Jag antar att man helt enkelt känner effekten av högt resp lågt blodsocker i kroppen. Det är nog säkert så att man inte alls kan dokumentera detta eller har uppmätta värden att komma med, men jag minns själv hur jag kände mig när jag var "hög" på socker resp låg, i en s k "dipp".

Jag blir skakig och börjar svettas. Ibland får jag dimsyn. Samtidigt mår jag jätteilla.

Jag har inte tidigare mätt mina värden, annat än sporadiskt. Men då jag jämför hur jag mådde för ett år sedan så är skillnaden väldigt stor, även gällande sinnesstämning och egna psyiska reaktioner. Den största skillnaden är i allmän "ork" jag var väldigt väldigt trött på kolhydratskosten, orkade inte mycket efter en arbetsdag. Jag uppfattar att mitt humör nu är betydligt jämnare.

För några veckor sedan fick jag en blodsockermätare och det har varit mycket intressant att följa med. Mitt blodsocker hålls nu synnerligen stabilt, mellan 4.3 - 4.9 under ett och samma dygn, men två jordgubbar som efterrätt höjde värdet från 5 till 7 mmol.

#3

Hur lång tid tog det innan det gick ner till vad det var innan du åt jordgubbar?

Helena Hesselmark

#2

Har du de här symptomen när du anser att du har lågt eller högt blodsocker?

Dvs innan eller efter mat?

Helena Hesselmark

Förut blev jag skakis och illamående när jag var låg - alltså om jag väntade för länge med att äta!

Håller också med #3 med att orken är bättre över hela dagen och att humöret är jämnare.

Förut blev jag skakis och illamående när jag var låg - alltså om jag väntade för länge med att äta!

Håller också med #3 med att orken är bättre över hela dagen och att humöret är jämnare.

#4 Tyvärr mätte jag inte den kvällen på nytt, så jag vet inte….

#3, #8

Två jordgubbar ( jag har räknat på 40 g jordgubbe) innehåller ca 1,7 gram glukos, det som höjer blodsockret. Det kan knappast höja blodsockret 2 mmol/l.

Du skriver att du åt dem som efterrätt.

Det kan ju ha varit något som du åt innan som höjde det.

Det är om blodsockret förblir förhöjt efter en måltid som det kan uppstå komplikationer.

Hos en som inte har diabetes brukar blodsockret efter måltid sjunka ganska omgående. Efter högst 60 min.

Helena Hesselmark

# 5

Förlåt skulle skrivit det så  klart.

När jag har för lågt blodsocker. Om jag inte ätit på ett tag. Jag blir också väldigt aggressiv för att jag mår dåligt.

#9 Jag är inte orolig, jag tycker bara att det är intressant att följa med hur värdena reagerar. De gånger jag har mätt så har jag gjort det ungefär ½ timme efter avslutad måltid. Jag kan ju bara jämföra med andra värden jag mätt i motsvarande situation. Mest intressant tycker jag att ha varit att se att blodsocker hålls synnerligen stabilt om jag äter främst fett och proteiner. Det har också varit motiverande för att hålla en strikt nivå med kolhydraterna.

Har en sambo som är diabetiker men han inte vill prova att äta lchf, men en dag tvinga jag honom att äta min mat en hel dag. När vi skulle äta middag sa jag till honom att ta blodsocker både förre o efter. Det hade gått ner från 7,2 till 6,6. Den dan fick han naturligt viss inte ta insulin förren efter maten det blev inte mycket insulin den dan.

Men han är envis vill ha sin potatis, pasta o sina mackor, men till det äter han lchf.

Men jag är också envis så jag hoppas att jag vinner, dom säger ju att man kan urholka den hårdasta sten

Jag har inte diabetes, ingen blodsockermätare heller. Har aldrig känt av några blodsockersvängningar, varken förr eller nu.

#12 Pema

Vilken typ av diabetes har han?

