det du beskriver har jag också fått. förut kunde jag få godisattack. vräkte i mig lösgodis direkt efter en middag med mycket mat.

jag tror att det handlar om att man har långsam förbränning och man har ätit för mycket.

vräkt i sig för mycket på för kort tid

Tack för svar!

- Fast jag hänger inte med riktigt: ätit för mycket? Jag har ju inte direkt svullat nu, inte kastat i mig mängder med mat eller något sådant alls. Jag äter tre mål mat och ibland tar jag något litet på kvällen. Dålig förbränning kanske, men inte vräkt i mig för mycket. Det har jag slutat med.

De här "sockerfallen" (eller kanske är det blodtrycksfall? fast jag har precis mätt, har helt ok Blodtryck, pappa har en blodtrycksmätare också) tenderar komma vare sig jag ätit för en stund sedan eller inte. De kommer inte när jag precis ätit.

Kan det vara så att kroppen fortfarande håller på att vänja sig vid LCHF? Är inne på fjärde veckan och tänkte att det "värsta" borde vara över vid det här laget. Men vad vet jag?

När jag fick det förr var det uteslutande när det gått för lång tid mellan måltiderna och dessutom åt taskig mat. Men nu?

Ta en druvsockertablett. Gör det att du snabbt piggar på dig så vet du ju.

Hemul: Heh, ja det var ju smart, att jag inte tänkte på det! *himlar med ögonen*

ja du jag vet inte.. jag trodde först att jag blivit kännslig mot socker och fått diabetes typ. Men jag gick till läkaren och dom hittade inget fel.

däremot har jag brock i magmunnen och dom sa att det kunde ge sådan symtom ibland

Hemul: bara för att förtydliga så himlade jag med ögonen åt mig själv och min egen trögtänkthet, inte åt dig :)

frigge: brock i magmunnen, kan det liknas vid magkatarr? För det har jag ju. Hänger det ihop?

ja det kan.. jag har magkatarr oxå.. läkaren trodde att det hade samband iaf. ngt annat hittace dom inte

Hej! Jag känner precis igen mig. Jag får också lätt blodsockerfall även om jag inte är diabetiker. Har också de symtom du nämner, skakig, yr, svimfärdig och blir även aggressiv, jättejobbigt!!

Dessa fall har dock minskat nu när jag lärt mig äta enligt LCHF. Har insett att jag inte får spara på fettet utan lägger på ganske rejält med fett isamband med måltiderna det gör att blodsockret håller sig på en jämn nivå mellan måltiderna. Är det så att fallen kommer mest på kvällen så har du nog ätit för lite fett, ta några skivor ost med en stor klick smör på eller ägg blandat med en stor klick smör eller majonäs. Tycker du inte om det så är mitt andra trick att jag alltid har en burk med nötter med mig när jag är borta och börjar känna av symtomen i huvudet. Man känner ju igen det nu när sockret sjunker och då gäller det att få i sig något snabbt så det hinner verka innan sockret går ner för lågt och man blir svimfärdig. Jag tycker nog du ska hålla dig ifrån socker/frukt så långt det är möjligt.

//Karin

Karin:

Heh, ja nu när du säger det; aggressiv blir ju jag med :/ Förr brukade jag säga till folk att om jag blev ilsk så var det bara att mata mig för då behövde jag äta.

Tack för tipsen! Det är som skönt att höra att man inte är ensam, att nån mer har varit med om detsamma som en själv. Jag tror det stämmer rätt bra det där med för lite fett i kosten, jag har lagt in på min mat nu ett par dar och insett att jag inte kommer upp i särskilt mkt alls (i LCHF-mått mätt, that is). Nötburken var bra! Det är ju inte alltid man kan göra sig ostrullar eller äggsmör liksom. Det ska jag göra jag med!

frigge:

Mm, tror nog att magen har en del med saken att göra. Vissa feta saker så som för mycket majjo eller Lohmanders såser klarar den helt enkelt inte. Det är nåt, kanske vinäger eller liknande i kombination med fett som inte funkar alls. Då blir jag rejääält illamående och får mkt ont i magen. Men det är som en annan sorts illamånde/magont än vid blodsocker fall. Väl värt att ha i åtanke dock!

