Nybörjarproblem
Nu har jag ätit LCHF i ungefär 3 veckor. En mkt kort tid i det stora hela men det går väl sådär.
Omställningsbesvär av huvudvärk och extrem trötthet är borta. Min man har tappat flera kilon, förmodligen mest vatten men avis blir jag.
Min vikt står still, börjar peka lite uppåt. Jag är större över magen, känns som att jag är gravid igen - är liksom bukfet helt plötsligt. Eftersom jag ser smalare ut i ansiktet trots detta antar jag att jag tappat vatten och att det nog inte är inbilning, jag har nog lagt på mig en del på magen.
Sen tycker jag det är jättesvårt med hunger och mättnad. Jag är jättehungrig för det mesta. Speciellt frukost har jag svårt att känna mig mätt på trots typ omelett på kanske 3 ägg med fett och ½ pkt bacon, eller som i morse äggmjölk på 2 gulor och 1 helt ägg, nästan 50 g smör och lite kokosfett och 3 dl vatten(drack upp allt utom ca. 1 dl.)
Trots en sådan frukost känner jag mig snart hungrig igen och jag upplever det som hunger snarare än sötsug.
Försöker hiva på fett nu för att verkligen komma till den där känslan av att bli mätt och inte behöva 1000 mellanmål. Ibland infinner sig detta då, men mer i form av illamående än mättnad egentligen.
Nu funderar jag på om detta är övergående och om fler känner igen sig. Dels med "bukfetman" och det med att man lär sig känna sig mätt och hur mkt man behöver så småningom.
Kände mig mättare på min gamla frukost bestående av 1 dl kokta havregryn, 1 rivet äpple och lite mjölk och kanel än värsta omelettfrosseriet vilket kanske verkar lite konstigt!
Magen stressar mig lite, är rädd för att snart ge upp och då ha kvar ännu mer övervikt än innan. Får väl börja styrketräna lite. Minns av gamla erfarenheter att det var så mkt lättare att lägga på sig muskler med energiöverintag än tvärtom så jag får väl se det som en "muskelbyggarperiod" om jag inte får igång den där fettbrasan…
ville kanske mest skriva av mig… och jag vet 3 veckor är en kort tid! Saknar inte socker eller bröd, men gröten!!!
Om du känner dig hungrig efter en stund så ät något då. Om din kropp känner att den får mat när den är hungrig så tror jag att den lugnar sig och dels släpper ifrån sig fett och att den känner mättnad på ett annat sätt. Det upplevde jag när jag började i a f. Lycka till.
Det där med bukfetman kan jag kommentera. Jag har tappat massor i vikt och centimetrar men runt midjan sitter det som berget. Jag har hållt på i snart ett år….
Efter att ha beklagat mig här på forumet, skrev någon att just midjan är det ställe där det släpper sist. Någon annan skrev att det finns teorier om att kroppen också omfördelar fett när den tappar i vikt. Detta för att se till att det finns ett skyddande fettlager runt de vitala organen. Om det stämmer eller ej, vet jag inte, men jag håller tummarna för att det är så…
Ge inte upp - mår du bra så sug på den "karamellen" så länge!!!
Själv trappade jag ned på kolhydraterna i lugn takt. Kan vara en idé om det inte funkar med strikt LCHF på en gång. Kanske behöver din kropp lära sig bli mätt utan kolhydrater.
Hej! För mig tog det 2,5 år innan det började märkas men jag har mått bra och njutit av hälsovinsterna under tiden. Välkommen och ge inte upp! Vänligen/Kicasara
Ohhh vad jag känenr igen mig! Det lustiga med LCHF är att det vandrar runt på kroppen - vissa delar blir smalare andra blir tjockare. Och just magen lever ett helt eget liv. Den kan bli bautastort daller, emellanåt riktigt platt, och jag relaterar det mycket till stress och emellanåt lite oregelbundna vanor. Man behöver prova sig fram också - och det tar tid.
Just nu är det mera daller runt kistan på mig och jag har helt plötsligt börjar känna igen mina anklar och underben igen :) efter tio år.
Jag är också av den uppfattningen om att min kropp inte tycker det är helt stressfritt att släppa på depåerna utan det är med lite knös och stön det går, i vårt fall ofta kopplat till smärta i muskelfästen och ben (som det känns). Acne utbrott i nyllet, svullen mage mm, men det går i vågor.
#4 2.5 år innan det började märkas!? viktnedgång menar du? Tur att du mådde så mkt bättre att du tyckte det var värt att fortsätta.
Jag är ju varken sjuk eller väldigt överviktig. Har ett bmi på 26 så snudd på normalviktig. Men kan vara ett monster vid lågt blodsocker och mitt humör är beroende av att få mat regelbundet. Så jag tänkte att humöret kanske kunde bli lite jämnare med denna kost. Men äter jag var 3-4h med frukt och annat anser jag väl att jag mår bra då med. därför kan det kanske vara svårt att peppa sig till att göra dessa stora förändringar om man inte får resultat innan 2.5 år! Får väl stötta min man ett tag till och så får jag se vad som händer.
Magen är då inte rolig iaf!
Starta ny diskussion