Hej!

Du har det mycket kämpigt just nu, förstår jag ju. Har du tänkt på att ta en akuttid hos läkare och få en remiss till tex samtal?

Du ska inte skämmas ett dugg, vi människor tar ofta på oss allt för mycket för att vi egentligen ska orka med det.

Jag är inte utbildad men har själv haft mycket panikångest och dylikt förut. Det är hemskt! Jobbar inom vård själv. Jag tror att du skulle kunna må mycket, mycket bättre om du söker vård. Det är inte lätt alls att ordna sådant själv, hoppas du snart får hjälp!

Kramar i tusental

Du ska inte skämmas över hur du känner och mår. Och det låter inte alls korkat, det låter väldigt bra och beskrivande över hur du mår just nu.

Du är inte heller ensam fast jag vet att det kan kännas så.

Många styrkekramar.

Massor med styrkekramar!

Tack Julia61, Ditt stöd betyder mycket

kära solkatt!

håller verkligen med ovanstående. be din pappa köra dig till akuten på psyk. har en vän som råkat ut för liknande som du o hon fick mkt god hjälp.

varför gå igenom så mkt ångest själv - åk idag.

kramar

Det låter inget vidare. Min mamma har varit djupt deprimerad några gånger (såpass att hon ibland hallucinerat), men som tur är har det alltid vänt då hon har fått hjälp (med ECT-behandling som har varit otroligt effektiv på henne).

I mina öron låter det som du behöver hjälp omgående. Om du inte orkar själv, så be din pappa kolla upp med någon psykiatrisk akutmottagning, alternativt om det finns något "mobilt team" som kan komma och titta till dig regelbundet.

Hormonbehandling kan säkert påverka jättemycket, kan du kontakta din behandlande läkare  och kolla ev biverkningar - jag menar, helt vanliga hormonsvängningar hos oss tjejer kan ju ställa till mycket, och får du nu stora doser…

Många styrkekramar!

Se till att komma på akuttid hos en läkare som kan detta. Måste vara jättejobbigt att må så dåligt.

Skickar styrkekramar till dig och tänker på dig.

Jag håller med ovanstående, det låter INTE korkat! Akutpsyk tror jag också på. När jag drabbats av riktigt kraftiga panikattacker så har jag fått hjälp direkt, kanske kan du få något lugnande som gör att du iaf fixar vardagen tills du hittar en bra psykolog som kan hjälpa dig på längre sikt. Man kan ju inte hjälpa så mycket här över nätet, men det är jättebra att du delar med dig..stäng INTE in dig med alla dessa känslor ensam..det äter upp en. Ös ur dig här allt vad du orkar..de flesta här kanske inte är några experter, men stötta kan vi göra =) Och våga vara hjälplös, säg till dina närmaste att du inte orkar, be om hjälp. Det är okej att bryta ihop.

*En massa peppkramar*

/Caroline

Hej. Det du kallar  halv-hallucinatationer är nog det som kallas  hypnagoga-tillstånd eller sömnparalys, kan inträffa  mellan vakenhet o sömn. Är man mkt stressad o inte kan komma till ro, så kan man  hamna i detta tillstånd, som e ofarligt men mkt obehagligt o skrämmande.  Så lyd rådet att söka hjälp , så att du får balans i livet.

Stress, ensamhet och dålig mat bildar ofta en "perfekt storm" i känslolivet. Det är något som många av oss har upplevt, om än inte så allvarligt som du nödvändigtvis.

Det är en ond spiral där det ena orsakar det andra, och det andra påverkar det tredje. Utan stark hjälp från familj, vänner, läkare eller psykolog kan det vara svårt att ta sig ur en sådan.

Du behöver en pålitlig person att anförstro dig till. En som inte nödvändigtvis har gått igenom allt som du har, men som försöker förstå och som vill hjälpa dig oavsett vad som händer.

Fortsätt att förbättra dina matvanor. Det är din källa till energi. Utan det kommer du inte orka ta itu med resten.

Lycka till och på återseende =)

Skickar mina peppkramar till dig! Jag tycker som ovanstående skribenter, försök få hjälp idag för detta är inget att skämmas över. Absolut inte.

Jag känner verkligen med dig!

Finns du där, solkatt?

Jag skickar också styrkekramar. Försök att komma iväg till akuten och få hjälp där. Ingenting att skämmas för, om fler sökte hjälp i tid så skulle kanske mycken olycka kunna förhindras.

När jag fick extra hormoner via sputor, så blev jag skraj över att inte kunna tygla mitt humör.

Efter tredje omgången,så tog jag ett beslut att ta ett uppehåll. Just pga mitt ojämna humör.

Tack & lov behövde jag inga mer extra hormoner !!

Ta kontakt med sjukvården…berätta direkt ur hjärtat hur du upplever livet just nu ….sjukvårdsupplysningen…akuten…vårdcental…..

Jag tänker på dej & håller tummarna för positivare tider !!

Tyck inte att det låter dumt det du skriver, det är jättebra att du säger som det är. Mitt råd är att du ska åka  in o söka akut på psyk. Det kan nog vara skönt att vara inom proffsens väggar när man mår så som du gör. Kram från Luccy

Tack så jättemycket allihop för stöd! Har bara 1 sista pilla kvar att ta idag så jag hoppas att detta lugnar ned sig sedan.

Har också haft intensiv hormonbehandling och känner igen mycket av vad du skriver. Det är tufft och jobbigt när man försöker härda ut t om om man vet att det kommer att bli bätte långsiktigt.

Ville bara skicka mina peppkramar och berätta om att det finns ett ljus i tunneln!

Skriv av dig när det blir jobbigt, vi finns här för dig…

lc-solkatt…..skickar många styrke och tröstkramar…..säger som flera här ….var inte rädd att söka vård ……de är till för dig…Skriv så mycket du orkar och känner för här…..berätta för oss…..Jag själv hade stort stöd via daron och internetvänner när jag gick igenom min skillsmässa….

Många varma kramar…..