Stackars barn.

Jag trodde de flesta föräldrar idag hade slutat att ge barn läsk och godis till vardags. Fruktansvärt.  Mina barn äter kolhydrater på dagis men hemma kör vi LCHF även till barnen (6 och 4 år).

Man vill bara gråta när man läser sådant! Stackars barn!

Jag kan bara hålla med det är hemskt o se vad föräldrar tillåter sina barn att äta. Barn behöver motstånd o en bra kost!!!!!

Stackars barn! Den dag jag får barn kommer jag absolut ge dem bästa möjliga kost.

Det är ju misshandel att låta sin barn äta så!

Tänk vad bra de skulle må av lite smör!

Det är hemskt att se sånt. Vi känner en familj där det är precis likadant. Barnen äter inget annat än snabba kolhydrater och rent socker. Det gör riktigt ont i mej när jag ser dem äta havregrynsgröt gjord på vatten till frukost eller pulvermos med ketchup till lunch. Och godis, saft och glass därimellan. Föräldrarna äter ungefär likadant och jag vet att de alla skulle må mycket bättre om de ändrade sina kostvanor. Mamman i familjen håller på att ta sej ur en Depression och pappan är mitt uppe i en så de skulle med all säkerhet må bättre på en mindre mängd socker (och smör istället för margarin!!). Yngsta dottern (3 år) har haft massor av öroninflammationer och är jämt förkyld… vet ju inte om det beror på kosten, men risken finns ju.

De vet hur vi äter, så de vet att det alternativet finns, men tror de är för trötta för att fundera på sånt. Det är bara så frustrerande!

Åh vad jag känner igen det här! Fast i mitt fall gäller det mina "bonusbarn". O dom äter i princip BARA kolhydrader. O jag blir alldeles olyckligt… jag ser ju hur dom mår. Först äter dom sina kolhydrater o är som speedade ekorrar i en halvtimme. Efter ytterligare en halvtimme är dom gnälliga o hungriga. Påfyllning med nya kolhydrater o så fortsätter det hela dagen…

Dom bor bara hos oss varannan helg o på dom få dagarna per månad är det svårt att få dom att ändra kostvanor. Dom gånger jag försökt vägrar dom att äta, o efteråt får vi skäll från deras mamma att barnen var så hungriga när dom kom hem, o hur kan vi låta barnen gå utan mat, o.s.v.

Man känner sig helt maktlös. Ser ju hur oerhört fel dom äter, den ena är dessutom glutenintolerant o skulle må finfint av lite mer LCHF-kost tror jag. Men vad ska man göra?

Tycker ju så mycket om dom och vill dom så väl, men det är jobbigt att vara den "elaka häxan" hela tiden…

Vet du asaml, jag kände mig också som elaka häxan som hela tiden försökte få släktbarnen att äta mindre socker… de var hos oss en långhelg - kan tänka mig hur du har det som har "sockerbarn" hos dig varannan helg!

Dessa "sockerbarn" har helt glömt eller inte introducerats till vatten. Vatten var för dem inte en naturlig törstsläckare utan läsken! Jag försökte erbjuda vatten och förbjöd dem faktiskt att dricka läsk när föräldrarna inte var närvarande… Känsligt det där…. Min man däremot talade om för sin bror och svägerska att "socker är ett gift som barnen helt klart är beroende av" men detta gav ingen effekt. De tog ingen notis utan lät barnen få det de ville ha. Ganska snart insåg vi att detta är ju inget annat än slapphet och brist på engagemang från föräldrarna. De behöver ju inte laga någon mat för barnen klara sig ju utan så länge de bara trycker i dem sött… Samtidigt behöver de ju inte ta en konflikt med barnen som ju håller sig " i skinnet" och inte gnäller så länge socker finns tillgängligt. Håhåjajjaaaa!

