart A-kassa, som när man jobbar. Helt omöjligt. Den som har hög ersättning (maxersättning alltså) har också haft en hög lön och många förlorar väldigt mkt på att byta lön mot A-kassa eftersom många har högre lön än taket i A-kassan. Det innebär alltså att många inte ens har 80% av sin lön.

Skillanden mellan mitt senaste jobb och nu när jag stämplar är i runda slängar 9000 kr/mån netto. Kallar du det för lika hög lön som när man jobbar?

Att ställa högre krav än vad som finns idag lär inte lösa många problem. Kraven ÄR höga, både för att få A-kassa och sjukersättning, det kanske inte alla fattar? Det blir ju inte fler jobb bara för att kraven ökar.

Bra skrivet Drusila!

# 16 Helt rätt, inte på enbart A-kassan. Men de finns arbetslösa som får mer än så och i det läget kan de ha mer per månad än t o m de som arbetar heltid. Det känns lite märkligt tbh.

#17 Och vad mer är det de får? Blir nyfiken.

Inte hundra säker, men de personer som jag känner har tidigare arbetat skift och är nu utan arbete sen flera år p g a whiplashskador.

De får iofs ofta använda advokat för att få ut det de ska ha.

Har ni tänkt på att vi fortfarande betalar väldigt mycket skatt jämfört med de flesta andra länder? Men inte får mera "välfärd"/sjukvård för våra pengar än de i andra länder som betalar betydligt mindre. Svenska läkare är de som ser minst patienter, för de håller på med en massa annat som mindre utbildad personal skulle kunna ta hand om.

Kanske äntligen dags att se över hela systemet och framförallt bli mera produktiva. Och visst behöver vi fler skattesänkningar.

#16  Nej, jag sa inte att man får exakt samma summa som när man arbetade MEN det är orimligt för mig att man ens ska få en hög summa om man inte arbetar, oavsett vilken lön man har.

Ett tak på ersättning vore rimligt. Jag tror på att ta från de rika och ge till de fattiga.

För övrigt tror jag du missuppfattar vad JAG menar som höga krav. De krav som ställs idag är FEL krav, och inte de krav som borde ställas på andra, anser jag.

Till exempel tycker jag att högre krav borde ställas på de som får A-kassa och lägre krav borde ställas på de som är sjukskrivna.

Jag vet inte var gränsen går för hur hög A-kassa man kan få, vore intressant att höra någon sådan siffra, men det jag har hört är att den är högre än vad jag någonsin fått i lön när jag jobbat som vikarie på dagis eller äldreboende.

För mig känns det fel och orättvist, och det är vare sig solidariskt eller att belöna arbete.

Konstigt att de som snackar om att motivera folk till att arbeta inte fokuserar på att höja lönerna till de som har sämst betalt? Märkligt också att dessa yrken som har sämst betalt är de som jag anser vara viktigast… Mycket viktigare än direktörer och ekonomer…

# 19 Men då kanske de har nån försäkring av nåt slag från sina f d jobb, som fallit ut. Då är det väl helt okej om de har bra ersättning. Whiplashskador är inget man vill ha, eller hur?

Helt klart att jag inte vill byta med dem…många gånger går de på tung medicinering, men utan att nämna summor så har de RIKTIGT bra ekonomiskt jämfört med många heltidsarbetande "trots" den styrande regeringen som skylls för att dela upp folk i A resp B människor.

#21 Nä du verkar inte veta vad du pratar om. Hur mkt tror du att man max får ut som arbetslös?? Det finns många myter om A-kasseersättningen… men i grund och botten är det den svenska avundsjukan som ställer till det. Jag brukar säja till folk som tror att man har det så bra som arbetslös, att de gärna får byta med mig! Konstigt att ingen vill…

Den som har jobbat, betalat sin A-kassa och blir utan jobb ska banne mig har pengar så att man kan klara sig tills man får ett jobb. Vad ska annars betala alla räkningar har du tänkt? Det blir socialen!

#23 Du kan inte jämföra just de du nämner med folk överlag som går arbetslösa och sjukskrivna. Alla har inte såna försäkringar som förmodligen dina bekanta har. Du har sett enbart några exempel på hur det kan vara. Hur man kan vara avundsjuk som folk som är sjuka eller skadade och tvingade att gå på tung medicinering, är för mig en gåta för övrigt.

Som sagt… den svenska avundsjukan… slår blint!

Hur du kan veta hur många arbetslösa jag känner, det undrar jag? Känner vi varann? Jag skrev nyss att jag INTE vill byta med mina vänner som har whiplash…är det avundsjuka? Nu hämger jag inte med.

#26 Du verkar ändå avundsjuk på deras ersättning, det var dem vi diskuterade. Och de var väl bekanta till dig, eller hur? Jag vet inte hur många arbetslösa du känner, hur kan du uppfatta mig som så?

#24 Jag skrev ju att jag inte vet var gränsen går för A-kassa men nog är det väl mer än socialbidrag ändå? På SOC får man ca 6000 - 7000 inräknat hyra och el.

Visst ska man kunna klara sig, men vem ser till att man verkligen söker jobb och inte bara latar sig?

De som är sjukskrivna och går på socialbidrag övervakas ju nästan med kamera, och varför har man högre krav på dem än på de som får A-kassa?

Sedan kan man ju tala om vart skatten tar vägen och villka som vinner på det. Min pappa undrade vad han tjänar på att betala skatt då han bor på landet och alla skatt pengar går till stadsborna.

Sedan förstår jag inte riktigt det här med att motivera arbetslösa, visst det finns säkert de som sitter hemma och slöar men jag tror inte det är en majoritet. Som ungdom har jag som krav på mig att göra allt som arbetsförmedlingen säger annars drar dom in pengarna direkt. Min sambo har under de här 2 åren av arbetslöshet blivit inskirven på informationsmöte efter informationsmöte, han har varit på över 3 identiska möten om hur man skriver CV inte för att få personliga råd utan för att sitta i en stor grupp med andra arbetslösa ungdomar och bara lyssna när en okänd talare rabblar upp vad han gillar med CV och personliga brev. Samma sak gäller ett flertal möte, bussbiljetten blir dyr att åka fram och tillbaka för att höra samma sak om och om och om igen. Om det inte vore för bidraget skulle vi hoppa av arbetsförmedlingen för de är ingen hjälp alls kostar bara pengar. Min handledare bryr sig inte om mig alls, går knappt att kontakta och önskar mig bara lycka till så länge jag uppfyller kravet att sända in sökta arbeten vid månades slut. Toppen var ändå när min sambo skrevs in på en över en månads tid på en helt annan firma för att återigen ha CV kurs, personligt brevkurs och så vidare. Då han frågade varför han återigen måste gå på sådana möten svarade dom hotfullt att han måste för det är ett krav.