Helena Hesselmark

typ 2

Har haft fruktansvärda humörsvängningar! Speciellt när jag varit hungrig. Vi har ALDRIG kunnat diskutera något innan frukost/lunch/middag. Sambon märkte direkt att jag började bli låg (ta en macka nu vännen).

I.o.f.s har jag aldrig mätt, så det skulle kunna bero på nått annat…

Efter ca 2,5 månad på LCHF har jag blivit otroligt lugn i humöret. Kan t.o.m. skoja med familjen innan middag. Det är fantastiskt! Vill inte återgå till det som va förr.

Har för övrigt en bror med diabetes typ 1 och jag känner igen mig själv i honom när han inte sköter sig riktigt med mat och insulin.

En av poängerna med min förfrågan var just detta--

"så det skulle kunna bero på nått annat…"

En frisk person , dvs i detta sammanhang utan diabetes, får mycket sällan så kraftiga blodsockersvängningar att det märks.

FÖR LÅGT blodsocker är det nästan omöjligt att få för en frisk person.

 Helena Hesselmark

#17 Kanske är det så.

Ungefär 80% av min umgängeskrets blir sura och irriterade när dom blir hungriga och det skulle verkligen vara intressant att veta vad det beror på. Tror nog ändå att det har med blodsocker att göra för efter ett par tuggor/minuter brukar dom tina upp.

Kan det vara så att man bara är olika känslig för svängningarna, även om BS inte sjunker/stiger till "sjukliga" nivåer.

Jag har aldrig hört min dotter som är vegetarian klaga över detta. Hon kan gå utan mat halva dagen utan att reagera. Hon har inte heller diabetes.

Hej

Jag tycker det er fint att du fråger så Helena.Som typ 1 kan jag bli provokerad om "vanliga" folk prater om blodsocker som et stort problem.Kan man inte kalla det brist på energi istellet?

Klart man har vissa svingninger som icke diabetiker,men det vitner om lite forståelse om en diabetikers situasjon.Jag vet det inte er tenkt så-men så tycker iallefall jag.Så jag vill uppmana en endring i ordval eller tanke kring vad det er som får en till at bli aggressiv om hungrig..For en typ 1a handler en kænning faktisk om liv och død på vissa tidspunkt. man kan knappt prata pgav brist på energi-som du vet Marie Ann pgav din bror.

12# 7.2 och 6.6 er jo bra verdier- om man prater om det som en svingning har man et luksusproblem.Bra at du har god påverkan på honnom.

Jag hoppast ni inte tycker jag var arg nu-men att ni ser mitt poeng.

#20, Mala09

Vi är helt överens om detta Mala09. Nog på tiden att det blir en diskussion om vad "lågt blodsocker" faktiskt  är och vilken risk det innebär för dem som råkar ut för det.

Man borde använda ett annat uttryck för företeelsen när icke-diabetiker blir på dåligt humör när de inte ätit.

Kanske "humörsvängningar"??

#16 skriver att hon "blivit lugn i humöret".

Men … man kan vara helt överens om att LCHF jämnar ut både blodsocker och humör.

Helena Hesselmark

Jag kan bara hålla med Mala09 och Kitabu om detta! Blir till och från också störd över "friska" som klagar över att bs skjuter i höjden. Vilken höjd? Mina höjder kan vara runt 23 mmol….hos en frisk person fungerar ju tackochlov kroppens kontroll av bs, så några höjder blir det sällan tal om. Lite av samma kan jag känna när vissa talar om insulinet som något av hin håle, som ska undvikas till varje pris, och särskilt då det artificiella insulinet. Som typ 1 är jag snarare tacksam över att det går att tillsätta insulin när det saknas, I annat fall vore jag död vid detta laget. Och det är jag glad att jag inte är!

Ja! och jag också.Jag skulle inte bli mer en 9 år om inte det var for insulin-så jag er också tacksam for det.

"FÖR LÅGT blodsocker är det nästan omöjligt att få för en frisk person."

