Det handlar väl inte om att de vill få dig att äta fel, utan att de inte inser att frukt är fel, eller inte vill inse det eller ens tro att något som i massor av år framställts som det nyttigaste man kan äta egentligen inte alls är nyttigt, ingen vill inse att de är felinformerade eller lurade, det får en att känna sig korkad. Under en fest när det ska vara glatt och bekymmerslöst är det extra ovälkommet att få sina axiom vända upp och ner. Det är en sak att man skippar läsk, godis och kakor, eller vitt bröd och vitt ris, det kan folk förstå, men att inte äta frukt, det är något annat det, det kommer nog vara så ett bra tag till, det är inte mycket man kan göra åt saken… Jag får också dras med ett och annat höjt ögonbryn när jag ratar frukt och öser på med vispad grädde och tar några jordgubbar/hallon till, men jag står på mig, ta mer frukt och mindre grädde om ni tror att det är nyttigt, jag har en annan uppfattning.

Usch vad jobbigt!! Det visar dock hur grundlurade de blivit av dagens läkare/dietister osv.
Verkligen synd att behöva känna så med sina vänner.
Om ett tag när de lärt sig mer kanske de är mer förstående. Duktigt av dig att stå på dig dock.

Nä, jag tror inte folk vill lura dig, de bara förstår inte. Det är naturligtvis nytt och förvirrande för dem som det var för dig och många andra här, i början. Och eftersom de inte äter så själva har de inte haft anledning att forska.

Det är bara att vänligt fråga om det är socker eller mjöl i det man inte ser tydligt. Jag har varit ute och rest mycket nu i sommar och hälsat på olika vänner, ingen har tagit illa upp eller försökt få mig att äta nåt jag inte vill ha. En vän hade bakat bröd en morgon som doftade underbart, jag sade att jag mår ju inte bra av detta, men det ser så gott ut, och så nöp jag av en pyttepyttebit och smakade och hon blev ju smickrad för det.

På restauranger har jag alltid fått extra sallad eller grönsaker när jag beställer utan potatis, inga sura miner eller hummanden.

Jag tror att om man bara låter positiv och glad och inte är så ängslig själv för vad folk skall tycka så löser sig allt. Bara visa hur bra man mår så tar ingen illa upp.

Jag kan tänka mig att människor som själva är för beroende av socker/kolhydrater och inte mår bra/har övervikt reagerar mer negativt eftersom de känner att de borde sluta men inte har kraften. (De känner ditt val som ett hot, ungefär som när jag slutade röka för nästan 40 år sedan.) De känner sig ju som så mycket sämre eftersom du visar att det går att bryta vanan. Dem är det ju synd om, men det är inte ditt fel.

Som sagt vad.. folk fattar trögt o det e ingen ide o förklara.. för de är inte intresserade.. altså får man vara lite mer praktisk och hålla god min o äta mer av det som är hyfsat o mindre av det som är sämre.. en fest någon gång då o då är helt normalt!!!

Man får skaffa olika strategier.. ofta går det bra med "jag bantar så jag äter inget socker".. med okända kan man ljuga.."jag är diabetiker, om jag får i mig socker kan jag döööööööö!!!"!!

En gång råkade jag ut för en riktigt dumdryg.. då körde jag med; jag har glömt mitt insulin hemma.. men om jag faller i koma så behöver du bara ringa ambulansen.. duvet, 112!!!

Jag tror att folk i ens omgivning helt enkelt blir provocerade. Allting handlar om att "man ska väl få unna sig någonting någon gång", och allt detta "unna sig" resulterar i "onyttiga" saker för den som äter LCHF. Det är enormt frustrerande när människor inte förstår, eller egentligen inte VILL förstå. Kanske har man helt enkelt träffat en öm punkt, när man väljer bort sockret som erbjuds?

Ni har rätt, jag kör mitt race o försöker vara vänlig tillbaka, de förstår nog inte riktigt utan att vara elaka.

Men det är svårt att förklara utan att de blir lite upprörda!!

Man vill ju inte vara oförskämd heller, jag är så rädd att jag faller tillbaka till gamla "socker"spår om jag smakar något sött!!

