Min upplevelse är att jag äter en hel del till köttet eller i grytor. Frysgrönsakerna är mina vänner! Likaså olika typer av osockrad pickles, surkål osv. Jag saknar inte potatis och annan bukfylla ett dugg. Det är lite av en vanesak.

Vad gäller hjärtproblematik så rapporterar många in sjunkande Blodtryck, vilken ju är en god förändring.

Å andra sidan upplever många tunga, hårda hjärtslag, till och med pulsrusningar, främst under de första veckorna eller vid "återfall." Visst av detta verkar gå över av sig självt, visst verkar ha att göra med att man tappar magnesium när vätskan lämnar kroppen vid kostövergången.

Hur strikt man kan vara? Lite är det en fråga om från vilket håll man närmar sig LCHF. Om man har (socker)-beroendeproblematik eller är diabetiker kan man behöva vara väldigt principfast. Samma sak om man har en stor övervikt att minska ned, samt vissa typer av tarmbesvär. Den vanliga rekommendationen är att börja plocka bort pasta/ris/potatis, ersätta med lite grönsaker för öga & smak samt använda naturliga fetter. Sedan får man prova sig fram.
En del här är väldigt strikta, andra kan vara mer liberala.

Stor övervikt har väl min pappa som han borde få bort. Men hela familjen kan behöva gå ner lite i vikt egentligen… Jag ska nog ta ett snack med mamma sen och höra…

Men apropå strikt förresten. Det blir inte "farligt" på något sätt att ibland äta kolhydrater? Det är bara dåligt? Eller?

Hej!
Gällande lchf vid hjärtsjukdom hittar du lite info på kostdoktorns hemsida http://www.kostdoktorn.se/lagkolhydratkost-lchf/kostdoktorns-faq#hjärtsjuk

För övrigt kan det vara bra att läsa vanliga frågor och svar som finns uppe i menyn till vänster

Det handlar till stora delar om hur man tål kohydraterna.. det är den springande punkten.. och ofta så är just fetma och hjärtkärlsjukdommar, diabetes och metabolt syndrom olika symptom på samma sjukdom.. man har allvarliga problem med glukosmetabolismen!!!!

"En klar majoritet av alla hjärtinfarktpatienter har en patologisk sockeromsättning. Till den knappa fjärdedel som redan har en känd diabetes när de kommer till hjärtintensiven ska läggas en lika stor grupp tidigare odiagnosticerade diabetiker och ytterligare 40 procent med försämrad glukostolerans."

http://www.diabetolognytt.se/detta_nummer_2_3_2006/artikel14.html

Och mycket är avhängigt av detta, vilket har visats i olika studier!!

"Förutom upptäckten att fettinlagringar i hjärtat föregår diabetes såg forskarna att personer med onormal sockermetabolism hade signifikant mer fettansamlingar i sina hjärtan än personer med normalt blodsocker oavsett kroppsvikt."

http://www.lakemedelsvarlden.se/zino.aspx?articleID=10948

Och det mättade fettets farlighet har man inte kunnat visa!!

"Nya resultat från primärpreventiva interventionsstudier med långvarig sänkning av kostintag av såväl totalfett som mättat fett visar ingen signifikant effekt på risken att insjukna i cancer eller hjärt- kärlsjukdom. Fynden är i linje med en längre tids samlade observationsstudier."

http://www.lakartidningen.se/engine.php?articleId=%208291

Och hur har då myten om det mättade fettets farlighet uppstått???

" I tidiga studier studerade man ofta effekten på t ex hjärt-/kärlhälsa när försökspersonerna åt mycket "hårda fetter". Eftersom både härdat fett (med transfetter) och mättat fett är hårt slog man helt enkelt ihop dessa två grupper vilket idag ter sig absurt. Med modern forskning visar det sig nämligen att det naturliga mättade fettet inte är farligt men att det är transfetterna som givit alla hårda fetter dåligt rykte. Vissa mättade fetter (SCT och MCT) har t o m visat sig vara bra både för vikten och hälsan."

http://blogg.paulun.se/permalink.asp?blogContentId=124

På 50talet fanns en forskare som hade en teori om att fettet var orsaken till de ökande välfärdssjukdommarna!

Ja, nu ska jag skrika att DET ÄR SÅ BRA , men faktum är att det var de stora hälsovinsterna som en gång fick mig att sparka igång ett nyttigare liv. Du kan nog ha glädje av att läsa doktor Dahlqvists blogg (googla) och där just läsa om hälsovinster för hjärtsjuka (alla sjukdomar har en egen länk, mycket bra!). En karl hade tid för hjärtoperation men på rutinundersökningen innan så var hans kranskärl friska och rena och det var bara att avbeställa tiden.

Om man har hjärtproblem eller diabetes så är det nog strikt LCHF som gäller och inget annat. Att vara mer liberal med kolisarna passar bara den som är frisk från början. Det är min fasta övertygelse (tillfrisknad diabetiker). Men det finns ju faktiskt ingen bättre kost för hälsan än naturlig mat, så valet torde vara lätt för en med hälsoproblem. Och för resten av familjen som inte vill ha hälsoproblem. Lycka till att få pappa med på tåget!

Jag tror absolut inte att kolhydraterna blir "skadligare" när man väl har börjat med LCHF. Det behöver inte vara allt eller inget som gäller. Vissa reagerar visserligen väldigt kraftigt på en sockerchock när de väl har gått över till fettdrift. Men det är knappast farligt.

I vår familj kör vi efter principen ju mindre kolhydrater dess bättre. Men det är ingen katastrof om det slinker ner några potatisbitar ibland. Det är trots allt bättre att äta LCHF med enstaka avsteg då och då, än att mestadels leva på fiskpinnar, bröd och makaroner…

Jag tror helt krasst att det är bättre att äta så LCHF-mässigt man kan, även om det innebär lite fusk emellanåt, än att hålla fast vid kolhydratmaten för att man inte har lust att bli en helstrikt fettätare.

Det är definitivt inte allt eller inget, men varje dag med få kolhydrater och redigt med bra fetter förbättrar hälsan medan fuskdagarna adderar på minussidan.

En del hälsoförbättringar får man direkt medan andra som att varaktigt förbättra sin kärlhälsa tar kanske månader på strikt kost att uppnå.

Det är ändå en otroligt kort tid om man betänker att det ibland tagit ett helt liv att rasera hälsan.

Man väljer alltså sin nivå efter vilka mål man vill uppnå

#8 Jo, jag tänker också så. Varje lågkolhydratdag är en hälsobefrämjande dag! Själv mår jag oavgjort bäst när jag skippar allt vad socker och stärkelse heter, men jag blir inte akut sjuk av att göra små avsteg. Och ibland är det värt det!

Men när omgivningen frågar hur jag har gjort för att gå ner i vikt och jag förklarar, får jag ofta till svar att "så skulle aldrig jag kunna leva!" De tycker att min mat är extrem och kan inte inte själva tänka sig ett liv utan potatisen.

Och på vissa bantningsforum har jag läst råd från den ena kaloribantaren till den andra, att LCHF är enbart för den som är beredd att aldrig mer ens smaka en bit bröd. För då är allt förstört. Den där aldrig mer-tanken tror jag skrämmer bort folk. Det blir så ödesmättat.

Och då funderar jag över vad som skulle hända om de kunde tänka sig att åtminstone minska på på potatisen, riset och brödet. Samt byta ut fulfetterna som de brer på mackorna…

Kanske skulle de upptäcka dels att det inte är så märkvärdigt att utesluta kolhydraterna och dels att de faktiskt mår bättre och bättre i takt med att de ökar fettet…?