De tyckte även att vår mat som serverades var komplicerad och "så himla fin". Vi åt mest grillat kött, fisk och kyckling med vitlökssmör och sallader till, hembakat bröd till den som ville ha och till det goda ostar, oliver och diverse röror. Till efterrätt jordgubbar med grädde (som svägerskan ville sockra för att de svenska jordgubbarna inte var tillräckligt söta). De var minsann vana vid "vanlig" hederlig mat som korvstroganoff, fiskpinnar och köttbullar med mos… Tack för den! Jag hade verkligen sett fram emot att bjuda dem på god och fräcsh sommarmat…

Kan säga att deras barn inte var glada och när de någon gång skrattade var det efter en överdos socker = godis nersköljt med läsk som genast resulterade i en febril överaktivitet i ca en halvtimme för att återgå till ett gnäll om mer sött…. Snacka om ekorrhjul!  

Ja jag förundras verkligen över detta i en så upplyst tid som vår! Avgiftningskliniker för sockerberoende borde vara en bra business…

Det här är verkligen förfärligt! Jag ser det också omkring mig dagligen. Flera av familjens vänner och bekanta lever så här.

Häromdagen tog jag upp det med en mamma. Hon tillhör de som kör med Lätta och Becel och lightprodukter men ger sina barn drösvis med socker.

Hon visste inte ens vad kolhydrater var för något!

Nä det är verkligen jobbigt och man blir bestört. Och sen när man kommer med saklig och vänlig information i all välmening så vill de inte lyssna.

Jo visst är det tråkigt att stå på sidan om och inte kunna påverka. Mitt ena barnbarn 12 år har astma och äter en hel del kortison, ordentligt överviktig är han (det är alla i familjen) och jag har pratat med föräldrarna flera ggr och skickat en del inlägg härifrån. Min sonhustru tror inte på det och säger bara - att de ALDRIG skulle ha råd att äta den maten som vi äter. Jag argumenterar då - tänk vad mycket Ni INTE behöver köpa då. Grabben själv är ganska intresserad,(han lider av sin övervikt) men han kan ju inte ta tag i det här själv ännu. Min son jobbar på annan ort och är bara hemma varannan helg, men han har fått kompisar som äter lchf och tycker att det är jättebra, så vem vet - det kanske går att ändra på deras matvanor också.

Med risk för att upprepa mig så måste jag än en gång säga att det är bedrövligt!

Och hur är det möjligt att så många människor inte ens känner till det här? Det står så mycket i tidningarna och vi är så många som äter enligt lchf nu så jag tycker det är märkligt att det fortfarande finns människor som går omkring och inte vet.

Åtminstone skadligheten i att äta margariner och lättprodukter!

En annan av mina bekanta har väldiga problem med leder och nacke och tydligen en hel del förslitningar efter att ha jobbat på dagis i hela sitt vuxna liv - kanske 30 år. Jag har försökt förmå henne att åtminstone ta bort spannmål ur kosten eller i alla fall skära ner på det. Hon vet knappt vad spannmål är…

Och då tänker jag att hon jobbar på dagis med små barn och borde vara ett föredöme i mångt och mycket. Men hon kan inte ens en sån elementär grej.

Sen den här kommentaren som är jättevanlig när man pratar  om att ta bort bröd och potatis etc: Vad ska man DÅ äta??? Vad äter man ISTÄLLET???

Folk är bekväma och orkar inte tänka själva tror jag. De vill ha mallar och formler och piller som ska lösa allt. Att tillämpa en kost och en livsstil som innebär att man använder sitt eget sunda förnuft verkar vara ljusår bort för väldigt många. Och ändå badar vi i information idag och i princip var och en kan ta reda på fakta genom internet.

Men kanske blir det så polariserat till slut att befolkningen kommer att bestå av två sorters människor. De som är pålästa och som prioriterar sin hälsa och sin mat kontra de som skiter i det och inte orkar bry sig.

Då kanske man kan komma nån vart för då lär det ju i alla fall märkas vem som mår bäst och lever längst.

