Mycket bra

#1 Om stycket om insulin nu är rätt så kommer texten i sin helhet hamna i min blogg. Om du vill använda texten får du gärna länka dit!

http://suvi.se/?p=2927

Uppdatering: Hoppla, du kanske ändrade dej?

Ingen som har nån kommentar om jag fattat detta med blodsocker och insulin rätt?

Jag tänkte länka hit istället, men jag kan lika gärna länka till din blogg.

Du har fattat rätt!

#0, Du har förstått rätt, men jag tycker du kunde vara lite tydligare, kanske nämna att insulin är ett hormon, det är inte säkert att alla gör den kopplingen. Jag skulle nog utveckla det där med hormonstyrd viktminskning lite. Och diskuterar man hormonstyrd viktminskning så bör man nog även nämna glukagon. Här är en alternativ version som får använda om du vill, som är lite tydligare och tar upp glukagon:

Alla kolhydrater man äter omvandlas till glukos (blodsocker) i kroppen. Detta höjer blodsockret. Eftersom det är farligt med högt blodsocker så använder kroppen hormonet insulin för att sänka blodsockret. Insulinet gör detta genom att öppna cellerna för fettinlagring, så cellerna tar in blodsockret och gör om det till fett, för att få bort det från blodet. Det är så kroppens fettinlagring går till. Mycket insulin signalerar även kroppen inte ska förbränna fett, eftersom om man har högt blodsocker så har man mycket energi, så då är det onödigt att slösa på sina lager. Eftersom fettförbränningen är avstängd och fettinlagringen är på högvarv så är det inte bra. Framför allt är det väldigt svårt att gå ner i vikt när man har höga insulinnivåer. När man äter kolhydrater så åker blodsockret altså berg-och-dal bana, först blir det högt för att kolhydraterna höjer sockret mycket, sedan sänks det kraftigt igen när insulin utsöndras.'

Om man är insulinresistent (vilket väldigt många överviktiga är) så krävs det stora mängder insulin för att ta hand om bara en liten mängd blodsocker. I så fall är det nästan omöjligt att gå ner i vikt med konventionella metoder, som träning och kaloribantning, eftersom kroppen ändå blockerar fettförbränning med så stora mängder insulin i kroppen.

Om man inte äter kolhydraterna, utan lever huvudsakligen på fett och protein, som inte alls höjer blodsockret så mycket, så behöver kroppen inte utsöndra så mycket insulin. Då slipper man få fettförbränningen blockerad, och man slipper lagra massa fett. Istället så utsöndras hormonet glukagon, som är motsatsen till insulin. Glukagon signalerar till kroppen att den inte får energi från kolhydrater, utan därför behöver förbränna fett för att få sin energi. Glukagon sätter därför fart på fettförbränningen. En del organ i kroppen kan använda fett direkt som energikälla, men glukagon signalerar också att kroppen ska försättas i ketos, vilket innebär att fett görs om till glukos (blodsocker) och ketoner. En del organ, t.ex. hjärnan och hjärtat, kan använda ketoner som en alternativ energikälla istället för glukos. Dessutom så skapar samma process en del glukos till dom få delarna av kroppen som inte klarar sig utan socker får sitt behov tillgodosätt. Denna process skapar inget överskott av glukos, utan bara så mycket som kroppen behöver, så blodsockret höjs inte så mycket att det behövs en massa insulin för att sänka det igen.

Eftersom kroppen producerar glukos i en jämn takt hela dagen, precis så mycket som den behöver, håller sig blodsockret jämnt istället för att åka berg-och-dal bana som det gör när man äter kolhydrater. Därför är det mycket bra att undvika kolhydrater om man är diabetioker diabetiker, eller om man bara vill undvika de många skadorna och sjukdomarna som högt blodsocker och höga insulinnivåer ger. Man slipper för mycket insulin som blockerar fettförbränning, och får istället glukagon som ökar fettförbränningen, och därför går man ner i vikt om man är överviktig och äter den här kosten. Det är på grund av kostens påverkan på dessa två hormoner, insulin och glukagon, som man kallar detta för hormonell viktminskning.

