Nu äntligen efter precis 3 mån med LCHF har det vänt. Egentligen skulle jag kanske vänta med att skriva så att jag kan se resultatet på vågen, men jag struntar i vågen helt enkelt.

Jag kollade i början hur jag låg till i "minmat" men har sen gått på känsla. Det är ju så jag vill att livet ska levas. Det ska ju sitta i fingertopparna. För mej går det inte att leva genom att kontrollera hela tiden.

Har gått upp 2-3 kg från ursprungsvikten på 78 kg, men känner mej så mycket slankare och snyggare än tidigare, trots att även måtten har varit de samma. (är 1.69 lång)

Men nu börjar måtten minska! Och det känns att kroppen har börjat att vänja sej vid att äta som jag gör. Magen fungerar bra och jag har inga övergångsbesvär längre. Fortfarande lite kramp i vaderna, men jag ska köpa magnesium.

Det är verkligen värt allt "besvär"! Det är inte helt lätt att ändra om sin kost så radikalt som till LCHF. Jag upplever mej inte som så mycket "fettskrämd", men mycket mer än jag trodde var jag, kände jag när jag började. 

Jag har börjat lita på de signaler som min kropp ger mej och min mentala syn på hur jag ska äta har börjat förändras. Det är ju där den svåraste biten sitter! Att få ett annat sätt att se på mat. Att förmå att se sina svagheter och veta vad det egentligen betyder när det suger till efter nånting. 

Jag mår så BRA av LCHF, så för mej finns inget annat alternativ. Ingen smörgås i världen kan locka mej, inget annat heller.