Håller med dig, det är inte kilona som räknas.

Jag tror absolut att exakta viktmål är stressande. Särskilt tror jag att "de där sista 1-2-3-4-5 kilona" är hopplösa. Vi måste lära oss att vara till freds. Och det kan den här kosten faktiskt hjälpa oss med. För detta är en livskost som man blir mätt på.

Jag håller helt med dig. Jag tror att man mår bättre om man kan lära sig att slappna av och äta nyttig och hälsosam mat.

Många pratar ju också om kortisol och att det kan göra att man står stilla i vikt…

Sen är vi inte maskiner eller robotar. Våra kroppar behöver nog tid på sig att vänja sig vid såna här stora kostombyten.

Jag väger idag 73 kilo. Gick ner från ca 84 till 65 först men sen upp pga sockerätande.

Jag borde enligt BMI ligga på 50-55 vilket jag själv tycker verkar vansinnigt. Kanske rimligt för en 25-åring men knappast för en 35-åring.

Att fixera sig på några kilon tror jag skapar mer ohälsa för kroppen än tvärtom…

Många glömmer också att muskler väger mer än fett, det omformas hela tiden…och att den vikt kroppen vill ha just nu kanske inte är den man själv vill ha just nu. Det tar tid.

Många verkar förvänta sig att man rasar i vikt och ska tappa 30 kilo på en vecka… Farligt tänkande.

Men jag märker inte bara på vågen att jag gått upp, magen är mycket större. Skulle varit roligare med magrutor….

I min önskevikt har jag tagit höjd för de sista kilona.

Enligt BMI har jag övervikt från och med 75 kg. Min önskevikt är 80 kanske är det därför jag mest tycker att det är lite kul när jag åker upp ett kg när vi festar!

Jag har tänkt på samma sak, och funderat på att starta en tråd med ett liknande ämne. Jag blir särskilt fundersam när folk formulerar sitt mål som att gå ner ett visst antal kilo på en viss tid, kanske ganska lång tid. Jag råkar veta en del om målformulering och motivation, och jag vet hur viktigt det är med mål som är konkreta och ligger hyfsat nära i tiden. Det funkar inte att säga "till jul ska jag ha gått ner x kilo", lyckas jag ska jag belöna mig själv, misslyckas jag så - ja vaddå? ger jag mig själv smäll på fingrarna? blir något bättre av det?

Jag har formulerat mitt mål så att jag kan utvärdera det varje dag. Mitt mål är nämligen att äta enligt den plan jag har gjort upp (i mitt fall ca 20 g kh, 100-150g protein, och ca 200g fett eller så att jag blir mätt). Jag registrerar det jag äter i Minmat, och ser därmed varje kväll hur jag ligger till i förhållande till mina mål. Har jag lyckats i mina föresatser känner jag mig nöjd, vilket är min belöning. Har det inte blivit som jag tänkt mig funderar jag över hur jag ska göra nästa dag för att det ska gå bättre. Att straffa mig själv i det läget skulle däremot inte tillföra något, eftersom min missnöjdhet är straff nog. Det är mer konstruktivt att vara positiv och lära sig av sina misstag.

Men, invänder någon, du väger dig ju varje dag! Ja, det gör jag, och det är förvisso också en del i utvärderingsprocessen. Och visst vill jag i slutänden gå ner i vikt, sådär en 30 kilo till vore skitbra. Men jag tittar inte på de 30 kilona utan på de 15 jag redan tappat, och känner att jag är på rätt spår. Under en period kände jag att jag varken minskade i vikt eller midjemått, och då formulerade jag om mina dagsmål och riktvärden för maten och uteslöt ett par saker. Nu känner jag att jag är på rätt väg igen, och då bryr jag mig inte särskilt mycket om hur vågen hoppar upp och ner ibland uppemot ett kilo från en dag till nästa. Den långsiktiga trenden är ändå bra.

Vilket vikt jag slutligen landar på har jag ingen aning om. Jag vet bara att det sätt jag äter på just nu får mig att må bra och långsamt, långsamt bli smalare. Jag har inte bråttom utan hoppas snarast på att huden ska hinna med bättre genom att det går långsamt. Just nu ser jag ingen anledning att ändra mina matvanor, utan jag fortsätter kolla varje dag och sträva efter att hamna så nära mina optimala värden som möjligt.

Nu när jag har varit sjuk har jag struntat i att registrera, och jag har ätit allt möjligt som jag inte borde, så jag har definitivt inte uppnått dagsmålen, men det struntar jag i just nu. I morgon börjar jag hålla koll igen, och jag kommer att känna mig nöjd med mig själv varje dag jag inte stoppar i mig en massa kolhydrater, alldeles oavsett vad vågen säger!

Ja, Aniara #6, jag håller med. Det är så bra att titta på det man redan åstadkommit och inte på det som finns "kvar". Lycka till med dagens föresatser och hoppas att du mår bättre nu.

Jag är en person som drivs av att uppnå uppsatta mål. Jag formulerar mål när det gäller jobb, ekonomi mm Därför har jag också formulerat ett viktmål. Från början hade jag ett mål att gå ner 7 kg. Gick ner 4 (ej genom att äta LCHF) och sedan stannade vikten där i över en månad. Då började jag tänka/söka/fundera hur jag ska sparka igång viktnedgången igen. Och på detta sätt hittade jag LCHF. Jag tycker att det är bra att formulera ett mål så det sporrar en att uppnå det. Förutom vågen använder jag också måttband och vissa (något för små) klädplagg som måttstock.