Det blev lite långt, och något övertydligt kanske, men jag hoppas du får användning för det.

Jag redigerade inlägget något, så han du läsa det innan jag skrev detta så skumma igenom det igen så ser du biten jag ändrade.

#6 Tack för utvikningen! Jag lägger gärna till texten i bloggen och vill gärna ange dej som författare och om du har en hemsida länkar jag gärna!

Säg vad du vill att det ska stå så bifogar jag det.

andreas, tack för den förklaringen…men…jag måste bara få svar på en sak och jag börjar nästan undra om jag är lite dum (åt iofs pasta idag)..men är det inte insulin man ger till diabetiker? alltså något fettinlagrande? varför gör man nu det? eller vad är det jag inte kopplat än?

#8, Jag har ingen hemsida, men på en del andra ställen på internet brukar jag kalla mig för TPC, så du kan skriva att det är skrivet av "Andreas (TPC)" så är båda signaturerna med.

#9, Javisst, det är därför många diabetiker blir överviktiga. Problemet med diabetiker (typ 2) som behöver insulin är att de är så insulinresistenta att det krävs enorma mängder insulin för att sänka blodsockret, så mycket att kroppen inte klarar av att tillverka tillräckligt själv. Så blodsockret sänks inte så mycket som det ska. Och eftersom det är mycket farligt att ha för högt blodsocker under längre tid, farligare än att ha fettinlagring påsatt, så ger man ännu insulin för att sänka det till normala nivåer.

Bättre är såklart att undvika att få högt blodsocker från början så man inte behöver det extra insulinet, och det är där LCHF kommer in i bilden.

Om man äter kolhydratrik mat höjs blodsockret - höjs det för mycket frisätter kroppen helt normalt insulin för att få ner sockret till normal nivå.

Om man inte har någon insulinproduktion är man typ1 - har man för dålig produktion är man typ 2 diabetiker (enkelt uttryckt - det är lite mer komplcierat än så). Då måste man tillföra insulin. När den balansen blir fel och det blir för mkt insulin går man upp i vikt.

Om man äter kolhydratlåg kost - behövs följdaktligen inte värst mycket insulin - vare sig egenproducerat eller tillfört - eftersom blodsockret inte höjs på samma sätt.

Andreas hann före …

Diabetes är alltså en följd av/detsamma som extrem insulinresistens?

Ju mer kolhydrater vi äter, desto mer resistenta blir vi?

och DÄR ramlade polletten ner !!!  tack så mycket båda!!! insulinet man har är kasst helt enkelt, och med MER insulin hoppas man kunna sänka blodsockret då? ahhhhhhhhhhhh

#13, Ja, när man får väldigt hög insulinresistens så kallar dom det för diabetes typ 2 (innan dess när man bara har "halvhög" insulinresistens så kallas det för metabola syndromet).

Jag känner inte till alla saker som kan ge insulinresistens, men en vanlig orsak är mycket riktigt ett långvarigt överintag av kolhydrater. Cellerna i kroppen blir helt enkelt van vid insulinet när det är överproduktion under lång tid, ungefär på samma sätt som hjärnan blir väldigt pigg när man dricker kaffe om man inte gör det så ofta, men dricker man flera koppar kaffe varje dag så har en kopp kaffe inte så stor effekt, eftersom hjärnan blir resistent mot koffeinet. Och då utsöndrar kroppen ännu mer insulin för att få önskvärd effekt, vilket efter ett tag leder till ännu mer insulinproduktion. Det blir en ond cirkel.

Är man inte redan insulinresistent så kan man äta en del kolhydrater utan problem, eftersom en måttlig mängd insulin inte gör en insulinresistent, utan bara när det är överproduktion. Men dom mängder kolhydrater som dom flesta äter idag är för mycket. Och har man sedan blivit insulinresistent så utsöndras mycket insulin även om man bara äter måttligt med kolhydrater, då måste man dra ner på intaget av kolhydrater rejält för att undvika överproduktion.

#15 Tack för att du tar dej tid att förklara, nu börjar det klarna även för mej! Människokroppen är ganska förunderlig ändå. Men det är väl först när man börjar förstå sig på den som man kan börja behandla den rätt.