Hej igen!

Ja prova det. I början tog jag till frukt men det hjälper ju bara väldigt kortsiktigt men är det akut så kanske det är bra men det hjälper ju bara kortsiktligt så går det bra med något LCHF vänligt så är det såklart mycket bättre. Men äter man rätt med denna kosten så är ju förhoppningen att det inte ska bli så akut utan blodsockret ska hålla sig på jämn nivå och fett går ju inte ur kroppen lika fort som kolhydrater utan håller sig längre så då är det ju lättare att reglera det. Dra bara inte ner på fettet!!

Lycka till och meddela gärna hur det går!

//Karin

Jadu, det är svårt det här. Sitter och känner mig darrig i omgång nummer två för kvällen nu. Kanske inte åt tillräckligt första omgången. Är darrig i benen och yrslig. Ska äta mer i morgon, så det blir ett bra underlag. Shit är darrig i fingrarna också. Suuuck.

Men tack för hjälp och pepp! Får se vad som händer med mer fett i morgon :) Nu ska jag till kylen och se om jag kan hitta något matigt!

Förresten, hur är det med dina blodsocker fall nu för tiden? Hur länge har du ätit LCHF?

Allt gott!

Oj, det verkar jobbigt det där. Det är dumt när blodsockret går ner så för det kan ta ett tag att få upp det igen, du får försöka lägga dig och vila eller något så det du äter hinner verka.

Jag har hållit på i nu 3 veckor och dessa veckor har mest gått ut på att trixa med maten och se hur mycket man ska äta för att stå sig och jag har insett som jag nämnde att jag inte kan spara på fettet. Du får helt enkelt prova dig fram och hitta din nivå. Känns det bättre att äta lite mindre måltider och istället något mellanmål så ska du göra det bara du får i dig ordentligt med fett varje gång så ska du se att blodsockernivån kommer att bli jämnare och jämnare och du kommer inte behöva ta till någon nödmat, så ge det lite tid.

Ja, mina blodsockerfall har blivit mycket mindre med tiden som jag lärt mig hur jag måste äta och det är jag säker på att det kommer göra med dig också. Ät så fort du börjar känna av det i huvudet bara.

//Karin

Ofta när ickediabetiker känner av blodsockerfall så visar det sig att blodsockret inte är speciellt lågt.. utan det handlar mer om hur glukosen transporteras in i hjänan!

Det räcker med att blodsockret av någon anledning faller en aning inte mycket men plötsligt, då är det som så att hjärna tar upp glukos utan hjälp av insulin, det sker med hjälp av glukostransportkanaler och energiförsörjningen regleras av att hjäncellerna skickar ut lämplig mängd sådan kanaler till cellmembranen!

Om glukoshalten i blodet skulle sjunka lite men snabbt, så hinner inte cellerna skicka ut tillräckligt många kanaler i membranet och då blir det energibrist en kort stund ända upp till några minuter tills fler kanaler blir aktiva!

Känner också igen mig ang kallsvettig darrighet handskak och totala katastrof-stup som kunde öpna sig framför en om man inte fick man/socker regelbundet.

På LCHF är detta bortblåst - och de få gånger jag provat 'gammelt beprövat' för å få en snabb pick-me-up med socker så blir jag hög istälelt.

Däremot - en lustig förändrign - salt kan numera ge en 'kick-känsla'som jag förrut fick av socker..mysko….

zepp: Hm, är det bra eller dåligt att hjärnan tar upp glukos utan hjälp av insulin? (Eller tar min hjärna upp ovanligt mycket glukos så jag egentligen är ovanligt smart eftersom min hjärna får så mycket energi? Hehe ^^ ) Fast å andra sidan så sker det kanske inte i särskilt långa perioder. Dock häromkvällen mådde jag illa tills jag somnade och vaknade ett par timmar senare med ett litet illamående kvar i maggropen (ja, darrig och hela grejen också).

