Japp, här är en till med samma erfarenhet i stort sett. När jag var liten var jag trådsmal och åt faktiskt äkta smör, superfet mjölk osv eftersom mamma handlade från en grannbonde och gjorde smör osv på det gamla sättet. Sen i högstadiet inbillade jag mig att jag var tjock (nu när jag ser på gamla kort så inser jag ju hur dumt det var… jag var ju pinnsmal) och började ändra kosten med mindre smör osv. Började med VV när jag vägde nästan 70 kg till mina 160 cm och faktiskt med gott reslutat, kanske för att jag är envis och kör så det ryker. Gick upp i vikt rejält med första barnet..ca 40 kg utan att ha tryckt i mig onödiga saker och sen kom nästa barn efter 15 månader och då vägde jag in mig på förlossningen på 99 kg!! Alla sa att amningen skulle ta bort det men icke!! Jag gick återigen in på VV och gick ner till 60 kg.  Gick ner 5 kg till med tallriksmetoden fast med GI inslag och höll vikten i flera år men endast med träning och svält.

Men jag håller med.. detta eviga sug, speciellt på kvällarna som man fick stå emot hela tiden. Magen som var uppsvälld jämt och humöret var helt åt skogen.

Nu tre månader in i den här kosten så mår jag kanon, tror aldrig jag mått bättre faktiskt. Magen är platt som en planka, humöret är på topp och allt är bara finfint.

Hej, jag är också en normalviktig lchf-are. Jag har alltid varit relativt smal, eller åtminståne helt "normal". Jag började egentligen med denna kost då jag, just som ni skriver, blev trött på att hela tiden "hålla emot" sötsugen som infann sig speciellt efter middagen. Sedan har jag även haft tvångstankar gällande mat i ca 2 års tid vilka jag ville bli av med. Idag väger jag ca 1kg mera men känner mig nöjd med det då det antagligen är muskler; jag tränar fem dagar i veckan.

Såklart har jag även sämre dagar när tvångtankarna kommer tillbaka och jag känner att jag borde gå ner i vikt men nuförtiden äter jag mig alltid mätt och kanske det viktigaste är att jag allti äter då jag känner mig hungrig. Som ett plus har min mage slutat bilda gas, för detta är min pojkvän mycket tacksam =)

Jag har ätigt frikostig (mjölkprodukter och ovanjordgrönsaker, ibland morot) lchf i ca 6mån

#0 Liknande bakgrundshistoria :) För mig blev också LCHF en möjlighet att faktiskt känna mig mätt och belåten. Underbar känsla både fysiskt och mentalt!

Jag var lite underviktig när jag började med LCHF pga av glutenintolerans och gick sedan upp 8 kilo i vikt från 56 till 64 på mina 172 cm. Har dock inte direkt gått upp i storlek och min kroppsform är numera timglas (mätte mig igår) än äpple. Folk säger att jag ser frisk ut och jag trivs bra, även om jag tycker det känns konstigt att ha gått upp 8 kg…men min kropp behövde nog det…jag har numera stl 38 istället för 36 när jag vägde som minst, men jag mådde så dåligt då att det är inget jag önskar mig. Förr fick jag dubbelhaka och mage om jag gick upp i vikt, men på denna kost verkar det ha lagt sig på rumpa, lår och bröst istället, vilket det väl ska göra på en kvinna… :)

Hej!

Jag får väl också räknas tll de normalviktiga. Precis som några av er var jag trådsmal som ung. Så sent som vid 27 års ålder vägde jag 41 kg! Gick sen upp 10 under 3,5 år, vilket nog bara var bra. Efter 30 ändrades väl ämnesomsättningen och så födde jag två barn. När jag kommer upp till 65 kg känner jag mig smällfet och ser verkligen gravid ut! Nu har jag med LCHF på 4 månader gått ner från nästan 64 till 55 kg och är helnöjd!

Jag håller med er andra om att det är så skönt att slippa suget och hungerkänslorna! Jag lägger mig mätt och nöjd varje kväll, vilket jag inte gjorde som viktväktare… Det kan gå 6-7 timmar mellan lunch och middag, utan problem - härligt! Humöret är lugnt eftersom man slipper blodsockersvängningarna. Tidigare när jag blev hungrig var jag bara tvungen att äta NUUUUU!

Kram till er alla och lycka till med att fortsätta må bra!