Fast jag har en järnvilja när jag bestämt mig, så det kanske kunde gå att smaka lite nån gång.

Köpte några kolhydratsfattiga öl för några veckor sedan, var så sugen.Men har inte smakat ännu för jag har läst att kroppen tar hand om alkoholen först och då blir matsmältningen drabbad. Jag äter hellre än dricker! Ja, vatten går ju ned

Jag vill inte gå upp i vikt men jag skulle vilja vara lite mer "social" om ni förstår.

Att lägga extra socker på frukt kommer jag aldrig att kunna förstå varför man gör…

En sak att man tycker frukt är nyttigt, men att tillsätta extra socker?

Upp med hakan, Julia!

Be ALDRIG om ursäkt (varken direkt eller indirekt) för DINA val. Jag tror att det ligger en hel del i vad Camilla i #5 skriver. Människor blir till viss del provcerade och det kan träffa någon öm tå.

M E N…. tänk samtidigt på att de genom att använda frukt och "rååååsocker" säkerligen har försökt anstränga sig för DIN SKULL, men förstod inte bättre! En del tror säkert att det är i viss måtto någon annan "sorts" socker i råsocker ;-)

Tänk på det på det viset istället så ska du se att du inte behöver bli ledsen. Beröm deras ansträngning genom att smaka och berömma hur de komponerat smakerna tex. Ta mer av det som är "tillåtet" och pyssla på med smulorna av det andra så det ser ut som att du äter länge och väl. Vaktar, räknar och än värre kommenterar de de dina antal tuggor… ja, då får man helt enkelt säga att det handlar om (i den frågan) ohyfsade människor.

Min kloka starka farmor sa alltid till mig (när jag ibland kunde bekymra mig för att vissa människor av en eller annan anledning pratar eller "skvallrar" om en)….

"-Var tacksam så länge de pratar om dig, då betyder det garanterat att de lägger märke till dig… om ingen någonsin pratade om dig så betyder det också att ingen direkt noterar dig. Så ta det med en klackspark! "

Med det vill jag bara försöka säga att det kan vara "provocerande" om någon som varit lite i "underläge" (bildligt, tex. genom övervikt eller liknande) helt plötsligt börjar stå på sig, slutar "be om ursäkt" för sig och gör stora framsteg. Det rubbar den 'balans' som tidigare har existerat och positionerat "vänner"emellan. Var inte förvånad om det plötsligt visar sig att vissa "vänner" inte alls verkar så glada för dina fina viktnedgång coh nya utseende (som du kanske hade trott att just "DE" skulle vara)… och inte sällan precis de som villigast deltagit i duskussioner om hur övervikten ska bekämpas och tacklas

VH!/K.

PS: Men glöm inte att det KAN vara så att just de här var verkliga vänner som verkligen ville försöka sig på något som skulle passa dig och blev lite besvikna och inte kunde dölja det (huvudrätten, samt valet av just frukt tyder ju faktiskt på det) Första gången det skulle bjudas på jobbfika efter att min diabetes hade upptäckts så hade hon som "bakat" verkligen ansträngt sig det förstod jag. Tyvärr en massa exotisk (och dyr frukt mitt i vintern) frukt som ananas, mango light-glass osv. och mao. inget som jag direkt hade lust att äta som nybliven diabetiker… men jag höll god min och gick en extra lång runda den kvällen. Sedan satte jag in en "dagens-ros-blänkare" och tackade henne för hennes ansträngning och omtanke om MIG! Hon blev så glad att jag hade uppskattat (och tydligt gett uttryck för) hennes ansträngning att hon nästan grät och ryktet om den notisen spred sig som en löpeld. Ibland får man bara killa folk lite under hakan och försöka läsa mellan raderna så man inte tappar bort deras goda andemening, bara för att själva objektet blev lite fel. (Sorry att det här blev så långt)

Hej!

När jag läste din rubrik, trodde jag att ditt inlägg skulle handla om att du hade ångest för att du hade satt i dig massa saker du inte vill äta. Men det var precis tvärt om: du hade sagt nej och inte ätit det som inte var LCHF-vänligt. Good for you! Var jätteglad att du stod på dig. Bjud hem dina vänner till dig som tack för senast och låt dem äta precis vad de vill äta av vad som bjuds!