Hoppas ditt barnbarn får prova Thyra4! Så synd att han inte ska få göra det om han vill själv…

Min 17-åring blev inspirerad när jag o sambon började, o ville till att börja med pröva någon vecka i alla fall. Nu har den där veckan blivit två månader o han har blivit både 5 kilo lättare o dessutom en riktig LCHF-guru! Han som aldrig brytt sig om mat o som aldrig lagat nåt själv, nu lagar han en himla massa mat o prövar recept på löpande band.

Sån skillnad mot "bonusbarnen" som blankt vägrar att ens smaka på något annat än sin "sockermat".

Men det är väl det där att man måste våga pröva…

Jag har länge varit glad över att min brorsson aldrig fått sötsaker och saft/läsk, utan varit nöjd med mat och vatten. Men på senare tid har jag stört mig mer och mer på att det nästan bara är pannkakor och pasta med ketchup som gäller, allt annat petar han bort. Brorsan tycker det är ok eftersom han oftast äter fullkornspasta (3 år). Mackor och banan till mellanmål. Och såklart har han blodsockersvängningar och kan bli smått galen efter sin pasta emellanåt.

Jag tror kanske inte det går någon större nöd på honom, inte som de stackars sockerbarnen i alla fall, men det är ju lite trist att se och inte kunna påverka.

Kan jo tipsa om at det kan vara risk for celiaki med så mycket vete..

Jag tror foreldrene till dessa barn själv är sockerberoende och tycker derfor det är helt ok med en sånn kultur (fast dem vet inte att dem er det.Eller vill inte innse det)

#14 Jag tror på grabben. Han är väldigt intresserad av matlagning och bjuder både oss och andra på tre-rätters middagar. Han tycker om maten som jag lagar och ber om recepten och lagar sen hemma, men pasta och läsk förekommer för mycket, anser jag.

Jag tror väldigt många barn får dålig eller halvdålig mat helt enkelt för att föräldrarna är trötta och stressade, och dessutom fettskrämda. De kanske klarar att hålla linjen så långt som att det inte blir nåt godis på vardagar, och redan det kräver mycket tålamod mot tjat. Men när de jobbat, hämtat på dagis och handlat mat med en trött och skrikande unge vill de bara få i ungen något ätbart så snabbt som möljigt. De har inte heller tid eller ro att stanna upp och reflektera om det verkligen tar så mycket längre tid att slänga ihop riktig mat än att värma upp nåt eller koka makaroner och ställa fram ketchupen. De är så uppe i ekorrhjulet att de inte ens märker ekorrhjulet.

Det tillsammans med en slentrianmässig tillit till SLV (som de NÄSTAN följer i alla fall…) tror jag är förklaringen till barnens dåliga matvanor.

Allmänt så tror ju folk på SLV så blir det lite mera av det som inte är så bra. Men jag förstår inte i alla fall hur man ger barn så mkt socker o fikabröd o godis o så lite riktig mat.

Men det är lite allmänt idag att man inte ens behöver fostra sina barn, typ varför bråka med dom när man har så lite tid tillsammans

Det är skrämmande hur många sådana barn man känner till. Min systerdotter (3) är en sockergris utan dess like och det är hennes bror (17) också. Och det värsta är att syrran är medveten om detta. Hon har sett hur mycket lugnare barnen är när de äter LCHF (i lightversion) och får tillräckligt med fett så de blir mätta.

Men hon orkar inte säga nej. När de gnäller så viker hon sig dubbelt och ger dem mer socker. Det är nästan så att man vill skrika rakt ut. Flickan vaknar flera gånger om natten för att pimpla saft och grabben är sur och deprimerad.

flickan vaknar flera gonger för att pimpla saft…klassisk symptom på typ 1 diabetes är jag rädd.Hoppast hon inte är i risk sonen eller redan där.Det måste tas på allvar!(Jag hadde en morbror som såg samma hos meg när vi var på semester tilsammans,jag var 9 år.Läkar gav fel diagnos och så gick jag länge sjuk ocg åkte på semester trots jättetynn och svår hovudvärk etc.Min morbror hadde en sambo med diabetes och var därfor mycket kompetent på diagnosen.Kom hem, och blev innlagt 2 veckor med bs ca 30 i snitt)

Herregud, jag skulle aldrig ge mina barn saft om dom vaknar på natten. Mina barn går upp och tar vatten själva (4 och 6 år).