Ja, det är bra att formulera mål, vad jag menar är att det är viktigt att målen är konkreta och uppnåeliga på relativt kort sikt. Om jag skulle sätta målet för mig själv att gå ner 30 kilo så skulle det ta väldigt lång tid innan jag visste om jag lyckats eller inte. Men om jag sätter målet att jag idag inte ska äta mer än 20 gram kolhydrater så vet jag redan ikväll hur det gick.

Jag är också tveksam till att använda just vikten som mål. Den kan ju bete sig ganska nyckfullt, och är svår att påverka direkt. Indirekt påverkar man den genom sitt beteende, men man kan ju inte bara bestämma sig för att väga ett visst antal kilo. Man bör fokusera på det som man faktiskt KAN  påverka, dvs sitt eget beteende.

Det är inte nödvändigtvis så att en som går ner 20 kilo på ett år är "duktigare" än en som står helt stilla i vikt. Alla funkar olika, och den första personen kanske har väldigt lätt att gå ner bara h*n skippar de allra värsta matvanorna, samtidigt som den andra personer kanske sliter som ett djur med att stå emot sitt sockersug, äter nästintill perfekt, men av någon anledning ändå inte minskar i vikt. Men det är lätt att den andra personen känner sig misslyckad och inte lika "duktig" som viktrasaren, samtidigt som viktrasaren översköljs av omgivningens hyllningar och klappar i ryggen.

Mitt mål just nu är att gå ner 0.3 kilo så jag får köpa en mössa med vantar till som jag sett ut, satte första målet vid 90. Sen hur lång tid det tar det spelar inte så stor roll, bara inte mössan försvinner från affären så! Har gått ner nästan 3 kilo på 4 veckor och det är jag nöjd med. Ska försöka gå ner tre kilo till innan jul bara för att se om jag klarar det. Går det inte så skit samma! Ville bara testa att sätta ett mål och se om det går. Började äta lchf i början av september men det tog ju ett tag innan jag fattat vad det gick ut på. Så jag räknar starten för fyra veckor sen.

Sen har jag knäppa vikttankar så jag har faktiskt slutat tänka i "målvikt" men jag tänker inte gå ner under 70 kilo, är 175 cm lång. Kan ju dessutom bli så att jag trivs jättebra med att väga 80. Det märker jag när jag kommer dit!

Jag har klarat mitt exakta viktmål :) Det vart inga problem.. Dock ska jag köra på, och gå ner 4 kg till..

BMI är nog inte så bra mått. Jag har numera ett BMI på 20,3. Visst är jag ganska smal, men har vissa fettvalkar kvar. Mager är jag absolut inte. Nu när vikten har krupit neråt, vill jag gärna bli av med även dem (och gäddhänget, om det är möjligt). Men det är inget krav.

Om det bleve muskler skulle jag vara ändå nöjdare, även om det skulle innebära högre vikt.

Personligen tycker jag det är bra med koll på vikten för att se att det inte går åt fel håll, för då får man undersöka varför, och antagligen sluta fuska.

Bra tänkt papa bear, m fl.

Mitt viktmål är - tycker jag själv - väldigt luftigt. Kan bli allt möjligt mellan 65 och 70 kg, känns det som. Det är verkligen inte noga.

Har dock inte tänkt att ändra mina kostvanor när mitt ungefärliga mål är uppnått, utan kommer fortsätta i stort sett så här. Var vågpilen sedan stannar, tja, det lär visa sig ifall jag ids väga mig framledes.

Visserligen är jag med och skriver i trådar där vissa slutmål anges, men egentligen handlar det ju mer om att ha kul tilsammans och att vilja minska i vikt överhuvudtaget. Socialt stöd är en viktig komponent när man känner sig otålig, eller när det gäller att bibehålla motivation, t ex. Dessa trådar är också utmärkta forum att jubla/deppa, när andan faller på.

En grej till: När jag tappade de senaste två kilona i en smäll för två-tre veckor sedan och landade på 72, då blev jag plötsligt lite skrynklig.. Syns i ansiktet..

Kanske man ska vara rädd om sina sista överflödskilon ändå??

#14 Ja, jag har hellre ett par kilon för mycket än en massa skrynkel…

#15 Jag har både och

#14 det finns ju alltid botox

#17 Jo, hurra…  

Klädnypa i nacken - klassiker.. Varför bara där??

#17, 18, Jag börjar fundera på om man kan tejpa upp magen?

#19 Jag tejpade faktiskt brösten en gång för att få ett riktigt snyggt dekolltage (läste detta tips i en modetidning) och JISSES vad obehagligt det var!!! Men snygg var jag ju… med kläder på. Var inte sugen på att ta med ett ragg hem den kvällen, utan kläder med tejp såg det… hmm… lite lustigt ut!

Säkert kam man tejpa magen med!

#19
silvertejp klarar allt!
bara dra upp under bysten coh så tejpa ett par varv!..

fungerar säkerligen..
har tänkt tanken ett par ggn själv..

vika brösten dubbelt och häfta fast med häftklämmrar.. =(

Wax on.. wax off!

(kan inte sluta att tänka på hur ont det måste göra att rycka tejpen efteråt)

 Tokstollar!!

(Visualiserar för fullt..)

Ibland hittar man gamla kloka trådar när man letar efter annat, även om den här spårade ut lite på slutet!