Kör hårt!

Emma

Att säga att "Frukt är inte så fantastiskt bra" är väldigt no-no. Vi har blivit så indoktrinerade att "frukt-och grönsaker" är jättebra, att vi s a s inte kollar upp hur det ligger till, och ser det verkliga näringsinnehållet, som inte är så mycket att hänga i julgran.

Jag har gått så långt så jag diskuterar inte mina kostvanor "in public" - smusslar hellre med vad jag äter än tar en diskussion. Tyvärr.

Om du vore laktosintolerant eller gluten dito så skulle de väl inte bli sura och truga dig att äta sådant man blir sjuk av. Alltså säg att du är kolhydrats intolerant och blir SÅ dålig av kh.

Sist jag blev bjuden på fika så hade min kompis anstängt sig för att det skulle vara nyttigt och sockerfritt, men hon hade nog missuppfattat det hela fast jag förklarat LCHF för henne.
Hon bjöd på digestivekex, vattenmelon och äpplen. Sen bjöd hon ut mig på mat på kvällen, och jag hade hoppats på något nyttigt men vi hamnade på en pizzeria. URK.
Sociala situationer kan verkligen bli jobbiga, men ofta så äter jag det jag blir bjuden på och går det att plocka själv så tar jag mest av det som jag själv tycker är nyttigt.
Kan verkligen bli jobbigt när man försöker gå ned i vikt och slippa sockersug och gå upp 2-3kg så man knappt får av sig jeansen när man kommer hem för man är svullen.

Starkt gjort av dig att tacka nej. Synd bara att folk inte är så förstående och kan acceptera ens val av kost.

Det verkar mest som att dina vänner inte förstår vad LCHF innebär. De hade ju trots allt gjort sitt bästa med middagen och trodde säkert att efterrätten var sånt som du åt. Deras reaktioner var säkert egentligen bara besvikelse över att det hade blivit fel.

Jag tror många försöker förstå, men gör det inte riktigt. Jag grillade med några grannar igår kväll. En av dem, en kille som är en av de snällaste och mest omtänksamma människor jag någonsin har träffat, vet att jag äter LCHF och har intresserat frågat vad det innebär några gånger. Igår hade han rört ihop en röra  som han frågade om jag (och de andra förstås) ville smaka på. Jag tackade nej då jag såg på det  att det innehöll en massa socker. Hans kommentar när jag tackade nej var "Men det är inget socker i det här. Det är bara mango chutney och lite honung." Jag kommenterade inte det. Jag vet ju att han vill väl och det grundade sig bara på okunskap. Inte kan man bli arg på någon då?

Ja, det är många som inte vet vad lchf är. Synd nog är att de som bjöd på middag har en diabetiker i familjen, maken. Han frågade om lchf då vi började äta det och jag gav dem papper om lchf och vi pratade om kosten då.

Han klarade inte av det alls, men de är inte okunniga i frågan, men jag kan nog hålla med att man försöker äta det man vet är lchf och undviker socker osv.

Jag hoppas att det var vanlig glömska och så, kan nog se mellan fingrarna för de är annars trevligt folk!!

Men jag måste stå på mig för jag har haft matmissbruksproblem (långt ord) Köpte en light läsk idag, första gången på ett halvår som jag köper något sådant. Haft godissug hela kvällen och ätit lita mörk choklad och mycket grädde….Hmm, har nog rätt i att inte äta ens sötningsmedel!!

Men man ska ta god hand om sina vänner men visa var man står, det vinner man nog på eller hur!

Tack för alla goa svar, kramar!!

Då har du ju världens chans att bjuda tillbaka och laga o bjuda på riktig diabetesmat.. så de ser att det inte är äckligt eller något sånt!!

Nja, han har som gett upp. Dricker vin,öl, äter kakor, socker osv…..frun har gett upp med, det är hans sjukdom säger hon…..Så synd..

Men vi bjuder på lchf gott och god mat när det är så!! Men de vill ha socker ändå