Här är en till :)

Trevligt att se att det fanns fler… Håller med dig Andrea att kroppsformen ändras till det bättre! Tidigare om jag råkat gå ner några kilo har jag sett tärd ut; ansikte, bröst sjönk ihop. NU ( sen lchf) har jag "ofrivilligt" gått ner några kilo, men bara på de "rätta ställena" dvs bysten är intakt, men på resten av kroppen har fett smält bort, och muskler kommit fram; otroligt!

Ett "problem" är att man vill berätta för hela världen om detta sätt att äta. Har ibland svårt att hålla tyst när "feta/ trötta" vänner/ kollegor/ bekanta håller på med sina tröstlösa lightkurer, och undrar varför de bara går upp och ner i vikt! Brukar ni berätta om lchf, och hur i så fall? Eller är ni bara tysta?

Jag brukar faktiskt berätta men aktar mig för att vara för mycket "frälsare". Jag utgår från att säga vad LCHF gjort för mig men låter det sen vara upp till var och en att själv prova. Men visst är det svårt! Ibland vill man ju verkligen bara skrika ut det men jag tror det är fel metod.

#7: Min man kommenterade faktiskt också att jag tappat så mycket på magen men "fått behålla"min byst - kul.

Jag har varit väldigt överviktig, men gick ner ca 30 kg helt på egen hand och ligger sedan flera år kring BMI 21. Dock har jag haft bulimiliknande ätstörningsproblem länge, länge och bestämde mig för att testa LCHF nu i början av sommaren.

Vilken uppenbarelse! Vikten håller sig ganska stadig, men herregud så skönt att kunna laga god mat, njuta av den och bli nöjd. Slippa ångesten, hetsätningarna och allt annat trassel… Jag vet inte riktigt om jag hör hemma bland de normalviktiga mtp min bakgrund, men kanske? =) Viktnedgång är hur som helst inte anledningen till att jag LCHF-ar.

jag är också noralviktig. Startade på 64kg och väger nu 61kg. Jag är 165 cm lång, och vill gå ner lite till. Behöver tappa på magen och låren. Redan nu känner jag otrolig skillnad efter bara 5veckor.

Känner igen mig i din beskrivning Nospnt.

Var vegetarian från 13 till 23 års ålder, och trodde jag mådde bra med det… dock så var magen ofta uppblåst, jag längtade efter att äta kött, och jag var ofta sugen och omättlig, särskilt när jag varit och tränat.

Började med LCHF i juni och började äta kött efter någon vecka bara, en nååågot stor omställning men det känns helt rätt :) Idag ser jag inte åt varken det grov bröd utan smör på, lightostor, bönor eller lättyoghurt. Tänk så fel man kan ha om vad som är nyttigt!

Min energi har verkligen ökat sedan kostomläggningen. Ingen tröttkollaps efter grötfrukosten, orkar träna mycket längre, bätter hy, lugn mage, stabilt humör, godare mat på tallriken :P. Har också märkt att mina muskler tycks växa… har som sagt alltid tränat mycket och varit noga med att få mig proteiner, men muskeltillväxten har ändå stått ganska stilla har jag tyckt. Men banne mig, nu tror jag visst det börjat växa :D

Ryggfettet, som jag hört kan vara ett tecken på insulinresistans, har också minskat.

Så inga nackdelar överhuvudtaget! jag är så otroligt tacksam och glad att jag upptcäkt LCHF! Faktum är att när jag började läsa om kosten så var min spontana tanke "Det är ju så här jag skulle vilja äta, om jag bara fick alla kostråd till trots"

Jag ar ocksa normalviktig, och har i mina vuxna ar altid varit det. Borjade med LCHF da jag hort att IBS for mang blivit battre eller helt forsvunnit.

Min mage har blivit mycket stabilare (ibland lite FOR stabil och hard) men a andra sidan har jag fatt en del andra problem. De behover dock inte nodvandigtvis ha med kosthallningen att gora.

Extremt on i ryggslutet pa morgnarna, kansla av "klumpar" i hoger sida som nu pa senare tid vandrat over till vanster, smartor i vanster sida langt ner pa hoften fram nedre magen, yrselkanslor da och da.

Tanker dock fortsatta for problemen jag har nu ar mindre an problemen jag hade innan.

Yrseln tror jag for ovrigt ar saltbrist. Haller pa att testa mig fram med det nu.

// Manne