När de bodde hos mig så fick de LCHF mat på kvällen. Käkade lillan så sov hon hela natten och var en mycket jämngladare unge. Men när de är hemma hos sig så är syrran för bekväm av sig. Det är nästan så att man vill skrika.

syrran har själv provat LCHF och blivit av med diverse infektioner och krämpor men "hon kan inte leva utan bröd" och är för lat för att baka det själv.

Hur korkad får man vara? Du vet vad som gör att du mår dåligt … ändå gör du det för att du är lat.

Bläh!

Om man tror att man inte "kan leva utan bröd" så tycker jag det låter som att sockersuget inte har gått över än. Hur länge höll hon på? Märkte hon inte hälsovinsterna? För mig är det bekvämare att äta LCHF eftersom vi alla i familjen mår så mycket bättre av det.

Våra killar 11 och 13 år äter LCHF med oss här hemma och i skolan försöker de att göra så gott det går - hur lätt är det där? 11-åringen är lite rundare och har lättare att gå upp i vikt och storebror är smal och känner inte alls samma sug som brorsan. I alla fall har de båda märkt att de mår bättre just när det gäller eftermiddagarna i skolan.

De måste ha fika med sig till de långa dagarna för annars så orkar man inte säger skolan. Kompisarna tar med sig bullar och läsk och somnar nästan på bänkarna efter fikat. Då brukar mina bjuda sina kompisar på ost och skinkrullar för att ge ett exempel och förklara att man blir mätt och inte lika trött. Det har visst blivit några diskussiner och intressanta frågor från kompisarna.

En kompis har just fått typ 1-diabets, ja eller haft det nu i ca 1 år och min son är jätteorolig för honom. Han är i princip uppvuxen på saft och mackor och har väldiga problem med att reglera sitt socker. Han mår ibland riktigt dåligt och föräldrarna går på information hos en diabetssköterska som säger att han får äta allt, kanske bara inte så mycket. Det gör att varje gång han vill äta godis eller äta ja ni vet "festmat" tar han bara lite mer insulin och lever alltså så hela tiden. Föräldrarna säger att de vet hur han ska äta, och killen själv tycker jag inte får den hjälp han behöver. Vad jag har gjort?

Jag har pratat med föräldrarna om hur vi äter och varför - sått ett litet frö i alla fall. Killen själv vill veta mer hur han kan må bättre och har frågat lite. Kanske kan han när han blir lite äldre själv informera sig om vad LCHF är, om inte vi kan nå fram just nu.

Ursäkta det blev lite lång, men jag var tvungen att skriva av mig…..

Jag brukar inte vara den som försvarar individers felbeslut med ett "det är samhällets fel", men en del får det att låta som att de som låter sina barn äta socker är dåliga föräldrar… Vilken genomsnittsmedborgare idag är medvetna om att kosten i allra högsta grad påverkar hur ofta man blir sjuk och vilka sjukdomar man drar på sig? Inte många, vi har ju fått lära oss att sjukdomar kan vi inte förebygga (åtminstone inte genom vanlig mat) och att "så länge barnen inte är feta kan de väl äta godis och skräpmat", jag tror iaf inte att mina föräldrar av illvilja lät mig dricka saft istället för vatten när jag växte upp, 'ett glas saft om dagen är ju bara runt 100 kalorier, det kunde ju inte vara det som gjorde mig överviktig, socker är i sig inte mer fettbildande än fett, det är bara kalorierna som spelar roll, det säger ju experterna'. att kalla föräldrar oansvariga och för barnmisshandlare för att de lyssnar på sina förmyndare (ja, i vårat storebrorssamhälle är staten och myndigheter helt klart vuxnas förmyndare, vi får inte ta många beslut själva utan vi ska styras på "rätt" kurs genom straffskatter hit och lagar dit) är att gå för långt, anser jag.