Jag var hos min läkare för en tid sedan (klagade på att jag var orekelös, yr och kände mig svag) hon mätte mitt blodsocker och konstaterade att jag hade för lågt blodsocker att om det var någon annan hade h*n blivit medvetelös. Hon föreslog att jag skulle ta honung men jag vägrade. Jag kom hem efter besöket, åt kött och en tallrik sallad och mådde lite bättre efteråt.

Det händer mig ofta att jag får dessa symptom om jag inte äter i rätt tid och jag har inte diabetes.

Jag vill gärna påpeka att jag får dessa problem också på lchf-kost. (okontrollerbar ilska och matthet)

Det tar visserligen längre tid att komma dit, men kommer jag väl dithän att jag är så hungrig, då är det nästan värre än då jag åt kolhydrater. Kanske just för att jag gått längre tid utan mat än jag någonsin gjorde då…?

#24

 m fl

http://www.netdoktor.se/traning-kost/?_PageId=425

Här kan man läsa om lågt blodsocker(hypoglycemi) hos dem som inte har diabetes.

Helena Hesselmark

Dessa är symptomen på Hypoglykemi:

• Blekhet
• Darrningar
• Svettningar
• Svaghetskänsla
• Hjärtklappning
• Hunger
• Oro
• Koncentrationssvårigheter
• Irritation
• Trötthet
• Synstörningar
• Nedsatt närvarokänsla
• Kramper
• Koma.

Av dessa är det endast de två sista som inte stämmer på mig när jag t ex tidigare åt en kaka till kaffet på jobbet på eftermiddagen vid tre. Innan jag hade hunnit hem och fått maten på bordet var allt uppoch nervänt - jag mådde tjuvtjockt. Om inte detta var lågt blodsocker- vad var det då?

Att jag inte har någon diagnos förbättrar inte mitt allmäntillstånd -jag mår lika dåligt. Det värsta är att det är så många som går runt och har dessa svängningar och det enda som rekommenderas - som ex i länken till nätdoktorn ovan - är att inta kolhydrater!!!! och det ofta!!!

Vi måste lära våra medsystrar (och bröder -fast de verkar inte vara lika många) att det enda som hjälper är att sluta med alla snabba kolhydrater och i mitt fall så hjälpte inte GI helt, jag måste äta strikt LCHF för att må bra och slippa de stora svängningarna.

Jag har inte diabetes men fick enorma "dippar" emellanåt med svettningar och skakningar. Hade sådant när jag låg på sjukhus och de kollade blodsockret direkt och hör och häpnad så var det normalt. Har en väninna som också har diabetes och vi kollar då och då när jag blivit darrig mm men icke. Blodsockret ligger normalt. Så jag vet inte vad det egentligen är som sker.

Jag har det precis som TinaFS, har alla dessa symptomen förutom de två sista. I länken som Helena postade här står det att de allvarligare symtomen (Kramper och Koma kanske?) inträder först senare. Hua det är skrämmande.

Jag har väl aldrig mätt mitt blodsocker innan jag började med LCHF, och jag blev ju förvånad över att jag kunde ha högt socker efter hård träning. Det är tydligen ganska normalt, kroppen frigör socker när den behöver det. Man kan få högt blodsocker utan att äta några kolhydrater alls.

Svängningar kan man kanske kalla det, men det är inte de topparna som folk brukar mena, utan snarare när man känner sug efter att kroppen har lyckats ta hand om och "eliminera" allt socker man har satt i sig.

Efter övergång till LCHF har jag någon gång känt just sån hunger som brukar tolkas som lågt blodsocker, hunger som leder till irritation, och det kanske är att sockret ligger lite lägre än normalt, men definitivt inte att det är lågt så som för diabetiker som får insulinkänning. För mig har sådan hunger dykt upp när jag har gått hela dagen utan att äta något och kanske cyklat fem-sex mil och det borde vara dags att äta för länge sen. Jag har mätt sockret vid ett sånt tillfälle, och det låg på 5,1. Det kan man knappast kalla lågt. Men just den specifika känslan hade jag ofta innan jag började med LCHF, och i synnerhet när jag gick ner i vikt genom att aldrig äta mig riktigt mätt under omkring nio månader.