Det är skit att vara arbetslös för då måste man vara i klorna på en skit förmedling som arbetsförmedlingen. Hellre ett jobb och jag slipper dem.

Bara för att arbetslösa blir bättre på att söka jobb eller skriva CV så blir det inte fler arbetstillfällen. Som det är nu måste vi räkna med att en viss grupp inte får jobb, och detta bestäms av arbetsmarknaden, inte av hur kvalificerat själva jobbsökandet är.

Om denna grupp inte får några pengar att spendera så blir det mindre arbetstillfällen än om den hade fått mycket pengar.
Ohja, då hade det ju kostat mer, säger vissa. Men pengar förbrukas aldrig utan går bara runt i systemet. Mer pengar till arbetslösa hade inneburit att mer arbetstillfällen skapats (mer pengar använts) och dessutom mer pengar kommit in till statskassan (lika mycket pengar då inte mer pengar skapas, men det hade gått fortare).
Egentligen skulle det troligen ge en uppsving och ökad framtidstro…mer företagande, vilket i sig leder till att lån tas och pengar skapas (liksom inflation).

Flertalet har en totalt förvriden syn på hur penningsystemet funkar!

Jag har själv under 16 månader levt en bit under existensminimum, beroende på att myndigheter gjort fel, och för att jag ville starta en företagsamhet som skulle gynna mycket av det jag tror på.

Nåt jag lärt mig - Då människor inte kan leva på de bidragen de får, måste man räkna med att brott ökar….överlevnad går alltid före moral, vilket kan leda till dålig moralisk utveckling i samhället.
De som testat vet!

Nu har jag testat ett liv både som en A-människa och som C-människa, och har beslutat för att aldrig någonsin göra nåt som gynnar staten. Många av dem som beslutat, och som gjort fel, skulle troligen inte klara ett liv under de förhållanden som jag fått klara av.
Mitt val.

#9 Om du hade gått hemma med 10%ig arbetslöshet, hade det då ökat arbetslösheten menar du, hade arbetstillfällena blivit färre och statskassan sämre av det???

#21 Vad sjutton är det för krav du skall ställa på sjuka och arbetslösa?
Att de börjar starta företag så fler arbetstillfällen skapas?

Vi får hoppas att alla får vara friska och arbetsföra, att alla slipper bli gamla och utslitna. Vi får hoppas att alla slipper uppleva vad som händer den dag inte kroppen eller psyket håller måttet. Hoppas alla slipper uppleva hetsjakten, förödmjukelsen och misstron. För det är nämligen inte bristen på pengar som är det allra värsta.

Pasi - Nu hettar det till lite och du tangerar (äntligen någon som gör det) den verklighet som även jag tror kommer att bli uppenbar allteftersom. I förlängningen kommer det inte att gå (eller det kommer inte att fungera, försöka kommer det att göras ändå) att fortsätta att linda in saker och ludda till dem i akt och mening att man ska slippa tala obekvämt klarspråk.

Arbetsmarknaden kommer framgent att diktera villkoren i högre grad. Människor kommer att tvingas att ta jobb de inte vill ha, med både lön och arb.uppgifter som de själva anser sig överkvalificerade för… människor kommer att tvingas flytta dit där jobb, eller där större chans till utkomst finns. Alternativt inrätta sig till (om de har kapacitet) till ett liv med mera inslag av självhushållstanke. Lönesättning och generella kollektivavtal kommer att luckras upp och vi kommer förmodligen att tvingas vidkännas att arbetsmarknaden (likväl som andra "marknader" redan blivit) är/blir en aktör med betydligt kraftfullare verktyg i den här matchen.

När inte samhället längre kan (eller vill) tillhandahålla hängslen, livrem och säkerhetsnålar så kommer individer att göra som du tvingats göra. Dvs. överleva ändå på något sätt.

Det har kostat på förstår jag och du är uppenbarligen stark… alla kanske inte skulle klara det som du har klarat. Eller så kanske man bör sätta större tilltro till sina medmänniskor. Men tveklöst kommer ett mindre omhuldande samhällssystem att få konsekvenser. Och just DÄR kommer balansgången in… för oavsett hur ego människan än är (analogt din jmf. med att överlevnad går före moral) och i princip alla människor är sig själv närmast när det kniper, så är människor rent generellt långt ifrån "dumma i huvudet".

Möjligen är många ovana vid att tvingas tänka tanken till "the bitter end" och ansvar är inte alltid ett honnörsord och möjligen så är det därför man kan säga att många har en antingen "förvriden" (jag skulle personligen kalla det naiv) bild av komplexiciteten i hela frågan. Att strama upp system som inte har ekonomisk bärkraft (inklusive samhällssystem) är en delikat fråga för att inte hamna ur askan i elden. Vi har succesivt tvingats vidkännas grövre och grövre kriminalitet redan innan systemen reviderades… men visst, det kommer att förändras än mer med brutalt stigande sociala klyftor. Hur ser alltså en fungerande balansgång ut?

Arbetsmarknadssystemet har fått vidkännas uppstramningar långt före sjukförsäkringssystemet. Vad man kan konstatera är att det inte fungerar väl att koncentrera uppstramningarna till huvudsakligen ett av benen (iaf. inte mycket mer kraftfullt än de övriga). Ett sådant agerande gör systemet i sin helhet halt och leder snabbt till att behoven ökar i de övriga transfereringssystemen och där är vi nu. Sjukförsäkringssystemet kommer med alla säkerhet att fortsätta att revideras och den som tror att sossarna kommer att återinföra något vid ett ev. maktskifte är naiv enligt min mening… de är inte dummare än att de har insett att detta var nödvändigt och vad var enklare för dem än att låta alliansen vara städgumma.  Gone bye´s are gone bye´s, oavsett vad man som individ tycker om det. Skillnaden mellan framtidens "A" och "B" människor (eller om du vill "C") är förmågan att adaptera sig till verkligheten som den ser ut, inte som man som individ vill eller drömmer om att den ska se ut (igen).

Med önskan om en trevlig helg, har du fått snö förresten /K.

PS:…. hmmm, "aldrig någonsin göra nåt som gynnar staten"? Tillhör det din (obetvingliga?) natur att reso(ig)nera på det viset?

kricko1 - Kan bara hålla med.
Ligger nästan en hel cm snö på vissa ställen…hoppas det tar ett tag till innan man måste börja skotta (måste hinna hämta ved innan).

Hm, min natur?
Om en stamledare inte gynnar stammedlemmarna så avsätter man honom. Finns inte den möjligheten så ser man till att ge honom så få fördelar som möjligt, och man behåller mer själv.
Nästa jobb kommer troligen inte bli i Swe, utan kanske No, vilket innebär att jag betalar skatt där istället för i Swe….eller så tänker jag resa längre bort i världen.
Nja, kanske inte, får se. Hur som helst har jag blivit mer och mer anti till dagens penning- och slavsystem….människor mår dåligt av det samtidigt som det triggar kriminalitet.
By the way….borde inte Världen stavas med stor bokstav, då det trots allt bara antas finnas en värld?