#24

Jag lyckades hålla henne på spåret i nästan fyra veckor men sen orkade hon inte göra en lchf frukost, utan började med flingor på morgonen och bröd på em och sen var det kört.

Syrran är epileptiker som får anfall på natten. Ofta får hon föraningar för anfall hela dagarna som hon säger är mer jobbiga än själva anfallen som hon egentligen inte känner av.

Medan hon åt LCHF sov hon mycket bättre om natten, blev av med sina föraningar och blev av med en muskelinflammation som hon har i ena axeln. Dessutom såg hon piggare och friskare ut än innan.

Nu har hon flyttat tillbaka till Island där hon är utan räckhåll för min långa arm och fallit totalt tillbaka i sockerträsket. När vi pratar så berättar hon att hon mår så mycket sämre och värken är tillbaka men påstår att hon inte har råd att äta riktig mat. Bah!!! säger jag bara. Hon ids inte.

Som man bäddar får man ligga tyvärr.

#25 jag tycker samhället kan kritiseras eller vården/skolan, for att inte fatta att maten i dag är inte naturlig,(bättre nu ?men så var det for mej iallefall under min barndom)och en typ 1 diabetiker får anpassa seg så vi inte måste se at dem är annorlunda.Att man "kan äta allt" reflekterer frykten i samhället for det som är annorlunda.Men kan man inte själv bestemma om man tycker så, kan inte vården si, det är inget fel med at välja bort bröd om du mår bra av det???!!!

Istället for att forklara hur man äter och mår bra (LCHF) måste man passa inn och ta mycket insulin och generellt ha det jobbig som konsekvens.På det här sätt säger dom jo att diabetes är en skam och istället for att samhället gör det lättare att kunne äta bra, skal vi bara fortsetta med epedemien så vi kan alla äta vår spagetti och gå på födelsesdagkalas med tårta.Mine foreldra var alltid fokuserad på helsosam mat, och jag fick diabetes , (light produkter och lite fett och gener samt kolhydrater skyller jag på) vi måste akta oss for att klandra foreldre.Problemet startade antagligen i skolan och på alla födelsesdagkalas när vi fick frukt och melkpropaganda samt all pizza och tårta.Tipsa typ 1 kompisen om detta forum, jag pratar gärna med honom.

#26

Vi är nog helt enkelt för tränade i att lämna över ansvaret till "storebror". Det präglar oss på många vis detta. Jag var själv likadan förut så jag säger inget om det.

Men jag tror att det som många upplever som jobbigt med denna livsstil är just det att man måste tänka själv.

Flera av mina bekanta har bett mig om dietlistor eller till och med färdiga menyer för flera veckor. "För jag är sån att jag måste se svart på vitt exakt vad jag får äta annars går det inte!" säger de.

Och så var jag också förut. Innan jag började tänka själv och läsa och förstå ett och annat samband.

#29

Du har helt rätt i vad du säger. Men det är svårt att få dem att förstå och varför… För att inte säga nästan omöjligt…

jag fick sockerkick bara du beskrev dagen matintag hos barnen

Hmmm… ja jag tycker inte att det är fel att relatera till barnmisshandel när vi talar om att föräldrarna tillåter fel kost (socker) när det så HELT uppenbart att kosten gör barnen dåliga!

I dagens samhälle är vi så upplysta och bör vara inriktade på en hälsosam livsstil i och med all mediapropaganda, som faktiskt de flesta tar iaf ngn del av tack vare detta IHÄRDIGA tv-tittade i vårt land, och även andra länder såklart.

Om man nu inte hittat lchf än borde föräldrar ändå inse att barn inte kan eller bör leva på socker som huvudnäring i sin dagliga kost! Det finns andra alternativ än socker och färdiga mat. Ren och sund mat behöver inte kosta mer, varken tid eller pengar. Vad jag tror att det handlar om till allra största delen är att vi föräldrar (eller iaf många av oss, ibland även jag själv) gillar "the easy way". Nöjd unge = frid och fröjd, eller hur? Men sen bli så hemmablind att man inte märker att nöjd unge = nöjd så länge den får socker och snabb energi, är farligt!