Jag hade mina tider då mitt blodsocker sjönk kraftigt på kort tid (har aldrig mätt den), då känner jag bara hur allt saktas in, min kropp tappar energin, börjar småskaka o svettas och allt jag tänkte var 'socker, ge mig socker!!'.. har kört lchf 3 veckor och första veckan fick jag lite blodsockerblues som man kallar det, blev yr lätt o så. men jag var envis och fortsatte och nu känner jag mig mkt bättre, har inte humörsvängningar heller =)

Jo men det är ju det som är så intressant #31 och #30 att när man mäter vid dessa tillfällen så ÄR inte blodsockret lågt utan det är troligen något annat som händer i kroppen som vi upplever som "blodsockerfall". Det är troligen ett " mentalt kolhydratfall". En alkis som inte får sin alkohol får samma symptom. Obehaglig upplevelse är det men tror inte att det egentligen handlar om blodsockret. Men det är ju vad jag tror.

Det kanske är lågt relativt sett, om kroppen till exempel är van vid en nivå på 5,3 och det sjunker till 5,1. Det är ju inte lågt, men det kanske är lägre än vad man trivs med, så att man får såna symptom. Om man en längre tid kan vänja sig vid ännu lägre nivåer, kanske inte det suget triggas förrän det är mycket lägre. Jag gissar att det är just vad som menas med "sockersug". Men nu när jag fick samma sug i magen var det inte socker jag kände att jag ville ha, utan fett.

Jag brukar ha under 5 och känner inget av detta.

Kan detta inte vara ett tecken på kolhydratsberoende. En fråga som dök upp i mitt huvud bara, har ingen aning.

#33 Visst kan det vara så men det räknas ju inte som lågt blodsocker rent medicinskt. För att kunna ha någon koll på olika värden så finns det ju referensramar för vad som är normalt.

Fast vad är det då som sker när man får det när man äter kolhydratsreducerat?

Som jag skrev tidigare så blir jag matt och okontrollerbart irriterad också nu. (fast inte lika ofta) Kanske ännu mer, eftersom jag kan gå längre utan mat nu…

Det er klart att det goda med kolhydratsreduserat kost mycket handlar om blodsocker for alla, men for en icke diabetiker handler det inte om at man inte får høgt eller lågt,men at leveren och pancreas inte behøver jobba hårdt,och att man får ned insulinmengdene som kroppen produserer-ergo får balans i hormoner och vikt och foreygger diabetes 2 som kan bero på en sliten/øverarbetat pancreas.(bukspyttkjertel.)

Jag tror som Helena att när vi "friska" talar om lågt blodsocker så är det nödvändigtvis inte så!

Utan det är nog som så att det är väl etablerade begrepp som kan förstås av alla och kanske mest handlar om låga energinivåer.. eller svängande sådana.. alternativt svängande mellan olika bränslen!

De två begrepp jag använder och som kanske mest beskriver hur jag känner mig är "lågt blodsocker" och "paltkoma".. tanken är att det ideala är att ligga någonstans mittemellan!

Iallafall så känner jag sällan av detta längre.. mest någon konstig känsla när jag fuskar någon gång på kalas där man tvingas äta tårta eller liknande.. värme, höjd hjärtrytm och hårdare slag.. lite obehagskänsla altså.. men väldigt svaga sådana!

Det skulle med andra ord kunna vara en drös med signaler som sedan buntas ihop i begreppet lågt blodsocker.. alltifrån låga energinivåer, psykologiska faktorer som har med belöningssystemet att göra, stress, och kanske det mest påtagliga eller utlösande.. blodsocker som faller eller stiger snabbt.. inte nödvändigtvis i några stora intervaller men iallafall relativt snabbt, för detta är något som hjärnan känner rätt bra och startar en hel serie åtgärder mot!