Pasi; jag menar att fler människor än man kanske vill tro hellre ägnar sig åt egna intressen än åt lönearbete om det ger samma ekonomi. Främst DÄRFÖR anser jag att det måste löna sig att arbeta. För att det ska finnas tillräcklig arbetskraft för att fylla de arbeten som finns kan man inte ha en för god ersättning till de som inte arbetar. Med det vill jag inte säga att man som arbetslös ska leva som en råtta; man måste ju få så man klarar sig och kan köpa mat och kläder till sig och sina barn. Men pengar till någon lyxkonsumtion kan det inte ska vara frågan om.

De nya sjukskrivningsreglerna/rehabiliteringskedjan tycker jag är BRA; det är hur F-kassan använder sig av reglerna som inte är bra. Det kan inte regeringen lastas för. Det är BRA att det blir press på arbetsgivare och samhälle att hjälpa sjukskrivna tillbaka till arbete och det var det de nya reglerna syftar till. Det var inte meningen att sjuka som faktiskt inte KAN arbeta ska straffas ut för sin sjukdom och leva på luft!

Sjukskrivna ska ha en skälig ersättning. Man råder inte över sin sjukdom och ska inte straffas genom att få leva på allt för lite pengar. Där har regeringen något att fixa till tycker jag, men som sagt; ingen regering håller en linje som man helt kan applådera!

Apropå "Världen". Handlar detta om svenskars olika värden eller alla människors olika värden? Om det gäller allas olika värden så finns det inte bara A.B.C människor utan kanske både D,E och F människor…när vi pratar om solidaritet hur stort tänker vi då?

Solidariteten bör väl inte stanna vid vårt rikes gräns?

Missaz - Hoppas du lever i samma land och verklighet som jag.;-) Ett vanligt utannonserat skitjobb får i dagsläget mellan 100 och 1000 svar. Arbetsgivarna ger sig inte in i att svara de som inte fått jobbet…och de flesta som får jobb får det tack vare kontaktnät, dvs släkt och vänner. De som bor i glesbygd där det inte finns jobb, eller som inte har släkt skall straffas?
Hur som helst råder det ingen brist på arbetskraft, endast på jobb.
Om de som inte vill jobba tar jobben så finns det färre till de som verkligen behöver jobb för att må bra. Summasummarum - alla mår sämre. Antalet arbetstillfällen på arbetsmarknaden ökar knappast för att denna grupp snor jobben.

Nu finns det många som är avundsjuka på människor mår bra, eller har det bra…nån form av missunsamhet.
Själv är jag sådan att jag tycker om att människor mår bra.

Vi är staten och staten äger massa mark, egendom och företagsamhet som de drar in pengar på. Eftersom alla är delägare i staten så har också alla rätt till en inkomst.
Jag tycker tom att de som vill skall få bryta sig ur, dvs få sin andel av staten i mark och annat.

#25 Existerar "solidaritet" i nån större utsträckning i verkligheten?
Att de som har jobb vill att alla skall få ersättning, beror nog mer på att de vill ha ett skyddsnät för sin egen trygghet, och inte på solidaritet. Alla är sig själv närmast när det kommer till kritan.

#34 Jag har väldigt svårt att se hur det kan vara bra att ta bort den tillfälliga sjukersättningen och samtidigt göra det svårare att få varaktig ("sjukpension"). Det drabbar väldigt många, inte minst de med ME/CFS, som är svårt sjuka och inte kan arbeta, men där man inte kan säga bortom alla tvivel att de aldrig kommer att kunna arbeta lite mer.  Det är en fysisk omöjlighet att vara sjuk i, säg, 5 år i det nya systemet! Man kan bara vara sjuk i antingen nåt år, eller resten av livet.

Jag har själv 50% sjukersättning som jag kommer att bli av med i sommar. Därefter får jag ta ledigt från mitt lönearbete för att orka delta i arbetsförmedlingens program, där de tydligen magiskt ska bota min sjukdom efter 18 år, allt medan jag får en ännu lägre ersättning än idag (och inte kan söka vare sig bostadsbidrag eller socialbidrag eftersom jag har en sambo som förväntas försörja mig).

Jag har ändå tur, eftersom jag är i en situation där jag inte är helt beroende av FK, Jag får ungefär 3000:- efter skatt från dem varje månad, jobbar lite extra som timvikarie, och har en sambo som tjänar hyggligt. Det gör att om de börjar ställa orealistiska krav är det möjligt för mig att ge dem fingret. Inte för att vi har så bra ekonomi att vi inte kommer att märka om de där 3000 försvinner, men vi överlever. Hellre det än att försämra min sjukdom genom att delta i någon bisarr arbetsmarknadsåtgärd.

Men det finns många, många som är ensamstående och heltidssjuka, och som inte kommer att klara av arbetsförmedlingens program eftersom de är just SJUKA. Jag är ärligt talat rädd att en hel del de sjukskrivna kommer att försvinna ur statistiken med hjälp av självmord, eftersom det redan förekommer bland svårt sjuka människor som inte får hjälp och inte kan klara sig själva. Fysiskt sjuka och tidigare helt odeprimerade alltså.

Pasi - säger detsamma. Hoppas innerligt att det tar ett långt tag innan man måste skotta. Här är det också lite svagt vitt på sina ställen. Ingen centimeter överlag ännu, men det känns kallt som katten i luften. Jaså du, du drömmer också om fjärran länder och stränder (och Världar?)?! Det gör inte jag. Jag har accepterat att jag är en relativ medelmåtta som faktiskt mår bra av att få nuet att fungera. Jag har försonats med tanken att jag förmodligen inte kommer att ha någon verklig kraft och ork att bli gambler och starta om på helt oklara premisser, någonstans i fjärran land. Tyvärr kan man väl säga för det låter förstås alltid underbart.

Jag beundrar och respekterar verkligen de som har mod och ork att inte bara drömma. Drömmar är det absolut inget fel, men när de svävar planlöst uppe i det blå medan nuet och det som ÄR verkligheten förspills, så är det mest tomt prat som är mindre respektingivande dessvärre.

Hmm… det ligger en del i det där klansnacket.. spelar du dataspel eller är du (också) för "gammal" för det?

Nååå. sk*it samma egentligen det har inte med saken att göra och jag är def. för gammal för WOW, Oblivion och liknande… men du tangerar återigen medvetet eller omedvetet en brännpunkt i resonemangets relativa utkant. För vad händer egentligen med klan/stammedlemmar som inte drar åt samma håll som resten och som kanske därutöver dessutom både intrigerar och skor sig själv, dvs. om de inte är framgångsrika nog att lyckas störta hövdingen och ta över ledarskapet för flocken?