Jag funderar på om det kan vara någon form av kvarhängande övergångsproblem? Jag är ju trots allt bara inne på min fjärde vecka. Kanske har jag också ätit liiiiite för lite fett ändå, trots att jag upplever det som tvärtom. När jag åt ostrullar igår så gav det med sig, eller snarare: det blev inte värre. Det stannade vid skakningar och övergick aldrig till illamående.

Varför blir det så att glukoshalten i blodet sjunker? Vad jag menar är: Varför sker hela denna process som du beskriver? Är det pga att hjärnan behöver energi och jag inte ätit tillräckligt?

Jisses vad du kan, förresten. *impad*

Ingrid: Ja hua, blodsockerfall är inte roligt! Igåreftermiddag tog jag fyra flatbröd med rejäääääääääält med smör. Då gick det över. Men på kvällen blev det ostrullar m bregott ist, sammanlagt 4st.

Jag lutar åt att jag behöver äta lite mer, helt enkelt. Jag äter enligt LCHF annars. Försöker hålla mig till kring 10-20 gram/dag. Men kanske är det abstinens, kom jag på nu? Kan det vara så? Att innan kroppen vant sig så beter den sig lite hit och dit för att få sin vanliga drog?

*kliar mig i huvudet och funderar*

Jag tror du fortfarande har övergångsbesvär, för en del tar allt längre tid!

Vi har mekanismer som skall se till att hjärnan och några andra organ alltid har tillgång på energi.. det handlar om omedelbar överlevnad!

Hjärnan behöver inget insulin för att ta upp glukos utan reglera detta själv genom antalet glukostransportkanaler kan man säga lite förenklat!

Andra cellers glukostransportkanaler regleras av mängden insulin.

Sen så har kroppen ett antal mekanismer för att reglera glukoshalten i blodet, bland annat Insulin för att sänka höga halter och fem andra för att höja det!

Skulle blodsockret sjunka för mycket utsöndras något eller några av de som höjer glukosen.. ett vanligt är kortisol, tex på morgonen så att du vaknar och piggnar till!

Russinflarn - i början behöve rman löjliga mängder med mat. Och fett :)

Och så - i alle fall jag upptäckte att mina svaga perioder per dygn som jag trodde jag hade järnkoll på var något jag itne alls hade järnkoll på när det bidde LCHF!

Och min okända svaga punkt heter kl15:00 d v s helt plötsligt behöver jag mat då! Förrut så var svaga punkter på fm (äter mycekt tidig frukost och lunch kl 12:00 kan lätt gå sex timmar emellan så nio/tio blir det grädd-te) men nu - äter jag någe då behövs det knappast någe alls på kvällen. Förrut åts det vid 18:00 ca och sen behövdes det snacks på kvällen.

Det avr lite av en ögonöppnare för mig och också en läxa - inte ta allt för givet.

Ingrid! Jo du, jag har märkt att det behövs REJÄLT med mat! Dock trodde jag att jag åt så mycket jag behövde, men efter att ha startat den här tråden har jag insett att jag inte alls gjorde det. Nu har jag lagt på mer fett och äter tills jag är mätt och belåten. Och hittills har jag inte haft några "blodsockerfall" - dessutom har vågen saaaakta börjat kryyyypa nedåt igen. Jag har haft så svårt att släppa tanken: om jag är hungrig går jag ner i vikt. Det liksom KÄNNS så. Tokigt. Så att inte äta något när jag är hungrig har lett till de där yrslingarna och illamåendet. *dunkar huvudet i väggen* Man är bra dum ibland. Men det är så himla himla svårt att släppa gamla mönster! Även fast jag tror att jag gjort det så kommer jag - som nu - ändå på mig själv med att hänga kvar lite i dem ändå.

Stort tack alla för svar och råd! Det är så bra! :)