"Man kan känna sig "låg" ibland och skyller gärna på "lågt blodsocker", men om man då mäter BS så är det förvånansvärt ofta normalt eller till och med lite högre. Det som då sannolikt hänt är att glukoshalten tämligen snabbt sjunkit från en högre nivå medan antalet GLUT1 inte har ökat i antal tillräckligt fort för att kompensera detta."

http://blogg.passagen.se/matfrisk/entry/hj%C3%A4rnan_och_blodsocker

#38 "Iallafall så känner jag sällan av detta längre.. mest någon konstig känsla när jag fuskar någon gång på kalas där man tvingas äta tårta eller liknande.. värme, höjd hjärtrytm och hårdare slag.. lite obehagskänsla altså.. men väldigt svaga sådana!"

Menar du att du skulle få den reaktionen av lite högre socker eller lite lägre socker, efter tårtan?

För en fullt frisk person är det MYCKET svårt att få så lågt BS att det kan sägas börja närma sig hypoglykemi… 3 nånting. Du måste i praktiken äta mycket snabba kolisar och sen antränga dig HÅRT. Ingen normal människa pallar av att göra det utan lägger av helt naturligt. Det kan dock ske vid extrem uthållighetsidrott där man tömt glykogen… vilket heller inte är normalt

Det som sker är väl att kroppen tvingas, så mycket den förmår, att börja använda protein för att tvinga upp BS… det är riktigt jobbigt för kroppen.

Däremot kan man som frisk få liknande symptom, även om man aldrig är i närheten av hypoglykemi. Förmodligen händer det att kortisol (stresshormon) stiger för en kolhydratsdriven person vid energibrist. Kroppen är inte van vid tillräckligt hög fettförbränning, så att energin räcker till… kroppen hamnar i stresstillstånd liknande det en del av oss känner som omställningsbesvär. Det som händer är då att levern som en reaktion på kortisolet pytsar ut en del av leverglykogenet för att stabilisera BS… Men vi känner definitivt av kortisolets verkningar.

Jag är inte diabetiker och jag känner tydligt av högt och lågt blodsocker. När blodsockret stiger högt blir jag först speedad men snabbt trött och matt och får ibland en lätt huvudvärk och dimsyn. När det sjunker händer det att jag blir kallsvettig, svag, stirrig och darrig.

Jag har köpt en blodsockermätare och sett att jag inte inbillar mig skillnaden mellan att ha 3,5 och 15 i blodsocker.

Nu har jag ett superstabilt blodsocker med ett hba1c på 3,9 senaste kollen. Visserligen inte så vansinnigt mycket lägre än tidigare (4,4) men det är inte ett resultat av höga toppar, massor av insulin och djupa dalar…

Jag är i alla fall helnöjd med att ha blodsockret under kontroll, trots att jag inte uppfyller de diagnostiska kriterierna för diabetes. Varför vänta med att göra något åt saken tills du har försämrats och är så pass sjuk och skadad att sjukvården stämplar dig som diabetiker…?

#39

Jag menar att jag känner av detta när jag fuskat med för mycket kolhydrater.. ofta rena mjöl och sockerbomber som tårta o sånt däringa kaffetillbehör!

Antagligen mest övergångsbesvär från fett till glukos.. det känns inte såå allvarligt.. har mest reagerat på att det känns anorlunda, det försvinner på några timmar!

#41 Jag vet inte om man inte måste ha diabetes typ 2, eller åtminstone genom metabolt syndrom vara på väg dit om man kan mäta såna svängningar som mellan 15 och 3,5. Själv har jag vid ett tillfälle mätt 16, och det var en klar varningssignal. Så högt socker ska man aldrig ha om man är frisk.