-a hälsningar! /K.

PS: Jag tycker också om människor som i grunden verkar må bra (man vet så lite om andras inre dock), som är generösa i betraktandet av sin motpart och välvilliga utan att för den skull vara varken mesiga, jamsiga o/e undfallande… men jag gillar däremot inte människor som anser sig ha rätten att få "må bra" på egna premisser men på andras bekostnad. Det "må-bra-andet" härbärgerar inget verkligt och innerligt "må bra" tror jag. Människor som verkligen mår bra utnyttjar inte andra (vare sig individer eller system) varken direkt eller indirekt. Betyder den åsikten då att jag egentligen är en missunnsam natur? Styrka, kraft och integritet, att våga/orka gå sin egen väg, att resa sig när man fallit och gå vidare på egna och aktuella premisser (genom att acceptera verklighet/omständigheter som de är och börja jobbet där) och det utan att utnyttja och sko sig/'må bra' på andra och deras ansträngningar är oerhört respektingivande och attraktivt… är det inte just precis en sådan natur som du faktiskt är?

#30 De krav jag vill ställa är på de som har det relativt bra, inte på de som redan har det för jävligt.

Till exempel har jag svårt att förstå hur man kan få vara hemma hur länge som helst utan att man måste ta vissa jobb, och ändå få en så hög ersättning som vissa av oss bara kan drömma om.

Min erfarenhet är att flest och hårdast krav ställs på de som har det sämst, inte på de som har det relativt bra. Jag undrar varför vissa får leva på A-kassa en längre tid utan att de är tvingade till samma saker som de som är sjukskrivna eller de som går på socialbidrag?

Jag kanske är naiv men jag har försökt att leva hela mitt liv enligt de regler som finns. Jag varken använder droger eller begår brott. Jag har försökt överleva med alla medel jag kan innan jag t.ex. ansökt om ekonomisk ersättning, men jag har snarare blivit bestraffad för det.

Jag arbetar just nu för den lägsta möjliga ersättning som finns, och jag undrar vad det kommer att ge mig i längden. Meriter som ger mig jobb? Knappast. Erfarenheter? De har jag redan men till ingen nytta.

Jag är glad att jag bor i Sverige för hade jag bott någon annanstans hade jag aldrig överlevt, med mina depressionsproblem och hälsoproblem som gjort att jag misslyckats med mina studier.

Jag hade hamnat på gatan och blivit uteliggare, och tvingats till brott och prostitution för att överleva dagen.

Men som tur är så har jag inte tvingats till det än, men jag undrar ändå hur långt det är till den verkligheten från där jag står idag.

Jag förstår att många föraktar mig för detta, och jag skulle gärna ta ett jobb om jag fick det. Att kunna arbeta som vanligt har varit en dröm för mig, i de depressiva problem jag har haft.

Men vem bryr sig egentligen… Ingen som jag känner iallafall. Konstigt nog är det OK för vissa att vara själviska men när de som har det sämst är själviska och ber om hjälp, då är det något man föraktar.

Tänk, när jag växte upp och faktiskt arbetade - då trodde jag att Sverige var ett land där man brydde sig om folk. När jag sen hamnade på botten så har jag förstått att det är få som bryr sig, det finns mest förakt och avsky för att man inte är stark nog.

F.ö, tycker jag att "arbetslinjen" borde gälla även höga politiker som av olika anledningar lämnar sin post.

Pasi. "Mer pengar till arbetslösa hade inneburit att mer arbetstillfällen skapats (mer pengar använts) och dessutom mer pengar kommit in till statskassan (lika mycket pengar då inte mer pengar skapas, men det hade gått fortare)."

Om jag fått lika mycket pengar utan att arbeta som jag haft i lön nu, så hade jag inte fasen gått på jobb.

Så det resonemanget håller inte hela vägen.

A-kasseersättning: 80% av lönen upp till 18 700:-

Somliga har försäkring genom sina fack som under en tid (ofta ett halvår) ger 80% av lönen upp till en högre nivå t ex Unionen 36 000:- Har ens fack inte en sådan försäkring och man tjänar över   18 700:- får man alltså endast 14 960:- före skatt. Man får alltså ut omkring 10 000:- i månaden.

Enligt Statistisk årsbok 2009 var genomsnittslönen för anställda 25 800:-

Själv har jag jobb och tycker att arbetslösa ska ha en rimlig ersättning. Att ha 80% av lönen är ok men att gränsen är 18 700:- är ju inte klokt!

#41 Resonemanget gäller att pengar som omsätts skapar jobb samtidigt som de kommer tillbaka till statskassan i någon form…inte om människor skulle välja jobb eller att gå hemma.
Om alla arbetslösa fick 100000/månad så skulle deras konsumtion öka = mer jobb.
Dessa 100000 måste inte gå många steg i kedjan innan skatter och moms på skatt osv hade gjort att de är i statens ägo igen.
Kom ihåg - pengar förbrukas aldrig, de går bara runt.

#42 Men 10000 efter skatt går i allafall att leva på.
En tabbe av arbetsförmedlingen gjorde att jag fick 5000 innan skatt….det är svårt att leva på.

Pasi; Vi får ju naturligtvis alla ha en egen åsikt om detta med arbete… min åsikt är att man (om man är ung, frisk och arbetsför) ska försörja sig själv om man inte lyckas hitta någon annan som vill och kan försörja en. Jag tycker inte att det ska vara samhällets ansvar annat än i nödfall - som under en period när man inte KAN få ett arbete.

Faktum är att jag aldrig haft långvariga problem att få arbete när jag sökt och velat ha ett (jo, EN gång, men då var jag gravid och förväntade mig inte heller att någon skulle vilja anställa mig just därför).

Detta beror kanske på att jag heller inte varit så kräsen med VAD för arbete jag tar. Jag kan mycket väl tänka mig att även efter min universitetsutbildning ta jobb som städare, vaktmästare, ekonomibiträde, pizzautkörare, timvikarie inom vården eller vad som hellst en period bara för att ha en försörjning.

Med detta vill jag inte säga att alla som inte får jobb inom en bestämd tid är för kräsna eller söker dåligt - jag kanske bara har haft tur (eller så är jag bara så otroligt charmig och snygg så arbetsgivarna inte kunnat motstå mig) men man ska ÄNDÅ inte räkna med storkovan från samhället som arbetslös.

Sen måste det ju finnas någon måtta på hur låg ersättningen ska vara; att ge en ersättning som är lägre än existensminimum är ju helt vansinnigt naturligtvis, och att människor får så dåligt med pengar som tex. 3000kr per månad är helt klart pinsamt. Det lär ju inte räcka till en normal hyra ens.

Ja, jag för min del planerar att fly landet.

