Det kan ju eventuellt sporra till lite träning. Men oftast kör jag bara på som vanligt med allt.

Inget kompensationstänkande här inte  Jag gillar inte sånt tänk - det ger mig bara läbbiga vv-vibbar!  Jag fortsätter bara "som vanligt". Jag kan bli lite mer svullen i några dagar om jag har fuskat men det går rätt snabbt över när jag äter vanlig LCHF-mat.

Själv har jag inte fallit tillbaka i kolhydratsträsket så länge att jag har fått övergångsbesvär efteråt. Jag gissar att man måste hålla på minst nån vecka med kolhydrater för att få det.

ok

själv brukar jag bli extra hungrig o sugen ett par dagar efteråt

lite jobbigt när jag vill ner i vikt o inte skall äta för mycket.

annat när man nått sin vikt man vill ha ,tror jag att det inte gör lika mycket.

Verkar knepigt att fortsätta stressa kroppen med något annat när det räcker med att återgå till vanlig mat.

Nej, jag återgår till det vanliga, tar inte och kompenserar för "fusket", då skulle det kännas som att jag gör fel när jag gör avsteg, och det vill jag inte känna.

Jag håller med.. man får sluta med sånt tänk.. man blir bara nojig.. tror inte någon ens på detta forum alldrig gjort avsteg av goda eller mindre goda skäl.. man måste trilla av banan med jämna mellanrum för att lära sig något om sig själv och gå vidare i livet!

ok

men hur gör ni för att bemästra det extra suget dagarna efteråt ?

Vid extra sug intages extra nam nam av lchf typ.

As simple as that!

Det temporära suget är iaf för mig en barnlek jämfört med det som var första gången jag började äta LCHF, men ett vanligt tips är att dämpa det med fet mat, en bit brieost kanske, eller vanlig ost med smör/bregott.

Om jag gör ett snedtramp så försöker jag kompensera med extra mycket fet mat, så att jag ska undvika att förväxla sug och hunger och verkligen försöka stilla varje sug med t.ex. fett kött istället för att ta något sött.

Så länge man är mätt o nöjd är diverse sug en barnlek att bemästra.. det är snarare hunger i kombination med sug som är lite knepigare!

Ibland kan det räcka med en kopp kaffe för att stilla den värsta oron tills det är matdags!

Fortsätter som vanligt med och håller med Zepp med kaffet..

Jag blir arg på mig själv en kort stund men sen lämnar jag det och går vidare som vanligt. Kör inte tuffare eller motionerar.

Gör ingen nytta att älta sådant som redan är gjort.

Däremot har jag ägnat lite tid åt att fundera på varför det hände och jag har lyckats sätta fingret på vad som triggar igång mina fusk.

Jag är superduktig i de flesta "lockande" situationer där andra bjuder på det ena söta slisket efter det andra. Jag tackar nej och är väldigt beatämd.

Men nu har jag lärt mig när jag ska hissa varningsflaggan! Det är när jag är ensam hemma på kvällen och jag kanske har varit det under en period.

Min dotter är 20 och inte hemma alltid och när då min sambo jobbar mycket övertid i sin firma - kan vara flera kvällar i rad - DÅ brukar det inträffa att en liten "djävul" flyger i mig!

Jag har inget godis hemma men då kan jag, trots att jag precis ätit, börja stoppa i mig ostskivor, makrill i tomatsås, eller annt jag har i kylen.

Helt sjukt är det och det är jättesvårt att motstå. Detta är förstås lite psykiskt och enligt mig en form av ätstörning.

Så vid de tillfällena måste jag göra allt för att bryta det beteendet, för annars känns det som att jag på nåt sätt "lär" min kropp att reagera så och att jag accepterar det när jag är ensam på kvällen.

Jag fortsätter som vanligt. Suget bemästrar jag i första hand genom att dricka lite vatten eller gå och göra någonting som distraherar. Visar det sig att suget inte går över kan jag ta några nötter, en kopp te med smör i eller liknande. Men det mesta suget sitter i huvudet…  :-)