Efter att jag har gått över till LCHF har jag aldrig haft högre än 8,5 när jag har mätt, men det intressanta med det höga värdet var att jag i stort sett inte hade ätit några kolhydrater alls under närmare ett dygn, och att det var efter att i rask takt ha cyklat drygt 6 km. Jag hade höjd puls och var svettig när jag gjorde den mätningen, men jag hade tvättat och torkat händerna, så det borde inte ha funnits något socker på fingret. Bortsett från den mätningen och andra efter kraftig ansträngning, har jag inte mätt några höga nivåer efter LCHF, utan det ligger som lägst vid 4,7 och vanligen inte över 5,3. Jag tolkar det som att kroppen försöker hålla sockret omkring 5, men att vid kraftig ansträngning skickas socker ut för att tillföra energi, men att det inte tas ner väldigt snabbt, så att jag hinner göra en mätning med högt resultat. Efter omkring en halvtimme är det nere i normalt igen.

Jag mätte som högst 16 innan LCHF, och omkring tio minuter efter att ha druckit en sockerrik juice. Doc påpekade att för att ha det höga värdet var det stor sannolikhet att man verkligen har diabetes. Regleringen med hjälp av insulin borde gå fortare.

Och jag har aldrig mätt något riktigt lågt värde. Som sagt har jag mätt ett blodsocker på 5,1 när jag har känt mig sådär som man brukar säga "låg på blodsocker". Mätningen visade ju något helt annat. Jag tror att den där känslan av sug är något helt annat än en låg blodsockernivå, och att vi pratar om något vi egentligen inte vet något om när vi säger så.

Och om du har haft så stor variation som mellan 15 och 3,5 så är det i varje fall någon form av störning i kroppens hantering av kolhydrater.

#43: Visst verkar det självklart att jag har någon form av störning i kolhydratsomsättningen! Sjukvården anser dock att det är fullkomligt normalt med sådana variationer, så länge man inte kan diagnostiseras som diabetiker enligt deras standardkriterier och de (godtyckliga) gränsvärden som gäller.

Rent praktiskt, när det gäller kosten, betraktar jag mig som diabetiker. Jag behöver ingen diagnos för att förstå hur viktigt det är att hålla blodsockret lågt och stabilt.

All träning är stress för kroppen, efter 45min med högre ansträngning stiger kortisolet rätt snabbt. Ju hårdare ansträngning desto snabbare stiger det. Det är därför det för det mesta är kontraproduktivt att träna hårt mer än en timme… man går in i ett katabolt tillstånd där man jobbar mot sina hormoner och inte med dom…

 Helena!

Det är en väldigt intressant fråga du ställer. Jag är nämligen gift med en diabetiker typ 1, men hans problem med lågt blodsocker kanske 1 gång per år var ingenting mot mina ständiga, fruktansvärda, helvetiska, outhärdliga blodsockerdippar innan omläggningen till LCHF. Min man hade inge som helst problem att vänta en eller två timmar med maten. Jag däremot blev helt vansinnig, fick alla de tolv första symptomen som står uppräknade i #27, förvandlades från Dr Jekyll till Mr Hyde. Familjen har verkligen lärt sig att ta skydd. Nu har jag aldrig mätt mitt blodsocker vid dessa tillfällen, för diabetes, det hade jag inte. Däremot har jag hypotyreos,  d.v.s. brist på sköldkörtelhormoner. Då kan man få sådana problem som jag hade. Nu är det i och för sig ett specialfall eftersom Levaxinet, medicinen, inte har hjälpt mig så som det borde hjälpa (nu har jag fått hjälp utomlands). Hur som  helst, hypotyreos ger en störd ämnesomsättning och försämrat näringsupptag. Därför är två av 70 symptom för låg saltbalans i kroppen (som ger en olidlig törst) OCH FÖR lågt blodsocker.

Jag har i och för sig en teori om att det inte är LÅGT blodsocker utan SJUNKANDE blodsocker som sätter igång dessa reaktioner hos ickediabetiker.

Tydligen ett ämne som intresserar många.

Bra att så många olika synpunkter kommer fram.

Det verkar nog som om det är två helt olika företeelser att ha "lågt blodsocker" när man är diabetiker -- oftast p g a övermedicinering --och

att ha något annat som påverkar humörbalans och allmänbefinnande hos icke diabetiker.