Tidigt nästa höst försvinner min tillfälliga sjukersättning. Efter 10 års sjukdom och trots att jag nyss har bedömts vara helt utan arbetsförmåga. Min läkare säger att det är ytterst osannolikt att jag kommer tillfriskna så radikalt under återstående tid. Både hon och fk säger dessutom att permanent pension troligen är utom räckhåll. På grund av reglerna - inte på grund av att jag inte är sjuk. Haha! Det… är rätt sjukt!!

Om fk bedömer mig frisk, så kommer soc följa den bedömningen.

Min situation liknar rätt mkt den som Aniara beskriver i #37, fast med avsaknad av sambo. Istället är jag i dagsläget helt beroende av FK. Min tidigare så laglydiga, ordningssamma och välanpassade person, har börjat notera ett eget moraliska förfall. Mitt eget moraliska förfall roar mycket mer än det oroar mig! Annat oroar desto mer.

Vad kommer jag få för sorts liv?? O kr - vad i hela världen gör man då? Viss ersättning kanske… om jag är lydig..? Jag har inte den blekaste aning om vad som kommer att hända mig, jag har inte beslutsunderlag för att agera alls!

Det samhälle jag tidigare har ställt upp på inkluderar snart inte mig längre. Hur överlever man mentalt, ödmjukt pallrandes sig iväg till anvisad "åtgärd" (skampåle?), utan möjlighet till egna val i livet? Alternativt hur överlever man på 0 kr?

Ni som gillar systemet - ställ upp för sjutton! Visa oss andra! Hur skulle ni bära er åt!? Kom igen!

Om brottslighet.. Såna här regler och sådan politik kommer att gynna den svarta sektorn i Sveriges ekonomi. Förhoppningsvis växer den i rekordfart, det kommer att behövas. Folket måste ha en chans att överleva samhället!

Den bortre parentesen i sjukförsäkringen är inget "olycksfall i arbetet" som man kan låtsas undanta när man säger att man gillar systemet. Den ingår i paketet, annars skulle den inte finnas där.

Missaz - Definiera gärna "lyxkonsumtion", låt höra vad det är du inte tycker att folk ska få "ha"!

"Hur överlever man mentalt, ödmjukt pallrandes sig iväg till anvisad "åtgärd" (skampåle?), utan möjlighet till egna val i livet? Alternativt hur överlever man på 0 kr?

Ni som gillar systemet - ställ upp för sjutton! Visa oss andra! Hur skulle ni bära er åt!? Kom igen!"

Okej, så här tror jag att jag skulle ha försökt bära mig åt:

1. Söka nytt/annat jobb alt. gå tillbaka till mitt tidigare arbete/yrke.
2. "Pallra mig iväg till den anvisade åtgärden".
3. I sista hand återstår alltså bara "leva på 0 kr". Något som förmodligen skulle innebära en såpass avancerad form av naturahushållning att det i sin tur kräver så stor ork, energi och inte minst kunskap att jag absolut skulle välja någon av de två förstnämnda alternativen i första, andra, tredje, fjärde, femte….. osv. hand

Btw, vad planerar du att leva på/av när du sas. "flyr landet"?

VH!/K.

#46:""Pallra mig iväg till den anvisade åtgärden".

Läste häromdagen om en 61-årig man som har en sjukdom som gör att han med jämna mellanrum får blodtrycksfall och svimmar. Han hade därför levt på sjukbidrag/varit sjukpensionär (minns ej hur länge) men hade nu blivit tvingad till en 3 månader lång "introduktionskurs" hos AMS som gav honom 3800 kr att leva på i månaden.

Han har nu tvingats flytta hem till sin 80-åriga mamma för att överhuvudtaget kunna överleva.

Det gamla fattig-Sverige på nytt! Det är för jävla skamligt rent ut sagt. Veckan innan stod det i media om Reinfeldts bastu som renoverats för 200'000 kr. Denne sjuka 61-åring får 45'600 kr. Om året.

Kaisakavat m.fl;

Jag försvarar inte på något sätt att sjuka människor blir utförsäkrade, det trodde jag framgick. Det är sjukt det som pågår nu att människor som inte är kapabla att ta ett arbete pga sjukdom från en dag till en annan ska anses friska och därmed bli satta på bar backe! Jag försvarar INTE det som F-kassan håller på med! Det jag däremot säger är att den nya rehabkedjan i grund och botten är bra; det är vad F-kassan gör med de nya bestämmelserna som suger!

Jag studerar rehabiliteringsvetenskap och har verkligen gått igenom rehabkedjan och vad tanken med den är, så jag VET att den inte kommit till för att sätta människor på pottkanten, den är gjord för att hjälpa! Att den inte används så utan att F-kassan med den som förevändning kastar ut människor i otrygghet är INTE regeringens fel, det står jag fast vid!

Hur jag definierar "lyxkonsumtion" kaisakavat…? Allt utöver det nödvändiga. Vad det nödvändiga är tycker människor lite olika om, men det finns ju en norm som soc använder sig av, så den torde vara rimlig. För arbetslösa, inte för sjukskrivna. Att ge människor en ersättning på 3-4000kr är inte rimligt eftersom ingen faktiskt kan leva på det.

Om ni undrar så kan jag informera att jag själv levt som ensamstående mamma på existensminimum och mindre än existensminimum i flera år pga lågavlönat deltidsarbete, en period av arbetslöshet och senare sjukskrivning. Det gick det med, så jag vet faktiskt vad jag talar om. Jag är inte någon höginkomstkärring som aldrig har levat på lite och inget, tvärt om.

kricko1 - Du missar poängen - kanske är jag otydlig.. 1 och 2 blir svåra att genomföra då jag är sjuk. 3. Går åxå bort - till stor del av samma skäl. Ooops!

Och tänka sig - jag har ett svar på din "finurliga" avslutande fråga..:

"När" jag flyr landet får jag bo i ett sorts kollektiv. Där finns vänner till mig, två vuxna med varsitt barn som samarbetar praktiskt och ekonomiskt. De har båda lovat att hjälpa mig och vill verkligen att jag kommer. Mitt bidrag till kollektivet blir hemarbete i den mån jag orkar, lite hemundervisning och tillsyn av två barn, samt om jag känner mig bättre ibland, någon timme här och där i företag som ständigt behöver extra folk. Jag saknar nämligen inte kompetens(er) - det är hälsan som sviker!

"Välgörenhet" står på sätt och vis som garant i slutänden. Korten är på bordet - de vet att jag är sjuk och de vet HUR jag är sjuk. De ser mig som en tillgång, precis som jag är! Och - festligt nog - de äter LCHF! En femte mun i hushållet gör varken till eller från. Säger de! Sötnössen! Naturligtvis kommer jag göra allt jag bara kan för att dra mitt strå till stacken!

Ja, jag har TUR!

Det blir inte ett lyxliv, det handlar om att "få ihop tillvaron" i samarbete med andra. Det stör mig inte.. jag är van vid det och önskar inget överflöd. Det fina är att jag kommer att räknas och respekteras och jag kommer inte att vara godtyckligt styrd, vilket jag värderar ofantligt högt! Och samtidigt kan det bli ett äventyr.. faktiskt.