Då bör man vara så pass trygg och ansvarskännande i sin föräldraroll att när andra vuxna eller barn försöker lära en att tänka "nytt" att man åtminstone ger sig själv och barnen chans att prova det alternativa!

Då kan man kvitta sin tidigare "stämpel" som barnmisshandlare…. För alla är vi människor, med fel och brister, men vill man förändra är man en bättre människa :)

God fortsättning på sommaren till er alla som engagerar er i denna mycket viktiga fråga!

#26 bra inlägg! Jag blev nästan mörkrädd när jag läser en del andra kommentarer i den här tråden.

Har man inte själv ens kommit in i LCHF-tänket så är det väl magstarkt att tro att någon ska "utsätta" sina barn för det. För jag är övertygad om att det är så många resonerar som inte är insatta i vad LCHF är. Man vill sina barn så väl och nog måste väl samhället veta vad som är bäst? *obs ironi*

Googla på frågan om du får diabetes av att äta socker och kolla på svaren. Här är ett från Allt om Barn.

För att få veta hur det ligger till med saken ringde vi upp Eva Örtqvist, överläkare på Diabetessmottagningen på Astrid Lindgrens barnsjukhus.

Kan man få diabetes av att äta för mycket socker som barn? - Det här är en väldigt komplex fråga som är svår att svara på, säger hon till AlltomBarm.se.

- Man forskar kring detta och ännu finns inget entydigt svar på varför man får diabetes. Det finns undersökningar som pekar på det kan finnas flera faktorer som avgör om man får diabetes, bland annat kosthållning och övervikt. Men att barn som äter mycket socker skulle få diabetes på grund av det - nej, så är det inte.

Det är inte lätt att vara förälder i dessa dagar och gå emot strömmen som vi på LCHF gör.

Hoppas att barnen kommer på andra tankar , när de blir så  stora så de funderar över sitt leverna & kan ta sina egna beslut över sina intag.

Förhoppningsvis får de erfarenhet över andra familjers matvanor & ifrågasätter sina föräldrar.

Bara för att man tar bort det mesta av socker som godis och läsk betyder ju inte det att man måste äta LCHF…

Så tänker jag iallafall.

Ja, det är klart socker inte är bra -barn blir hyper etc.Men jag vill understreka att som ni refererer i#33 det faktisk är svårt att hitta svaret på diabetes 1-som läkaren berettar,och det behöver inte alls vara koplat mest till socker.Ja, det betyder mycket,men om det är så att spannmål eller mjölk intolerans från födselen i kombination med mycket läg tolerans for socker pgav genetikk är viktig-så kommer man ingen veg med sockerfokuset.Att öka fett mengden är lika viktig som att akta lightprodukter och bröd etc, eftersom underenröring/brist på näring,kan vara et resultat från spannmålsintolerans/celiaki (som är koplat til typ 1) och så leda till diabetes.Barn är typisk tynna när dom diagnoserras som diabetiker 1, ja,det har med högt blodsocker men också et typisk tecken påå celiaki.Jag var aldrig överviktig själv som barn,och alla typ 1or jag har mött var samma.Det er ett stort miss att tro barn och övervikt leder till barndiabetes.Jennix, vad menar du, att folk inte behöver äta lchf men kan kutta ut socker? Barn behöver vel mycket mer fett? Viktig i relation till mycket..Men inte strick lchf behövs är jag enig i.

#36  Jag menar att varje bit socker man tar bort gör saken bättre än den var tidigare, och att man inte behöver äta lågkolhydratkost bara för att man vill ta bort de värsta bovarna.

Men det beror ju som sagt var på hur man definierar "mycket" och "normalt"…

Det som är bra, är att vi nu vet att spagetti etc, är socker, så var det jo inte på 80 talet!Och att all mat måste deklarera sitt innehåll.