Det viktigaste är, tror jag, att människor inser att LÅGT blodsocker hos diabetiker som är insulinbehandlade är ett mycket allvarligt tillstånd som kräver snabb insats.

#44 om du pendlar mellan dessa värden och har så högt emellanåt så ligger du garanterat i riskzonen. Att kalla gränsvärdena för "godtyckliga" tycker jag är väl starkt. Det ligger mycket forskning runt detta och jag är nog ganska säker på att de vet vad de talar om. Du kan ju själv också påverka ditt blodsocker genom att äta fel. Det är i såfall individens egna gränsvärden som kanske är "godtyckliga" i ett sådant fall. Vi är många som är och varit matmissbrukare och har tyckt att vi inte äter så mycket av det ena och det andra för vi kanske inte har några direkta referensramar eftersom det kanske redan började i barndomen.

#46 Tror som du Gitten att det troligen är själva aktiviteten, dvs att blodsockret sjunker som gör att man inte mår bra eftersom kroppen/hjärnan är van att matas med kolhydrater och när det inte kommer några sådana så mår vi dåligt utan att blodsockret för den del är lågt. Men har man vanan att peta i sig sötsaker som snabbt höjer blodsockret så är det ju klart att man får abstinens när man inte får några. 

Precis samma symptom är det för en knarkare som inte får sitt knark (lite starkare reaktion än matbegär men väldigt lika) och lika för en alkoholist som inte får sin alkohol. Problemet för oss är ju att vi måste ju äta och vi måste välja vår mat noga. Man kan ju inte säga till en alkoholist att nu får du bara dricka lättöl….. det triggar ju igång alkoholbegäret precis som vårt kolhyhdratbegär triggas igång när vi inte kan låta bli kolhydrater.

Personligen tycker jag att det låter logiskt. Är det någon som håller med?

#41, 44

Per definition diagnosticeras man som diabetiker efter vissa mätnormer.

Om du har ett uppmätt blodsocker på 15mmol/l flera gånger tycker jag att du skall begära att få genomgå ett glukostoleranstest.

Om du sedan väljer att kalla det, att du har störd kolhydratomsättning, så är det din ensak.

Får du bra värden på att äta lågkolhydrat är det underbart, liksom för alla oss andra.

#48, 49: Det jag menar är att sjukvården tenderar att tolka mätvärden väldigt svartvitt: ligger man precis under en gräns är man frisk, ligger man precis över är man sjuk. Så funkar det inte i verkligheten, det är en glidande skala.

Ligger man väldigt högt inom "friskhetsintervallet" är det en tydlig varningssignal och inget som bör viftas bort med att "dina värden är normala", vilket ofta sker. Tyvärr verkar sjukvården inte vara särskilt intresserad av förebyggande arbete, åtminstone inte i Stockholms län.

Jag har gjort glukostoleranstest både privat och inom sjukvården och ligger klart under den gräns som satts för diabetes. Blodsockret stiger till runt 15 praktiskt taget direkt, men efter två timmar ligger det under diabetsgränsen. Däremot kan jag säga att jag har en störd kolhydratomsättning, eller kalla mig prediabetiker om jag vill sätta en diagnos på mig själv: de kriterierna uppfyller jag.

Egentligen är det inte intressant för mig personligen om jag klassas som "sjuk" eller "frisk" baserat på testvärden. Däremot känns det meningsfullt att ta tester av olika slag så att jag vet ungefär hur jag ligger till och om min kost har avsedd effekt eller om den behöver bli striktare. Som det ser ut nu funkar den bra!

# 50 Vilken tur att du funnit en väg som funkar för dig och på så sätt kan du mota Olle i grind.

#51: Tack, visst är det bra!

Något jag ville framhålla är i alla fall att man mycket väl kan ha rejäla blodsockersvängningar utan att vara klassad som diabetiker. Det kan krävas att det gått rätt så långt innan man t.ex. kan diagnostiseras genom ett förhöjt fasteblodsocker. Ett lågt hba1c kan vara missledande om blodsockret svänger väldigt.