Det kommer också förstås bli ett tufft jobb att packa ihop livet här hemma.. men jag får ta det i mkt små portioner.. Sophus och second hand är bra!

magma - Ja, det finns många historier, tråkigt nog. Stackars karl!

Vår finansminister har koll! När en kvinnlig reporter frågade honom om den här "regeln" och vad han tyckte hon skulle göra ifall det drabbade henne, så svarade han: "Men din familj, din man har ju  en lön". Hon sa att hon inte har någon man, att många inte har det. Då sa han - med en min av förvåning - att hon ju kunde få en i framtiden.

*LOL*

Kul tråd. Jag blir lite nyfiken på om missaz avstod från ersättningen när hon var arbetslös.

Har de plats för en till i ditt kollektiv, kaisakavat? Tycker det låter toppen. Jag kan nog få min sjukpension överförd, så jag kan ju bridra med fräscha cash. Hoppas du får det bra där. Det låter som förutsättningarna finns.

missaz - Det är inte fk som "gör/hittar på" utförsäkringen genom handläggningen. Varför skriver du så? Utförsäkringen finns i regelverket - fk-människorna förväntas verkställa!

Vet inte om jag förstår.. Utgår du från att alla sjuka alltid kan "göras friska" genom denna rehab-kedja?

Många teorier funkar dåligt när de konfronteras med verkligheten.. Är det då - i dessa fall - fel på teorin eller är det fel på verkligheten?

Tillägg:

Jag har också varit ensamstående mamma - i 15 år ungefär.

Inte var det fett, men pengar till oss tre ramlade in varje månad. Det fanns en flexibilitet i min ekonomi då, som inte finns längre, just för att det var fler kronor i omlopp (undantag när jag gick på studiemedel). Jag kunde parera eventuella smällar lite för ungarna behövde ju inte vinterjackor varje månad.

Det går inte längre.. finns inget att parera med nu.

Och jag har ändå en hyffsad ersättning än så länge. Andra har det mycket värre!

hemul; ??? Vart har jag sagt något som skulle antyda det? Har jag sagt något alls om att det borde vara noll kronor i arbetslöshetsersättning???? Hmm, antar att det är det gamla vanliga som gäller; håller man inte med sossepolitiken är det fritt fram att hoppa på en och lägga ord i ens mun.

kaisakavat; Alla kan naturligtvis inte göras friska. Och rehabkedjan handlar inte om att människor ska utförsäkras; den handlar om att det ska göras omprövningar för alla med jämna mellanrum för att förhindra att människor som faktiskt BLIR bättre eller som med rehab skulle kunna bli bättre fastnar i utanförskap! De som inte kan återgå i arbete pga sjukdom ska inte utförsäkras. Det finns inte i regelverket att de ska det även om det är vad människor i allmänhet tror! Att människor tror så beror på okunskap och på att F-kassan gör felbeslut som drabbar de som inte KAN arbeta!

Jösses då. Nej, det vet jag att du inte sagt. Men eftersom du tycker att man ska klara sig på minimal ersättning ävan om man är arbetslös länge så tänkte jag att du som varit arbetslös så lite kanske inte behövde nåt alls. För det måste väl ändå vara så att förråd och sparpengar krymper vartefter tiden går och det blir svårare och svårare att klara sig, eller är det tvärtom?

hemul - Tyvärr, jag kniper det sista rummet!

Fast när  fastighetsägaren är ute på sina jobbresor så får du plats. Jag ringer!! Schysch..

Har man tillfällig sjukersättning får man inte bo i det aktuella landet. Har man permanent förtidspension får du bo där. Har kollat det.

missaz - Jag håller med dig och många andra, om att det behövdes och behövs förändringar i regelsystemen. Många motstridigheter och stor ineffektivitet. (Det betyder dock inte att allt det som gjorts blev bra, men..)

Personligen får jag t ex spunk när jag lyssnar på fullt friska unga killar från glesbygden som säger sig ha rätt att "välja livsstil" = köra scooter och ha a-kassa under tiden. Och visst får de köra scooter om de vill - men inte på a-kassa. Enligt mig.

Min egen son blev influerad av sånt där dravel för par tre år sen - och började prata om hur läskigt det skulle vara att flytta. Skulle han inte ha gjort - fick sitt livs utskällning av mor sin! Haha! Han har kompisar utspridda över hela Sverige, är ung och frisk, är byggare så han tjänar bra och kan resa hur mkt han vill. Och alltid flytta tillbaka sen om han vill det. Vad är problemet?

En annan sak som ger mig spunk är när folk tar ut "vård av smutsig bil" när bilen inte ens är smutsig.. om ni förstår vad jag menar..

Men - därifrån till att jaga livet ur folk, bildligen och/eller  bokstavligen för att spara pengar i trygghetssystemen - det är en mycket lång bit!

Min låga pension fick jag av sossarna - 64 % av 80% av min gamla lön. De är inte gulligare de, lever i princip lika långt från den sämre ställdas verklighet, som nuvarande regering!

Visst har människor olika värde, man är bara naiv om tror att alla blir behandlade lika. Livet är och kommer aldrig bli rättvist det är bara inse det. Jag bara under de senaste månaderna blivit mer och mer cynisk i mitt tänkande pga av händelser som skett i mitt eget liv. Det är bara att stå ut och göra det bästa av skiten. Tur att LCHF finns, för min viktnedgång och hälsa är nog det enda positiva som hänt mig under hela året.

missaz: Jag måste erkänna att jag inte har någon större koll, men har fått för mig att folk oftare idag sparkas ut ur systemet än när sossarna hade makten. Om allt är FK:s fel så borde ju läget vara samma idag som för några år sedan. (Om de nu själva har så stor makt att de får lov att följa regler på fel sätt.) Är det ändå inte så att FK följer regeringens regler - som blivit hårdare? 

Hur kan förresten FK göra upp sina egna regler som skiljer sig från regeringens regler? De borde inte kunna agera som de gör om inte regeringen indirekt godkände det. Tycker det är märkligt. Men som sagt, jag är inte så insatt så du (eller någon annan) får gärna rätta mig.

#49

Det var ju synd att jag missade din poäng. Lika synd kan man väl säga att det var att du själv valde att använda "finurlighet", både när du tolkade och när du svarade.

Men vg. svaret på själva frågan så har du sannerligen en sagolik möjlighet när det gäller uppehälle under din landsflykt, ja!

Men "tur" allenast är det alldeles säkert inte. Du är att lyckönska till fantastiska vänner och då är du med all säkerhet en lika underbar vän tillbaka. En sådan bekräftelse i positiv mening som dina vänner med sitt erbjudande visar dig får en människa sällan och aldrig för intet. Den är guld värd i tider av svårigheter. Upplägget låter verkligen som en once-in-a-lifetime-experience som det nästan vore "straffbart" att inte ta chansen att hoppa på.