För mig är det en självklarhet att "friska" personer kan ha blodsockersvängningar och jag skulle vilja uppmana alla som tror att de har riktiga svängningar att köpa en blodsockermätare och faktiskt testa!

#52 Håller med dig men jag och några fler ifrågasatte det hela eftersom det är skillnad på svängningar och lågt blodsocker. Men att det far fram och tillbaka mår nog ingen bra av. Det är det här som är så härligt med forum, att man kan diskutera fram och tillbaka och slutligen komma fram till att vi egentligen menar samma sak.

#52

"klassad som diabetiker"

Vilken klass skulle det vara?

Andra eller tredje klass? Skulle det vara så negativt för dig att få en diagnos?

Vad är det du är rädd för?

Helena Hesselmark

Det är ju helt klart att en person som har så nedsatt förmåga att producera insulin att det blir ett problem i kombination med den kost personen äter kan ge höga värden. Samma gäller (ofta samtidigt) för personer med viss insulinresistens.

Men vad jag kan förstå kan dessa personer aldrig (mer än en frisk) uppleva blodsockerdippar !?!

Däremot kan de nog uppleva stresstillstånd, pga att kroppen jobbar för högtryck för att försöka fixa till ett högt blodsocker.

Vanlig stress lägger i sådana fall sten på bördan. Jag inbillar mig att väldigt många prediabetiker trillar över och får diagnos diabetiker efter en stressad, traumatisk upplevelse.

#46

tror också det handler om aktivitet eller en prosess som hender och att det får man kännslan av-kroppens fixing av signaler om at det går ned,inte att det är lågt.Och självklart om man är vand med socker får man abstinens symptom utan.Eller är insulinresistens/kännslig.Säker en del som har vanlig fasteblodsocker men också lite svängningar,men-definisjon av diabetes trodde jag var alla med värden över 11 fick-jag har tatt fel då, men om man kommer opp i 15 så har man definitivt en prediabetes som måste behandlas (merk ordet) med kost.Tur attt vi kan det med kosten nu, till skillnad for 15 pr sedan.En del typ 1 or har antagligen varit möjlig att behandla enbart med kost med pgav dårlige råd (tallriksmodellen) har man inte klart det.Det är vel lite off topic.Men inte alla.Om man må behandlas,ville jag kallt en person diabetiker typ 0.(altså när det går fra 3.5 till 15)

Tror också att psykologisk stress kan vara det utlösande,eller f.ex en operation eller annat som fysisk stressar kroppen.Infektioner undrar jag vilken påvärkan friska har på sitt blodsocker och hur snabbt det eventuellt stabiliseras.Kan en konstant infektion som man inte upptecker vad är skapa diabetes?Eks. i tarmen från gluten

Jag började kalla mig

diabetiker typ 0

i mars 2007 när jag kunnat sluta med 70 IE insulin och ha ett lågt bra blodsocker genom att äta nästintill inga kolhydrater alls.

Så om man kunnat sluta med diabetesmedicin genom att äta LCHF kan man kalla sig diabetiker typ 0.

Risken att få förhöjt blodsocker om man skulle äta för mycket kolhydrater finns ju kvar.

Helena Hesselmark

diabetiker typ 0

Eller om man kan låta bli at byrja med medicin när man upptäcker man har värden som är på gränsen och får lugnat det med lchf..?

bra ord och en mycket positiv klang av "0"et.

#54: Nu förstår jag inte riktigt hur du menar… Jag tror du projicerar?

Jag skulle inte alls besväras av att få en diabetesdiagnos. Jag kan inte tänka mig att det skulle påverka mitt liv i någon större omfattning, men jag har inte de testvärden som krävs för en diagnos. Så är det bara.

Sjukvården tycker inte att blodsockersvängningar som mina är problematiska eftersom jag ligger under diabetsgränsen enligt deras standardtester. Jag håller inte med.

(Eftersom jag äter lchf sedan något år besväras jag dessutom inte längre av svängningar.)