Få människor har den unika möjlighet som du beskriver och Sverige finns ju som sagt kvar, om du inte skulle trivas.

Godmorgon och VH! /K.

hemul; som jag sagt tidigare så har jag levt under existensminimum LÄNGE i flera ÅR alltså. Det var inte bara med a-kassa det varit så. Jag har haft ett lågavlönat arbete som under sosseregering beskattades så jag hade tjänat på att skita i allt och gått på soc. Det är dock inte min stil att göra så. Tycker det finns grova fel i systemet när man tjänar lika bra på att vara arbetslös som att jobba.

kaisakavat; Jag tror att vi egentligen tycker ganska lika i hur det borde vara, men vi kanske har olika syn på hur det borde göras.

Internettan; Eftersom detta med rehabkedjan är nytt är det inte konstigt att det är annorlunda nu. Tanken är att alla som är sjukskrivna ska utredas för att få snabb rehabilitering. De som varit/är sjukskrivna länge ska utredas regelbundet (tror det är varje år) för att se om de kan återgå i arbete. Detta för att få bort detta att människor fastnar i utanförskap och sjukskrivning som kanske inte behövs, och även för att sätta press på arbetsgivare och samhälle att hjälpa den sjukskrivne att bli frisk. Vem har tidigare tagit något som hellst ansvar för de sjukskrivna…?

Om man finner efter utredning att den sjuke inte är arbetsför får denne fortsatt sjukersättning. Det F-kassan gör fel är att de bedömmer att människor som fortfarande är för sjuka för att arbeta är arbetsföra och tar ifrån dem sjukersättningen. Detta händer inte alla, det beror väl på vilken utredare man får på f-kassan… Det borde inte få hända, men det gör det helt klart. Varför vet jag inte eftersom rehabkedjan klart visar att det finns fortsatt sjukpenning att få för det som har behovet.

Pratade om detta med en kurator på stroke/hjärnskaderehab när jag praktiserade där och hon sa att det är skrämmande hur oinsatta i reglerna och empatilösa många är som ska handlägga ärenden på f-kassan. De kunde tala om för en person med kraftigt nedsatta kognitiva funktioner att "snart får du inte mer pengar" fast det inte ÄR så enligt reglerna! Varför vissa handläggare gör såhär vet jag inte, men jag VET att det är så.

Här finns en förenklad modell av rehabkedjan på bild för intresserade. Den innehåller egentligen många små steg om man ska titta på den i detalj, men denna bild är bra för de som bara vill veta ungefär hur det är tänkt. Rehabkedjan

#47

Magma - jag håller helt med dig. Att använda ett nytillkommet reglemente och mha. det "förslösa" krut på en sedan länge sjukpensionerad människa som i nuläget bara har lite drygt 2-3 år kvar till ålderspension… det känns verkligen som en fullständigt kontraproduktiv åtgärd. Inte minst ur samhällsekonomisk synvinkel. Naturligtvis ur det strikta individperspektivet i förekommet fall, men faktiskt även i reda samhällskronor och ören räknat.

Annat är det väl om respektive bidragshandläggare i andan om ser framför sig att individen ifråga, med rätt rehabåtgärder, ska kunna fungera och försörja sig själv genom ytterligare 20-30 år av egen yrkesverksamhet.

VH!/K.

missaz: Ja, rehabkedjan verkar ju vara något positivt. Håller med om det.

Men grejen med Försäkringskassan är mysko. När det gäller soc och hur hårda de kan vara förstår man att kommunen sätter upp väldigt hårda kriterier för bedömning om rätt till bidrag. De har ju en budget att följa och kommunen har ju bara de pengar de har att fördela. Så om den enskilde socialtjänstarbetaren (socionomen eller vad de kallas) gör en tuff bedömning så vet man var den kommer ifrån.

Men när det gäller Försäkringskassan..??? Är inte det statligt? Vad får en FK-tjänsteman att tolka regler på ett sätt som är så inhumant? Vad får dem att låta Försäkringskassans egna läkare köra över en patients/klients läkare utan att ens träffa personen i fråga? Vilkas ärenden går de? För inte kan de väl hålla på så för att de tycker det är roligt? Någonstans måste väl direktiven om att de ska spara så mycket pengar som möjligt, oavsett hur den enskilde blir drabbad, komma ifrån?

Något lurt är det allt…

Sedan tycker jag att politiker är ett skumt släkte. Det ställdes en gång (i TV) en fråga till Mona Sahlin om hon tycker att det är rättvist och rimligt att hon (och hennes kumpaner) får en så stor lön medan svenska folket i många fall har det knapert. (Ungefär så löd frågan) Hennes svar var ungefär att "om man jämför med löneläget för politiker i Europa så har vi inte för mycket i lön".

Som om löneläget i Europa är facit. Man bryr sig alltså inte ett skit om hur ens medmänniskor har det - man bara jämför sig med de andra höjdarna (som ju är kriminella i mina ögon). Så ser solidariteten ut hos våra politiker. (Och jag menar inte att de inte ska ha en hög lön - det ansvaret och det jobbet de har förtjänar förstås en hög lön. Men det får ju vara någon måtta på det. Man ska ju inte tjäna en halv årslön varje månad - och sedan ha en astronomisk pension under resten av livet utan att göra ett dyft.) 

Den enda politiker jag hört säga att han själv tycker att han har en tillräckligt hög lön är Birger Schlaug (Mp) i en partiledardebatt för ett antal år sedan. Det handlade om rätten till barnbidrag och han menade att han inte borde ha barnbidrag om det vore riktigt, han tyckte att det skulle behovsprövas. (Han hade då ca 30 000 kr i månaden, vilket var mer då än vad det är idag förstås. Men det är inte så mycket om man jämför med en statsministerlön. )

Sjuka är dessa fantasilöner och helt otroligt att det kan vara tillåtet. Vårt land styrs av en klump kriminella som inte drar sig för att sko sig på folkets bekostnad. (Nu pratar jag alltså inte om just Alliansen utan om alla som hamnar "där uppe".)

Internettan; Jag håller med dig om maffialönerna som de som styr sätter åt sig själva. Det är sjukt. Vad gäller direktiven till bedömning om de sjuka så ÄR nog tanken att det ska vara en relativt hård bedömning på så sätt att man inte ska vara sjukskriven om man faktiskt kan arbeta, men jag håller helt fast vid att det är de enskilda handläggarna som gör felaktiga bedömningar. Kanske för att de suttit för länge på samma jobb och lessnat på de som faktiskt fuskar…. För de finns!

För ett par år sen genomförde FK det så kallade Pila-projektet. Man deklarerade kaxigt att 2/3 av alla långtidssjuka nog skulle kunna jobba ändå. Jag var själv en av de "utvalda", och det var en märklig upplevelse. Jag menar, 2 specialistläkare, en husläkare och även självaste försäkringsläkaren hade konstaterat att jag inte hade mer än 50% arbetsförmåga. Då blir jag inkallad till en osnuten hand(på)läggare med gymnasieutbildning som meddelar att han TYCKER att jag kan jobba heltid med omedelbar verkan. Han vet alltså bättre än alla dessa läkare, tycker han.

När jag opponerade mig mot detta skickades jag på utredning, som kom fram till att jag om möjligt var ännu sjukare än jag sa, och kuratorn blev direkt arg och undrade vad FK höll på med som skickade dit mig.

Pila-projektet slutade i fiasko, de hittade typ tre personer som kunde jobba lite mer, och det hela tystades ner hastigt och lustigt och ersattes med idén att bara ta bort den tidsbegränsade sjukersättningen rakt av.

För mig påminner den där treveckors "introduktionen" om gamla häxprover. Vi tar bort din försörjning (eller ger dig ett par tusenlappar i månaden), tvingar dig att delta i arbetsmarknadsåtgärder oavsett om du kan ta dig ur sängen eller inte, och om du då börjar jobba för att överleva bevisar det att du var en fuskare, men om du svälter ihjäl eller tar livet av dig så var du väl sjuk på riktigt då och blir rentvådd från misstankarna efter din död. Grattis.

Några synpunkter

Mig veterligt har det inte funnits någon särskilt välfungerande arbetsinriktad rehabilitering under den tid som de ökande antalet långtidsjukskrivna och förtidspensionärer varit ett problem. Försäkringskassan är den myndighet som får flest antal ändrade beslut i förvaltningsdomstol, omkring 30 %.

Barnbidraget infördes från början för att utjämna skillnaderna mellan barnfamiljer och familjer utan barn. Det kostar som bekant att ha barn. Ett system där alla får lika mycket pengar är enkelt att administrera. Vill man uttjämna inkomstskillnader mellan barnfamiljer så är förmodligen barnomsorgstaxan ett bättre styrmedel. Alt kan man ta bort barnbidraget helt och höja bostadsbidraget som redan är inkomstrelaterat. Marginaleffekter är en risk med inkomstprövade (barn)bidrag. Människor kan t ex avstå från att öka sin arbetstid och inkomst eftersom det minskar bidraget.

Enligt nationekonomisk teori så är ökade offentliga utgifter ett effektivare sätt att få fart på ekonomin än sänkta skatter. De politiker som vill sänka skatter för vissa grupper gör det för att gynna dessa grupper, säger de något annat så är det ett svepskäl.

Ekonomin idag är global. Viktiga aktörer vill helst ha minskade offentliga utgifter, därför kan det vara svårt för politiker att driva den politik de vill.

Ska man veta exakt vems fel det att sjukförsäkringen ser ut som den gör är så krävs och hur detta har drabbat Elin så krävs det säkert en omfattande akademisk uppsats eller SOU om detta.

Om företag A varslar hälften av sin arbetsstyrka så dessa blir arbetslösa är dessa personer då latare än de som jobbar kvar på företag B?

jisses!

denna tråd väcker många tankar, några axplock:

• A-kassan är en arbetslöshetsförsäkring som man betalar in till. Den som har haft en hög lön har betalat in mer och får mer i ersättning. Detta för att den ekonomiska konsekvensen vid tillfällig och ofrivillig arbetslöshet inte ska behöva innebära att man måste gå från hus och hem, flytta från familjen eller rycka upp barnen med rötterna, alternativt svälta eller leva ett ovärdigt liv.
• En del kan få en högre ersättning från A-kassan än vad andra får som lön för ett arbete. Så kan det bli och det kan ju då vara en tanke att se över lägstalönerna här i landet.
• Det finns ett tak på A-kassan
• Detta tak är för lågt satt, enligt mitt tycke, hur många gott avlönade fixar idag att utan vidare börja leva på 10.000,- i månaden utan direkta konsekvenser för vardag, barn & boendeform? De flesta har ju inte en årslön på banken, just in case, vad än Ann Wibble trodde på sin tid.
• Regler för utförsäkring och arbetsmarknadsåtgärder bör ta hänsyn till rådande konjunktur.
• Det finns inte fler jobb att söka i en lågkonjunktur för att a-kassan inte går att leva på, för att ungdomen inte får några pengar alls eller för att sjuka blir utförsäkrade. Den enda konsekvensen blir massansökningar som försvårar arbetet för företag som försöker rekrytera kompetent personal.
• Jag vill leva i ett bra land, med schyssta skyddsnät och kan ta om det skulle finnas en eller annan som utnyttjar systemet.
• Lägg lite krut på skattesmitarna så kanske staten får in mer pengar än om vi jagar förmodade lata eller bidragsfuskare.
• Passa på att göra insatser för att förbättra infrastrukturen och stat och kommun när det är lågkonjunktur. Vi rustar samhället för högväxeln, skapar kompetens och besparar folk från depressioner och mindervärdeskänslor. Landet blir inte fattigt av att pengarna snurrar runt, det blir fattigt när klyftorna ökar och människor mår dåligt. (för att inte tala om när pengar vandrar utomlands)
• Lösningen på arbetslösheten kanske inte ligger i att det blir lätt att starta eget företag. Ska egenföretagande ge jobb krävs att företagaren anställer. Som regel innebär det att någon som var bra på något (den verksamhet som företaget skulle bedriva) istället finner sig jobba med sånt de inte är bra på, dvs nödvändigt administrativt arbete och ansvar för personal som de långt ifrån alltid har kompetens nog att axla.

#58 missaz, det du säger kan man ju se på två sätt. Jag ser det som att det är för jävligt om det finns jobb som är så lågt avlönade att man får mindre i lön än om man hade gått på soss. Att någon öht behöver leva under existensminimun tycker jag är hemskt, även om jag faktiskt tror att så låga löner är olagligt, men du kanske inte jobbade heltid eller hade skulder eller nåt som gjorde att det blev så.

hemul; jag fick gå ner från heltidsjobb till deltid, det var därför jag hamnade så lågt i inkomst. Samtidigt hade det väl varit mindre dåligt med ekonomin om jag haft en billigare lägenhet och inte haft barn… Det var flera saker som spelade in. Förjäkligt är det oavsett att man ska beskattas så hårt när man har en så låg inkomst. (jag fick bara ut liiite mer än existensminimum på samma arbetsplats när jag tidigare hade heltidsjobb där, så dålig lön var det).

Många tyckte på den tiden att jag borde gå på soc och få pengar så jag iaf hamnade på existensminimum. Själv tyckte jag att det vore skam att gå dit när jag faktiskt inte måste. Jag hade ju ett jobb och jag överlevde ju.